väder – Sida 35 – Bondbloggen

Nu är det vinter och pannan den stannar

Och det var inte bara pannan (flismataren) som stannade. Igen blev man överraskad av vintern fastän man borde veta att det alltid blir vinter här – ibland i november. Den globala uppvärmningen har inte ändrat mycket i det lokala klimatet.

Det började med en centimeter snö som man trodde skulle smälta bort ganska snart. Men så kom det mer och mer och blev riktigt kallt – helt enkelt en ordentlig vinter. Personligen tycker jag inte alls om tidiga vintrar för det blir större sannolikhet att de egentliga vintermånaderna blir alldeles för varma och det är illa för skogsarbetet då vägarna smälter.

Mitt byggande gick i putten fullständigt i år. Jag byggde ännu på julaftonsdagen i fjol men nu kom vintern två månader tidigare. Jag hade inte ens börjat byggga för det var en hel del arbete med fästet till den nya lastaren. Tyvärr blev det också dåligt med svetsandet för som vanligt så stannade pannan. Jag hade bytt lagret till skruven (se Hurra, flismataren gick sönder) i juni. Nu var inget direkt sönder men skruvarna som håller fast lagret hade kommit loss.

Ibland undrar man vad ingenjörerna och konstruktörerna tänker på. Skruvarna till lagret var nämligen så konstruerade att de inte gick att dra åt utan att ta bort hela lagret från axeln !!?? Det var spårskruvar med huvudet bakom en liten platta Förstås kunde det inte hålla och inte kunde man spänn till muttrarna heller för skruven tvinnade. Så nu fick jag skilja åt allting och sedan bytte jag de skruvar som hade dåliga gängor och svetsade fast dem i plattan. Nu går det att dra till muttrarna utan att skilja åt halva flismataren. Det var inte så kallt då jag byggde om eländet men det blev -17 grader senare på natten. Inte roligt att ligga under flismataren på den kalla jorden.

Det är inte stor idé att köpa färdiga maskiner eftersom man nästan alltid måste bygga om dem. Konstruktörerna tycks inte orka fundera ut hur man skall sköta underhållet och reparationerna. Lika gärna kan jag göra mina misstag själv – det blir billigare.

Det blev också bråttom att tömma vattenröret till växthuset. Det hade redan frusit så att jag måste sätta en värmefläkt rakt på kranarna. Tydligen hade de ännu inte spruckit och röret hade inte frusit helt för efter ett par timmar kunde vi blåsa bort vattnet ur röret med tryckluft. Nära ögat var det i alla fall.

Först sopade jag bort snön på gångarna och utanför garaget men sedan kom det så mycket att jag var tvungen att sätta en liten dag på att köra snö med frontlastaren. Det är alltid illa att köra snö första gången eftersom marken inte har frusit ordentligt och skopan lätt far ned i jorden. I år var det speciellt illa eftersom pudersnön kom på helt ofrusen mark. Jag blev tvungen att backa med skopan snedställd så att den inte skulle ta med sej alltför mycket jord och sand. Senare på vintern då marken är frusen och det kan finnas ett ordentligt lager med is utanpå är det lättare att köra snö.

Pudersnö och blåst är en mycket dålig kombination. Då pressas snön in genom varenda liten springa och visst blev ladan full med snö. Där hade jag inte hunnit rada undan papplådor och virke och allt möjligt som jag dragit fram för att flytta en hylla. Så det blev ett grymt sopande för att få ordning på det. Till all tur är snön torr så länge det är kallt och bara man inte stiger i den så är den lätt att sopa bort.

Det var inte slut med alla sorger och bedrövelser med det. I trappan inne i huset började det droppa vatten. Problemet är att lätt snö isolerar alldeles för bra och på taket börjar den därför smälta underifrån då det läcker värme upp genom mellantaket. Vattnet från den smälta snön rinner ned till takkanten där det fryser till en vall av is. Och så har man en sjö bakom isvallen. Taken klarar bra regn som kan rinna bort men stående vatten söker sej ned genom springorna i takplattorna in i huset. Nu är det inte första gången så jag har satt värmeslingor utanpå taket som gör en kanal genom isvallen så vattnet kan rinna bort. Men jag hade förstås inte satt på värmen eftersom det var så tidigt på året.

Vårt hus fick en andra våning 1930 och då byggde de taket i de övre rummen så att de spikade pärlspunt direkt under takstolarna. Det är klart att värmen läcker rakt upp genom taket och det ryms inte heller mer isolering under det låga taket i övre våningen. Det blir troligen tvunget att bygga ett nytt tak utanpå det nuvarande för att hindra värmen att läcka upp till yttertaket.

Värmebatterierna är ännu kalla i ett par rum och jag måste troligen spola värmerören med tryck för att få igång cirkulationen. Det samlas hela tiden litet rost i rören och till sist blir cirkulationen alldeles för dålig. Ibland måste man ta loss batterierna och spola dem ordentligt med tryck. Tills vidare har jag bara tagit på mej mera kläder för nu är det bråttom att få fästet till lastaren klart innan det blir riktigt kallt. Den måste lyftas upp utomhus och det är inte så trevligt att skruva fast den i sträng köld. Nästa vecka skall det bli varmare så nu svetsar jag för brinnkära livet för att få den klar medan det är varmt.

Som lök på laxen så blev det problem med bilen efter den kalla natten med -17 grader. De eländiga bensinstationerna byter aldrig till vinterbränsle i tid och bränslefiltret blev fullt av paraffin. Sommardiesel klarar ännu -10 grader men inte -17. Jag har enbart vinterbränsle i traktorerna året runt för slippa skruva bort filtret varje vinter men man får ju inte sätta traktorbränsle i bilen. Jag skulle gladeligen betala den cent det kostar mer för vinterbränsle ända från september men man hittar ju inte nån mack med vinterbränsle i tid. Om man inte kör så mycket så borde man byta till vinterkvalitet redan tidigt på hösten. Nu måste jag ha värmefläkten under filtret i flera timmar innan bränslet började gå igenom det. Till all tur hann jag inte köra bilen bort från gårdsplanen.

Vintern är egentligen inte något problem men det gäller att förbereda sej i tid – om man kan. I skogsarbetet är det bara bra med en kall vinter. Litet byggarbeten skulle jag gärna göra ännu i år om det går men nu är svetsandet överst på listan och det går bra i verkstaden. Om man nu hinner vara där för alla andra små katastrofer.

Men vem vet – kanske vi får en indiansommar ännu i december …

Kortvarig höstplöjning.

Som det ser ut nu så blir årets höstplöjning blott två dagar lång.

Friluftsverkstaden 3.11.2016. Förbereder höstplöjningen med att demontera dubbelhjulen.

På torsdagskvällen hade det blivit så pass kallt att det började vara kört med skördandet, väderprognosen utlovade dock varmare väder om en vecka så eventuellt kunde det gå att återuppta skördandet av det sista då. Under tiden som det inte går att skörda kan man ju inleda höstplöjningen, tänkte jag. Demonterade därför dubbelmontagen och monterade plöjningsdäcken på torsdagskvällen och hämtade bolagsplogen på fredag förmiddag efter att ha satt igång arbetet åt dom andra här hemma. Tog en morotspåse med och for för att plöja där jag kommer att odla grönsaker nästa sommar, det är ju viktigast att få dom åkrarna i skick, spannmålsåkrarna kan jag plöja i vår om det visar sig nödvändigt.

Solfå-åkern 4.11.2016. Här ska det odlas grönsaker nästa sommar.

Åtta timmar senare har jag 8,5 ha plöjt, bränsletanken tom och morotspåsen halväten. Åkte hem för att fylla på bränsle och äta lite varm mat, morötter i all ära men det kan bli för mycket av det goda om kosten blir alltför ensidig. Vi hade främmande så det blev att tillbringa en timme med dem innan jag åter for för att plöja vidare, denna gång till grannkommun Malax där jag har en åker. I kyrkbyn hade det gått riktigt bra att plöja under dagen men i Malax hade jorden redan börjat frysa till, termometern på banken i Övermalax visade -7° då jag vid ett-tiden hade plöjt klart. Iddes ändå inte påbörja plöjningen av ytterligare åkrar utan gick till sängs. I morse var det tio grader kallt så jag betvivlade att det skulle gå att plöja längre, tog ändå spaden och åkte till åkern där rågen skördats och kunde konstatera att det inte var alltför mycket fruset då den rikliga halmmängden isolerat bra. Så den åkern har jag plöjt närapå klar idag, återstår ett par vändtegar. Jorden var inte stelfrusen men ändå lite seg idag så det gick nog tyngre än igår men det kan också bero på att åkern inte plöjts på tre höstar då rågen föregicks av kummin och rågen direktsåtts.

Rågåkern 5.11.2016 Höstplöjningen avslutas?

Jorden var inte lika följsam idag så det blev inte så snygg plöjning men det är förövrigt inte lätt att plöja liggväxtrågåkrar annars heller. Nu gjorde kylan halmen spröd så det var inga problem med att den skulle ha fastnat i plogen som annars brukar vara fallet vid plöjning i lång halm.

God morotsskörd.

Efter att vi fick in löken tog vi itu med morotsskörden till lager och den är god både vad gäller mängd och smak, men det hjälper föga om man inte får den ur åkern. För trots att morotslandet ser hyffsat ut på håll så går det inte riktigt som på Strömsö med skörden. Orsaken står nog att finna i det myckna regnandet i augusti för det är i svackorna på åkern som morotsblasten är som sämst och när det gäller morotsupptagningen så är blasten av stor betydelse eftersom skördemaskin lyfter via bladen.

Tack och lov så är det torrt så det underlättar precisionskörningen vid upptagningen, det gäller att köra på ett par tre centimeter när för att det skall fungera bra. Regnet har dock packat ihop jorden så att billen som går under morötterna för att luckra upp jorden på nåt underligt vis klyver odlingsbädden i stället för att lyfta morötterna och det gör att morötterna rör sig i sidled så att påfrestningarna på blasten ökar med den påföljd att den brister. Jag har nämligen 2 parvisa rader med 7 centimeter emellan per odlingsbädd och båda raderna tas upp samtidigt.

Det här med stark blast är delvis en sortfråga men tyvärr så verkar det som om de sorter som smakar bäst har den sämsta blasten och jag vill ju odla goda morötter så därför ingår mest sorter med svag blast i mitt sortval. Gödslingen och eventuell svampmedelsanvändning påverkar också blastens kvalitet men i det här fallet är det nog vätan som ställt till det. Sen septembers början har det varit torrt så en del nya blad har vuxit ut men dom är alltför små för att hålla att lyfta i.

Såå, det enda man kan göra om man inte vill lämna skörden i åkern är att kombinera maskinskörden med handplockning och det går ju an men det tar tid och mycket tid trots att vi är ganska många i jobb för tillfället. Men som sagt håller vädret i sig är det inga problem men blir det regn är det nog kört vad gäller maskinupptagningen i alla fall, så pass tät har jorden blivit av regnet.

Det blir en hel del rötter från en dubbelrad med morot........ — Det blir en hel del rötter från en dubbelrad med morot……..

.....men det är inte gott att få den goda skörden ur jorden när blasten farit illa....... — …..men det är inte gott att få den goda skörden ur jorden när blasten farit illa…….

....men med kompletterande handplockning fylls lådorna till sist. — ….men med kompletterande handplockning fylls lådorna till sist.

Löken skördad

Nära ögat att fjolårets bedrövelse skulle ha upprepats…….. det blev kallt medan löken låg på fälttorkning i fjol och löken höll inte lagringen utan största delen åkte på komposten under vintern. Då hade jag inte hunnit påbörja lagerskörden på grund av att allt var så sent efter sommaren som aldrig kom, nu hade jag en lökskördedag kvar när kylan kom.

I morse hade vi -4,6°C på väggen som lägst och säkert en närmare -7° på åkern, på eftermiddagen hade allt ändå tinat upp så vi kunde få in den sista direktsådda löken. Det här är nu bara en i raden av de grödor som skall in i lager men ändå känns det bra att kunna dra sträck för säsongen för en grödas del.

Blir en kall natt även i natt så vi får se hur läget är i morgon men förhoppningsvis skall det gå att få något under tak även då, sen utlovas framöver lite varmare nätter och uppehåll så förhoppningsvis kan skördearbetet fortsätta under goda förhållanden.

Rågen torkas vidare…

….. men jag har slarvat lite några dagar på grund av sådden av ny råg -joo det blir rågsådd i höst också, man får ju inte låta sig nedslås av mjöldrygaproblemen- och så drabbades jag av en amper höstförkylning i torsdags.

Varmt och fuktigt väder har lett till att kylningen av rågen på golvtorken inte varit så effektiv och jag fläktade kanske lite för litet några dagar. Så jag lade igår märke till att temperaturen började pendla lite upp och ner. Därför beslöt jag idag då krafterna började återvända efter förkylningen att göra en grundligare genomskyffling enligt Nisses rekommendationer. Kumminet börjar vara torrt så jag kunde frigöra lite golv på andra sidan kanalen och på så vis flytta över några kubikmeter med frontlastaren för att få lite skyfflingsutrymme bland rågen, sen var det bara att sätta igång och skyffla. Det var varmt idag så svetten lackade ordentligt från den efter febern orkeslösa kroppen, men dricker man bara regelbundet (långloppserfarenheten spelar in) så orkar man nog skyffla en stund. Och kanske går lite av det onda ur kroppen med svetten, jag tror faktiskt att man blir fortare frisk om man rör på sig lite. Att ökad blodcirkulation tar med sig av slaggprodukterna i kroppen och snabbare gör sig av med dem än om man är stilla.

Omskyffling av rågen på golvtorken inledd.

Inspirerad av Nisses kommentarer om att hela familjen skyfflade innan Kongskilden skaffades föreslog jag också att vi skyfflar enligt inkomstfördelningen men rågen ingick tydligen inte där. Nåå jag tänker inte bli nån Ernst jag heller så jag hämtade mera dricka och skyfflade vidare, nu i skrivandes stund har jag under kvällen grävt igenom ca 30m³ så det återstår ca 40. Armarna börjar bli lite långa och risken för överträning inför vinterns skidlopp överhängande så jag tror att jag ska låta de 2 asylsökande som tillfälligt jobbar här hjälpa till med skyfflandet i morgon. Kanske också den blivande rekryten får svinga skyffeln lite, kan ju vara bra träning inför tjänstgöringen, konditionen bland rekryterna lär vara på nedåtgående har jag förstått. Blåser in lite sval nattluft i väntan på att skyfflandet blir klart……..

9.9.2016 Full rulle med carriern i den sena kvällen. Växtresterna från kumminodlingen myllas in.

Som sagt så lät jag mig inte nedslås av varken mjöldrygaproblem eller bristande jämlikhet i arbetsfördelningen och inte heller flunsan kunde sätta stopp för förberedandet av höstens rågsådd. Så slutet av veckan gick åt att plöja en del vall, förrådsgödsla med biotit och tallriksharva kumminåkern för att kunna så ny råg. Sortvalet föll i år på Magnifico som lär ska vara motståndskraftigare mot mjöldrygan tack vare rikligare pollenproduktion samt lite Allawi som utfyllnad. På grund av att sådden nu blir lite sen ökade jag utsädesmängden med en 10%. En del hann sås på fredag den 9 september men svårigheter att se ristmarkeringen i den svarta jorden avbröt sådden efter mörkrets intåg. Under lördagen satte lite duggregn stopp för sådden och idag söndag var det tänkt att sådden skulle avslutas. Så blev dock inte fallet då punktering på såmaskin satte p för sådden. Nu får vi se hur snabbt Tume får fram ett nytt hjul?

Att falla utanför ramarna.

Det är inte enbart när man kämpar med följderna av vädrets makter som man känner ett visst utanförskap här i samhället.

Vi bönder blir allt färre och allt fler verkar sakna förståelse för hur följderna kan bli av olägligt väder för att nu ta ett exempel. Minns mycket väl hur meteorologen i Sveriges TV uttryckte sig för tiotalet år sen. Det var ungefär den här tiden på året och vi hade haft en lång och fin sommar och nu stod skördetröskningen för dörren. Meteorologen beklagade att nu ser det ut som om sommarvädret tar slut då flera djupa lågtryck sveper in över landet med mycken nederbörd och starka vindar ”men det gör väl ingenting då de flesta hållit sina semestrar vid det här laget”. Det kändes onekligen som ett slag ansiktet, som om inte vi bönder vore värda ett fint skördeväder. Är det här bara ett europeiskt eller kanske rent av ett nordiskt fenomen undrar jag för jag brukar ibland kolla in väderrapporterna hos min släkt i Amerika och tycker mig ha noterat att lantbruksvädret betonas mera än semestervädret ”over there”.

Vädret är det nu inte mycket att göra åt men också i övrigt känner man i bland sig som lite udda och att inte passa in i de för de flesta så vedertagna ramarna. Detta fick jag en ytterligare påminnelse om häromdagen då jag via mail från YLE fick mig tillsänd en enkätförfrågan med följande inledande text: ”Vi hoppas att sommaren har varit avkopplande och skön och att du har fått njuta ordentligt och ladda batterierna! Så här inför hösten är det dags för en ny undersökning och den här gången vill vi höra dina åsikter om språket i våra nyhetsprogram.”

Undrar smått om jag missat nåt i sommar för jag känner mig nu varken avkopplad eller uppladdad?

Men jag skall väl ändå kolla in frågorna och kanske hittar jag nåt svar också 🙂