Avvänjning

Idag var det dags att avvänja de kalvar som föddes i våras.

Kalvarna går tillsammans med sin mamma i ungefär 6 månader men sen avskiljer man dem från varandra. Tjurkalvarna måste bort för att de inte skall betäcka de vuxna korna, kvigkalvarna för att inte avelstjuren´Trisse skall betäcka dem alltför tidigt. Dessutom behöver korna återhämta sig lite inför nästa kalvning, låt vara att det nog inte tar fullt ett halvår i anspråk. Avvänjningen är ganska känslosam för alla parter, såväl mor,kalv som skötare. Djuren lockar ofta på varandra i en eller ett par dagar efter att de skiljts åt och de gör det med eftertryck. Jag gissar att de flesta av mina grannar också kommer att veta att det är nåt på gång i Björklunds ladugård.

Rent praktiskt gick det rätt bra den här gången, kanske främst därför att jag endast hade fem kalvar som skulle avvänjas. Dessutom verkar alla inblandade ta separationen rätt bra, de obligatoriska råmkörerna är mindre intensiva än jag hade väntat. Det verkar nästan som om de skulle anat att det här var på gång. Saknaden lindras också något av att kvig- och koavdelningarna ligger alldeles bredvid varandra med endast en grind som avgränsning, så mor och kalv kommer åt att nosa på varandra och kan konstatera att den andra nog fortfarande är vid liv och mår bra.

En av de som fick flytta in i kvigavdelningen är Hagrid. Han och Harri är anmälda till förmedling och kommer att åka iväg i morgon. Helst skall man avvänja kalvarna c. en vecka innan de åker iväg från gården, men den här gången överraskade förmedlingsbilen mej en aning. Jag hade inte förväntat mej avhämtning såhär snabbt.

Förmedlingsbilen kommer strax efter kl 5 och då borde tjurarna vara avskilda från resten av ungdjuren och redo för avfärd. Det blir tidigt i säng och tidig väckning. Hugaligen, jag hade nästan redan vant mej av med såna här väckningstider. 😉

Gräset är grönare…

…på andra sidan elstängslet, i alla fall om där ingen el finns! Vid en av våra beteshagar hade batteriet nämligen sagt upp kontraktet. Så här års brukar djuren vara rätt så nyfikna av sig och rymma från hagarna. Om de en gång kommer ut från hagen, brukar de nog också göra eller i alla fall pröva att göra det på nytt.
Så hade de gjort nu också. På lördagen var först en kviga på rymmen. Hon gick nog riktigt lätt in tillbaka i hagen. Då det inte gick någon el i stängslet, tog Antte batteriet hem, servade det lite och förde det tillbaka. Tydligen var batteriet ändå slut, för idag var igen två kvigor utanför och stängslet utan el.

Vi beslöt oss för att ta hem kvigorna och flytta ihop dem med sinkorna. En kviga rymde under transporten, men tur för oss sprang den rakt in i en hage med andra kvigor. 🙂 För övrigt gick flytten riktigt bra, de sprang snällt framför mönkkärin.

Nu har vi då djur ute på endast två beten, vilket underlättar utfodringen. Så här på hösten börjar det inte finnas så hemskt mycket gräs för dem att äta, så de får också balar. Halm-, hö- och ensilage om vartandra. Nu får vi då hoppas att de hålls på rätt sida av stängslet, i alla fall finns det el i detta! 😉

Pannan slocknad och flismataren sönder

I morse halv sju då lastbilen kom för att hämta vete (han skulle komma sju men jag har lärt mej att de kommer en halv timme tidigare) så märkte jag att pannan slocknat. Dessutom var den full med (obränd) flis – riktigt hårt packad. Där finns en termostat som skall stoppa skruven ifall elden slocknar men den har alldeles fel skala – den skulle ställas in på 200 grader då det var 40 … Så den stängde inte utan skruven matade in flis i pannan tills lagret gick sönder och kättingen av.

Om man vill se något positivt i eländet så kunde det vara att det inte var -30 grader kallt men annars var det bara krångel hela vägen. Kugghjulet orkade jag inte dra bort med den stora utdragaren utan jag fick ta till storsläggen – bokstavligen. Då det inte går med lämpor så måste man slå tills något går sönder och så börjar man lappa ihop det igen. Med utdragare och slägga samt mycket svett och svavel så fick jag i alla fall bort kugghjulet efter ett par timmar så jag kunde byta lagret som spruckit. Förstås har jag en bunt standardlager hemma – det är alldeles för bevärligt att åka härifrån de djupa skogarna för att hämta varje lite pryl skilt.

Men det var inte slut med det. Jag hade förstås fyllt på flis i går kväll så både behållare och rör var fulla med flis. För att få tillbaka skruven på plats blev det att ta till storsläggan igen. Men jag kunde inte slå direkt på axeln för då hade jag nitat fast kugghjulet slutgilstigt utan måste sätta en träbit emellan. Den flög bort vid varje slag så det tog en hel del tid innan jag fick skruven på plats. Sedan var det bara att skyffla ut åtskilliga säckar flis ur pannan innan det gick att tända på nytt. Den som hade planerat styrcentralen för flismataren var inte riktigt populär här hos oss i dag …

Dit for den dagen. Klockan är sex på kvällen och jag fick nyss igång pannan igen …

6 m/s

Som jag tidigare nämnt har jag en del rybshalm som ännu inte bärgats. Att bala ströhalm så här sent på året är alltid lite vansklig eftersom det brukar vara lite si och så med torkvädret. Balar man fuktig halm kommer den dels att mögla och dels blir uppsugningsförmågan sämre eftersom halmen redan i sig innehåller en del fukt. Egentligen borde man bala halm på våren eftersom den är som torrast då, men det gör man sällan. Halmförbrukningen är vanligen som störst på vintern så vårskörd av halm innebär att man får tillgång till den då den egentligen behövs som minst.

Jag har redan fått bärgat kornhalm i sådan utsträckning att jag borde klara vintern, så till den delen kan jag mycket väl tänka mej att spara balandet till våren. Skulle vädret dock bli gynnsamt för torkning kan jag trots det nog tänka mej att bärga den ännu i höst. Och som det blivit gynnsamt sen! Förra veckan regnade det knappt alls och nu lovas uppehåll till torsdag, därtill lovas vindar på 6-8 m/s vilket är underbart för torkningen. Själva rybshalmen är redan mer än snustorr, men de vallväxter (gräs och klöver) som finns inblandade är fortfarande våta. Därför vänder vi nu halmen och gör strängarna ganska höga för att vinden skall komma bättre åt. Det här ser riktigt, riktigt lovande ut.

Hörde förresten på radio att det är Djurens Dag idag. Jag tror flickorna skall få fira det med en torrhöbal. Just nu är ladugården full av småkalvar, vilket gör att korna borde mjölka maximalt. För att uppnå maximal mjölkproduktion får de i nuläget endast ensilage eftersom det ger mer mjölk än hö. Hö är däremot betydligt godare och kliar skönt i magen. Högtidsdagen till ära kan vi ju pruta på mjölkmaximeringen och unna dem lite gott för snåltanden. 🙂

Bos-Sestu flygbild

Professorn vill veta hur ladan ser ut men jag tänkte sätta in en flygbild så man ser hela gårdsplanen. ”Te stoor ledun” (den stora ladan) är alldeles vid vägen, på andra sidan vägen nya ladugården som byggdes 1945 och i vinkel med ladan den gamla ladugården som fick en andra våning i samband med ombyggnaden. Bakom nya ladugården saknas på den här bilden den nya torken som byggdes 1997-2010. Alltså är bilden tagen i mitten på 1990-talet.

Bos-Sestu i mitten på 90-talet

Första höstförkylningen

Här sitter man och hostar och snörvlar. Näsan är täppt och egentligen hela huvudet. Förra vintern var så kall att bobborna frös ihjäl så man började glömma eländet. Men i förrgår slog hostan till … Så det är att fundera på om man skall ligga i sängen och hoppas det går fortare förbi eller om man bara fortsätter att arbeta (fast det inte blir riktigt effektivt). I ena fallet tar det väl 7 dagar – annars en vecka.

Vi rev upp golvet i den stora ladan som min farfar byggde 1930. Då ansågs den vara ett skrytbygge men den räckte alls inte till för den hömängd vi hade på 50- och 60-talet. Numera fungerar den som maskinhall och skräplager. Den är utmärkt för maskiner eftersom den är så torr men tröskan har tryckt ned golvet då den står där hela året utom nån vecka. Vi har lerjord och den är stabil men håller inte i längden utan stenarna sjunker långsamt ned i leran. Halva ladan har redan en cementbalk som stöd under golvet men den halvan där tröskan står har bara små stenar på leran. Huvudproblemet var i alla fall här att en sten hade vippat. Det är ju inget problem att lyfta golvet med domkrafter och fylla under stockarna men i längden måste det gjutas en cementbalk.

Golvlyftning

Värre är att ladan är full av skräp. Vid alla reparationer har det varit bråttom att få undan det man rivit och då har det blivit placerat i ”te stoor ledun” (den stora ladan) till man hinner sortera det. Nå, det är hela tiden bråttom så det blir inte tid att sortera skräpet innan man måste. Och det var nu det. Där finns bland annat alla datamaskiner sedan 80-talet som vi haft – närmare ett dussin. Så jag skruvade bort elektronikkorten  (att plocka komponenter ifrån) och resten får gå till återvinning. Det är praktiskt att ha en massa gamla elektronikkort liggande för då behöver man inte beställa komponenter och vänta vid reparationer. På de gamla korten finns en massa komponenter som kan användas men de nya korten är det bara att kasta för man kan inte löda bort utan att förstöra de pyttesmå komponenterna.

Och så finns alla gamla frysboxar aoch tvättmaskiner där också. Där kan man ta till vara termostaten och motorerna som ofta är av fin kvalitet – åtminstone var de i de gamla. De vita plåtarna är också utmärkt råmaterial då man bygger det ena och det andra. Problemet är oftast lagerhållningen . Man borde ha en speciell lagerkarl som bara sorterar och vet var allt finns. Ibland vet man att man har nånting men det tar längre tid att hitta det än att åka till Ring III och köpa nytt.

Kanske det blir litet planeringsdag i dag. Jag testar det nya BricsCAD-programmet som nyligen kom i en Linuxversion och som jag verkligen betalade pengar för – ytterst ovanligt. CAD (Computer Aided Design=ritningar på datamaskinen) är mycket användbart i jordbruket både till maskiner och byggnader. Jag har snart alla maskiner och byggnader som ritningar på datamaskinen och det är praktiskt då man rör sej på annat håll. Då kan man via nätet komma åt ritningarna och kontrollera mått och konstruktioner.

Jag har inte glömt att jag lovat sätta ut den nya torkens ritningar på nätet men det tar litet tid att få dem i lämpligt format.