Så fräckt!

Ni kan inte tro heller så fräckt! Vi har liksom inte sluppit in till fårhushagen på en tid… (kanske ni minns att jag berättade om när vi var på provsmakning av ensilaget…)

Vi var mitt uppe i middagen, några 100 meter från fårhusgrinden, så mitt i allt ser jag att de andra ställde sej och tittade upp, och lyssnade intensivt. Min första tanke var: Vem kommer nu? Men så ser jag att långt där borta står ju matte med ett skramlande ämbar och ropar och gastar att vi ska komma. Jag iddes inte ta så stora notiser om det där, utan fortsatte att äta. De andra lyssnade vidare, men jag VET att vi inte får någon havre. Varför skulle jag över huvudtaget bry mej om att matte står och skramlar med ett ämbar med lite sand i? Hur dum tror hon att jag är egentligen? Dom andra såg att jag åt vidare, så de förstod att det nog antagligen inte var så viktigt.

Men kan ni tro, då kommer matte gående till oss! Hon som brukar tycka att det är vi som skall gå och inte hon. Men, hon kom faktiskt traskandes ända till oss. (Utan ämbar… va va de jag sa…)

Först pratade hon lite med Gumma, det är Annes lamm, mitt lammlamm. Sedan började hon prata med Pilvi. Dom förhandlade en lång stund, så jag tänkte att, det där skall jag nog ta reda på vad de handlar om… När jag kom närmare kände jag redan på håll att matte doftade ensilage. Det riktigt osade ensilagedoft om henne. Jag tänkte jag också skulle ha fått en pratstund med matte, men så mitt i allt gick hon, men eftersom hon ju luktade riktigt gott gick vi med henne. Raka spåret till fårhushagen gick hon.

Grinden var öppen.

Pilvi stegade iväg in genom grinden med raska steg mot fårhuset, men så tvärstannade hon. Det doftade starkt av ensilage, hon nosade en stund, och så fick hon syn på den! Matte hade lagat igång bollhäcken! Det är en rund häck där det på insidan finns en hel stor ensilageboll, och så kan man stå och äta typ 20 på en gång ur samma boll. Mycket bra dom man är fler som är hungriga och vill äta samtidigt. Ur en sån här bollhäck spiller man inte runt så mycket heller. Matte tycker ibland att vi slösar med maten…

Pilvi och många av de andra gick raka vägen till bollhäcken. Alla platser blev upptagna med en gång. Och det visste jag ju, så varför skulle jag gå dit och trängas? Nej, nej jag tänkte att smartare är det ju att gå och fortsätta där jag blev avbruten förra gången vi var i fårhushagen, in dit som alla bollarna står, inne i bollhagen. Men, kan ni tänka er så fräckt! Grinden till hagen där bollarna är, var stängd! Och då menar jag riktigt stängd! Inte den minsta glipa att krypa genom hade hon lämnat. Ny stolpe på mitten dessutom…

Så vad skulle jag göra? Grinden var stängd och kön till bollhäcken var lång. Matte stod en bit ifrån mej. Jag blängde på henne en stund. Fattade hon inte att jag inte trängs? Att jag minsann kommer att få stå i kö halva natten innan det blir min tur. Att jag inte vill gå ensam ner till åkern och fortsätta äta där, alla andra var ju kring bollen… som om det skulle va en större succé…

Min matte är bra korkad ibland, men då förstod hon att jag var genom ledsen. Så hon hämtade en famn ensilage inifrån åt mej och några små tjejer som inte heller ville trängas med dom andra.

BredaDet här är alltså jag på väg till bollarna, det syns inte riktigt, men nätet, grinden finns där…

Breda vid grindenStängt, absolut stängt. Det är jag som står längst fram

 

Trötthet…….

……..lär ska kunna motverkas med ljus i örat hörde jag på radion i hörlurarna häromdagen. Vänta nu……hörde det i hörlurarna!?! Där är det ju totalmörker och dem går man ju med på huvudet mest hela dagarna nu och när man tar dem av sig har det hunnit bli mörkt så mina öron ser nog inte mycket ljus den här tiden på året. Kanske det är orsaken till den trötthet som jag nu dras med? Vill ju bli att man nickar till så fort man sätter sig ned bland annat här vid bloggdatorn.

Är det någon av bloggläsarna som testat denna form av ljusterapi?

I så fall vore det roligt med kommentarer om upplevda erfarenheter. Eller kanske får vi be Bondbloggs-Nisse som är tekniskt lagd att fixa ett par hörlurar med inbyggda led-ljus för forskningsändamål? Jag kan gott ställa upp som försökskanin för det vore nog lätt att konstatera effekten den här tiden på året.
Den lilla rimfrost vi haft de 2 senaste dagarna har inte förmått lysa upp tillvaron och snö vill jag inte ha ännu för skördearbetet fortskrider och höstplöjningen har jag ännu inte hunnit börja med.

Blir man glad så int hålls man

Det mesta har i världen har två sidor. Så även vädret. Det är inte alltid som det bästa vädret är det bästa. Vår tillvaro just nu är exempel på ett sådant tillfälle i historien.

I förrgår kväll så vandrade jag 9-tiden på kvällen i toltalt mörker över en åker för att hämta en traktor. Vandringen företogs i plogkläder, dvs kortärmad t-shirt. Att gå över en åker den 14 november iklädd kortärmat utan att frysa sig fördärvad tror jag inte att jag har upplevt förr. Eftersom jag ju enligt tidigare skrifter gillar vädret bäst när det är lagom, dvs varken för varmt eller kallt, så borde jag njuta för fulla muggar nu. Att det dessutom inte synts en snöflinga än i år gör bara gott bättre. Och njuter det gör jag men…

Avigsidan då? Jo, under många år har jag noterat att den efterföljande odlingssäsongen blir bättre i omvänt förhållande till hur jäklig vintern varit. Nu har vi haft två riktigt hemska kalla snörika vintrar efterföljda av två riktigt bra odlingssäsonger. Före det hade vi sk skräpvintrar med grön jul etc, och då var dom därpåföljande odlingssäsongerna minst sagt mediokra.

Vad dethär riktigt beror på vet jag inte, det handlar dels om förekomsten av skadeinsekter, och den delen kan man förstå, oknytt fryser väl också ihjäl i kölden, men det handlar mist lika mycket om markstruktur. Genast man sätter harven i jorden ser man hur jorden beter sig, hur den faller sönder och hur den struktureras. Efter en kall vinter med rikligt med tjäle är det som att bearbeta en dröm, efter en varm vinter är det mera som att harva takplåt.

Egentligen är väl detta bara naturlig marknadsekonomi. Efter en jäklig vinter får man betalt i form av pengar, efter en varm njutbar vinter får man stå ut med lite mindre i börsen. Och kom sedan inte och säg att naturen inte har ordnat det finurligt.

PS
Dendär sista meningen kom mig att tänka på en tankenöt. Hörde i Nordnytt för ett par år sedan ett referat från någon olycka där en väghållningsminister citerades. ”Vägverket förnekar att vägarna inte skulle ha varit oplogade” Vad menade karn?

Nästa år……

….planeras under tiden som jag sliter med skörden av det sista av årets grönsaker. Än så länge är det bara en planering i huvudet i takt med att jag summerar plus och minus med årets säsong, vad som blev bra, vad som gick dåligt och framför allt misstag som jag aldrig kommer att göra om. Det sista brukar inte bli satt på papper tyvärr men det övriga präntas ner i takt med att planeringen konkretiseras någon dag då det lugnar ner sig på arbetsfronten och anskaffningen av förnödenheter aktualiseras.
Så värst stora förändringar blir det väl inte men jag hoppas kunna sköta odlingarna bättre nästa år då stora byggprojekt inte fordrar min uppmärksamhet. Visst återstår en hel del jobb med inredning och anskaffning av maskiner och redskap men det borde ändå inte fordra lika mycket tid som planering och byggandet av produktionshallen.
Än så länge är dock tillvaratagandet av skörden första prioritet även om orken och motivationen börjar sina i takt med att dagarna blir kortare och temperaturen sjunker. En kladd räkningar på skrivbordet som tillsammans rör sig om 6-siffriga belopp är dock en god motivator till att jobba vidare trots att dagens nyhetssändning inte meddelade speciellt uppmuntrande ekonomiska utsikter. Ekologisk odling lär vara mest lönsamt även om också den gått på förlust under hela 2000-talet? Jaa, inte vet jag men på något vis brukar det ordna sig till sist. Men ibland funderar man om man borde försöka hitta något välbetalt jobb vintertid, helst ett nattjobb så att man kunde hugga i skogen på dagarna.

Nåjaa, dylika tankar skingras hastigt när planeringen av nästa år tar fart i huvudet för se nästa år då kommer allt att gå så mycket bättre. 🙂

Alla på land

Ja, nu är dom alla ”på land”. Alltså alla fåren är på ”hemholmen”. De sista 22 som var ute på holme hämtades hem på lördagen, vilket inte alls verkade vara ett dåligt drag. Det har börjat blåsa lite mer sen i söndags och nu vet man inte om det kommer att bli så fina stiltjedagar mer i år som vi har haft den senaste tiden. Så när alla hade stigit iland drog jag en lättnadens suck, och kunde konstatera att alla transporter till sjös har gått (förhållandevis) bra i år.

Riktigt skönt att ha dem alla hemma, men, ” nu vet man vad man har”… När de är ute på holmarna är det lugnare på hemma backen, men nu när de alla är hemma är man ”låst”. Alltså, jag menar att fåren skall ha mat två gånger om dagen, söndag, vardag, julafton eller kalas. Fåren ska ha sitt.

Men hösten är ju också slaktens tidpunkt och just nu är jag mitt uppe i ifyllande av slaktanmälningsblanketter, kedjeinformationsblanketter, fårregistret och så mina egna anteckningar… En soppa av papper som täcker ett större köksbord när man breder ut sej. Men det betyder också att trycket ute på backen minskar, vilket känns helt rätt.