Med nål och tråd…

… reparerade jag röjsågen idag.

Den har krånglat. Röjsågen. När man skulle starta den fick man ibland dra sej svettig och man fick inte ett ”brumm” ur den. Ibland kunde den starta, gå riktigt bra på tomgång, så när man gasade sade den ”vuomp” och stannade. Ibland kunde den starta, gå riktigt bra, man gasade lite och den hängde med. På med hörselskydd, skyddsglasögon, handskar och så kom man två meter så sade den ”vuomp”. Stannade och vägrade starta på måttligt antal drag. Det har justerats bränsle fram och tillbaka ifall det skulle vara stockat. Det har öppnats och kollats efter smuts och skit i filter och ingenstans har det hittats något fel, ända tills jag mitt i allt fick syn på att bränsleslangen var sprucken och sönder. Ny slang införskaffades och så kom då den dagen när den skulle bytas. Jag drar mej lite för och peta så mycket på maskiner. Att peta sönder går nog, hur bra som helst, men att få tillbaka allting brukar inte vara lika lätt utan att man har någon skruv eller mutter överlopps när man tycker att man är färdig… Nåja, prova måste man och får jag inte ihop det får jag ringa pappa och be om hjälp, men de behövdes inte idag, tack vare mitt syskrin 😉 Diverse delar petades löst för att komma så nära att jag fick ordning på det hela och kunde börja fundera på slangen.

Den söndriga slangen var bara att dra löst från där den går in i maskineriet och i tanken där det satt ett filter i änden på slangen. Att dra den genom väggen mellan tanken och ”maskinrummet” gick galant, men att få den nya tillbaka genom den väggen visade sej lite knepigare. Det var då jag konstaterade att jag skulle ha behövt en lång krokig nypa att dra med, för slangen gick att pilla in genom maskinrumsväggen en bit så den kom ut ca 3mm på andra sidan, tack vare att den var lite tillspetsad. Någon sådan nypa har inte jag… Även om jag skulle ha det skulle det vara rätt svårt att få tag på den lille slangstumpen som fanns någonstans upp inunder kanten i tanken. Alternativ två var att få fast någonting i slangen som gick enkelt att få genom maskinrumsväggen, så jag kunde dra igenom slangen med den, då kom jag på det.

Röjsågen

Sprang in efter nål och tråd. Stack nålen med tråden genom änden på slangen och så var det bara att sticka nålen genom hålet i maskinrumsväggen och dra försiktigt så slangen kom efter, och det gick hur bra som helst, slangen kom bra igenom och så var det bara att trycka fast filtret och peta tillbaka alla skruvar, choken, filtret, kåpan, tanka, dra och den lille rackaren startade 🙂

Bränsleslangen i röjsågen

Tänk att en 5mm grov, 20cm slang kan göra en så glad 🙂

Söndagsnöje

Idag har det varit friskis och svettis a´la fårskit. Jag har två mindre boxar på sidan av de större fållorna i mitt fårhus, de är till för sjuklingar, får med juverinflammationer och sådant som behöver skötas lite extra. Problemet med dessa små fållor är att de skall tömmas på det gamla hederliga sättet.

Måkar fårskit

Med gummistövlar och peltorlurarna med ”fullt-ös-medvetslös”-musik, gjorde jag idag ett anfall med grepen i högsta hugg, och ut kom det. Man måste ibland bli lite halvarg  och besluta sej att det här är inte ett jobbigt projekt som skall utföras utan ett alternativ till att köra 25 kilometer för att gå in i en hall och betala för att någon skall dra ett gymnastikpass för mej. Det är riktigt hälsosamt att göra lite greparbete emellanåt, och inte alltid sitta vid spakarna i traktorn, men när man står där undrar man nog hur man egentligen tänkte i planeringen… 😉

Paus i jobbet

Svettigt, skitigt och jobbigt, men efter en dusch kommer jag att sova gott, mycket nöjd med min dag. 🙂

Vörå, Nykarleby, Jakobstad

Har haft en superrolig helg med goda vänner! Det blev Juthbacka marknad, fastän vi kom dit ganska sent på fredag kväll. Men roligt hade vi och det var roligt att få se något nytt. En sann folkfest är det i Nykarleby denna helg. Sen sov vi hos Michaela i Vörå. På lördagen for jag med Pontus till hans mormor och morfar (ingen nämnd, ingen glömd!) i Fäboda, Jakobstad. Det var inte planerat men det bara blev så i väntan på skjutsen till Vasa. Men mig harmade det inte, att få sitta i traktorn en hel dag är ganska lugnt jämfört med mina tidigare helger. 😉

Liten bildbomb från de senaste veckorna;

Elproblemet…..

……är tillfälligt löst med hjälp av en länk från transformatorn (24 Volt) till ingången på säkerhetsrelé med tillåtelse av teknikern på fabriken. Han fixar buggen när han kommer hit för att fixa några andra små tillverkningsmissar i medlet av september. Åtminstone snurrar anläggningen nu igen så att vi kan fullfölja våra utlovade leveranser….ingen orsak att hamstra våra morötter med andra ord 🙂
Tack till alla som efter Lördax-intervjun kom med tips om hur jag kunde lösa problemet.
Lördax rules….. 🙂
Få se om uppmaningen i inslaget ger önskad effekt på sallatsmarknaden också?

Gris i kris med bottenpris!

Över ett halvt år utan djur. Så går tiden.

Det är många som ställer frågan då de träffar mig – Saknar du djuren? – Ångrar du dig att du slutade med slaktsvinproduktionen? Lätta frågor, men svårt att svara på. I dagens priskris är det lätt att svara att jag inte ångrar mig. Drar en lättnadens suck att vi slutade strax före denna katastrofala situation som pågår nu. Jag lider med gamla kolleger som kämpar på och satsar ”hårda” pengar för att ännu fortsätta en tid framöver, med tanken – det blir bättre tider.

Blir det bättre tider? Visst blir det bättre, men vilka producenter är kvar då?

Grisbranchen har även tidigare gått igenom kriser, men denna kris är inte som de andra – denna kris kräver offer med den hårda handen. Producentpriset kommer att stanna i ”priskris”-klassen en längre tid och något tecken på att produktionskosnaderna skulle sjunka finns ej.

Nu finns det ju flera slakterier i Finland, så jag tar inte ställning till de andra utan endast till det bolag som jag själv levererade djur till.

För ca 6-7 år sedan jobbade jag som rådgivare för smågrisproducenter. Det var tider som produktionen var betydligt bättre, visst önskade man då också högre pris och bättre avkastning, det är ju en diskussion som aldrig tar slut, men någon katasrof fanns inte då i sikte. Tvärtom, det skolades, diskuterades och uppmandes att bygga till, förstora produktionen, bli effektivare mm. Det var många som investerade i stora produktionsbyggnader med flera miljoners investeringskostnader. Då var det bra. Hur är det idag?

Idag väljer slakteriet vem de vill sammarbeta med. Att frysa ner kött vid överproduktion blir dyrt, därför flyttar man över kostnaden till producenten med att höja den önskade slaktvikten, vilket betyder att omsättningen hos slaktsvinsproducenten blir färre slaktade djur per år, vilket däremot beryder smågrisar i kö hos smågrisproducenten och högre foderkostnader. Att avsluta en slaktsvinsproduktion p.g.a dålig lönsamhet är lättare än att sluta med smågrisproduktion. Därför har det varit en tuff tid för både mindre och större smågrisproducenter då många uppfödningsstall har satt lapp på luckan, för tillfället eller för alltid.

En god vän till mig frågade i början av veckan. – Kommer produktionen av inhemsk gris att upphöra i Finalnd?

En besvärlig fråga. Jag vill tro att den inte kommer att sluta men en stor omstrukturering och gallring av producenter sker och kommer att ske.