Pengar och väder

Just nu är det två saker som är allra överst i huvudet: Vetepriset och vädret. Bägge två har gått åt rätt håll under den senaste tiden – men som gammal gamyl så kan man inte glädja sej åt det utan att känna en svag misstanke att den glädjen är ganska kort och att det snart kommer något elände.

Vädret kan väl inte bli så stekhett mera det här året så det enda man kan sörja över är om det blir störtregn och snö i september. Jag måste vänta en månad efter kvickrotssprutandet innan jag kan börja med höstbearbetningen. Och då får det gärna vara torrt ännu.

Men ifråga om pengarna så kommer man alltför bra ihåg hur det gick 2007-2008 då vetepriset steg radikalt. Yara chockhöjde gödselpriset mycket snabbt. Det är helt omöjligt att råvarorna skulle ha stigit så snabbt och så mycket. Förresten är en stor del av gödseln kväve som tas ur luften och bara behöver energi för produktionen. Och energipriserna steg minsann inte så fort och så mycket. De pungslog oss bara helt enkelt. Rena röveriet då man betänker att det inte finns någon konkurrens på gödselsidan. Nu är försäljningen stoppad av Yara så de förbereder säkert en ny höjning.

I dag steg i alla fall vetepriset igen och är nu på 230 euro/ton – i Hamburg är E-Weizen (14 % protein, 275 falltal) på 265 euro … Bara under några månader i början på 2008 har det varit högre. I Finland har priset stigit till 200 euro för brödvete men är bara 150 för fodervete (Avena, Lovisa). Och jag har tyvärr bara fodervete (låg hektolitervikt). Vi brukar baka av det själva och har inte märkt att det skulle vara sämre än något annat år. Kvalitetskraven används bara för att få ned priset.

Men om världsmarknadspriset skulle gå upp till 350 euro så kanske jag skulle få 200 för vårt vete. Snart lönar det sej väl att skicka det med långtradare till Hamburg. Eller kanske österut. Det är bara några hundra kilometer till Leningrad. Fast då har man krångel med tull och byråkrati. Men om Ryssland har ordentligt brist på vete så minskar säkert byråkratin.

En dag

OM livets mening mäts i produktivitet har jag absolut varit framme och nosat på Nirvana idag. Det är konstigt hur stor skillnad det kan vara på dagar, vissa dagar är som den Mats beskrev härinunder, jobbiga men man kommer inte framåt, andra dagar segar bara fram och inget händer och så har vi dagar som idag, bra dagar!

Redan på jobbet gick det bra, jag fick undan flera saker som legat och tryckt på en tid. Väl hemma kl 16,15 blev det bara en kaffekopp och sedan ut i produktionen. Byta sats i torken, vetet som jag tröskade i går kväll har torkats under natten och skulle köras ut i silon. Därpå iväg och och tröska. På knappt två timmar var det sista vetet borttröskat så nu är allt vete under tak. Fukthalten var 22,5% rå säd och det är tyvärr sämre än för en dryg vecka sedan men relativt sett mycket mycket bra.

Därefter hem och dra upp ny omgång i torken och under den tiden hann jag tom med att stå och tala bort en stund med en bekant som dök upp. Efter att torken mullrat igång tog jag mig i kragen med trädorna och började ”krossa” en två ha´s ruta som faktiskt blev färdig. Då var klockan runt 8. Jag trodde jag avslutade dagen och satte mig i soffan men konstaterade att det kändes obekvämt. Det var liksom mera kvar både av dagen och mig själv så det blev att dra på jobbhalarn igen och börja tvätta trädeskrossen. Efter det kom jag på mig själv med att stå och byta betten på densamma, dom har mött en och annan sten och var i behov av att bytas. Det är 40 bett på krossen så det är ett litet projekt att byta dom. Jag hann med ca 20 st innan mörkret bröt ner mig.

Nu kan man för ovanlighetens skull avsluta dagen med en blogg där man kan skriva, detta var en bra dag, inget gick fel.

Gonatt, nu skall jag gå och lägga mig och lyssna på det mysiga ljudet av torken som brummar i mörkret

Man undrar

Ibland så undrar jag nog om korna har någon sorts sjätte sinne som berättar för dem att husfolket är på väg någonstans, så nu är det dags att ställa till det? Eller är det bara Murphys lag som gör att det blir på det sättet?

Vi skulle för ovanlighetens skull alla fyra åka bort hemifrån idag, Antte och hans föräldrar med första färjturen och jag med en som går 9.30. Då det nu var på det här viset, bestämde vi oss för att börja med morgonsysslorna en halv timme tidigare än normalt. Vi gick ner lite efter halv fem och tadaa; där står en ko fast mellan båsavskiljarena! Nå, jag började med mjölkningen och Antte skruvade loss ett par muttrar och kon kom loss.

Allt gick bra och Antte for lite efter halv sju. Då jag var på väg bort, märker jag att Tea håller på att börja kalva. Ok, tänkte jag klockan är bara lite över sju så hon hinner nog.
Jag gick in, åt morgonmål och vilade en stund på soffan. Lite efter åtta gick jag ner tillbaka och konstaterade att en kalv var på rymmen. Precis vad som behövdes! 😉 Till all tur gick det bra att få in Hainuli tillbaka med de andra.

Då jag kom in till Tea såg jag klövarna och lite av nosen. Då var klockan lite efter halv nio. Så jag bestämde mig för att hjälpa till och dra ut kalven. Jag satt kättingar runt kalvens framben och konstaterade att där sitter han, den rördes ingenstans. Tur har vi en mekanisk kalvningshjälp som man drar ut kalven med. Inte kan man ju dra ut en kalv hur som helst, men i samband med att kon krystade så drog jag ut. Till sist kom det en stoooor Harald och jag hade ännu 20 minuter tid på mig. 🙂

Vi kom hem med Anttes föräldrar lite före ett och jag tog en sväng till ladugården för att kolla att allt var i skick. Då märker jag att det ligger en kalv i lösdriften. Ingen panik, både kon och kalven mådde bra så Åke kom och hjälpte till med att flytta kalven och kon till kalvningsboxen.

För att kvällen inte skulle bli långtråkig, började Tea visa symtom på kalvningsförlamnning. Hon hade nog fått kalcium före kalvningen, men då hon blev sval och lite svag gav Åke och Magdalena ytterligare kalcium åt henne. Nu ska jag ännu går ner och kolla att allt är i ordning och sen är det nog sängen som kallar. 🙂

Så går en dag ifrån vår tid

Vissa dagar hänför sig mer till rubriken service och underhåll och denna dag har definitivt varit en sån dag.

Ursprungsplanen var att sprida urin på hemåkern. Jag hade testkört pumpen igår, fixat fram slangar, smörjt urintunnan och kollat att allt fungerade och det borde vara bara att sparka igång. Första tunnan gick hur bra som helst, men när andra var halvfull stannade pumpen och det luktade misstänkt bränt. Jajamän, elmotorn hade brunnit. I och för sig är det inget att gråta över, den har snurrat åtskilliga år längre än förväntat så egentligen var dess frånfälle inte nån överraskning. Ett litet problem var dock att pumpen står monterad inne i själva brunnen och måste lyftas ut för att man skall komma åt att skruva loss motorn. I ärlighetens namn går det att ta loss motorn inne i brunnen också, men det är inte direkt tillrådligt. Det bildas stora mängder ammoniak i urinbrunnar och det är åtskilliga jordbrukare som strukit med när de svimmat av inne i brunnen.

Med traktor, frontlastare och lite list fick vi ut pumpen och lossade motorn. Motorn är fäst vid pumpaxeln med en koppling och den vill jag gärna behålla eftersom den är skräddarsydd för pumpaxeln. Kopplingen visade sig sitta som i sten och det tog nästan en timme värmande och hamrande innan den lossnade. Då var det äntligen läge att slänga motorn i bakluckan och åka in till stan för att fixa en ny. Ny motor fanns i hyllan (hurraa!) och 30 minuter senare var jag hemma igen och började montera den. Visst katten skall det köras urin ännu idag, trots lite motgångar.

Men nej. Min gamla koppling ville absolut inte passa på den nya motorn. Skjutmåttet kunde upplysa om att det här inte var nån större överraskning, axeln på motorn var 28 mm i diameter och hålet i kopplingen var 26. 2 mm är inte hela världen, men tillräckligt för att det inte skall passa.

Ny tur in till stan, denna gång till en metallfirma som borde kunna svarva upp hålet i kopplingen. Ägaren gav ett synnerligen förtroendeingivande intryck och verkade veta vad han sysslade med. Dessutom var högen med metallspånor kring svarven nästan meterhög och det känns som en merit ur min synvinkel. Han verkar ha svarvat förr. Kopplingen borde vara klar i morgon.

Det var den dagen. På 6 h har jag lyckats köra ut en tunna urin. Fast med tanke på hur lite jag fått uträttat idag har jag ändå gjort en hel del. 🙂

Första frostnatten

Förra natten hade vi vår första frost. Det var -1,4 grader klockan sex på morgonen – vanligen är det ännu ett par grader kallare vid växthuset. Väderprognosen hade inte alls hotat med frost men vi har vårt eget mikroklimat här i Hindersby.

Så nu är det slut med trädgården för den här sommaren och potatisblasten for illa. Det var harm för potatisen hade gärna fått växa litet ännu. Det är ganska ofta som vi har en enda frostnatt i augusti och så är det varmt igen. Men hösten kommer obarmhärtigt i alla fall.

Vetet har redan torkat ned till under 15 % så nu blåser jag på det enbart på eftermiddagarna då luftens fukthalt går ned under 60 %. I dag blev det bara ett par timmar. Det nya mätsystemet är faktiskt fint – jag ser precis när säden torkar och när det är dags att stänga fläktarna. Förr gick jag enbart efter luftfuktighetsmätarna och körde då onödigt mycket med fläktarna. Ungefär klockan sex torkade inte mera säden så jag stängde av fastän luftfukten var under 60 % ännu. En fördel med frostnatten var att en stor del av luftens fuktighet föll ur som dagg och därför har luften varit väldigt torr nu på dagen då temperaturen steg.

Mätsystemet är så känsligt att man kan se på kurvorna att torkningen blev sämre genast då solen gick i moln. Det måste absolut byggas ut till den nya torken också.

Skördearbetet och torkningen var ovanligt lätta i år – men så kom det heller ingen skörd att tala om. I går sprutade jag glyfosat på kvickroten och det var riktigt fint väder – vindstilla och varmt men inte för varmt. Nu borde sprutningen verkligen ha lyckats. Förra hösten misslyckades den ganska grundligt på grund av väta och kyla.

Nu måste jag vänta en månad innan jag börja köra på åkrarna med tallriksharven men det är ju ännu bara augusti. Det blir tid att bygga på torkarna och börja bygga det nya flislagret. I dag beställde jag från Gotland en riktigt intelligent sprinkler för flismatningen som skall hindra bakeld. Den har fyra givare och en liten datamaskin som styr sprinklern. Den börjar inte spruta stora mängder vatten utan först bara litet så elden inte slocknar.

Sådden avklarad

Jag skrev för några veckor sedan om hur vi avslutar en vall med bekämpning.
Bekämpningsmedlet ska ha en viss tid på sig för att hinna verka. Då gräset vissnade bort, körde Antte med tallriksharven (en likadan som Mats har) över åkern, för att bryta upp rötterna på gräset. Dagen därpå plöjdes åker.
Efter plöjandet var det dags att bereda såbädden med hjälp av vanlig harvning. Före det var färdigt att så, vältades åkern. Vältningen gjordes för att lite packa ihop marken, så att de små vallfröna lättare kommer åt fukten.
Efter vältandet var det bara att så, vilket sköttes av Åke. Fröblandningen bestod av timotej, ängsvingel, rajsvingel och rödklöver.
Det kom en regnskur igår, just före åkern skulle vältas en andra gång så den slutliga vältningen är tillsvidare ännu ogjord.