äppelträd – Bondbloggen

Höstsådd

Vanligen har vi inga höstgrödor för övervintringen har varit usel på våra åkrar. Men de senaste årens försommartorka har varit ganska allvarlig. I fjol grodde hälften av utsädet (vårvete) först i slutet på juni … Så jag har börjat så litet höstvete även om vi har dåligt med svagt sluttande åkrar. De flesta är som grytor med svackor som inte rinner tomma på grund av den hårda lerjorden.

Fjolårets höstvete gick i alla fall hyfsat bra och inte ens översvämningen i början på juli i somras ställde till med större problem. Så jag beslöt att så höstvete också i år. Vi har en åker som har ”duntar” som oftast är alltför torra. Så kanske höstvete skulle ge minst lika bra skörd som vårvete.

Problemet var att efter 60 mm den 9 juli så blev det mycket torrt och det var lögn att få billarna i jorden på såmaskinen (direktsådd). Först sent i september efter ett litet regn gick det att så över huvud taget. Halmen var också ett problem men jag körde över den med hacken och hoppades på regn som skulle klistra halmen vid jorden. Torr halm är det värsta för den åker framför billarna och högen växer allt mer tills billarna inte alls tar i jorden. Det går mycket bättre med direktsådd i fuktig jord.

Sådd av höstvete (Ceylon) den 28 september 2025

Trots den hackade halmen så blev det i alla fall stora hopar med halm efter sådden. Först stannade jag och tog bort den halm som skuffades före billarna men sedan körde jag bara så länge jag såg att hjulet som matade utsädet snurrade. Det ledde till ganska stora hopar på de längre sträckorna. Jag försökte sprida ut dem med hacken men få nu se hur det ser ut nästa vår.

Det var sen sådd och då det blev kallt så trodde jag att det var helt misslyckat. Sedan for vi till Sverige på den årliga ”semestern” – vi flyttade till Arbetsläger nr. 2 där det värsta var att köra omkull gräset som växt sej högt och tjockt över sommaren. Men – hast Du mir gesehen – då vi kom tillbaka i slutet på oktober så stack det i alla fall upp brodd genom halmen. Det hade blivit varmt och regnat under den vecka vi var borta. Nu får man bara hoppas att övervintringen lyckas.

Medan jag väntade på att det skulle komma regn så att man kunde så höstvete så gick jag igenom 91:an dvs. nya Belarus från 1991 (den gamla är från 1984). Den var annars i skick utom att jag krökte avgasröret i fjol då jag skulle köra in den. Jag märkte inte att det var 30 cm för högt. Vissa saker fungerade inte som hyttfläkten men jag har en låda med felaktiga fläktar från gamla Belarus så jag satte direkt in en datamaskinsfläkt utanför värmeelementet. Det är ett helsike att byta fläkt som dessutom går sönder ganska snart.

Datamaskinsfläktarna är tio gånger billigare och då man monterar dem utanför elementet så är de lätta att byta. Det är 12 V fläktar som kan ge ganska mycket luft eftersom vissa datamaskiner behöver ordentlig kylning. Inte är de lika effektiva som de ursprungliga centrifugalfläktarna men man slipper i alla fall en hel del kondens på framrutan.

Datamaskinsfläkt utanför Belarus värmeelement

91:an är nästan likadan som gamla 84:an men vissa småsaker är olika som de elektriska ledningarna. Det tog ett par dagar att gå igenom allihopa men nu vet jag ganska bra hur de är kopplade. Arbetsljusen bytte jag också ut till LED-lampor. Visst läcker den olja liksom alla Belarus men den går att köra med. Jag sådde höstvetet utan större problem. Hydraulikspakarna är inte precis lika som på den gamla så det tog tid att vänja sej. Rengöringen av kylaren var krånglig eftersom Belarus har en oljekylare framför kylargardinen.

Nå, nu har jag bara kvar fem gamla traktorer att se över. Nästa är nog stora Zetorn där bromsarna är dåliga. Och skogsmaskinerna måste sättas i skick ifall det nu alls fryser på. Tyvärr spår en del en varm vinter.

Den här sommaren gick till stor del till att plantera 110 nya äppelträd. Och efter det måste de gärdas in och stödas. Jag har satt jordborrar på skogskranens rotator men leran hade blivit så torr och hård att vi måste hälla ett ämbar vatten i varje hål för att alls få ned borren.

En jordborr krökte jag eftersom leran var så hård. Till all tur hade jag köpt flera borrar så jag bytte och borrade försiktigare. Visst hade det varit lätt på våren men då hade nog alla odjuren ätit upp de planterade äppelträden.

Vi satte två meter högt älgstängselnät runt hela det nya området och fäste vid pålarna som var upp till 10 cm tjocka och fyra meter långa. I hörnen satte vi gamla telefonstolpar som jag borrade hål för med den stora jordborren på 25 cm. Små taggtrådspålar duger inte till nånting. Nätrullen fäste vi vid rotatorn (gripen) och så backade jag och rullade ut nätet tillika. Det gick förvånansvärt fort. Lägg märke till att nätet har mindre maskor lägre ned.

Nätet rullas ut och spikas fast i stolparna.

Det har varit en varm höst men den 3 oktober måste jag tända flispannan. Fram till dess har vi enbart använt el för varmvattnet. Litet har vi eldat i köket också. Jag bytte till vinterringar förrän vi for till Sverige men sedan blev det varmare igen. Senaste vecka hade vi alldeles för varmt i huset eftersom det var över 10 grader ute både dag och natt. Tanken var att bygga ny flismatare förrän vi började elda men det hann jag inte med.

I oktober körde jag också runt åkrarna med den nya sidohacken. Tyvärr hade slyet växt alldeles för mycket på sina ställen så där sågade brorsan omkull den med röjsåg och körde det till vår riisdjäärdsgåård runt äppelträden. Sidhacken (släntklipparen) behövs för att hindra slyet att komma över diket in på åkern. Det räcks över diket men inte in på andra sidan.

Det blåser mycket kallt och hårt från söder över åkrarna så äppelträden behöver skydd mot blåsten. Henriks familj byggde ett fint vindskydd. Det är helt enkelt två rader med pålar och ris och allt möjligt mellan dem.

Riisdjäärdsgåård som vindskydd för äppelträden

I slutet på oktober var vi en vecka i Medåker för att tömma ut allt vatten inför vintern och för att slå gräset. Jag hade med trimmern och laddare med tre ackumulatorer. Det är den kraftigaste av Husqvarnas batteridrivna röjsågar 535iFR men det var ett hårt arbete att få bort gräset som var både tjockt och långt för vi hade inte haft tid att vara där på sommaren. Det var ett misstag och jag vill inte låta det växa så mycket i framtiden. Dessutom var det blött och sorkarna hade grävt fram stora hopar med lera som förstås sprättade en i ansiktet då man körde med trimmern.

Jag körde tio fulladdade ackur för att få bort gräset och det tog en hel dag. Bland äppelträden måste jag lämna kvar en del för det började regna. Egentligen skulle man behöva kraftigare don men Kubotan är besvärlig att frakta fram och tillbaka. Med den och en hack kör vi gräset hemma mellan äppelträden.

I Sverige hade man inte kunnat så höstsäd tidigare än hos oss för de fick en massa regn direkt efter skörden. Brodden var kort men ganska jämn där och så stod det vatten på åkrarna.

Vi var också och tittade på Sveriges pomologiska sällskaps försöksodling utanför Örebro.

Odlingen ligger alldeles invid legendariska Carl Strömbergs äppelträdgård och Christer Sandberg, ordförande för pomologiska sällskapet, förevisade trädgården.

I Carl Strömbergs äppelträdgård med Christer Sandberg

För att inte råka ut för mustbrist så köpte jag 40 flaskor (66 liter) julmust från Arboga och Västerås (det fanns bara 20 flaskor i Arboga). Nu skall man väl klara sej fram till påsk då påskmusten kommer …

Väl hemma kunde vi konstatera att trots allt hade brodden för höstvetet växt upp. Det hade regnat över 50 mm medan vi var borta och var varmt så här hade man en grym tur. Alltid räcker inte skicklighet utan det behövs också tur. Det ser inte så fint ut som på harvade åkrar men direktsådden brukar ge nästan lika bra resultat i slutändan. Jag hoppas också att halmen hjälper för övervintringen.

På byggnadssidan hann vi också få upp den andra tröskhusdörren. Förra vintern hade jag bara en presenning uppskruvad där. Det är nödvändigt för det blåser in både regn och snö annars.

Det blev långt men jag har inte haft tid att skriva tidigare. Nu börjar maskinerna vara undansatta och det är verkstadsarbete som väntar. Möjligen också litet byggarbete om vädret det tillåter. Jag skulle sätta upp en dörrskena bakom uthuset förra veckan men fyra dagar försökte jag och varje gång började det regna vilket inte är så trevligt då man måste stå i takdroppet. På lördag skruvade jag upp skenan fastän det regnade då också.

Man får önska en litet torrare höst och så småningom en kall vinter så skogsvägarna håller. Nu kan man inte köra nånstans utan att det blir grymma hjulspår.

Skogsvinterns sista suck

Förra veckans värme med +15 grader gjorde slut på skogsvintern – även om det nu kom en ordentlig kyla på nytt (-8 grader förra natten). Skogsvägarna skulle nog ännu hålla även om de tinat upp för det har varit så torrt att det inte blir särskilt djupa spår ännu. Men vårbruket börjar närma sej och måste förberedas.

Det har varit en mycket snöfattig vinter hos oss och ganska varmt. Men till all tur har kylan hållit skogsvägarna i skick i alla fall. Torkan har absolut hjälpt till för de få gånger det kommit nederbörd så har vägarna blivit dåliga – men torka och kyla har fått dem i skick igen.

Det kom litet snö i mitten på mars men den blev inte kvar mer än ett par dagar. Redan den 6 mars kom de första snödropparna upp genom löven och förra veckan var det ett vitt hav. Tidig vår men vintern har inte gett upp än.

I slutet på mars var det fullt med snödroppar

Skogsarbetet fick en liten paus då skruven på flismataren brast den 11 mars. Naturligtvis hade jag nyss fyllt på två skopor flis som jag måste skyffla bort igen. Nå, skruven blev svetsad och allt fungerade – i en vecka … Sedan brast den på nytt på samma ställe. Jag blev tvungen att plocka bort tallriken som matade skruven. Tidigare hade jag plockat bort den ena tallriken men nu är båda borta. Systemet fungerade nog då det var nytt men då skruven blev sliten så bröt tallrikarna av den. Tallrikarna drivs av skruven men då den blev sliten så kom en tagg mitt mot skruvslingan.

Nu köpte jag en ny skruv så jag det går snabbt att byta. Den ena får vara reserv medan jag svetsar den andra. Det är ju inte första gången. Det var en dyr reserv – nästan 1900 euro. Jag kan lappa ihop det mesta men det är krångligt att tillverka en skruv. I alla fall så är nu hela tallrikseländet borta. Matningen är betydligt sämre och jag måste skyffla flisen varje kväll.

Flis har en dålig rasvinkel som är närmare 60 grader och bildar lätt valv. Den är också svår att röra om för flisbitarna hakar fast i varandra. Det får gå den här vintern till slut men till nästa vinter skall en ny omrörare byggas med hydraulik. Jag tror det är den femte i ordningen så det är en besvärlig sak.

Skogsbruket blev inte riktigt som planerat den här vintern. Granbarkborrarna gjorde att vi fick lägga om planerna. En del platser var så angripna att den fina teorin att hugga remsor på norra sidan blev till ganska stora öppningar här och där. Det var sorgligt att hugga ned stora granar som var helt torra. En del var friska ännu förra vintern.

Det positiva var att de stora gröna granar som vi fällde för att hinna före barkborrarna var relativt friska. Vi har haft problem med röta men det var bara på ett par ställen som den var betydande i år.

Vi har en stenbacke med överstora granar som vi inte kommit åt för att de finns bakom ett stort dike (varför har man grävt ett dike i en stenbacke ?). De kan fällas för hand enbart då vi har östlig vind så att de faller över diket. Då kan jag dra in dem med stora lastaren. Men östlig vind är ganska sällsynt hos oss. Det var inga små granar för det blev vanligen tre 5,8 meters svarvstockar och en vanlig stock från varje stam. Det var inget under att de blivit kvar så länge för vi hade inte möjlighet att få bort dem från stenbacken innan jag fick den stora lastaren som är 8,5 meter lång.

Ett träd for åt fel håll eftersom jag inte väntade på tillräcklig blåst åt rätt håll. Det var ett elände att få ut det så nu ser jag till att ha ordentlig vind från öster då jag fortsätter. Det finns nämligen ännu ett tiotal stora granar kvar i stenbacken.

Där fanns en hel del träd som stod på ”kryckor”. Flera tjocka rötter gick åt olika håll men under stammen fanns det ingen jord alls …

Visst kan jag förstå dem som sysslar med kalhyggen – det är inte alltid lätt att plockhugga. Jag vill helst ha lastaren som ”fälljärn”.

I år ids jag inte försöka utnämna ett ”bålaträä” (stort träd) för det var så många som var över 70 cm i roten. Om man ser på stockhoparna så är svarvstockshopen större än de ”vanliga” stockarna. Men så har vi också försökt få bort de största träden undan granbarkborrarna. Energivedshopen till höger bakom traktorn är 33 meter lång och över två meter hög. Vi har sågat all ved till fyra meter. Svarvstockarna finns till vänster.

Nu är det dags att börja planera vårsådden. Litet bekymrad är jag över torkan. Om det inte kommer regn så kan vi få problem med att utsädet inte gror liksom förra sommaren. Förr var det inget problem utan man fick vänta på att det skulle torka upp. Ibland in i juni. Men vi får se …

Under tiden bygger vi risgårdar runt äppelträden för att skydda mot blåsten. Snart skall också fler äppelträd planteras och jag tänkte dra upp fåror med täckdikningsplogen så det är lättare att gräva groparna i vår styva lera. På våren går det ganska bra men i fjol hann det bli för torrt och det var lögn att få ned plogen i den hårda leran så vi försöker på nytt men tidigare.

Nu njuter vi av snödropparna som överlevde minus 8 grader förra natten och blåsipporna som börjar titta fram bland de vissna löven (som nog skyddade dem från kölden).

Torrt och hett

I går lyckades jag spruta de sista åkrarna. Det tog tid för jag vågade inte köra annat än tidigt på morgonen då det var litet svalare och fuktigare luft. Brodden var så stressad av torkan och hettan. Temperaturen och fukthalten blev hyfsade först fyratiden på morgonen och sedan var det slut på det hyfsade redan klockan sju. Som bäst var det omkring 17 grader och 60 % luftfukt.

Broddarna har jag inte haft tid att se på alls på grund av takarbetet men nu fick jag en överblick hur de ser ut. Det är tvärtom i år eftersom de goda mullåkrarna är helt uttorkade medan leråkrarna tycks ha hållit kvar fukten litet bättre. Till all tur fick vi ett åskregn för litet över en vecka sedan. men det var mycket lokalt för vi fick 20 mm medan det bara kom 5 mm i norra delen av Hindersby och ingenting alls i kyrkobyn. I Borgå var det störtregn och Henrik måste åka dit eftersom verandan blev översvämmad och vattnet rann ned i källaren.

Samtidigt var det ett ordentligt åskväder och blixten slog ned alldeles invid oss. Men det blev inga problem med elektroniken – det verkar som om nedgrävandet av elkablarna avhjälpt åskproblemen.

Broddarna var inte så dåliga på leråkrarna utom där vi kört till skogen i vintras. Det var ingen tjäle så vägarna blev ordentligt tillpackade.

Tyvärr var det inte överallt lika bra. På vissa ställen har brodden lidit av torkan. April månad var riktigt torr så det fanns just ingen vårfukt i jorden heller.

Ogräs fanns det ganska vanligt utom på två åkrar där baldersbrå höll på att ta över helt. Det var på Brennendjin där jag hade sått in vallfrö (timotej och klöver) så jag var tvungen att spruta med tribenuron (Trimmer eller Express) som inte borde ta kål på klövern. Till all tur är det också effektivt mot baldersbrå vilket jag tydligt märkte följande dag då baldersbrån krökt ned sej. Annars hade jag haft djungel där.

Det var årets baldersbrå för fjolårets syntes nog men ganska litet så förra höstens glyfosat tycks ha fungerat bra. Överårs baldersbrå är inte alls så lätt att bli av med.

Aaltjärri som är en skogsåker var nästan bäst – troligen för att den inte torkat ut lika illa som åkrarna utanför skogen. Det var bara ett fåtal fläckar som var dåliga. Torrt var det där också för den pöl som alltid brukar vara våt var nu torr och stenhård.

I enlighet med efterklokhetens dåraktiga visdom så borde jag ha sått nån vecka tidigare. Men jag är van att vänta eftersom direktsådd absolut inte får ske på fuktig lerjord. Då packar den till leran alldeles förskräckligt. Fast allting var ju torrt redan i april i år … Man får anmäla sej till de okunniga amatörjordbrukarnas förening.

Det allra viktigaste med odlandet på lerjordar är att passa på med såtidpunkten. Det får inte vara för vått men inte heller för torrt utan det är på timmen när man måste så. Och i år blev det för sent. För de besvärliga lerjordarna har alla andra åtgärder just ingen betydelse. Det viktigaste är regnet. Det får inte komma för mycket och inte för litet och det måste komma i lämpliga mängder vid rätt tidpunkt.

Och så är förstås markstrukturen viktig. Den försöker jag förbättra med vall för på den tiden vi hade kossor så var strukturen betydligt bättre på grund av den myckna vallen. Nu är jag bara litet orolig hur det gick för vallfröet på grund av torkan. Möjligen måste jag så om det.

På en liten bit leråker finns det inget vete alls för där planterar Henrik mera äppelträd. Det går att gräva gropar med maskin men kokorna är så stenhårda att han måste ta till storsläggan för att få sönder dem. Nu är det bra med den lilla Kubotan för han kör vatten med den mellan äppelträden.

Det är ungefär 0,3 hektar som skall få omkring 150 äppelträd. Men det finns ännu många hundra fler i lager som den flitiga trädgårdsmästaren har ympat med gamla traditionella sorter. Det är överflödets problem och att det gick några tiotal till Lovisa museum hjälpte inte mycket.

Nu väntar vi på det regn som utlovats till tisdag men man vet aldrig hur mycket det sist och slutligen kommer. Ett sakta sommarregn nästa vecka på totalt 40 mm är på önskelistan men efter den här hettan kan det bli åskregn eller vad som helst.