Nu är då vårsådden definitivt i mål på alla plan. Alla trädor är vederbörligen sådda med allsköns blommor och blader som sig bör. Jag håller mig med något som kallas NVÅ, dvs NaturVårdsÅker på mina osådda områden. Det är en träda som enligt folk med större huvuden än mitt skall vara bra för miljön och flugor och fän. Om det verkligen är så är det bra och det hoppas jag det är, men det känns liiite märkligt att så växter nu som vi sprutade mot bara för några år sen. Vi får bara hoppas att miljöexperterna är på rätt väg. Det kan faktiskt vara så för jag har noterat att kvaliteten på vattnet i utfallsdiket har blivit något renare under de senaste åren, och det måste ju vara en vinst för alla.

I år sådde jag en trädesblandning vid namn Diana som bestod av några olika växter, mest solros.  Dessa skulle sås med radmellanrum på 40 cm och 10 kg per hektar. Det blev en del rivande i det lilla hår som är kvar på huvudet  innan jag kom på hur såmaskinen skulle ställas in. Nu var det vridprov som Mats beskrev absolut oumbärligt och jag var tvungen att göra fem prov innan det blev rätt. Resultatet blev sedan 9,7 kg/ha med facit på hand så det är helt ok.  Hoppas sedan att sådana grejer som sådjup och radavstånd blir rätt, för frön med dylik koncistens har aldrig varit i min såmaskin förr.

Det är alltid en lite abstrakt känsla när en åker är sådd. Visst har fröna försvunnit men ändå har man svårt att tro att något skall gro där. Det är alla år samma positiva känsla när åkern grönskar och allt har blivit rätt. Tack och lov har aldrig min sådd totalfloppat, det närmaste jag var fiasko var en gång för länge sen när jag halvt i sömnen trodde jag sådde vete men i verkligheten tagit fel säckar och sådde korn. Den floppen lär man aldrig glömma, men nu efteråt kan man skratta åt det med.

Nu får vi då bara hoppas på en bra sommar. Vårbruket gick i alla fall bra i Österbotten. Synd bara att man inte får glädas åt bra brodd, det är så mycket som kan gå fel ännu innan allt är till hus bärgat i höst. Men hoppas får man…..

Frön till Naturvårdsåker

Jag kan inte låta bli att klämma till med ett ”Vad var det jag sa?”. Eller egentligen skall det vara ett ”Vad var det Lars sa?”, för det var Lars som sa det.

För en dryg månad sedan skrev jag ett inlägg om en ekonominisse vid namn Lars Jonasson som hävdade att konsumenten i framtiden kommer att bli mer intresserad av etiken i matproduktionen och att producenten borde beakta att det kommer att påverka priset. Och idag skriver tidningen Lands nätupplaga att vissa brittiska handlare profilerar en del produkter som djurvänligt producerade.

Slutsats 1: etik kommer att väga tyngre i konsumentens val.

Slutsats 2: man skall lyssna på Lars.