Om jag inte missminner mig står det att läsa i skriften om något i stil med Egyptens förgiftade gräshoppor som förstörde skörden på sin tid. Nu är ju vi rätt förskonade från gräshoppor men vi har ett annat fenomen som kan kasta omkull (!) en god skörd på några minuter, nämligen liggsäd.
Liggsäd är som namnet säger säd eller andra växter som inte står upprätt som folk utan ligger på marken. Åkerväxter brukar råka ut för detta som en följd av häftiga regn i juli, gärna i kombination med hård blåst. När man råkar ut för detta är det definitivt inte bara säden som faller, utan också humöret. Tyvärr drabbar liggsäden oftast den allra bästa säden, eftersom den ju är tyngst i axen. Detta gör att en jättefin skördeprognos kan grusas på några minuter.
Det mest irriterande med liggsäden är att den är så jävlig (förlåt) att tröska. Det är ju så att tröskan är ju byggd för vertikala strån, när dom sedan kommer mot horisontellt blir det knepigt. Det brukar ta uppskattningsvis fyra-femdubbelt längre tid att tröska en åker med liggsäd än en vanlig åker. Man kommer tre meter framåt, sedan måste man backa eller stiga av för att något fastnat på skärbordet. Eftersom skärbordet måste ligga så nära marken är det också större risk att få in stenar i tröskan, något som kan skada en tröska svårt.
Förutom att säden är svår att få bort så lider den också kvalitetsmässigt av att ligga på marken. I allra värsta fall börjar axen som har markkontakt att gro och då är partiet i princip förstört. Det minsta man får räkna med är dock kvalitetsavdrag och längre tid i torken, något som både kostar och ger mindre inkomst.
Liggsäd skall vi alltså inte ha. Nu har utvecklingen gått åt rätt håll så spannmålsförädlarna har på de senaste åren fått fram kortare och stråstyvare sorter som inte lägger sig så lätt. Det gör att problemet mig liggsäd idag är minimalt jämört med 25 år tillbaka då det närmast var rutin. Det finns också stråstärkande medel att spruta, men dom måste man ju använda preventivt så det blir lätt att man hoppar över och hoppas…
Även om vi här i Närpes tillsvidare varit förskonade från det värsta ovädren så kom ett regn ikväll som slog omkull havren riktigt ordentligt på ett par ställen. Det är en nedslående syn kan jag meddela. Havren är värst utsatt som sädesslag, efter följer kornet, medan vetet i allmänhet klarar sig bättre.
Det mest extrema liggsädsminnet jag har är från den hemska hösten 1992 då jag fick lov att övertala en bekant att gå framför tröskan med en räfsa och lyfta upp växten lite för att överhuvudtaget få tröskan att snappa upp nånting. DET gav ordet tråkigt en ny dimension.
