Rapport från en skurhink

Hipp hurra. Vårbruket börjar så småningom vara klart. Vän av ordning undrar förstås om det inte börjar vara något sent och ja, det kan jag väl hålla med om. Därför kan det var på sin plats med en liten lägesrapport från Torp Svedjebäck såhär inför midsommar.

Själva vårbruket gick bra i år också. Förhållandena var bra och vetet kom i jorden i god tid i början på maj. Havren blev lite försenad pga av regn men inget att oroa sig över. Bättre sent som alltid, ni vet. Ett litet maskinhaveri fick jag när draget försvann på Valtra utan förvarning mitt i harvningen.Efter en timme felsökning  visade det sig  att felet inte satt på, utan inne i förarstolen. En liten mojäng som skall förhindra att någon under 30 kg skall kunna köra traktorn förhindrade nu även någon under 130 kg att köra. Efter en gammaldags förbikoppling kunde harvandet fortsätta. Övriga maskinproblem var jag förskonad från även denna vår. 

När naturvårdsträdorna skulle fixas så började problemen. Denna gång satt dom på förarsätet. Första misstaget blev att blanda ihop 0,2 ha med 2,0 ha och således så 20 kg solrosor på 0,2 ha. Följdproblemet blir att man inte vet exakt när maskinen blev tom, så det är lite svårt att veta var man skall fortsätta. Detta var fö en svår motgång eftersom det handlade precis just om det misstaget som jag för länge sen bestämt mig för att aldrig göra. Nu är det gjort. Efter detta började regnet och hindrade manövrar på åkern flera dagar. När detta var klart var husbonden så nervös (sånervös?) att jag bara för att vara säker ställde såmaskinen så lågt att den sådde 3 kg på hektaret istället för 10. Vilket gjorde att jag fick börja fundera på vad jag gjorde för fel. Härvid kollapsade mitt mattehuvud totalt och helt plötsligt kunde jag inte ens räkna ut hur man gör ett vridprov. Alltså var jag tvungen att begära räknehjälp för något jag kunnat i 20 år. Medan jag höll på med min räkneverksamhet började regnet igen. 13 juni kunde jag således så om mina förbannade solrosor för tredje gången. Då hade redan dom första fröna från massflykten från Simultan börjat gro. Sen kom regnet och hindrade vältnigen. Då gick jag in!

Bortsett från malören med solrosorna ser all växtlighet riktigt bra ut (tack igen till Rollexen). Just nu pågår någon slags improviserad besprutning där man kör slalom mellan regnet, blåsten, almanackan och olika medel. Det blev inget Broadwayförsök i år heller utan receptet i år har varit Ariane S där jag haft tistlar och Express/Trio på övriga plättar. Dessutom har havren fått en mangandos och vetet dito svavel. Efetsom klorofyllmätaren bara höll sig runt 40 på havren så hoppar jag över stråstärkaren i år och bereder mig mentalt på att ångra mig över det senare när slagregnen kommer.

Nu pågår då städning och tvätt och inpackning av redskapen sådär ungefär en månad efter tidtabell. De flesta är klara men ännu står en Carrier och en Zetor och väntar på hjälp av skurtrasa. Den är på väg, jag lovar! 

Nu skall vi föst ta oss igenon årets eländigaste helg, helgen då vi firar mörkrets återkomst!

Ha en bra midsommar alla och snälla, drunkna inte!

Stenlastning med förhinder.

Precis som Nisse så har också jag grävt ett kabeldike. Grävningen gjorde jag med hjälp av en lokal grävmaskinsentrepenör den varma torsdagen för 2 veckor sen. Ville lägga den nya kabeln i samma dike som det övriga kablaget då jag inte önskar sprida kablar över hela hemmanet. Det blir ju lite svårt att komma ihåg var dom finns i såfall. Med grävmaskin grävde vi sålunda ned till märkbandet och det sista spadtaget ned till kablarna grävde jag för hand, ett svettigt arbete i den 30-gradiga värmen vilket nog krävde innemot 5 liter dryck innan det var klart. Vi hittade dessutom en hel massa sten. Visst var jag medveten om att platsen är stenrik men förundrades nog över att el- och telefonbolaget som senast ansvarade för grävningen fyllt igen diket med så mycket sten direkt på kablarna.

Stenrikt kabeldike.

Stenarna skulle nog inte ner i diket denna gång utan köras bort så i förrgår skulle stenarna lastas och diket fyllas igen. Men nu ville det sig inte bättre än att vid första skopan brast vajern till skopmanövreringen på frontlastaren. Bytte den andra vajern för några år sen och köpte då en extra vajer för att ha tillhanda då denna skulle bytas. Reservvajern hade jag nu inte någon glädje av ty den förvarades i oljeförrådet i hallen som brann så det blev till att skaffa en ny.

Ett stycke brusten vajer.

Idag fick jag så hem en ny vajer och efter en hel del skruvande och 109€ fattigare så är nu frontlastaren i skick igen och de mesta av stenarna lastade på släpvagnen. Litet ”spadaarbete” återstår men i kväll var myggorna så besvärande att det får nog anstå tills det börjar blåsa lite mera.

Baconbomb

Ska smyga in ett litet recept här till er bönder och övriga läsare 🙂 Säkert många som redan vet av detta, men det är så otroligt gott att jag inte kan låta bli att dela med mig. Vet inte vad det heter eller om det ens har något namn, dessa små delikatesser, men jag kallar dem baconbomber 🙂

Köp några champinjoner. Jag brukar köpa de som är av jumbostorlek, så får man lite mera. Okeej, så tar man ur stammen, utan att förstöra hatten. Fyll gropen med blåmögelost och linda bacon omkring. Grilla eller sätta in i ugnen en stund, och avnjut sedan med till exempel nypotatis och biff. Supergott!

Aldrig mera miljövårdsåker !

I fjol tänkte jag att det kan ju inte skada att pröva på miljöåkersalternativet – men det kunde det. Det är ren katastrof på fjolårets viltåkrar. Det syns inte alls att där finns vete utan det är ett hav av baldersbrå och tistlar. Litet var jag rädd för att ogräsen skulle öka då man inte alls fick spruta men inte hade jag kunnat tro att det skulle bli ett sådant elände.

Om man ser riktigt noga på bilden i nedre kanten så märke man att där faktiskt finns vetebrodd under ogräset. Det har till och med grott ganska bra men kvävs nu av baldersbrån. Den torra sommaren i fjol gjorde att åkern inte såg så farlig ut då men nu kom balderbrån med besked …

Det går bara inte att odla en åker utan att spruta minst en gång per år då det inte finns någon växt som konkurrerar kraftigt. På gröngödslingsvallen är klövern helt fantastisk i år och där har den kvävt nästan all baldersbrå. Nedan ett fint bestånd på nyodlingen och då är klövern dubbelt längre och tätare på de andra vallarna.

Man ser förstås hur utsädet grott redan i maj men först nu i mitten på juni börjar man se hur den utvecklar sej på allvar. Vi fick litet regn som räddade växten så broddarna är ganska fina på de andra veteåkrarna. Men ojämna eftersom jag körde för mycket om vartannat med den nya såmaskinen.

Det var speciellt intressant att se hur blålusern hade grott eftersom det var första gången vi hade sådan. Och den ser bra ut fast jag undrar hur den klarar sej mot ogräset. Den sådde jag nämligen också på en bit som var viltåker i fjol. Man får hoppas att den tar revansch i nästa år.  Sonja skrev att hon var nöjde med deras blålusern så jag hoppas vår klarar sej. Om den beter sej som timotej som var riktigt ynklig i fjol men nu blivit kraftig så blir det nog bra.

Blålusern är alltså de små raderna – resten är ogräs. Men det är nästa år som blir spännande här.

 

 

Grusleverans!

Idag har jag varit in till stan med min pojkvän och besiktigat hans bil. På samma gång var vi till skolan och hälsade på en snabb sväng. Jag saknar mina klasskompisar så mycket och tror seriöst jag ska göra slag i saken och fara till skolan imorgon kväll. 🙂 Annars har det varit en ganska lugn dag. Jag var ganska duktig idag: jag städade klädskrubben och samlade ihop alla kläder som blivit för små från årens lopp.

Nu ikväll har vi fått ett lass grus till gården, som sen blivit utschaktat och tilljämnat. Det är dagens projekt – som fick ett bra resultat sist och slutligen. Och så fick vi ju lite användning för gårdstraktorn, en Ford 4610. Den är av årsmodell -82 men ändå i bra skick. Schaktbladet är hemgjort och myyycket äldre än traktorn. Det är min morfar som importerat traktorn från England och min farfar har varit med och tillverkat schaktbladet. Detta är gjort av en gamma tank som användes vid värmning av växthus på den tiden.

Nu har vi också bara två valpar kvar, då Baloo flyttade till Närpes i går. 🙂
I helgen kanske jag åker till Vörå och hälsar på Michaela. Yey vad det ska bli kul!

En liten pojkes önskan!

En liten pojkes önskan är att få åka traktor hem från dagis. Franz har nu påmint mig i dagar, veckor och månader – Mamma snälla, kan du inte hämta mig från dagiset med den blå traktorn idag. Alla dagar tills idag har jag svarat honom att jag hinner inte eller så har vi sprutan bakom eller något annat.

Idag blev det passligt att åka efter honom till dagiset. Körde igen ett lass med metallskrot till Karis och på hemvägen ligger dagiset passligt till så det är lätt att svänga in och söka honom. Det är en glad liten krabat som möter en i dörren och man kan inte undgå att märka att man förgyllt någons dag.