Det var väntat och helt i sin ordning naturligtvis. Tomten hade alldeles för mycket att stå i på julafton för att vara på plats och hålla efter husbonden. Därför gick det som det gick.
Jag har i något skede predikat min ide om att julen börjar 23.12. Därför vill jag tända gårdens juldekorationer först den kvällen och det betyder att det inte är så bråttom med färdigställandet heller. Inte före man är ute i sista minuten förstås, och det visar sig vara -27 grader just den minuten i år.
Julbelysningarna kom upp i decimerat antal på onsdagen. Kallt men det gick. På julaftonsmorgonen var det absolut sista chansen att åstadkomma klabbarna som jag använder som ställning till gårdsmarchallerna. Detta arbetsmoment kräver traktor och motorsåg. Dessutom låg en massa ris och skräpade i vägdiket sedan Destias plutoner passat på och kvista björkarna längs vägen lagom till jul.
Julafton tidig morgon. Motorvärmare på i Valtra. Det kändes inte bra i -30 grader men fick gå för denna gång. Tidig eftermiddag, resten av familjen åkte iväg för att tända gravljus men Lovisa och jag stannade hemma för att jobba. Valtra smällde igång, det lät som om den grät men gick gjorde den, motorn alltså. Inte drivningen. Den hade jullov. I hopp om bättre tider gick jag lös på lilla motorsågen. Jo, den startade men var utan bensin, efter tankning vände jag sågen för start och hade sedan all bensin på kläderna. Det funkar så mycket bättre om man sätter på tanklocket. Bensin på kläderna i -30 ger en köldupplevelse av rang. Omtankning, kontroll av kedjeoljan och nystart. Och all kedjeolja hamnade på betonggolvet. Det räcker inte med att sätta på korken, den skall sättas på ordentligt. Paus för kontroll av Valtra som fortfarande inte rörde sig ur fläcken. Inledde istället sågning av klabbarna med den olycksaliga sågen. Nu vet jag inte vad som hände, men den uppförde sig som om den varit utan kedjeolja, det rök till och kedjan stannade. Ny såg fram som inte ville gå i kölden. Kontroll av Valtra utan framgång. I detta skede hade Lovisa gett upp för länge sedan och parkerat sig inomhus.
Låsta positioner, två döda sågar och en trakor som felar Gud vet vad. Kallt! Lugn Kalle, det är julafton!
Efter att ha städat bort Vägverkets juleskapader för hand från vägdiket gav jag mig på Valtra med inlevelse, och se, felet var inte kölden utan en givare i sätet som skall se till att ingen under 30 kg kan få igång trakorn. Jag väger lite mer än 30 med det fattade inte givaren före uppläxning. Så, ett problem löst. Efter att andra motorsågen tillbringat lite tid vid värmefläkten gick den faktiskt igång och klabbarna blev sågade, marchallerna tända och julfriden anlände.
Och det blev en riktigt God Jul!
