16 juli, 2015 av Nisse

Slutkört till butiken

Vi har diskuterat problemet med reservdelar och annat som man behöver. Antte tog upp frågan i samband med elstängselapparaten som jag köpte från Tyskland. Och jag har nästan slutat köra till någon butik för att handla numera. Det är så mycket enklare att bara klicka och beställa över nätet. Och då blir det från Tyskland, Sverige eller England eftersom allt är mycket billigare där. Och urvalet mycket större. Men jag håller mej vanligen inom EU eftersom det är lättare att få bort momsen då.

Tänk efter: Skall jag hoppa i bilen och köra till Ring III (det är inte mycket längre än till Borgå) och slösa bränsle och en hel dag eller skall jag klicka på en nätbutik i Tyskland och få paketet inburet på verandan för 6:90 euro ? Och en apparat för halva priset …

Det är bara då jag har bråttom och vet att grunkan verkligen finns i nån butik som jag kör och hämtar den. Eller större byggnadsmaterial som skivor mm. Tyvärr är Finland helt efterblivet ifråga om nätbutiker. De har dåligt utbud, dåliga system, är dyra, långsamma och allmänt omöjliga. Förstås finns det undantag. Jag hittade i fjol en finländsk VVSE-firma på nätet  som förmedlar ett stort sortiment, är snabba och billiga. Jag beställde rördelar en eftermiddag och då satt killen som äger firman på ett seminarium men skickade svar åt mej genast. Följande morgon stod Ahlsells bil utanför porten med alla rördelarna ! Så skall det gå ! Men det är ett undantag.

Tills butikerna i Finland har skärpt sej och börjat fungera enligt den stilen så köper jag allting från Tyskland (eller Hongkong) och får det inburet på verandan för en spottstyver (ofta gratis från Hongkong). Det är inte ens möjligt att kolla priserna som de finländska butikerna har … ”Ring och fråga priset” … De är inte riktigt kloka – man har minsann annat att göra än sitta vid en telefon. Och beställningar gör jag vanligen mitt i natten. Konkurs är nästa station för de finländska butikerna. Och jag tänker inte sörja över det  så slöa som de är. Otvivelaktigt kommer det ungdomar som kan det här med näthandel som i exemplet ovan men det tycks ta tid.

Internet har ändrat på mycket och vi är ännu bara i början på förändringarna. Landsbygden har all orsak att jubla för nu har vi till och med bättre än många storstadsbor.

13 oktober, 2012 av

Direktförsäljning.

Tillbringade eftermiddagen på ”bondetorget” (innergården vid böndernas hus) i Vasa med försäljning av våra produkter. Vädret var ju inte det bästa men ändå mötte mycket folk upp för att köpa produkter direkt av producenten. Ett tiotal producenter bjöd ut sina produkter och alster på ”marknaden” som hade arrangerats av producentförbundet. Stämningen var god och intresset visade att det finns dom som uppskattar direktkontakten med producenterna.

Jag brukar delta i några marknader per år och det ger mig nyttig feedback att få diskutera direkt med slutanvändarna, de värdesätter ju så många andra egenskaper än vad mina partikunder gör. Vid partiförsäljningen blir det ju oftast mest diskussioner kring mängd och pris även om jag tycker mig ha märkt en liten förändring till att diskutera kvalitet och andra egenskaper där också på senare tid.

I dag erbjuds konsumenterna produkter på många vis med allt från gårdsbutiker och torghandel till stormarkettar, webbutiker och prenumerationer på matkassar. Allt har sin tid brukar det sägas, kanske börjar stormarkettarnas storhetstid vara förbi? Kanske knappar framtidens kunder in sina uppköp från soffan istället för att sitta i bilköer på väg till supermarketten? Eller så gör man en utflykt till gårdsbutiken för att köpa direkt av bonden och för att ta del av atmosfären där livsmedlen producerats?

Marknad på Bondegården.

5 augusti, 2012 av

Mor eller dotter?

Under juli månad har kålentusiasterna kunnat välja mellan mor eller dotter eller rättare sagt mellan fjolårets lagrade kål eller årets nyskördade. Vilket som valts har väl mest berott på användningsändamålet och hur mycket man velat spendera. Fjolårskålen är ”stadigare” medan den nyskördade förstås är ”mjällare” till konsistensen.

Fjolårskål eller ny sommarkål, båda är fina men ändå olika.

Fjolårets fina väder gav riklig kålskörd och tyvärr ganska storvuxen kål som inte intresserade den finländska handeln, även exporten till Ryssland gick trögare än året innan så en hel del fanns fortfarande i lager när ny skördesäsong inleddes. Fjolårskål av god kvalitet till billigt pris fanns att fås men oftast föredras nyskördad vara också i de fall att den måste importeras. Märkligt nog dög det för handeln att göra kampanjer för ungersk tidig kål under våren men inte för finländsk kål under vintern. Men det är väl antagligen så att det inte går att göra kampanjer på vara som redan är billig.

Här packas den sista fjolårskålen………

Jag hade inte så mycket kål i lager så jag försökte stå på mig i prisförhandlingarna i hopp om att hitta en köpare som var villig att betala det begärda eller 25 cent per kilo. Som högst under vintern bjöds 20 cent men jag tyckte att det var för litet för att täcka mina kostnader. Men sen är det ju inte med grönsakerna som med konjak eller whisky att de blir dyrare efter lagring utan när det började uppenbara sig ny skörd från ungern började också lagerkålens pris sjunka. Under våren så sjönk priset till 15 cent och valet stod emellan att acceptera priset eller att kompostera kålen. Då man vuxit upp under tiden då det televiserades bilder av hungrande barn i Biafra så har man fått lära sig att man inte kastar eller leker med maten utan snällt äter upp allt på tallriken. Nu hade jag varken rum i magen eller ekonomiska möjligheter att för 15 cent per kg markandsföra resterande lagerkål så mitt val blev att sälja de bästa partierna som lättast kunde iståndsättas för handeln och kompostera partierna av svagare kvalitet.

…… medan ”överskottet” får bli näringsrik mylla efter kompostering.