Johannisysslor på taket

Vi firade Johanni uppe på taket så nu är de nya ”pärtorna” uppsatta. Väderprognosen som hotade med regn hjälpte också till. Då man satt uppe på taket i den brännande solen så var varje litet moln en stor lättnad. Ett lätt regn hade annars varit välkommet men taket blir tyvärr ganska mycket halare då det är vått. Nu kunde vi gå ganska bra på skivorna (med sele och säkerhetsrep förstås).

Nya stora ”pärtor” uppsatta

Johannistandjin 2019

Midsommarstången är åter uppställd i Hindersby på Lekstrand – den gamla Leikanlindån. Här kallas midsommar för Johanni (efter Johannes döparens dag 24 juni).

Mekaniserad johannistang
Uppställd och fastbultad
De nordiska flaggorna pryder stagen
En hel del åskådare
Kaffebordet

Med dessa bilder önskar jag alla Eitt Gått Johanni (En God Midsommar) från Hindersby. Nu är mitt johannifirande förbi och jag klättrar upp på taket och börjar skruva fast skivor.

Tre gånger snabbare.

Spannmålen jag sådde häromveckan grodde på 6 dagar vilket är tre gånger snabbare än groningen på grannens åker som såddes i slutet av april. Det är ändå en klen tröst för en sen sådd för resten av utvecklingen lär inte gå tre gånger snabbare. Så det blir nog en sen skörd om det nu överhuvudtaget hinner bli färdigt, höstvädret utvisar den saken. Nå huvudsaken är väl att stödvillkoren uppfylls.

19.6.2019. 6 dygn efter sådd. Snabb groning så här mitt i sommaren.

Snabbt har också grönsakerna utvecklats, vi är nu igång med skörd av olika sallater, kålrot, kålrabbi, grönkål, vitkål och blomkål. Broccolin är inte heller långt borta.

19.6.2019. Kålrabbi så söt och mjäll att den smälter i munnen.

19.6.2019. Vitkålen frodig och fin.
19.6.2019. Trendig grönkål.

Kålväxter kan annars bli nästa trendgröda vilket naturligtvis gläder mig. Hörde ett radioinslag från Sverige här om dagen där den rättmätigt prisades för sina goda egenskaper. Rena rama hälsokosten! Mattrenderna kommer ju oftast västerifrån numera så jag hoppas att dom har rätt och visst har jag redan märkt av att efterfrågan på vissa kålväxter ökat under de senaste åren.

Även kumminet ser lovande ut och kumminmalens larver har jag rätt väl lyckats ta hand om.

19.6.2019. Kumminet blommar rikligt.

Med många grödor på schemat lyckas man inte med allt men man får glädjas åt dem som utvecklas väl. Vädret har i alla fall så här långt samarbetat rätt hyfsat. Lite midsommarregn, 7,5mm senaste dygn, gjorde gott åt det som växer och gav mig lite tid för ett inlägg.

Vill med dessa rader önska bloggkollegor och Bondbloggsläsarna en trevlig midsommar.

Gubben på taket

Vad gör en bonde då sådden och sprutandet är förbi ? Den här bonden börjar vanligen bygga och bygger hela sommaren. Nu har jag börjat förbättra taket på huset enligt gammal god tradition: Jag bygger ett tak till utanpå.

Det är ett arbete som måste göras på försommaren som vanligen är en torr tid hos oss. Men det kom förstås ett åskregn mitt i allt. Det gjorde inte så mycket fastän jag plockat bort alla takplattorna från en fjärdedel av huset för vi har ett pärttak från 1930 som är i prima skick.

Plattorna utanpå pärtorna plockas bort
Pärtorna från 1930

Orsaken till att taket måste förbättras är inte att det läcker vatten nedåt utan att det läcker värme uppåt. I övre våningen är innertaket spikat direkt i takstolarna så det blir bara omkring 12 cm sågspån som isolering. Det gör inte så mycket en vanlig vinter men om det är mycket lös snö på taket så isolerar den så bra att värmen nerifrån smälter den understa snön och vattnet rinner ned till takkanten där det fryser. Då får vi en vall med is och bakom den ligger det smältvatten under snön. Taket klara inte av stående vatten som söker sej in i alla springor – också uppåt.

Så nu sätter jag ett nytt tak utanpå som bryter av värmebryggan nedifrån. Värmen ventileras bort innan den hinner smälta snön som ligger på taket. Det fanns inget utrymme för ventilation i den gamla konstruktionen så enda möjligheten är att bygga på uppåt.

Det var intressant att plocka bort plattorna som enbart var spikade i pärtorna men hölls kvar mycket bra. Spikarna var galvaniserade så de var inte rostiga och gick bra att dra ur. Nästan ingen platta var sönder. Jag hade i alla fall redan tidigare bytt ut plattor som spruckit vid åsen där man gått på dem för att installera TV-antenn och för att sota. Nu vet jag inte med säkerhet när plattorna sattes på. Troligen var det före kriget för efter kriget fanns det inget byggnadsmaterial att få. Så jag tippar på slutet av 1930-talet. Det betyder att pärttaket var ganska nytt vilket förklarar dess goda skick nu. Åtminstone sattes plattorna inte på efter 1950 för då hade jag kommit ihåg det. i början på 50-talet satte vi betongpannor på uthuset. De är fruktansvärt tunga och spricker lätt. Vi hade sådana på ladugården (byggd 1945) också men de höll på att tynga ned hela taket som måste stöttas upp och 1975 bytte vi till plåt.

Det värsta är hettan på taket. Därför sitter jag mitt på blanka dagen och skriver i stället för det går bara inte att vara där upp förrän på kvällen. Annars kommer gubben att få värmeslag och ramla ned. I dag finns det inte ett enda moln på himlen heller – i går gick det bättre. Och närmare 30 grader i skuggan … Det går att arbeta på taket om man stiger upp klockan fyra eller fem på morgonen och håller på till klockan elva på kvällen – med siesta mitt på dagen.

Det går bra att komma upp på taket från balkongen och via ställningarna men vi måste sätta en massa skivor på balkonggolvet som var genomruttet. Hallen i övre våningen har blivit byggförråd med maskiner och material och en hel del damm. Vi måste också upp i vinden för att se om skruvarna tar i takstolarna eller inte. Man kan inte mäta nånting för allt är snett och med olika mellanrum. Men torrt och fint är det.

Ställningar och stegar.

Ställningarna är ganska höga med sex meters stolpar. Takstegen kan inte placeras rakt på taket för man måste ta bort en rad plattor åt gången på snedden. Lägg märke till TV-antennen i husets gavel. Den har inte varit i bruk på 20 år. Vi använder tre satellitparabolantenner och så fibernätet förstås. Jag har inte orkat plocka ned TV-antennen – men nu skall den bort. Den var aldrig bra för vi är långt borta från alla sändare och bara med förstärkare fick man nån sorts bild. En era är slut och jag sörjer den inte.

Gamla TV-antenner och en väderstation

Nu gäller det att få upp det nya taket och först skruvar jag fast blankår (5 cm okantade) vid takstolarna med 16-18 cm långa skruvar. Brorsan satt under taket på vinden och kollade att de tog i hårt virke – det lär ha varit hetare än ute i solen … Sedan skruvar jag fast blankår som underlag för skivorna. Jag köpte så kallad takfanér som är 15 mm tjock, impregnerad och spuntad på längden. Den håller vatten ganska bra men jag sätter tillbaka de gamla plattorna för utseendets skull. De har hållit i 90 år och håller säkert lika länge till.

Det nya underlaget

Jag kollade upp olika takmaterial i vintras men de moderna materialen är bara skräp. Plåt är rent löjlig då de ger 20 års garanti fastän det borde vara minst 100 år. Vem tusan vill byta tak vart 20:e år ? Dessutom är målningen riktigt usel. Jag har två tak som jag följt med i 20 år och de flagar alldeles förfärligt. Vi bara väntar på att de flagat färdigt och sedan får galvaniseringen vara enda ytan. Men jag läste nyss att dagens plåt har hälften så tunn galvanisering som den gamla plåten och dessutom är själva plåten mycket tunnare. Går inte heller att måla som den gamla plåten. Allt blir bara sämre och sämre.

Takfilt är jag inte så förtjust i heller. Vi har korrugerade takfiltsplattor på uthusen och de är ganska bra men inte särdeles vackra. Hållbarheten är knappast 90 år heller så jag litar mera på de gamla plattorna. Jag går in för beprövat byggande och använder därför bara material som man har minst 60 års erfarenhet av. Byggandet började gå att fanders från 1960 framåt med mögelhus som måste rivas efter 30 år så det som kommit efter 1960 vill jag inte ha.

Det som jag däremot börjat använda är skruvar. De gamla spikarna rostar sönder om de inte är varmgalvaniserade och det är ett helsike att få ut dem. Men man får inte använda rostfria skruvar (A2 och A4) för de är alldeles för mjuka. Man kan möjligen dra i dem en gång men om man försöker få ut dem tillbaka så går huvudet sönder och då har man verkligen stora problem – mycket värre än med blanka spikar som är 100 år gamla. Det man bör använda är stålskruvar som har ett rostskyddande skikt i klass C4.

Ännu en bild med det gamla taket till vänster och pärttaket till höger. Det fanns inte så mycket mossa på solsidan men på norrsidan växer den bra. Om jag orkar släpa upp trycktvätten till takets ås så skall jag spola bort mossan som inte sitter fast så hårt.

Plattor till vänster och pärtor (1930) till höger

Nu börjar det bli litet svalare så jag måste fortsätta med takarbetet medan det ännu är torr sommar. Prognosen lovar torrväder i 10 dagar men det gäller förstås inte åskregn. Och efter den här hettan kan det mycket väl bli åska. Förra åskan slog sönder två datamaskiner och två växlar och det tog två dagar att få igång nätet på nytt. Det skall i alla fall bli litet svalare.

Gubben sitter på taket men det tar på bakbenen som blir ganska styva. Mest för att man står i samma ställning hela tiden och bara spänner musklerna. Det går inte att jogga omkring på taket. Visst var det jäkligt att skruva takplåt i januari men frågan är om inte det är värre i den här hettan. Men annars är det ju roligt …

Senaste tiden…

Jag började fundera vad jag gjort senaste tiden… Och jonå, nog händer de ju en hel del fast man tycker att ingenting händer och allt ser likadant ut…

Jag har flyttat ungtackor från en holme till en av de holmar som ligger längst bort, sorterat ut bagglamm på en annan holme och flyttat får från en liten holme hem, sorterat bland dem och fört ett litet gäng tillbaka. Jag håller helt enkelt på och kör kors om tvärs kring skärgården… Däremellan kryssar jag på kringom holmen här hemma, tar in fåren, och för ut dem, sorterar bagglamm och för endel hit och andra dit. Maskmedel åt endel och fästingmedel åt andra…

Jag har planterat gurkor och pumpor och myllat potatislanden. Skrämt hjortar och lagt upp elstängsel kring potatislandet eftersom potatisblast tydligen är de enda som duger att äta om man är hjort…

Jag hann också upp till Conny, till Töjby och hjälpa dem att sätta ihop ett litet trädgårdsväxthus. … Det var lättare sagt än gjort… tjugosjutton olika delar som alla såg likadana ut, men ändå skilde en liten liten gnutta i nån cm här och där. Det var en bruksanvisning från långtbortistan och ca 500 små skruvar och muttrar varav en och annan mutter var utan gängor… Jag kan berätta att man kan sitta ganska länge och försöka skruva på en mutter innan man hoxar sej att titta in i muttern om de finns gängor i den… Nåväl, ihop fick vi det, även om vi gjorde lite egna ändringar och patenter…


Vidare så har jag skickat ett gäng till slakt. Allt gick bra med det, även om jag var lite nervös för hur de skulle sluta… Alla djur är nämligen inte så medgörliga… Jag brukar säga, när folk frågar hur jag får fast dem på betena, att jag har bara tama djur… Iallafall relativt tama. De ska inte springa till andra änden av hagen när jag kommer till dem, utan de ska komma till mej, men nu hade jag en som var allt annat än tam. Men, som sagt hispiga djur kan jag inte ha, så de fick bli en enkel biljett till slakteriet. Det som var det lilla orosmolnet var att eftersom pråmen inte ännu är i sjön, så blir de några omlastningar innan man är vid slakteriet. Först ska de upp på mönkkisvagnen, köras till stranden, lastas i båt, köras till Kirjais, och där lastas ur båt in i släpvagn. Alltså 3 lastningar i eller ur, och en båtfärd… De finns med andra ord många chanser till trubbel och krångel om man har en, eller några hispiga djur. Men, det gick bra, alla som jag planerat skulle med kom med 🙂

Det blir alltid någon nu och då som blir helhispig. Fast de är i samma hage och kätte som alla andra, så blir endel helhispiga och klättra uppåt väggarna medan andra, lugnt ligger och idisslar och funderar vad den har för fel… De är bara så, olika är dom också…

Mellan varven försöker jag också komma lite i form. Jag låg ju på sofflocket några månader i vintras med mitt opererade knä, och de satte verkligen sina spår… Att det var just vid juletid, när världen mest handlar om choklad och gottis, gjorde kanske inte saken lättare heller, snarare blev jag rejält tyngre… Nå, kan man gå upp, kan man gå ner, men ack så mycket jobbigare det är… Men, man behöver hitta någonting som är kul, och cykla tycker jag om, så, på med hjälm och brillor och så bär det iväg lite nu och då på en cykeltur. När jag så satt där och trampade fick jag nu och då syn på diverse skräp som låg i dikena, och jag tänkte att nästa gång tar jag med nåt att plocka skräp i, så jag förenade nytta med nytta och tog med mej en cykelkorg, och samlar nu lite burkar och skräp ur dikena. Ibland skulle jag behöva större cykelkorg, men, jag får cykla många gånger istället. De som däremot blivit problem, är att gräset i dikena växt sej så högt så man ser inte rosket, men, jag tar de jag ser, och till hösten lär de väl komma fram igen, för inte försvinner de just nånstans inte….

Sådant har jag haft för mej den senaste tiden, veckan, och framför mej har jag ensilageskörden. Jag går och trampar lite som en värpsjuk höna, men det finns annat som ska hinnas med också… Drömmen skulle ju vara fint väder, utan åskskurar och jox, så man skulle våga sej på lite torrhö, men, vi får allt se vad vädrets makter bestämmer…

I god tid….

Det regnar ute så jag satte mig vid datorn för att se över stödansökan trots att det ännu är 2 dagar kvar till deadline. Men det sägs att man ska lämna in i god tid och det har meddelats att störningar förekommer. Så kanske bäst ta tjuren vid hornen, det kan ju vara så- och planteringsväder imorgon och på måndag. Dessutom har vi en konfirmation att bevista.

Jag kom nu relativt lätt in trots att jag befarade att trafiken skulle vara livlig med tanke på vädret. Men där slutade det roliga, ser att man nu igen varit och pillat på kartgränserna så att arealerna ändrats. Blir spännande att se om ”bollarna” hålls där man placerar dem eller som tidigare likt yra höns dansar omkring på skärmen.

Man möts av utropstecken som vanligt.

Nåå, på bilden ovan är det fjolårets karta som visas, men den har tydligen manipulerats av administrationen för så såg den inte ut när jag skickade in i fjol. Man har tydligen velat precisera odlingsarealen för på andra skiften har man nu också dragit av areal för enskilda stenar på åkern. Man borde kanske söka fram dynamiten? För att röja menar jag kanske jag bör tillägga.

I god tid är jag dock inte med allt denna säsong trots att jag kunde inleda vårbruket tidigt. Grönsakerna har jag relativt bra koll på och dom är ju i mitt fall det primära, vi är fem före klara med vårplanteringarna. Spannmålen däremot ligger jag en månad efter med om man jämför med grannarna, havren sådde jag natten mellan onsdag och torsdag och följde upp med kornsådden på torsdag så långt som utsädet räckte och åkern var klar. Hämtade mera utsäde på fredag men regn avbröt vidare sådd. Det såg så lovande ut med kombimaskin jag brukar ha till låns så jag iddes inte arrangera med entrepenör. Men till helgen för 3 veckor sen då jag tänkte så hade den gått sönder och efter det har vädret varit så pass nyckfullt att tiden runnit iväg med grönsakerna. Jag vill ju sköta jobb likt spannmålssådd som jag klarar själv under veckosluten för att bättre och mer avslappnat leda arbetet tillsammans med de anställda i veckorna. Hur som så kändes det lite underligt att under sådden dra in ångorna från MCPA besprutade fält i grannskapet i stället för som brukligt känna doften av svämspridning.

I år har jag ändå tänkt så blott tjugotalet hektar med spannmål då jag har en hel del areal i kummin samt inspirerad av Johnny som kommenterar flitigt här på bloggen tänkt så lite gröngödslingsvall på några åkrar som jag grundförbättrar lite med att med dikesrensningsmassorna fylla ut en del svackor för att minska risken för problem likt Nisses svansjöar.

I god tid har vi i alla fall inlett skörden, sparrisen har vi skördat sen medlet av maj och den avslutar vi till midsommar. Specialsallat och grönkål har vi skördat i närapå två veckor, dom kom snabbt trots att det varit lite svalt emellanåt men lagom med fukt och användning av täckväv har gynnat tillväxten. Man ser tydligt skillnad på det som var täckt och otäckt i år, man borde kanske ha satt mer under väv ett år som detta.

Snabb utveckling av de första planteringarna i år och kvaliteten är ypperlig.


På tal om övervakningen som jag beskrev i senaste inlägg så har jag också nyligen haft en växthusgranskning som vad jag förstod löpte bra och inte leder till några efterföljder. Har också förstått att grönsaksodlingarna prioriteras i årets granskningar så man har kanske fler övervakningar att vänta?

Så många förslag på hur lätt sköta den tidsödande skiftesvisa dokumentationen har jag inte fått men får väl av utsikten för nya granskningar försöka se över anteckningarna lite nu som då även om det nog vore roligare att skriva lite om odlingarna här på bloggen. I ett projekt som jag följer föreslogs att man använder gratisprogrammet SIRPPI för odlingsanteckningarna så jag laddade ner appen men har ännu inte hunnit bekanta mig desto mer annat än att det verkar lätt att med hjälp av GPS lokalisera de olika noteringarna, det lär även ska gå att synkronisera med Peltotuki-programmet vilket jag nu inte har. Nån annan här som provat SIRPPI?

Nää, det har slutat regna och molntäcket börjar lätta så nu får jag väl lov att återgå till vipun. Giv mig styrka.