Presstop Presstop Presstop
Idag måndag 10.5 kl 17.00 smällde då startskottet och vårbruket inleddes. Det var dock inte med någon pompa och ståt i år utan en mycket tveksam inledning. Jag harvade 5 ha av det som jag tallriksharvade i höstas. Jorden såg både våt och kuckig ut så det är väl nog i tidigare laget. Jag skall dock forcera nu med 5 ha vete och spara 10 ha några dagar.
Nu är dagen uppskriven och jag återkommer med bilder inom kort
Gonatt!
I förra veckans Lördax besökte reporter Barbro Westerberg Kalle i hans hem i Yttermark. Missade du programmet kan du lyssna här, och höra Kalle tala om kommentarer, vårsådden och vad han riktigt tycker och tänker om att blogga.
Kalle talar om bloggandet och vårsådden, Lördax 8.5.2010.
Se när Sonja matar kalven med nappflaska på YLE Arenan
Tidningen Landsbygdens Folk skriver i sitt senaste nummer (som utkom 7.5.2010) om Bondbloggen. Du kan läsa artikeln här (pdf)!
Igår släppte vi ut första gruppen med djur på betet. Det är frågan om sinkor och dräktiga kvigor. Vi måste tillsvidare utfodra dem med balar, eftersom det svala vädret gjort att inte gräset riktigt satt igång att växa.
Djuren får vara ut tills de ska in till ladugården för tillvänjning, dvs. då man börjar öka fodergivan inför kalvningen. I praktiken betyder detta att de är ut tills det är 2-3 veckor kvar till kalvningen.
Fastän vädret inte var det bästa att sätta ut dem, så mår de sig nog. Nog är det ju alltid roligare att vara ute, än att sitta dagarna i ända inomhus. 😉 :
Så småningom sätter vi ut också de kvigor som inte ännu är seminerade. De får sen vara ut mer eller mindre hela sommaren, eller tills de är så gamla att det går att seminera dem.
Bondens liv är inte ett ändlöst slitande – det har ett slut. I dag följde vi en grannbonde på sista färden. Här har vi ännu kvar traditionen att grannar och släktingar tar farväl i stora skaror. Vi var väl ett hundratal. Vi har bott här hela vårt liv (även om somliga arbetat tillfälligt i staden) och dessutom har våra förfäder varit grannar i många släktled. Sådant binder ihop.
Han var två år yngre än jag så det var för tidigt som han gick bort men han hade haft dammlunga i många år. Förr insåg man inte hur farligt mögel i fodret egentligen var – dammskydd fanns det inte heller. Och han sparade minsann inte sej själv. I sin krafts dagar hade han inte traktorn stående många timmar på natten.
Det var en dag av gemensam eftertanke och medkänsla kanske mest för den duktiga dottern som just nu måste ta huvudansvaret för hela gården – med två små barn. Den unga familjen har fullt upp – med ett stort växthusprojekt på gång tillika – men jag tror de klarar det.
