Skinka till jul. För vår del börjar planeringen redan tidigt på hösten, skinkorna beställs och saltlag kokas. Skinkorna kommer och sätts i saltkar. Där skall de ligga och dra i sej i veckotal, efter det skall de vattnas ur lika många dagar som veckor de legat i salt. Inga saltisprutade skinkor här inte. Någon granne brukar på egen risk våga sätta sin skinka med i samma rökning. Det hände sej förr att det varken blivit skinkor eller bastbad till jul, men vår bastu har ännu klarat sej. Så även i år och idag blev dom färdiga 🙂

Här inne har det baddats på skinkor i nätterna tre.

Huset är en gammal rökbastu. Där rökte man förr allting som rökas skulle. Och så badade man bastu där förstods, till jul och midsommar, om det behövdes eller inte…. 😉
Numer använder vi den bara till att röka skinkor i till jul, och eventuellt till påsk. Att röka skinka är inget man gör i en handvändning. Konsterna är många för att få det att bli bra. Temperaturen skall helst hållas mellan 69 och 70 grader, går temperaturen över det smälter fettet och skinkan blir torr. Är temperaturen för mild blir det inte heller bra. Man skall elda med skogstorr gran eller barkad al. Sen skall man ännu kasta bad och badda upp dem innan man slutar elda…
Som sagt, konsterna är många och varierar säkert lite från olika delar av landet. ”Receptet” vi använder är en egen variant av råd från några ”original” från väst Nyland. När jag skriver vi, så menar jag nästan alla vi som bor på holmen. De flesta har varit första eller andra eldare i någon vända. När jag har varit med och eldat så har det varit så att pappa eldat på natten, och jag på dagen 😉

Rök pinar ut i övre dörrspringan på dörren in till rökbastun, bredvid hänger en digitalisk ugnstemperaturmätare, nytt möter gammalt och resultatet får vi smaka på när julafton småningom infinner sej, men, det brukar bli …….. snudd på magiskt 😉