Skogsarbete

I december började jag med skogsarbetet men så blev det en massa snöarbete och det ena och det andra. Men i går såg jag över Belarusen och nu skall det ”pradajjas til” (sättas igång på allvar). Det blir troligen lika roligt som i fjol med den myckna snön. Då man fäller så försvinner trädet i den mjuka pudersnön och man måste fiska upp det med lastaren förrän man kommer åt att kvista det. Det går inte fort framåt på det viset.

Traktorn var annars i skick men fläkten hade frusit fast och utan fläkt ser man ingenting på grund av imman på rutorna. Den fina pudersnön söker sej in i fläkten och hindrar den från att snurra. Men en behandling över natten med värmefläkt fick igång den igen. Jag blir nog tvungen att täcka över luftintaget i framtiden men det kan komma in snö också då man kör i skogen för träden är nu fulla av snö. En ordentlig blåst (men inte storm) skulle vara ganska bra för att få ner snön. Annars kommer den nog ner då man fäller men då får man allting i nacken.

Vädret är just nu riktigt fint med litet minusgrader och uppehåll men tyvärr så lovar prognoserna varmt och mera snö. Absolut inget man vill ha. Minus tio grader är ganska lämpligt för är det varmare blir man svettig i skogsarbetet. Och snö har vi minsann tillräckligt av redan.

Jag fortsätter huggandet där jag slutade i fjol. Blåsten hjälpte till litet i höstas och fällde två stora granar men vi hade inga större stormfällningar här. Snön har inte heller knäckt så många träd men mera snö och blida kan ställa till mycket elände för det finns rejält med snö uppe i träden.

Dagarna är ännu korta men konditionen är också usel så det kan vara bra att börja så där småningom. Efter en dag i skogen brukar man slockna ganska snabbt då man kommer hem och in i värmen. Men jag trivs ute i skogen trots all snö.

Påfyllning

Kvävebehållaren där våra tjurdoser förvaras i måste fyllas på nu och då. Hur ofta, beror på det hur ofta och hur länge den har varit öppen. För vår del betyder det att vi åker med behållaren till St.Karins, dit en ”kvävebil” kommer.
Förutom kväve får man också köpa olika attiraljer som behövs vid semineringen, som t.ex. handskar. Dessutom levereras det doser som man beställt på förväg. Idag fick jag med mig doser av Nora Prästgård, Oblique och en ungtjur (Genvik-tjur) DaCapo.

Man kan också få kvävet levererat ända hem, men hittills har det varit behändigare att vi själv åkt iväg för att få påfyllning i behållaren. Nu har det dock blivit ändringar i tidtabellen för kvävebilen. I stället för att åka på morgonen till St.Karins är vi nu tvungna att åka på kvällen. Den här tiden kolliderar med kvällsmjölkningen. Trots det hade jag idag god tid att åka iväg, för vi har avbytare. Anttes föräldrar brukar nog också hjälpa till med att åka till St.Karins, men i framtiden börjar vi kanske ändå att utnyttja hemtransporten.

Stopp i ventilationen

I morse när jag kom ut i ladugården noterade jag att det var anmärkningsvärt dimmigt i ligghallen. Termometern visade -28 och då bildar ofta kornas utandningsluft tydligare dimma än vid varmare väder, men det var också med beaktande av det mer än normalt. Vid lite närmare granskning visade det sig att öppningen i nocken där ventilationsluften skall gå ut var helt igensatt av snö. Det brukar höra till att den sätts igen ett par gånger per vinter, men det inträffar oftast i samband med snöyra och eftersom vi inte haft nån sån har jag inte kommit på att kolla hur det står till med öppningen. Som jag nämnt tidigare är det viktigt att det inte blir fuktigt i ladugården och det är speciellt viktigt när det blir så här pass kallt.

Att klättra omkring på taket lockar inte, det är betydligt tryggare att skruva ihop ett par ribbor och peta upp nocken inifrån. Visserligen innebär det att man får en del snö i ansiktet men det är ett litet bekymmer jämfört med att ramla ner från 5-6 meters höjd. Dessutom är den nästan skönt med lite svalka eftersom det här jobbet definitivt tar loss svetten, oavsett vad hur kallt det är.

Samtidigt rengjorde jag vindnäten där det också bildats en del rimfrost. Det verkar som om ventilationen inte riktigt skulle räcka till i vinter. Det kan endera bero på  att jag har fler djur än tidigare i ladugården eller på att jag har rätt många kvadratmeter ströbädd som faktiskt producerar en del värme. Det är inte helt otänkbart att jag borde förstora luftutsläppen, men det är ett jobb som definitivt får vänta till sommaren.

Överlag tycker jag det verkar som om vi skulle ha en fuktigare vinter än normalt, även om jag inte har några statistiska belägg för det. Men har vi inte t.ex. mer rimfrost i träden i år än normalt?

Maskinflyttarrumba

Efter att ha övat bakhjulen bort – bakhjulen på med MF165 så tänkte jag ställa in skogsvagnen i verkstaden för den måste repareras. I fjol lyckades jag köra mot ett träd så ena styrcylinderns fäste slets loss från ramen. Styrning på skogsvagnen är väldigt bra – om man inte glömmer den i ena ytterläget och det finns stora stabila träd kvar i skogen.

Men för att få in skogsvagnen måste jag först flytta en massa skräp som samlats i verkstaden (det skulle vara bättre att inte syssla så mycket där så skulle det hållas mera städigt). Och då jag nu en gång började flytta på saker och ting så blev det undan för undan nödvändigt att flytta en hel massa. Den ena flytten kräver att nånting annat först skall flyttas som kräver att något tredje först skall flyttas som kräver … Och så vidare.

I en perfekt värld har varje sak en egen plats och man kan komma åt den utan att flytta en massa andra saker. I verkligheten ökar antalet maskiner och saker hela tiden och allt radas in där det finns en ledig plats. Förstås borde man städa bort en massa onödiga saker men tiden, den tiden.

Nå, till sist hade jag vagnen in och tanken var att köra in Belarusen för service och småreparationer. Men där var också utrymmet fullt med saker som borde repareras först. Bland annat kättingarna till MF165. De går snabbt att ta bort men det tar tid att sätta på dem igen – speciellt som sex tvärlänkar hade brustit i det hårda snökörandet. De gamla kättingarna borde inte alls sättas på mera men jag har inte tid att åka och köpa nya just nu.

Med flispåfyllning och mat och kaffe så var den här dagen slut. Sådär indirekt är vädret – speciellt snön – orsaken till det mesta eländet. Hela gårdagen gick till att skotta snö från taket. Den började nämligen smälta nerifrån och rinna in i huset eftersom det blev en isvall vid takkanten liksom i fjol. Aj-aj, nu då jag läser det inlägget så gissa om det blev insatt någon värmekabel på sommaren …  Den här bloggen är ganska eländig eftersom allting blir kvar – som till exempel alla löften man slänger ur sej. Det är inte bara barn och ungdomar som borde tänka sej för vad de skriver på nätet.

Gott nytt år?

I år har jag faktiskt avgivit ETT nyårslöfte. Jag skall gå upp i vikt åtminstone 15 kg. Detta bara därför att jag har noterat att nyårslöften aldrig håller. På detta sätt borde man ju då vara på den säkra sidan.

Annars är det något magiskt med nyår. Inte tolvslaget för det är överdramatiserat. En vän sa till mig en gång att han tycker det är roligare att nysa än att skjuta raketer och lite i den divisionen spelar också jag. Dessutom är det ju så lätt att snylta på andras raketer för om något är svårt att dölja så är det raketavfyrningar.

Det magiska med nyåret inträder på nyårsdagen. Denna konstiga dag av omstart. Nu ligger återigen livet som ett rent skrivbord framför en, och fjolårets misstag skall man helt säkert inte göra om. Inga nya heller för den delen, just nu, just detta år kommert att bli det där lyckosamma året då allting kommer att bli gjort, och rätt dessutom. Få se…nu i början på året blir det väl tid för lite ”ryddjande” dvs röjning i ungskogen. Några stockar skall väl också falla på vårvintern. Planeringen av odlingssäsongen skall göras ordentligt i år och allt maskinunderhåll skall väl nog bli klart i tid. Så där kan man hålla på och inbilla sig mot 35 års bättre vetande. Det enda man kan vara riktigt säker på är att när 2011 börjar gå mot sitt slut så sitter man där, sur och grining för allt man inte hann, eller kom sig för att göra. I kväll är ett riktigt bra exempel. Vad tror ni jag gör, a) finns i maskinhallen och byter harvbett? b) Dricker glögg och skriver Bondblogg? Alla som gissade det senare känner förmodligen mig.

Det som dock faktiskt är nollat vid nyåret år bokslutet. Eftersom jag gör allt kontorsarbete själv så har jag också rätt bra pejl på hur hemmanet ligger till både skatte- och lönsamhetsmässigt. 2010 gav odlingen i alla fall ett netto som blev det bästa sedan EU-inträdet. Tyvärr är det bara att jämföra det med föregående års förlust så ser det genast lite mindre ljust ut. Enda hoppet nu är att bondepraktikan säger ”efter kall vinter kommer fin sommar” och förra året stämde det ju. Hela förra året får mer än gärna gå i repris väderleksmässigt. Då kanske man försiktigt kan börja fundera på den traktoraffär som borde ske 2012 enligt långtidsplaneringen.

 Fast just nu känns det inte aktuellt. God Fortsättning!

Vinn Bondbloggenkalender!

Bondbloggskalendern 2011
Tolv månader med Bondbloggen.

På tal om kalendrar, så finns det en annan lantbruksrelaterad kalender som är ett riktigt bara-måste-ha: Bondbloggenkalendern! Du kan låta ögat vila på ett urval av bondbloggarnas vackraste fotografier varje gång du kollar dagarna.

Vi lottar nu ut fem kalendrar. För att vara med i utlottningen ska du ta och blicka tillbaka och berätta vad du bäst kommer ihåg från bloggåret som gått. Har Mats, Nisse, Sonja eller Kalle berättat något som särskilt gjort intryck på dig? Har du kanske till och med ett favoritinlägg?

Skriv ditt svar i en kommentar här nedanför senast den 17 januari 2011. Kom ihåg att skriva din e-postadress (ses endast av redaktionen), så vi kan kontakta dig när du vinner!