Flis ur skogen, aska tillbaka.

Det har varit en massa prat om att flisa grenar och kvistar och kanske stubbar. Men är det bara fördelar med det ? I ATL ( Affärstidning för Lantbruket)  finns en artikel där man menar att det utarmar skogen och att åtminstone askan borde återföras. Problemet är bara att det är olönsamt för skogsägaren.

Det är inte små mängder energi som tas ur skogen. I Sverige är redan bioenergin större än kärnkraft och vattenkraft.  Priset för energived är lika högt som för massaved men kvalitetskraven är lika med noll och man kan ta ut allt ned till en toppdiameter på 2 cm. Det är klart att skogsägaren då hellre säljer till energived än till massaved. Skogsindustrin för därför en grym propaganda för att i stället flisa kvistar och annat hyggesavfall.

Här finns det också företag som ”gratis” rensar upp skogslaggarna. Men de tar bort och säljer flisen vilket inte direkt är en god affär för skogsägaren. Skogens värde som energikälla har inte riktigt krupit in i medvetandet ännu. Även om den här vintern visade att ved är en dyrbar sak då det är kallt.

Jag är skeptisk till att ta ut allting från skogen och så börja gödsla den i stället. Gödselpriserna är på väg uppåt med god fart så det blir närmast en förlustaffär. Så tills energivedens pris stiger radikalt så blir nog mina kvistar kvar i skogen eller så bränner jag dem själv. De stora granar jag fällt i år har så grova kvistar att man gärna kunde flisa dem. Klenare virke än dessa har jag tagit ut från gallringarna. Men med egen flisbränning blir askan (och de mineraler den innehåller) kvar här.

Vinterns avverkning

Som det redan många gånger har skrivits, har snön krånglat till det för skogsavverkningarna i år. Dels har det, att det finns så mycket snö att man inte vill komma fram, hindrat skogsarbetet. Dessutom har snön isolerat marken så pass bra att det inte uppstått någon som helst tjäle,så man kan inte köra överallt i skogen med traktorn.

Men så finns det ju ändå vissa sega = envisa ”bisar” ( i det här fallet min pappa), som trots detta är i skogen så mycket som möjligt. Den hårda kylan och söröjningsarbetet har givetvis gjort att han inte kunnat vara i skogen riktigt så mycket som han skulle vilja vara. Detta till trots, har han fåt omkull x-antal kubikmeter granstock och -massaved samt brännved. Området där han hugger är en liten förnyelseyta, dvs. de gamla granarna ska bort och sedan får vi plantera nya.

Förutom utkörningen sköts våra skogar manuellt, alltså med motorsåg. Dels beror detta på det att vi har ganska små enhetliga skogsområden och de är ganska utspridda. Då skogen dessutom är i lite olika utvecklinsstadier, ser jag ingen ekonomi i det att vi skulle ta en skogsmaskin dit för ett par dagar.
Det som nu är kanske mera avgörande är det, att jag tycker att manuell avverknign ger snyggare resultat än vad det blir då när en skogsmaskin far fram. Förstå inte nu fel, på stora områden är det ett måste att ha en maskin och det är helt och hållet fast i chaufförens skicklighet hur slutresultatet blir. Det kan se fruktansvärt fult ut, men oftast ser det riktigt snyggt ut. Så jag har alltså inget emot skogsmaskiner och deras chaufförer i allmänhet, men i min skog vill jag inte ha dem om det inte blir måsta på. 😉

Hur vi löser detta i framtiden återstår att se, för papsen är ju inte direkt ung mera. Antte är utbildad inom området och motorsågen hålls nog i mina händer också, men då vi nu har djuren på Heisala blir det lite praktiska problem med tidsanvändningen. Nå, allt löser sig och som ni ser från bilderna är det nu inget akut problem än så länge:

Interiör och exteriör

Ett litet hemma-hos-reportage från mitt ”kontor”.

”I inredningen har man eftersträvat öppna lösningar och en känsla av värme. Möbleringen är klassiskt stram och avskalad men funktionell.  Nyckelordet är hållbarhet vilket syns i valet av vattenfast faner och plåtpanel på väggarna. Man har också anammat trenden att lämna bort gardiner, vilket sitter helt rätt i det här sammanhanget. Ett boende anpassat för vila och eftertanke. Gränsen mellan ute och inne suddas ut och huset lever med ljuset.” (Det där sista har jag inte den blekaste aning om vad det betyder men det brukar stå så i alla inredningstidningar. 🙂 )

Premiär utan kvistigheter

Tisdagen blev premiärdag med motorsågen. Jag gick in för en rätt lugn start och högg bara ett par tankar innan jag vankade hemåt igen. Även om jag inte precis har nåt stillasittande arbete till vardags kommer ändå skogsarbetet som något av en överraskning för kroppen. Det är helt andra muskelgrupper som får jobba i skogen än i ladugården och man brukar vara lite trött och ledbruten de första dagarna. Speciellt i år när det är småjobbigt bara att plumsa fram i snön kändes det som en god prioritering att inte köra för fullt från början.

Avverkningsytan är en björkdunge som jag i ärlighetens namn måste medge har fått bli lite i tätare laget. Om skogen är alltför tät kommer man inte att utnyttja tillväxtpotentialen i marken fullt ut. Fast i nuläget känns det inte helt fel eftersom tätheten gjort att snön kommit åt att bilda så stora drivor. När man kommer en bit in i skogen minskar snödjupet från att ha gått över knäna till att gå ungefär till halva vaden och det är ju åtminstone ett steg i rätt riktning. Dessutom har det faktum att träden stått lite för tätt gjort att de har väldigt lite kvistar nedtill. Jag brukar kapa det virke som skall bli ved i tremeterslängder och på de flesta träd jag fällde idag kunde jag ta två eller tre längder utan att behöva kvista. Det är trevligt i sig och dessutom går det snabbare att få ihop kubikmetrar när man inte lägger så mycket tid på kvistningen.

Upp och ner

Det har varit omväxlande på väderfronten här de senaste dagarna. Efter tre dagar av snöarbete var det en hel dag vackert väder (-10 grader) men så kom det snö igen. Och då den snön var bortkörd så hann jag vara en hel dag i skogen innan det blev riktigt kallt. Vi hade -28 grader förra natten. Men så slog vädret om och det började snöa.

Jag har nu fått ihop det mesta i skogsutrustningen. I början så glömmer man alltid hem nånting – om inte annat så vipparen. Och det är ganska stökigt att vara tvungen att köra fram traktorn till varje träd för att knuffa omkull det med lastaren (jag sågar nog av det först). Inte för det – i år så kör jag med traktorn nästan fram till varje träd bara för att få spår så man inte behöver arbeta sej fram genom snön som nu har skare som varken bär eller brister. Just då man hävt upp sej på skaren så brister den och man står med ena foten en halv meter lägre. Men visst får man massor av motion så gymfaktorn är hög.

Däremot är kvällsskiftet ganska kort. Gubben är trött på kvällen och ligger mest bara på soffan. De korta dagarna är inte alls för korta. Men om ett par veckor skall väl konditionen vara bättre.

Barkborrar !

Om det var den heta sommaren vet jag inte men det är hårda angrepp av barkborrar på granarna. Barken faller av stora träd som ännu har gröna kvistar. Och de duger inte till annat än flis – en stor ekonomisk förlust. Det är inget roligt arbete men bort måste de.

Priset på ved har stigit eftersom veden håller på att ta slut. Den som inte beställt tillräckligt ved i god tid har nu problem och måste använda dyr elektricitet för att värma huset. Men de här döda granarna har ännu lång väg innan de blir ved. Och så måste veden torka så det blir först nästa vinter.

Vi är så vana att allting finns att få hela tiden men litet extra köld och snö visar på sårbarheten. Det är bäst att ha två års ved i lidret så har man alltid torrved. I fjol blev det dåligt med flisen eftersom jag bytte system och tork men det nya flislagret borde ha rum för två års förbrukning (då menar jag inte mellanlagret som jag byggt på i vinter).

Men vädret tycks just nu vara litet mildare. Det blir kallare några dagar – vilket är bra för skogsarbetet – men så hotar de med blidväder nästa vecka igen. I skogen har snön farit ihop så det är lättare att röra sej och skogsvägarna är ganska bra efter att jag i flera dagar har kört runt på dem och packat ihop snön. Blidvädret var bra på det sättet. Men under snön var det ofrusen mark och på vissa ställen direkt vatten.

Till sist en bild från det arbete som kommer att vara viktigast de närmaste månaderna: