Sudden-death

Det jag inte vet om ishockey är säkert värt att veta. Det oaktat tänker jag låna ett hockey-ord för att beskriva senhösten på hemmanet, nämligen sudden-death, tvärdöd. Det var vad som hände mitt liv i början på november. Det tvärdog.

Som tidigare nämnts var hela odlingssäsongen en enda lång väder-eufori men allt roligt har en ände, så även vädret. I år gick det på ett sätt riktigt jämnt ut. Jag hann precis med det man MÅSTE hinna, dvs åkrarna var plöjda, maskinerna tvättade och inkörda och vattenledningarna tömda och tvätten inne i värmen. Då kom han! Herr Kyla. Min fiende och hatobjekt nummer ett. I år lyckade han effektivt stoppa allt jag VELAT göra innan vintern. Jag hade tänkt gräva ner en massa stenar, utföra ett dräneringsprojekt och gräva upp buskar ur några åkerdiken. Därav blev intet. Snön kom i oktober och ligger kvar och skräpar än, kölden har varierat mellan -5 och -20 hela november och effektivt satt stopp för allt utomhusjobb. Enligt hörsägen skall tjälen bitvis vara 60 cm och då gör man ingenting med en grävling anno 1973 kan jag meddela.

Dessutom är mina blodådror så konstruerade  att blodet börjar flyta sämre vid +3 grader och vid – 7 finns mest bara livsuppehållande funktion kvar. Som det riktiga skräckexemplet kan jag minnas en tältnatt i Dragsvik i -32 grader. Jag minns att jag tänkte att detta kommer att bli det värsta jag kommer att  uppleva i mitt liv, och det rekordet står sig än. Något värre har jag inte behövt genomlida till dags dato. Tack och lov!

Det finns endel fördelar med kylan, men dem märker man inte av nu utan senare. Den kommande odlingssäsongen blir i allmänhet bättre efter en kall vinter eftersom tjälen gynnar markstrukturen och tar livet av en massa ohyra som inte skall finnas, tyvärr tar den livet av mina nerver lika effektivt så längde det pågår.

November skall vara november, inte februari. Julbelysningen skall sättas upp 20 december i en snöfri värld. Sedan kan julen få vara vit och efter det kan vi ta snösmältning. Tack.

Men tills vidare kan vi  bara konstatera att jag trivs som en isbjörn i ett solarium. Dåligt.

Lika illa antar jag att denhär stackaren mår. Han har inte ens rum i härbärget i vinter utan måste stå ute och skämmas.

Men inget ont som inte har något gott med sig. Köld = fritid. Nu skall jag knäppa upp en lonkero och glida ner i soffan framför något dåligt TV program. Om ett halvt år är det några timmar kvar av arbetsdagen vid denhär tiden. Så är icke fallet nu.

Snökedjor

Vinterföret kan som bekant vara ack så förrädiskt. Det gäller även för traktorförare, speciellt när man börjar röra sig i terrängen. Några vinterdäck för traktor finns inte. Visserligen finns det dubbar man skruvar in i däcken med borrmaskin, men de används inte särskilt allmänt. Har traktorn fyrhjulsdrift  och föraren sunt förnuft brukar man klara sig.

Räknar man med att köra under riktigt dåliga förhållanden, speciellt om det rör sig om bakhjulsdrivna traktorer, kan det vara bra med snökedjor. Det är alltså kedjor med taggar som man trär på de vanliga traktordäcken. De gör körning på bara vägar rejält obekväm, men i snö och is är de enormt bra. Min bakhjulsdrivna Ford brukar förses med kedjor till vintern och faktum är att den ibland överraskat mej med att nästan ha bättre grepp än den fyrhjulsdrivna Casen utan kedjor.

Monteringen skall om allt lyckas gå rätt enkelt. Man breder ut kedjorna på marken, binder fast kedjan i traktorfälgen och genom att därefter köra traktorn framåt kommer den själv att ”dra på sig” kedjorna. Med lite justeringar borde det sen vara bara att knäppa fast låsen. I praktiken brukar det vara en del pillande och bökande, kedjorna hamnar snett, trasslar in sig  eller nåt liknande. Om det stämmer att jultomten ogillar kraftuttryck så här inför julen är det tänkbart att just påmonteringen av snökedjor kostat mej en hel del klappar genom åren.

I år gick det dock ganska bra. Nu är kedjorna på och Forden redo för snöröjning och skogskörningar.

Kalendersvar

Hohoho!

Ja, det finns många snälla barn som är duktiga på att rimma! Jag var alldeles överväldigad av mängden svar ni skickat in. O så roligt! 😀

Rätt svar 1.12 var adventsstake/adventsljus. Julklappen skickar jag till Britt-May i Kuggom.

Jag drar lott bland alla som gissar rätt. Kom ihåg att svara före midnatt på kalenderrimmen om du vill vara med, efter det kommer det ett nytt rim!

Ekobonden blir ekobonde

Eko och eko – menar man ekoLOGISK eller ekoNOMISK ? Det lutar åt att den eko(nomiska) bonden snart får bli eko(logisk) bonde om gödselpriserna stiger ännu mer. Visst har vetepriserna stigit också men om man köper gödsel på hösten så sprider man den på våren och skördar nästa höst. Därefter ligger vetet alltid hos oss i lagret till nästa vår – ibland nästa höst. Så då man gör beslutet att köpa gödsel så borde man kunna se ett till två år in i framtiden ifråga om vetepriset …

Nå det är ju helt omöjligt att veta. De senaste åren har priset hoppat upp och ned som en tosing så försök nu sedan göra ett förståndigt köpbeslut. I värsta fall kommer man i otakt och köper dyr gödsel och säljer vetet billigt. Eller så måste man ha minst två års gödsel i lager.

Men i dag kom husblaskan Landsbygdens Folk (det är vi det) och där fanns en artikel om en bonde som minskat kraftigt på handelsgödseln och i stället använder blålusern som gröngödsling. Jag satte ju 50 % i gröngödslingsvall i våras och det var ett bra beslut men jag använde traditionell timotej och klöverblandning.

Men blålusern klarade den extremt torra sommaren eftersom den har rötter som går hela två  och en halv meter ned i jorden. Och producerar mellan 80 och 120 kg kväve per hektar. Nästa vår blir det att experimentera med olika kvävefixerande växter – man vet aldrig vad som fungerar på våra lerjordar. Men Yara (f.d. Kemira som nån gris i regeringen gav bort åt Yara) får snart se sej om efter andra kunder. Här har de inget att göra med sin plocka-pengar-politik.

På längre sikt kan det också vara bra att öva sej att vara oberoende av handelsgödsel som knappast kommer att bli billigare. Jag blir knappast ekologisk bonde enligt paragraferna och jag tänker alls inte binda mej till några regler som skrivbordsgänget gjort upp utan fortsätter att använda det sunda bondförnuftet i stället. Men tanken att odla ”heimlaga” tilltalar mej absolut. Så om man kan ersätta inköpta varor med eget arbete och nya högteknologiska (he-he) metoder så gör jag det även om jag förlorar någon euro per hektar.

Huka er ekobönder – här kommer ekobonden !