Oflyt

I inlägget Vridprov konstaterade jag att det som skall hinna bli tröskmoget antagligen skulle vara sått innan gårdagen var slut. Så gick det nu då inte…

Jonas sådde det sista av kornet och även grönfoder i kohagen som skall förnyas samt började så rybsen. Då gav utmatningsanordningen på småfrölådan upp.  Det går ännu att leva med, man kan blanda småfrö och rybs och så dem tillsammans. Han öste över allt småfrö i sålådan, tog nya vridprov eftersom maskinen måste ställas om för den nya utsädesblandningen och satte ny fart. Vi visste att väderleksprognosen för onsdag eftermiddag utlovade regn, men nederbördsmängden var bara 1 mm vilket inte stör sådden. Nu visade det sig komma 5 mm, vilket är för mycket åtminstone för att så rybs. Jorden börjar kladda fast på däcken och när den gör det följer de små rybsfröna med. Inget annat att göra än att avbryta sådden och fortsätta på torsdag. Eftersom det ändå blev en längre paus tog han hem såmaskinen för att kunna reparera den trasiga småfrölådan.

Jonas och jag bor c. en halv km från varandra, men mellan oss finns tyvärr en smal bro som såmaskinen inte ryms över. Det betyder att han får ta en omväg på c. 5 km när han skall så åt mej och komma in i byn från andra hållet. Idag när han var på väg till mej visade det sig att man håller på att asfaltera byvägen på just det avsnittet och att köra över den nylagda asfalten kommer inte på fråga. Följaktligen kommer ingen såmaskin fram före tidigast torsdag kväll. Hade småfrölådan inte gått sönder hade han lämnat maskinen på ”min” sida av bron över natten och då hade vi kunnat fortsätta så idag. Framhållas bör att asfalten i sig är mycket välkommen, men jag hade kanske uppskattat den ännu mera en annan dag. 😉

Nu får Jonas tömma såmaskinen och istället så åt en annan kund som egentligen var inplanerad till senare för att förhoppningsvis hinna så åt mej ikväll. Det utlovas en rejäl rotblöta till helgen och vi borde få sått före den. Men än så länge ligger också det inom räckhåll.

Svärmeri med problem

I går var det dags igen. Våra bin bestämde sej för att flytta hemifrån. Då jag var på väg till traktorn hörde jag det karakteristiska surret och visst höll de på att svärma. En drottning sticker iväg och tar med sej en mängd arbetsbin. Först samlas de i en klunga nånstans nära den gamla bikupan och skickar ut spanare för att hitta en ny plats och sedan far alla iväg till den nya bostaden. Problemet är bara det att de sällan överlever vår hårda vinter i vildmarken så de borde plockas ned och sättas i en ny isolerad och varm bikupa.

Det är inte problemfritt för de har en viss förkärlek att flytta till folks skorstenar som står kalla på sommaren. Vi hade en gång en ordentlig samling i vår skorsten och då jag började elda på hösten i arbetsrummet så rann det honung ut genom askluckan över golvet. Det blev en hel del jobb med städandet av den klibbiga och askblandade honungen. Och att få bort bina från skorstenen som var nästan igentäppt. Men ännu värre var det då de började bygga i isoleringen i väggen till mitt arbetsrum i stallet. Jag fick riva alltihop och göra om en del av väggen.

Problemet är att de gärna sätter sej på svåra platser. Bara en enda gång var det bekvämt då svärmen satte sej i toppen på en asp. Den böjdes ned av tyngden och det var bara att sätta lådan under och sopa ned hela svärmen. I fjol satte de sej i toppen på ett stort äppelträd och vi fick såga av en hel del kvistar för att komma åt svärmen.  I år satt svärmen i en gran på omkring 4 meters höjd.

Men innan jag byggt en ställning på frontlastaren för att komma åt dem så hade hela svärmen försvunnit.  Undrar just vart …

Mystiska frön

Nu är då vårsådden definitivt i mål på alla plan. Alla trädor är vederbörligen sådda med allsköns blommor och blader som sig bör. Jag håller mig med något som kallas NVÅ, dvs NaturVårdsÅker på mina osådda områden. Det är en träda som enligt folk med större huvuden än mitt skall vara bra för miljön och flugor och fän. Om det verkligen är så är det bra och det hoppas jag det är, men det känns liiite märkligt att så växter nu som vi sprutade mot bara för några år sen. Vi får bara hoppas att miljöexperterna är på rätt väg. Det kan faktiskt vara så för jag har noterat att kvaliteten på vattnet i utfallsdiket har blivit något renare under de senaste åren, och det måste ju vara en vinst för alla.

I år sådde jag en trädesblandning vid namn Diana som bestod av några olika växter, mest solros.  Dessa skulle sås med radmellanrum på 40 cm och 10 kg per hektar. Det blev en del rivande i det lilla hår som är kvar på huvudet  innan jag kom på hur såmaskinen skulle ställas in. Nu var det vridprov som Mats beskrev absolut oumbärligt och jag var tvungen att göra fem prov innan det blev rätt. Resultatet blev sedan 9,7 kg/ha med facit på hand så det är helt ok.  Hoppas sedan att sådana grejer som sådjup och radavstånd blir rätt, för frön med dylik koncistens har aldrig varit i min såmaskin förr.

Det är alltid en lite abstrakt känsla när en åker är sådd. Visst har fröna försvunnit men ändå har man svårt att tro att något skall gro där. Det är alla år samma positiva känsla när åkern grönskar och allt har blivit rätt. Tack och lov har aldrig min sådd totalfloppat, det närmaste jag var fiasko var en gång för länge sen när jag halvt i sömnen trodde jag sådde vete men i verkligheten tagit fel säckar och sådde korn. Den floppen lär man aldrig glömma, men nu efteråt kan man skratta åt det med.

Nu får vi då bara hoppas på en bra sommar. Vårbruket gick i alla fall bra i Österbotten. Synd bara att man inte får glädas åt bra brodd, det är så mycket som kan gå fel ännu innan allt är till hus bärgat i höst. Men hoppas får man…..

Frön till Naturvårdsåker

Vridprov

För att vara säker på att såmaskinen matar ut rätt mängd utsäde tar man vridprov. Det innebär att man manuellt vevar runt maskinen och sedan kontollväger den utmatade mängden. Det är förvånande hur stor variationen kan vara i utmatad mängd, också då det rör sig om samma växtslag.

Om allt går enligt planerna får vi idag sått det sista som måste bli tröskmoget. Då återstår några hektar grönfoder, men det är det inte lika bråttom med.

Embryo sköljning

Igår var det en spännande dag, vi sköljde embryon från en ko och en kviga. Båda djuren var seminerade för en vecka sedan, kvigan tre gånger och kon två gånger under samma dag.
Orsaken till att vi valde att skölja dessa två, var det att de är båda, i våra ögon, fina djur som vi har höga förväntningar på. Båda kommer från hållbara släkter så därför ville vi försöka få flera avkommor från just dem två.

Sköljningen görs alltså en vecka efter seminering och den utförs av en specialicerad veterinär.

Sköljning på gång

En lekmanna förklaring över sköljningen låter så här: man släpper in vätska i kon, så att eventuella embryon sköljs med ut. Då de kommer ut genom slangen, samlas de upp i ett filter.
Enkelt, eller vad? 😉

Då embryona tagits tillvara från djuret, analyseras de med ett mikroskop. Då kollar man om där a) finns embryon, b) om de är levande och c) om de är av klass 1 eller klass 2. Andra klass embryona kan inte frysas, utan de måste användas direkt, men vad den egentliga skillnaden på 1 och 2 är, vet jag inte.

Granskning av embryon.

Vi hade reserverat 6 mottagare för embryona, 5 kvigor och 1 ko. Överföringen av embryona till mottagarna sköts av en specialutbildad seminör.
Jag kommer inte ihåg hur många det blev av vardera klassen, eller hur många oanvändbara embryon det fanns. Men användbara embryon fick vi hela 21 stycken. 6 av dem överfördes direkt, medan resten blev nedfrysta för kommande användning.

Nedfrysning av embryon.

Resultatet överskred alla våra förväntningar och nu är det bara att hoppas på att de överförda embryona fastnar! 🙂

Lars for president – eller nåt.

Jag kan inte låta bli att klämma till med ett ”Vad var det jag sa?”. Eller egentligen skall det vara ett ”Vad var det Lars sa?”, för det var Lars som sa det.

För en dryg månad sedan skrev jag ett inlägg om en ekonominisse vid namn Lars Jonasson som hävdade att konsumenten i framtiden kommer att bli mer intresserad av etiken i matproduktionen och att producenten borde beakta att det kommer att påverka priset. Och idag skriver tidningen Lands nätupplaga att vissa brittiska handlare profilerar en del produkter som djurvänligt producerade.

Slutsats 1: etik kommer att väga tyngre i konsumentens val.

Slutsats 2: man skall lyssna på Lars.