Generatorn i standby-läge

Då har vintern kommit, även till Heisala. Snö och -12 grader ute, brrrr, men ändå rätt så skönt i jämförelse med sommarens +30 grader. 😛
Med hösten och vintern kommer det också hårda stormar och de senaste dagarna har minsann varit ganska blåsiga.Stormar det, så stormar det inte kan man göra något åt den saken, men man kan ju gardera sig för de olägenheter en storm för med sig. Därför har vi en traktordriven generator.

Som tur är har vi inte behövt använda den under den senaste tiden men den är nog så placerad att det är “bara” att koppla fast de i traktorn. I praktiken fungerar den så att den kopplas i ena “ändan” fast i traktorns kraftuttag, producerar därigenom elektricitet och i andra “ändan” kopplas den till vårt elskåp. På så sätt får vi elektricitet till ladugården och huset.

Riktigt med det samma som elen bryts behöver man nu inte springa ut och koppla fast generatorn, utan man kan nog vänta en liten stund och se ifall elen kommer tillbaka. Allt för längen kan man dock inte vänta, för utan elektricitet fungerar inte t.ex. vattenkopparna eller kraftfoderkioskerna. Inte heller mjölken kyls ner i tanken. Är det nu sen ännu under mjölkningen som elen bryts, så står även mjölkningen stilla och det tycker inte korna om. Då de är vana att bli mjölkade en viss tid, så blir det ytterst obekvämt för dem att vänta med fyllda juver.
Hemma hade vi inte någon generator, för i värsta fall (alltså om elen blivit bort över säg sådär 10 timmar) hade man kunnat mjölka korna för hand. Hur många gårdar som i dagens läge har en generator, kan jag inte uttala mig om. Med tanke på vårt läge, alltså var vi bor och hurudan djurmängd vi har, så skulle det vara ganska ansvarslöst av oss att inte ha en sådan och försäkra elförsörjningen också under elavbrott. Men i mindre besättningar kan jag nog förstå att man inte har en. Den är bra att ha, men förhoppningsvis kommer den inte i användning, i alla fall så hemskt många gånger denna vinter.

Hönsburen

Som sagt så byggde jag en “hönsbur” på 90-talet åt min mamma som var passionerad skogsbrukare. Men fötterna klarade inte mera av att gå i den ojämna skogen (hon var över 90 år) och jag byggde då hönsburen på en lastpall så jag kunde transportera den bak på traktorn.Senare då vi började svetsa fiberkabel så byggde jag om den till svetsbur.

Hönsburen

Förrän jag byggde om buren med arbetsbord så liknade den faktiskt en hönsbur – därav namnet. Den har en bänk från den gamla Ducaton (paketbilen) med säkerhetsbälte och allting. Från Biltema köpte jag en “intercom” – en grej med hörlurar och mikrofon som var avsedd för motocykel så föraren kunde prata med passageraren. Jag slaktade hörlurarna och satte in dem i vanliga hörselskydd och förlängde sladden så jag kunde prata med min mamma då jag satt i traktorn och hon i hönsburen.

Min mamma ville alltid komma ut i skogen och se på hyggena. Hon var aktivt med i skogsbruket så länge fötterna tillät det. Det måste vara ett släktdrag för den Mickelska släkten har sysslat en hel del med skogsbruk. Så jag körde hönsburen på pallgafflarna (väl fastskruvad) på krypväxeln genom skogen och berättade för min mamma vad vi hade gjort. Hon var då redan så dålig att hon inte orkade kliva upp i traktorhytten. Men nu kunde hon följa med skogsarbetet i alla fall. Huvudet och humöret var det inget fel på.

Då jag byggde om hönsburen så ändrade jag bara bakändan och satte in ett bord för fibersvetsen. Under bordet blev det utrymme för lådor med nödvändiga verktyg, en ackumulator och en fotogenkamin. Den ger så mycket värme att man måste klä av sej tröjan mitt i vintern. Och hela bakändan måste vara öppen så man får in kablarna och ut den färdigt svetsade skarven. Som tätning använder jag en bit av en lättpresenning. Det finns en stor mängd lysdiodlampor för arbetsbordet eftersom de drar mycket litet ström och man måste ha god belysning för optisk fiber som ju är tunnare än ett hårstrå …

Men snart måste hönsburen byggas om igen. Den börjar helt enkelt skiljas åt efter att i många år ha hoppat över stock och sten i östra Nylands skogar och åkrar. Där jag har svetsat kommer ingen med någon bil – ens en fyrhjulsdriven. Den nya skall blir starkare och framför allt tätare. Isolering behövs inte men då det blåser så blir det svinkallt inne i hönsburen. Den var ju trots allt hastigt ihopslagen av litet bräder och skivor.

Ja, och så skall hönsburen i framtiden också fungera som “manskapsskjul” i skogsbruket. Det är bara att lämna den i skogen – den är gjord att klara belysningen med en acku som ytterst sällan behöver laddas och värmen få man från fotogenkaminen. Det blir varma kaffepauser snart … (inte alltid så bra för då kan de bli långa).

Lantmannen

Idag inföll månadens höjdpunkt ur ett lantbrukstidskriftsmässigt perspektiv, idag kom nämligen den svenska tidningen Lantmannen med posten. Tidningen ges ut av LRF Media, som har en rätt varierande tidningsbukett. Samma förlag ger ut tidningar som Lantmannen och Tractorpower, men också Båtnytt, Drömhus& trägård och Cosmopolitan(!).

Lantmannen är definitivt den sista agrara tidning jag skulle ge upp om jag var tvungen att skära ner på prenumerationerna. Visserligen måste jag hålla med det som Nisse konstaterade i en tidigare kommentar att tidningen helt klart fokuserar på stora gårdar. Det är niometersharvar och sexmeterssåmaskiner som gäller och de flesta skördetröskor är bredare än en normal finsk tröska är lång. Det oaktat får jag ut massor av att läsa den. Dels ger det inblick i hur de stora gårdarna hanterar verksamheten. Jag kan förstås vanligen inte kopiera deras lösningar rakt av, men ofta kan man överföra tänkesättet och anpassa det till mina förhållanden. Dels ger det inblick i teknik och metoder som ännu inte kommit hit, men bör kunna vara användbara eftersom klimatet är likartat. Och för det tredje är de svenska böndernas företagsmässiga tänkande rätt sporrande att ta del av.

Därtill har tidningen till och från haft rätt intressanta journalister på redaktionen, bl.a. saknar jag fortfarande Per Emgardssons traktortester med formuleringar som “70-talsförare blir både nostalgiska och lomhörda när de provkör nya Belarus med sina 87 dB i hytten”.

I senaste nummer fanns intressanta artiklar om spannmålshanteringen på en 800 ha:s gård, analys av en odlingstävling mellan olika maskinlösningar där plogen klarat sig bra i jämförelse med lättbearbetning trots att den inte borde göra det och en del annat läsvärt. Det ser ut att bli en bra fredagskväll. 🙂

Dela med dig av din barndoms julbord

Kalvdans
Kalvdans
Advent och jul är tider då vi verkligen fokuserar på smaker och dofter. Nostalgifaktorn är också hög, vissa maträtter blir traditioner, de hör helt enkelt julen till! Men vilka de är varierar kraftigt. Skicka in ditt recept som hör “barndomens julbord” till, och delta i utlottningen av hemliga Bondbloggenprylar.

Nu vill vi gärna veta vilka gamla recept och gammeldags rätter du själv gillar och som alltid finns på ditt julbord! Mejla in ditt/dina favoritrecept till bonden.blogg@yle.fi och kom ihåg att ge ditt namn och adress – vi lottar nämligen ut 4 priser varje vecka fram tills den 17.12.2010 bland alla som skickat in ett recept. Skicka gärna in en kort historia kring rätten, vad ni kallar den, vad man behöver för ingredienser och hur man tillreder den. Ett foto på rätten som den ser ut när den är klar skulle vara ett trevligt tillägg!

Recepten publiceras på bloggen och kommer även att hittas i receptsamlingen på Svenska Yle Mat och fritid. Där bevaras de för en lång framtid och det är lätt att söka bland recepten och dela dem med andra.

För att föregå med gott exempel så lägger vi här ut Mårtens mammas recept på pannkaka gjord på råmjölk och kalvdans.

Råmjölkspannkaka

Ingredienser

  • 7 dl råmjölk (tredje mjölkningen från en ko som nyligen kalvat)
  • knappt en fjärdedels tsk salt
  • 2 msk socker
  • 1 1/2 dl vetemjöl

Smörj och använd ett ungsfast fat ca 28 cm i diameter.
Gör ett prov i mikrovågsungen. Sätt lite pannkaksmet på en assiett och kör på full effekt i 1 min. Om smeten blir för tjock tillsätt lite vatten. Om den är för tunn tillsätt mera mjöl. Grädda sedan pannkakan i 175 grader i 35-45 minuter så att den blir gyllenbrun.

Kalvdans
Görs av mjölk från första eller andra mjölkningen efter att kon kalvat.

Ingredienser

  • ca 1 liter råmjölk
  • 1/4 tsk salt
  • 3 msk socker
  • kanel eller kardemumma används ibland som krydda

Smörj ett ungsfast fat med smör.
Häll mjölken i formen och ställ in formen i ugnen i 200 grader. Grädda ca 35-45 minuter eller tills kalvdansen har stelnat och är gyllenbrun i färgen. Vassla finns runt kalvdansen beroende på mjölkens konsistens. All råmjök kan vara olika.

Kalvdans kan också tillredas i mikrovågsungen. Häll ca 3 dl råmjök i en djuptalldrik. Tillsätt lite salt, 2 tsk socker. Sätt i mikrovågsungen på full effekt ca 4-5 minuter eller tills råmjölken har tagit ihop och vassla bildats. Låt svalna och ät med kanel och socker eller bär.