En dag i traktorn!

Det blir inte bara en dag i traktorn, det blir två, tre och många mera. Jag håller på att plöja. För tillfället blir det helgarna som jag måste sitta i traktorn för på vardagen har jag varit på kontorsjobb. Det blir ju lite tråkigt, speciellt för barnen, då de är lediga från dagis och skola och mamma är bara borta. Barnens specialuppgift är att hämta kaffe till åkerkanten tillsammans med Momi.

Det är ingenting fel på att sitta i traktorn och plöja, det är bara tidskrävande, man måste bara sitta där. Köra i raka spår, trycka på en knapp, dra i en spak samtidgt som man svänger traktorn till motsatta riktningen, kör in i tomfåret och trycker på knappern igen och så ställa in handgasen på passlig hastighet.

Jag brukar skämta och säga att det här är igen den tiden på året som man kan alla nyheter på radion utantill. Jag har definitivt svårt att sitt stilla i traktorn flera timmar i rad, visst gör jag ju ett arbete som måste göras men samtidigt tänker jag på alla de andra sakerna som borde göras och det är minsan lite frustrerande. Därför brukar det se ut som ett bomnedslag i traktorhytten efter att man har spenderat en hel dag på traktorn. ”Postitlappar” har jag inte ännu hittat på att ta med i hytten, men ett block och penna, ibland almanacka, telefonkatalog och mycket mera. Man kan ju kombinera lite kontorsarbete ihop med plöjningen. Det är en konst, men övning ger färdighet 🙂 Men ibland kan det vara riktigt skojigt och det kan hända saker som förgyller vardagen. Bäst som man sitter halft sovande i hytten och kör av och an och följer med trafiken som kör förbi, kommer det något på vägen som förgyller dagen – Grannens kor påväg hem från sommarbetet.

På hälft

Då man odlar säd så behöver  man ju bara arbeta en vecka på våren och två veckor på hösten – inte sant ? Så jag började riktigt filosofera över vad jag gör av min tid. Det är bråttom, bråttom bråttom – som Povel Ramel sjunger – och ändå är allting på hälft. Man hinner just få nånting att fungera och så står nästa katastrof och knackar på dörren. Vintern kommer och det skall plöjas men en hel del byggarbeten är ännu på hälft.

Nåja, jag har nog en misstanke om att jag börjar på alldeles för många saker. Men inte kunde man låta bli att bygga fibernätet och inte kunde man låta bli att skaffa tillbaka gamla skolan till byn heller. Och då sitter man fast där med skägget i brevlådan som det så vackert heter.

Och så skall jag göra allting själv i stället för att låta en ”fackman” skruva och bygga och … Men det är inte billigt att ta andra att sköta både det ena och det andra. Det kommer inga sådana inkomster från jordbruket utan jag skulle bli tvungen att extraknäcka som professor eller nånting för att ha råd.

Fast är man ärlig så gillar jag att göra allting själv – lönsamt eller inte. Troligen är det en tusenårig tradition av bondens naturahushållning som har ett hårt grepp om mej. Litet moderniserad med ”hajtech” förstås. Gör man allting själv så får man det precis som man vill ha det och vet precis hur det är gjort – och då kan man reparera det själv. Materialet är ofta ganska billigt så man har möjlighet att få till stånd riktigt  fina system också.

Men tid tar det !  Så det har blivit ganska vanligt att systemen är på hälft – de fungerar men vackra ser de inte ut. Inte har jag tid att göra allting färdigt och snyggt då det finns så mycket annat som borde göras. Intressant nog hade vi samma stil då jag jobbade på Tekniska högskolan. Men jag var inte värst på att ha ett ”kreativt kaos” – en kollega hade hopar med papper och apparater som hotade att stjälpa och begrava allting under sej. Men han fick mycket gjort. Av honom fick jag en skylt med texten ”A clean desk is the sign of a sick mind” (Ett tomt bord är ett tecken på en sjuk hjärna). Ordningsmänniskor skall inte ta illa upp – det är bara ett sätt för oss slarvar att försöka urskulda oss. Att jag sedan är en grym pedant då jag en gång börjar städa är litet illavarslande förstås.

Men nu får andra projekt bli på hälft för nu måste det plöjas – man vet aldrig om det blir en tidig vinter. Bondelivets verklighet gör att man sällan hinner fundera alltför mycket över det ena eller det andra inbillade problemet.  Det bara att köra tills 16 hektar vall är plöjda – resten kör jag med tallriksharv.

 

I en helt annan del av maskinparken…

Så va det då dags att söka fram symaskinen bland med alla andra maskiner. Dragkeden i min arbetsjacka far bara upp sådär förargligt som dom kan börja göra ibland. Den e slut helt enkelt. Jackan e inte så värst gammal, typ 3-4 år eller så, men den är i flitig användning alla dagar på året som temperaturen inte går över +15 grader, så dragkeden har det slirats på och nu har den sett sina bästa dagar. Lyckligtvis kunde jag konstatera att det förhoppningsvis kommer att gå rätt lindrigt att byta dragked. ( Också någonting att fundera på när man köper arbetskläder… ) Om det ser invecklat ut med foder och grejjer brukar jag helt enkelt inte ens börja byta dragked själv, då för jag jacka och ny dragked åt pappa och frågar snällt om han kan byta. Han är mer hejja på att sy i nya dragkedar än vad jag är.

Varför inte bara slänga och köpa en ny?

Nåja, tanken har slagit mej också, men varför kasta sånt som egenligen inte har några större fel än blivit lite luggslitet? Så länge det håller form, färg, är någorlunda helt och fyller sin funktion så brukar jag försöka lappa och reparera. Jackan e bra, det är en tunnare modell av blå kläder och jag använder den året runt. När den va ny var den vattenavvisande, men den funktionen har nog sett sitt bäst före datum för länge sen… Men rätt så vindtät är den ännu och på vintern i -25 grader använder jag samma jacka, ettdera med flera jumprar under eller halare.

Så nån kväll, när tiden tillåter, dagen har varit bra och jag har goda nerver, då ska det bytas dragked.

Kålskörd.

Noterar att Bondbloggs-Mats och andra meddelar att skördandet är över för säsongen. Jag har däremot just inlett skördandet av lagergrönsakerna och med vädret som vi just nu har så kommer det nog att ta en tid innan också jag kan meddela att skörden är bärgad.
Det regniga vädret förhindrade morotsskörden så vi påbörjade skörd av kål till lager istället. Kålskörden görs för hand och sker ovanom markytan så den är inte lika väderberoende blott man nu får de lastade vagnarna från åkern. Vi brukar normalt påbörja skörd till lager sista veckan i september men är nu något försenade då kylinstallatioen inte helt är klar och vi har också fått vänta på lagerlådorna.

Skörd av kål till lager.

Äntligen!

På tisdagskvällen avslutades äntligen årets regntunga skördessäsong med att den sista rybsen tröskades. Med tanke på hur många gånger som jag kastat in handduken den här hösten bör det vid det här laget ha blivit rätt tunt i linneförrådet.

Den sista havren tröskades en sen kväll för förra veckan. Marken var genomdränkt, vi fick dra loss den fastkörda tröskan ett par gånger och cirka en hektar blev tyvärr oskördad. I slutet av kvällen fick en av oss gå framför tröskan och känna efter hur våt marken var för att kunna undvika de blötaste surhålen. Som tur blåste det kraftigt vilket gjorde att det inte föll nån dagg och vi kunde köra långt in på kvällen. Vi avslutade dagen 21-tiden och då blev det ännu väder över.

Med rybsen gick det faktiskt bättre, trots att den tröskades senare. Visst drog vi även nu loss tröskan ett par gånger och visst lämnade den på ett par ställen rena skyttegravar till körspår, men på det stora hela var marken faktiskt torrare. Trots det använde vi även för rybsens del metoden att ha en man gående framför tröskan på vissa delar av skiftet för att kolla att marken säkert bar. Av rybsen fick vi bara offra c. 0,25 ha som inte kunde skördas.

Hursomhelst, nu är årets tröskning avslutad. Faktum är att det är en av de sköna sakerna med växtodlingen, nämligen att säsongen alltid tar slut oavsett om det varit en höjdar- eller bottensommar. Mentalt tror jag faktiskt man mår bra av att få sätta punkt, endera glädjas åt eller harmas över det som varit och gå vidare. Och sommaren 2011 var på det stora hela bra, det är bara de senaste veckorna som varit besvärliga.

Angående det där med att ha en person som går framför tröskan och kollar bärigheten berättade en bekant att han en våt höst klarade de sista hektaren genom att hustrun gick framför och han följde efter med tröskan. Efter ett tag konstaterade han att tröskan faktiskt tog sig fram även där hustrun sjönk ner. Vis av många års äktenskap insåg han dock att hans livskamrat kanske inte vill att han påpekar att hon följaktligen har högre marktryck än en skördetröska. Vissa samtalsämnen gör man  helt enkelt klokast i att undvika. 🙂

Plöjning

Igår på eftermiddagen var jag och Michaela och plogade. Vi hade en av John Deerarna och Överum-plogen. Det hade precis börjat regna sakta men åkern var ändå inte helt upptorkad efter allt regn som kommit innan. Vi ställde in plogen och började köra – av och an och av och an. 10 minuter innan kaffet – på sista varvet vi skulle köra för dagen – brakade en av sprintarna som håller fast plogen vid lyftarmen av. Detta ledde till att plogen damp ner i backen utan förvarning och gick inte att lyfta upp. Både jag och Michaela sprakade till båda två och jag som körde hoppade på bromsen. Det var bara att ringa efter förstärkning. En av lärarna kom ner med Hitech som har frontlastare och på så vis fick vi upp och fastsatt plogen igen med en ny sprint. Ingenting tog skada och det var bara för oss att köra upp traktorn till skolan och rusa iväg på nästa lektion.