Jag skrev för några veckor sedan om hur vi avslutar en vall med bekämpning.
Bekämpningsmedlet ska ha en viss tid på sig för att hinna verka. Då gräset vissnade bort, körde Antte med tallriksharven (en likadan som Mats har) över åkern, för att bryta upp rötterna på gräset. Dagen därpå plöjdes åker.
Efter plöjandet var det dags att bereda såbädden med hjälp av vanlig harvning. Före det var färdigt att så, vältades åkern. Vältningen gjordes för att lite packa ihop marken, så att de små vallfröna lättare kommer åt fukten.
Efter vältandet var det bara att så, vilket sköttes av Åke. Fröblandningen bestod av timotej, ängsvingel, rajsvingel och rödklöver.
Det kom en regnskur igår, just före åkern skulle vältas en andra gång så den slutliga vältningen är tillsvidare ännu ogjord.
Träffa bondbloggarna i Kristinestad den 21 september!
Vad vill du veta om Bondbloggarna? Nu har du chansen att personligen möta bondbloggarna och diskutera med dem!
Passa på – kom till Kristinestad tisdagen den 21 september kl. 17. Alla fyra Bondbloggare är på plats och svarar på dina frågor om lantbruk, om bloggandet, om vem de är etc.
På kvällen bandas ett av höstens avsnitt av FST:s populära talkshow Bettina på turné in. Inspelningen börjar kl. 18. Kalle kommer då att sitta som gäst i Bettina Sågboms soffa.
Kom till Kristinestad och träffa både Bettina och bondbloggarna!
Tröskningen rycker närmare
De andra Bondbloggarna har börjat på med tröskningen redan för nån vecka sedan, men jag väntar ännu. Eftersom jag i våras sådde senare än de andra är det ju inte så konstigt att växten också blir skördemogen lite senare.
För kornets del börjar tröskningen dock komma närmare sig så småningom. Exakt hur pass mogen säden är testar man genom att dra loss kärnorna från ett ax. Sen gnuggar man dem mellan handflatorna och blåser lite försiktigt för att få bort borst och agnar. Därefter klämmer eller biter man sönder kärnan. Innehållet skall vara torrt och hårt, är det mer som deg eller mjölk är det bara att vänta. För att få en bättre helhetsbild gör man om processen ett par gånger på olika delar av åkern.
I Östensö är kärnorna fortfarande degiga, men i Sundby börjar de bli hårdare. Ett par dagar till får vi nog lov att vänta, men om en vecka borde det nog vara bara att köra igång. Är vädret gynnsamt kan det bli redan denna vecka.
Jag har ställt i ordning spannmålsvagnarna och kollade med torkentreprenören redan för nån vecka sedan. På måndagen besökte jag gården där jag lagrar min spannmål och kollade att silona var ordentligt tömda, att spannmålsskruven funkade o.s.v. Nu är det bara att vänta…
Kalle: Designmässigt har det inte hänt något sen de första skördetröskorna kom
Lördax ringde upp Bondbloggen-Kalle förra veckan (28.08) för att snacka lite väder och vind, trender gällande skördetröskor och villaavslutning. Programvärdar: Tobias Larsson och Pia Hellsten.
Ur Kalles blogg:
Kalle tappar skördenerverna: Psykologi, lång lärokurs, praktiska delen
Kalles önskelista: Brev till tomten
Nya familjemedlemmar
I går kom två nya familjemedlemmar till oss: Pricken och Murre. Det är fartfyllda krabater minsann. Bara efter några timmar hade de bekantat sej med sin omgivning och det var full fart. Pricken har vita fötter och en vit fläck på nosen medan Murre är helsvart. Pricken är en pojke medan Murre är en flicka. Troligen blir snart Pricken omdöpt till Busis för det började hända en massa och då den blir litet större så är inget säkert mera. Redan nu var den upp på matbordet i två skutt.
Det är länge sedan vi hade kattungar – närmare sagt 17 år. Men nu börjar gamla Flöntis bara ligga på soffan och snarka så det ekar i huset. Och katt behövs på en bondgård för att hålla gnagarna i schack. Efter väderomslaget och skörden har fällorna blivit fulla med inflyttande gnagare. Och de måste hållas efter innan de ställer till en massa elände. Det värsta var då de gnagde sönder värmeledningsröret i mitt arbetsrum i stallet och jag måste byta ut nästan alla golvskivor (spånskivor sväller och möglar då de blir våta). Det var ett jättearbete. Inte att byta skivorna men att bära ut alla mina prylar och böcker och papper.
Den gamla katten fräser ännu åt nykomlingarna då de kommer för nära och vår hund Hobbe är alldelse vild av intresse. Han är vänligt inställd men så stor och högljudd att småkatterna är livrädda för honom så det blir att syssla med diplomati en tid nu. Man blir riktigt barn på nytt genom att leka med kattungarna. Då vi var barn hade vi kattungar mest hela tiden. Katten har alltid varit en viktig del av hushållet. Men man skall akta sej att sitta vid morgonkaffet med bara ben – plötsligt kan det komma en liten katt som slår klorna i benen och försöker klättra upp.
Om tröskor…
Eftersom det mest är tröskandet som snurrar i huvudet nu, men själva utförandet inte låter sig göras så kan jag lika gärna skriva lite om dessa pjäser.
I Lördax pratde vi lite om utvecklingen av tröskorna och eftsom en bild säger mer än 1000 ord så skall jag sätta in en bild på en gammal och – nåja – ny tröska.
Jag är inte helt uppdaterad på årtalet, men jag vet att min far ingick i ett av de första tröskbolagen som bildades i byn. Detta bör ha varit runt 1960. På den tiden var det ju inte tal om att en bonde skulle ha skaffat egen tröska, dels pga pengar, men också pga att varje hemman hade mycket mindre spannmål då än nu. Det fanns ju kor på varenda gård och dessa skulle ha betes- och vallmark, dit gick en stor del av arealen.
Varje stomhemman i Yttermark är på ca 16 ha och det var mycket ovanligt att någon bonde hade mera areal än så på 60-talet.
Åter till tröskan. Den första Claas tröskan såg ut såhär, på bild från ca 1966.
På en punkt var denna tröska fundamentalt annorlunda än dagens, den saknade nämligen spannmålstank. Ingen spannmål hanterades på denna tid i lösvikt, utan i säckar som skulle bäras hit och dit. Alltså, till höger på bilden där min far och två barn står togs den tröskade spannmålen tillvara i säckar som slängdes ner på marken vartefter dom fylldes. Dessa samlades senare ihop med traktor och tömdes i kalluftstorken där den förvarades över vintern.
Som synes är arbetsskyddet kraftigt eftersatt på maskinen, och dessa tröskor har nog en och annan arm på sitt samvete.
Följande tröska anskaffades av tröskbolaget 1970 och var en Claas Cosmos, en grön. Denna hade både spannmålstank och säcksystem, det var bara att välja.
Tröskbolaget upphörde 1973 då min far ensam skaffade en fabriksny Massey-Ferguson 186. Jag vill minnas att den kostade runt 50.000 mark. Denna tröska överlevde generationsväxlingen och var i min ägo ända till 1995, alltså 22 fantastiska år. Den ersattes av en M-F 440, årsmodell 1983 med hytt som jag hade fram till 2007. M-F tröskorna var enastående både till sin kvalitet och funktion och hade garanterat varit gårdens märke än i dag om inte Sampo-Rosenlew kastat sig över varumärket och införlivat det med sitt eget. En lite nyare Ferguson är idag en tvilling till Sampo och tillverkad i Björneborg.
2007 skaffades en begagnad Claas som direktköp av en “byssbo”. F.ö samma kille som hade haft min förra tröska före mig, så jag litade på honom fullt ut, och har inte behövt bli besviken.
Egentligen behövde jag inte byta tröska, denna förde inte med sig just några nya finesser, men det började bli svårt och dyrt att få reservdelar till M-F, något som inte borde vara något problem till denna. Modellen tillverkades ännu 2006. Dessutom behöver man tydligen inga reservdelar (ta i trä) till Claas.
Jämför man nu då dessa två Claaströskor så kommer det fram att själva inmatnings och urtröskningsprincipen är oförändrad. Det är bara finesser, hytten och spannmålstanken som kommit till. Och förstås driftsäkerhet och effektivitet.
Idag håller hela tröskmarkanden på att gå överstyr för oss småbönder. Jag personligen anser att min Claas är i större laget för mina 35 ha men faktum är att en så liten tröska som den finns inte mera att få för pengar. Tröskorna som bjuds ut idag är rullande monster på fyra-fem meters arbetsbredd och en sådan höjd att om man snubblar på översta steget så dör man. Naturligtvis kostar dessa manicker också därefter. Effektiva är dom som sjutton förstås, men vad gör man med en mega-tröska då torken i alla fall blir en flaskhals i så fall.
Personligen tycker jag det är av yttersta vikt att triangeln tröska-vagnar-tork passar ihop, och det gör min 135 hl tork, min Claas och mina tre vagnar. En ytterst lysande lösning.
Bara det inte skulle regna……