Parasiter

Bland fåren härjar det ständigt lite odjur. Som tur är har jag inte haft besök av större odjur, men de små räcker minsann till. All sorters inälvsparasiter, fästingar och annan ohyra är någonting man kämpar med i princip alla dagar. Planering av betesgången är viktig för att slippa undan de värsta skoven av inälvsparasiter. Redan nu planerar jag nästa års betesgång, och efter slaktningen får man veta svart på vitt hur bra eller dålig man varit på årets betesplanering och hur maskmedelsgivorna skötts. Jag har mina små aningar om slaktarens utlåtande, han som vet och ser i samband med slakten, exakt hur fåren mått.

Det är svårt att få ordning på inälvsparasiterna om man en gång ”släppt det för långt” och fått invasion av besvärliga sorter. Sådant man inte ser och kan bekämpa med en gång är svårt att få grepp om. Har fåren fästingar går det att ge dem medel mot fästingar och någon tid senare ser man att de blivit av med krypen. Men inälvsparasiterna ser man naturligtvis inte och det gör det knepigare att veta om man skall ge maskmedel, hur ofta man skall ge, vilken sorts medel man behöver osv… Rekommendationer finns det ju och ofta får man förlita sej på dem, men det kan också visa sej att om man flyttar runt fåren, att det skulle behövas nya doser, fåren drar omkring och sprider ut parasiter fast man tror de är näst intill parasitfria… Att ta ”träckprov” och skicka för analys är en lösning på inälvsparasitproblemen. Skena från bete till bete, en plastburk skit här och en plastburk skit där är antagligen det säkraste sättet att få veta hur fåren mår på insidan.

Nu är det ju inte så att alla inälvsparasiter är farliga, men det kan ju vem som helst räkna ut att får med så lite parasiter som möjligt är de som hålls friskast, växer bäst och mår bäst.

Underhåll.

I brist på lämpliga utrymmen och verktyg har traktorunderhållet inskränkts till det allra nödvändigaste som smörjning och filter- & oljebyten. Småfel och dylikt hade jag tänkt spara tills säsongen är över och plöjningen klar. Men se nu gick det inte längre eller det kunde ha gått med lite påfyllning av kylarvätska men då hade nog risken att fläktvingarna flugit in i kylaren varit överhängande. Det hade resulterat i tvärstopp och ännu dyrare reparationer. Så på söndagen då marken var frusen tyckte jag att det kanske var bäst att se över traktorn så att den är i skick om det skulle råka sig så att man fortfarande kunde inleda plöjningen.
Hur det blir men den saken återstår att se men väderrapporten utlovar regn och upp till 7 plusgrader neråt veckan. Natten till söndag var det dock närmare -8 grader och marken frös ganska rejält trots att det inte var kallt så många timmar. Hade förberett reparationerna med att ta hem reservdelarna tidigare då jag konstaterade att vattenpumpen börjat läcka och fläktvingarna blivit lösa på grund av att lagringen slitits. Andra reparationer som fanns på agendan var ny ljuddämpare, startmotor och en del till hydrauliska lyften.

Gamla ljuddämparen, vattenpumpen, nya startmotorn och lyftarmen.
Nya vattenpumpen monterad.

Bättre sent som alltid

Som den notoriska uppskjutare man är så går man ibland på vissa nitar. Jag kände så väl igen Christers skrift om maskiner som man i sista stund räddar undan Farbror Frost, och tyvärr nästan ännu bättre bekannt är jag med manicker som Farbror Frost tar med sig till andra sidan.

Nu skall vi dock inte tala om frostskador utan om hur man gör sig extra jobb i slutändan genom att skjuta upp det enkla tills det blir svårt.

Viibåskan nämligen!

Jag är faktiskt inte ens säker på om det rätta floranamnet är Videbuske men hur som helst så trivs dessa växter vansinnigt bra i åkerdiken. Samma gäller även åkrar som inte odlas som tas över på några år av dessa snabbväxande växtmarodörer. Detta är förvisso inget problem på själva odlingsjorden eftersom den ju brukas men på dikesrenarna blir problemet desto större. Förr i världen brukade man spruta Hormoneste (dagens MCPA) på buskarna och det förpassade dom snabbt till bättre växtmarker, men nuförtiden får man ju inte använda växtskyddsmedel annat än på åkergrödor (vilket förstås är bra) så den metoden är historisk.

Återstår alltså mekanisk röjning. Det finns en typ av mobil giljotin som entreprenörerna använder som är snabb och effektiv men förstås inget för den vanliga husbondens pengbörs. Utöver detta så finns diverse kedjeaggregat som kan användas men inte heller dom lönar det sig att skaffa för eget bruk. Återstår – motorsågen, muskelkraft och lunningsgrip. En modernare variant av Jussi, kärret och gräftan, men lika bökig. Om man är en duktig bonde med framförhållning så tar man bort buskarna snabbt och behändigt kanske vart tredje år, eller så gör man som jag och väntar 20 år tills dikeslaget börjar klaga på uteblivet vattendrag i diket.

Trots att längden på diket som skulle röjas bara var ca 100 meter så gick det åt flera korta höstdagar innan det var klart. Ingen blod och inga tårar men desto mera svett producerades nog som biprodukt, men konstigt nog blev det klart innan snön kom. Detta förmodligen mest beroende på vinterns ovanligt sena ankomst i år, med normal vintertidtabell hade man väl nog pulsat på där i snön och tyckt synd om sig själv.

Det är som ordspråket säger, av dumt huvud lider kroppen. Fast led vet jag inte om den gjorde, det heter ju att motion är nyttigt.

Sätter in två bilder på projektet i bästa ”Makeover-stil” En ”före” och en ”efter” bild

 

Hjul under hjulet III

Det blir en verklig följetong av dubbelhjulen. Nu har vi hämtat dem från Sverige och lastade av dem i går. Hjulvagnen fungerade ganska bra för pålastning med en elektrisk vinsch driven av en ackumulator. Litet bekymmer var det med domkraften som inte lyfte hjulet tillräckligt mycket men det var lätt att fixa.

Avlastningen var enkel. Jag satte banorna på skopan så att det gick att skuffa ut hjulet rakt och så sänkte jag skopan. Med hjul under var det lätt att skuffa hjulet och ett snöre om stången på sidan höll lätt hjulet i balans. Så länge det står rakt upp är det ingen belastning alls på snöret. Sedan var det bara att sätta en lyftslinga runt hjulet och flytta det till vinterförvaringen.

Då jag skulle flytta hjulen en aning efter förflyttningen märkte jag att de nog är tunga. Diametern är 175 cm och man vill absolut inte bli under ett hjul som stjälper. Vid monteringen kommer jag nog att flytta hjulen till verkstaden med lyftslinga och frontlastare och placera dem på hjulvagnen. Sedan kan man lyfta upp ena bakhjulet på traktorn så man kan vrida hjulet och få fästena att passa. Då behöver jag inga rullar på hjulvagnen.

Gårdagen kom med ordentlig kyla här i Hindersby och ett tag var temperaturen nere under -10 grader. Det passade mej fint för då slapp man leran som fastnar på allting. Plöjningen är klar och fastän det alltid finns saker som man borde ha gjort före vintern så är det inga katastrofer direkt. Litet byggarbeten har jag ännu kvar men det skall väl gå så länge det inte kommer mycket snö. Och så lovar prognosen snart varmare väder igen.

Vilken sorts vinter det blir vet ingen men jag har en hel del verkstadsarbeten som passar bra förrän det fryser på så ordentligt att man kan köra i skogen. Som vanligt så önskar jag mej ordentlig kyla förrän snön kommer så att skogsvägarna fryser och håller traktorn.

Är vintern här redan?

Kallt blev det på lördag kväll och ett hagelliknande snöfall kom när vi skördade morötterna. Eller som 7-åriga Ines upprymt ringde oss för att meddela att ”det regnar tegel här”, det är ju inte alltid så lätt att hålla koll på väderfenomenen 🙂
Konstaterade vid hemkomsten från åkern att natten nog kommer att bli kall och att det vore bäst att tömma växthusets bevattnings- och värmesystem för att undvika att något fryser sönder. Vill ju bli att man skjuter upp dylikt i det längsta då det är bråttom med så mycket annat. Nu var det bara ett problem som jag kom på då jag skulle hämta rörtängerna för att skruva loss kopplingarna. Jag har ju ingen fungerande rörtång! Hade ju lånat grannens i våras då jag startade upp växthuset. Mina tänger förstördes i branden och ännu har jag inte lyckats skaffa nya. Nu var klockan närmare 11 på kvällen och jag tyckte att det började bli i senare laget att knacka på hos grannen för att låna verktyg. Så det fanns inte annat att göra än att sätta på lite värme och cirkulation i växthuset för att hålla rören frostfria. Idag söndag har det varit endast en till två köldgrader så växthustömningen var inte längre så akut.

När den första riktiga frostnatten kommer blir det till att fundera över läget för frostömma utrustningar som vattenpumpar, växtskyddssprutor m.m. Det har hänt att man redan lagt sig och slumrat till men sen yrvaket flugit ur sängen för att rädda något som glömts bort. Märkligt hur det undermedvetna aktiveras just som man håller på att somna.
Somna borde jag också göra nu då vi redan är inne på småtimmarna till måndagen men se det singlar ner några flingor nu igen så jag får väl hålla mig vaken en stund till för att kunna konstatera om man kan räkna detta som vinterns första snöfall eller inte, med tanke på tävlingen menar jag 🙂

Studentskrivningar..?

Oj det känns verkligen som det gått många dagar sedan jag senast skrev. Men jag måste väl skylla på att jag haft upp över öronen med skolarbeten och dylikt. Jag har bland annat blivit utvald till skolans elevkårs ordförande och på måndag far jag iväg till Brändö på ”skolning”. Vi har bytt läsordning nu igen, så nu har mina två dagar i veckan bytts ut till fem dagar i veckan. Måndag och tisdag spenderar jag tiden på jordbruket och resten av veckan med student-ämnen. Bland annat har jag idag anmält mig till vårens studentskrivningar. Jag ska skriva engelska och matte i vår, så få se hur det går då! Är faktiskt lite nervös inför det redan; känns som jag skulle kunna sitta och plugga tjugofyra timmar om dygnet. 😀 Men det är ju först i februari och mars, så nog ska jag väl hinna läsa igenom materialet några gånger..! Också denna helg ska jag begrava mig i skoluppgifter då jag har en tent på måndag. Det är sååå roligt att vara studerande ibland… (Hoppas ni märkte ironin där!) 😉

Jag har förresten uppdaterat detta inlägg, då det inte fungerade som jag ville.