Nisse skrev om vetepriserna och visst är det intressant att jämföra hur mycket (eller egentligen litet) vi får för produkterna numera. Jag hittade ett urklipp från 1937 över torgpriserna i Vasa, tyvärr överhopad av skrivbordsjobb så det blir inga inlägg skrivna nu just men hoppas att någon kan hjälpa mig med att omvandla dessa priser till dagens penningvärde.
Torgpriser i Vasa 1937.
Passar på samma gång att testa ny versionen av WordPressen med detta inlägg. Bra och roligt att få ta del av Sonjas och Charlottas vardag igen 🙂
Jag återkommer så fort det ges tillfälle…….. tjolahopp 🙂
Nä, inte vädret. Det är fint med litet minusgrader och litet snö. Men det är dystert att inte kunna börja med skogsarbetet för Zetorn ligger sönderplockad på verkstadsgolvet.
Jag har fått nästan alla reservdelar som jag behöver men dumt nog beställde jag inte ny vevaxel i tid och nu finns den inte mera i lager. Den kommer den 21 december men jag hinner knappast få den före jul. Och man kan inte skruva ihop traktorn utan att ha vevaxel.
Det blev en veckas arbete med annat. Flismataren gick sönder igen och så måste jag plocka in allt före snön kom. Nog är det underligt att man med 70 års erfarenhet inte kan få in allt i tid förrän vintern kommer.
Flismataren har ett konstruktionsfel. Den har tallrikar som drivs runt av skruven för att hindra flisen att bilda valv. Visst fungerar det – så länge den är ny. Men då skruven slits så kommer tänderna förr eller senare att komma precis mitt emot tänderna på tallriken och så sitter den stenhårt fast. Då brister drivkedjan.
Flismatarskruv med tallrikar
På bilden ovan ser man att översta skruvgängan kommit prcis mitt emot tanden på tallriken och då brister kättingen. Det syns också bra att skruven blivit ganska sliten. Jag var tvungen att ta bort tallriken helt. Det blir inte samma stenhårda låsning med en tallrik men jag måste då skyffla flis varje kväll eftersom den inte rasar ned på ena sidan.
Jag försöker nu fundera ut någon omrörare som fungerar i stället för tallriken. Vibratorn fungerar tillsammans med tallriken men inte utan tallrik. Det är inte lätt för då man fyller på med flera skopor flis så är det mycket tungt att få omröraren att röras.
Det här är ett exemple på konstruktiv tidsbomb dvs. en konstruktion som förr eller senare ställer till ett elände. Ett annat exempel är modernt byggande. Eftersom de envisas med att sätta in plast och andra dåliga material så blir det mögel och det är konstruktivt mögel. Barnbarnet går i en skola som ”sanerades” och efter ett halvår är där mögel igen … Hela den moderna byggtekniken borde saneras.
Nu då jag tvingas vara hemma (inte i skogen) så märker jag att det finns en massa arbeten som borde göras men blivit uppskjutna hela sommaren. Jag har uppdaterat flera datamaskiner och det är ett arbete som tar mycket tid. Krånglar det (och det gör det förstås) så kan det gå flera dagar till en uppdatering.
Så har jag tagit itu med räkningar som skall betalas och beställningar som skall göras. Skrivbordsarbetet på ett jordbruk tar en massa tid. Så länge man har utomhusarbete så skjuter man upp skrivbordsarbetet till vintern. Nåja, nu är det vinter. Så det är väl bara bra att jag måste syssla inomhus.
Ladans golv är inte riktigt färdigt än heller så jag lägger pussel med bräder och blankor i tre lager. Visst märkte jag ut allt virke då jag tog upp golvet men det blev så mycket ändrat att man inte kan lägga det tillbaka på samma sätt.
Om jag inte kommer ut i skogen på ett par veckar till så hinner jag kanske sköta om allt möjligt som jag skjutit upp länge. Och det är ju bra.
Traditionellt granskar man kornas och kvigornas dräktighet 8 veckor efter semineringen eller betäckningen. Det är i regel en seminör eller veterinär som gör en rektalundersökning antingen bara för hand eller med ultraljud för att kolla om där finns en kalv eller inte. Det här sättet är ganska arbetsdrygt och tar tid, i och med att man måste ha fast djuret så att hon står stilla då seminören/veterinären undersöker henne.
Som tur är har tekniken gått framåt också på denna front och i dagens läge får man reda på dräktigheten från ett vanligt mjölkprov. Det är ett väldigt effektivt sätt att göra saken eftersom man inte behöver ta djuret skilt från dom andra, utan provet går att ta där djuret står. Man tar alltså en liten provbägare, fyller den med mjölk, märkar burken, printar ut ett papper och skickar iväg det med mjölkbilen. Följande dag har man resultat på om kon är dräktig eller inte. Undersökningen baserar sig på hormoner som avsöndras i kons blodomlopp och mjölken då hon är dräktig. Testet kan göras redan efter 28 dagar från semineringen, vilket gör att man snabbare får ett resultat om hon är dräktig eller tom jämfört med det traditionella sättet. Dock finns här en risk för att det finns hormoner kvar i kon en tid efter en eventuell tidig kastning och då kan testet visa att hon är dräktig trots att hon i själva verket inte är det.
Kvigor kan givetvis inte granskas med hjälp av mjölkprov utan för dom gäller ännu det traditionella sättet.
Ungefär en vecka efter operationen, och läget är stabilt, men oj vad ont emellanå. Men, man kan nu int vänta sej att det ska vara rosenrabatter och karuseller heller när man har haft halva knäet uppkarvat. Jag har nu alltså tre små ihopsydda hål under knäskålen och en längre dragked på insidan om knäet. På insidan inne i knäet finns nu skruvar och nya ledband och det har varit och är lite hål kors och tvärs. Men, operationen gick som planerat och allt har hittills läkt bra. Så, det tar sej. Jag har fått mediciner så jag klarar mej från värre smärta, men hela munnen smakar avgaser på grund av dem. Sjukskriven är jag en bit in i Mars .. men, de får man väl se hur de går med det… väntar mej att rastlösheten kommer att slå in någon dag, inte så långt fram i tiden… Men, den här första veckan har det gått bra, jag har mest legat på soffan och vilat. En dag var jag till Åbo och träffade läkaren för en första koll efter operationen, och på samma resa blev det lite julhandel. Jag fick låna rullstol i köpcentrat, så därför gick det att lite handla. Utan rullstol sku jag inte kommit långt. Jag får nämligen inte stiga på benet alls, bara sätta ner foten lite lätt, så, höger ben, armarna och ryggen är de som ska ta hand om hela kroppens vikt när jag ska ta mej framåt. Men rullstol va prima, och jag märkte hur krepligt mycket är för dem som lever sin vardag i rullstol. Nu handlade det för mej bara om några timmar, men det var lärorika timmar. Mycket som man inte riktigt visste hur man sku lösa, och många små problem, men också väldigt mycket leenden och hjälpsamma människor överallt. De glade mej 😊 i detta annars så grå och surmulna land, fanns en stor hjälpsamhet, glädje och vilja att hjälpa 😊
Så, dagarna går och jag lider ingen nöd på soffan. Lite upp och greja mat, ordna med sådant endast jag har koll på i mitt huvud, lite kontorssysslor och sådant, men annars har jag nog hittat min plats i soffan framför tv, och med telefon och surfplattan nära till hands.
Självständighetsdagen firades i soffan 😊 Benet högt och järn-gärsgården kring benet 24/7.
Jag städade ut en massa papper i dag och hittade ett klipp från Landsbygdens Folk år 1986. Där fanns vetepriserna för år 1986 och det var 223,65 penni/kg i augusti. Sedan steg det varannan vecka till 233,35 i slutet på december och till 286,95 i juni 1987. Om nån ungdom undrar varför jag byggde kalluftstork år 1975 så var det på grund av pristrapporna. Ökningen var 23 % och det var inte illa ens på den tiden.
Vad betyder 223 p/kg ? Om man kollar in Statistiska centralbyråns inflationskalkylator (www.stat.fi – sök på Förändringar i penningvärdet) så får man 712 euro/ton år 2017. Jämför det med dagens priser !
Världsmarknadspriset på vete var 1970 30 p/kg (437 euro/ton) och 1976 96 p/kg (693 euro/ton). Allt beräknat med penningvärdeskalkylatorn. Nu ger ju inte den nån exakt bild på jordbrukets lönsamhet för den följer den allmänna inflationen men visst ser man en tendens …
P.S. Jag måste ju nämna att vetepriset var 140 euro/ton sommaren 2018.
Nu är lilla Zetorn sönderskruvad och orsaken klar. Det tog en hel del tid men var inte egentligen svårt. En hel dag gick åt att putsa bort de tjocka lagren med oljebemängd smuts. Och så var det en hel del andra jobb som måste skötas om också – bland annat pannan och flismataren.
Oturligt nog var bränsletanken nästan full så det tog sin lilla tid att tömma den. Sedan skulle kylarvätskan bort och till sist oljan. Då började det klarna. Kylarvätska fanns det mycket av medan oljan var nästan slut. Men innan man kunde säja vad som skurit ihop så måste hela motorn tas i bitar.
Då man fått bort kylaren, topplocket och oljetråget så är det en ganska ynkligt klimp som finns kvar … Efter att ha skruvat loss vevstakarnas lager var det klart att tvåans vevstake hade skurit fast i vevaxeln och ettans lager var dåligt. Sedan tog jag bort kannorna men de var i gott skick. Jag hade tänkt att kannringarna möjligen gått sönder men där fanns inga problem. Så det var bara tvåans lager som var dåligt.
Det är ingen dyr reservdel. Hela serien med 8 lagerhalvor kostade bara 28:50 euro. Man byter förstås alla då motorn en gång är i bitar även om fyra lagerhalvor inte hade något synligt fel alls. Därefter gällde det att fundera ut vad som var orsaken till felet. Varför hade oljan läckt ut ? Vanligen har jag inte behövt fylla på olja i motorn mellan oljebytena. Man började bli slö och orkade inte kolla oljan hela tiden eftersom motorn verkade vara i bra skick. Jag funderade på kannringarna. Om de var dåliga så kunde de släppa olja in i förbränningsrummet. Men då jag tog ut kannorna så var de i fint skick. Treans kanna hade lite skråmor på sidan men jag vet inte om det var en gammal skada. Alla löpte fint och lätt i cylindern.
Då gällde det att kolla nästa misstänkta ställe och det var förstås stefan i framändan på vevaxeln. Och då den togs bort så var det alldeles klart vart oljan försvunnit. Man kunde stoppa in ett bladmått mellan axeln och stefan som var alldeles hård och hade tappat den fjäder som skall täta mot axeln. Nå den var 43 år gammal så det var på tiden att byta ut den.
Då var det bara att beställa reservdelar men till det gick det också en hel dag. Zetorn har kommit i många upplagor efter 1975 och fastän den har ändrats ganska litet så gäller det i alla fall att kontrollera att man får rätt delar. Till all tur har jag reservdelsboken från 1975 för numrorna har ändrat i de nyare böckerna. Och så måste man mäta och fundera och se på alla bilder att det ser riktigt ut. Förutom de delar som var sönder så byter jag en mängd andra delar nu då traktorn är i bitar. Egentligen hade jag tidigare köpt reservdelar som aldrig blivit utbytta så nu passar jag på. Alla slangar förnyas till exempel.
Ganska bra har Zetorn gått i 43 år. Inuti ser den ut som ny fastän den såg eländig ut utanpå eftersom avgasröret brast förra vintern och sot har täckt hela motorn. Avgasröret har varit ett ständigt problem. Det håller inte och det är ingen idé att köpa nytt för det brister inom ett år. Så jag svetsar i stället – det håller lika bra som ett nytt. Kylaren hade jag stora problem med förr med sedan jag köpt en ny dyr kylare så har den hållit ihop. Delvis kan det bero på att jag tagit bort ett fäste som var fastlött vid kylaren. Nu ligger den bara i en skål med gummipackning och har hållit i närmare 20 år sen sist.
Men det finns en hel mängd delar på en traktor. Golvet i verkstaden är nu fullt av bortplockade delar som jag radat så att jag vet hur de skall skruvas tillbaka.
Ett problem är ännu att polera vevaxeln där lagret skar ihop. Jag tänkte försöka med natronlut (kaustiksoda) – kemisk natriumhydroxid. Den är starkt frätande på aluminium och liknade metaller som finns i lagerskålar medan den inte påverkar stål så vevaxeln borde bli ren utan fara. Man kan också använda saltsyra men den är besvärligare att hantera. Natronlut används i avloppsrengöring så man kan helt enkelt hälla det som blir över i avloppet.
Det blir stadsresa för att skaffa kaustiksoda och en hel del verktyg. Vi drog av det långa skaftet till 1/2″ hylsor för en del skruvar satt fast ordentligt. Men det fina med traktorer är att då man en gång får loss skruven så kan man skruva ur den med fingrarna – i motsats till rostiga bilar. Och vår Zetor har varit mycket väl inoljad … Jag måste också skaffa nya verktyg som gör det möjligt att komma åt en del skruvar på trånga platser. Jag skulle behöva mera väggar i verkstaden för de nuvarande är redan fulla med verktyg.
Nu är det bara att vänta på reservdelarna och sedan börja skruva ihop traktorn. Under tiden kan jag bygga litet och plocka in allt som ligger under bar himmel. Golvet i ladan skall ännu göras färdigt. Och så måste värmesystemet sättas i skick till vintern. Inga fritidsproblem …
