4 juni, 2013 av Nisse

Julihetta

Det ryska fastlandsklimatet har en utstickare till Hindersby med kalla vintrar och heta somrar. Både söder och norr om oss finns det vatten som litet dämpar temperatursvängningarna men här orkar den lilla ån inte dämpa nånting. Det har under den senaste veckan varit över +25 grader och blivit värre dag för dag. I går på eftermiddagen var det närmare +40 på solsidan av huset där jag har min termometer (den som syns på Bondbloggen: Kolla vädret hos Nisse i Hindersby  ). Det är helt olidligt utom i pumphuset i ladugården med tegelväggar som är 50 cm tjocka. Och där har jag hållit hus de senaste dagarna.

Grävandet av diket för rören och kablarna till växthuset fick jag klart i slutet på maj och sedan har jag sysslat med att koppla in kallvattnet. Ett utmärkt arbete i den här hettan – speciellt i den ändan som finns i pumphuset. Där skall nästan alla rördragningar ändras. Vi fick kommunalt vatten för tio år sedan men då var det ingen tid att göra annat än koppla det till de gamla rören. Nu byter jag ut dessa och bygger dessutom ett skilt rörsystem för vatten från egen brunn till växthuset. Det är onödigt att vattna med dyrt dricksvatten. Brunnsvattnet är annars bra men ibland blir det brunt efter större regn.

vexthuus_instal_DSCN2556

Nu finns det tre rör och fyra kablar under vägen från ladugården till växthuset (och uthuset). I stallet i ladugården finns ”styrcentralen” för mät- och styrsystemet som är kopplat till torkarna och pannrummet och hoppeligen snart till växthuset. Det är inte bara en hobby utan mätsystemet är viktigt för torkning och övervakning. Det måste fungera hela tiden. På bilden är fiberkabeln och Ethernetkabeln ännu inte inkopplade.

Nu gäller det att bygga upp ett nytt mätsystem. De gamla burkarna blir kvar men tre nya mikrodatorer kommer att ta över huvudansvaret. Det är Raspberry Pi som utvecklats vid Cambridge University för u-länderna som en (gris)billigt alternativ. Tanken var också att barn och ungdomar kan leka och lära med dem eftersom de är så billiga (30 euro). Nå, vi äldre ungdomar köpte slut lagret på två timmar då den lanserades och nu tillverkas de i en takt på en miljon om året. Jag presenterade den i oktober i fjol här.

Väderstationen kommer också att flytta från min huvudmaskin till en gammal NSLU2 som bra räcker till för det. Vädret (väderstationen) borde vara igång hela tiden men jag stänger helst av min stora maskin då det blir åska. Den gamla NSLU2-burken är så billig att den kan vara inkopplad konstant. Vi har haft en hel del åska redan i maj och med den här hettan så är jag rädd för att det kommer mera. De små burkarna (litet större än ett cigarettpaket) kan i alla fall köra fullständiga operativsystem.

Hettan gör att man helst arbetar inomhus just nu. Först på fredag kan det bli litet svalare. Visst har de lovat regn flera gånger men inte har det kommit nånting här. Vi bor i ett riktigt torrhål – på försommaren. En sak är bra med torkan och hettan: Det går bra att köra ut flisveden ur skogen. I juli borde vi åter flisa för nästa vinters behov.

Ett problem med att gräva ned rör och kablar är att hitta dem på nytt. Man glömmer var de finns ungefär lika fort som man hinner vända ryggen till – och minns man nånting så minns man fel. Så jag har börjat binda kabelband runt rör och kablar och dra upp dem till jordytan. Då hittar man lätt kabelbandet och kan följa det ned till röret eller kabeln.

kaabelbaand_DSCN2554

Vattnet är på:

vatn_DSCN2550

 

 

30 maj, 2013 av Nisse

Mygg som slavdrivare

Att gräva diken är undervärderat på gymmena. Det är prima träning och bra för fläsket. Och väl organiserat skulle det inte vara dyrt ens. Om man placerar folk att gräva diken i folks trädgårdar (där ingen vill ha stora maskiner) så kunde det kosta bara 10 euro i timmen. Som förstås grävaren betalar …

Den här veckans projekt är att gräva ett dike till växthuset för rör och kablar. Efter två dagar börjar man känna en stor beundran för alla ”spadadiikari” som faktiskt torrlade stora områden på 1800-talet. Allting gjordes för hand. Och det var stora åar och diken som rensades. Ännu då jag var liten så fanns det spadadiikari även om grävmaskinerna började komma. Först med stora vinschtrummor och tjocka vajrar som lyfte skopan. Dagens hydrauliska maskiner kom först senare.

Det korta dike som jag gräver är ingenting jämfört med gångna tiders projekt men det blir att byta skjorta flera gånger per dag. Och det går inte att vila på spadskaftet alls på grund av en sak: Mygg ! Det går inte heller att vara lättklädd utan skogsblusen med hög halslinning behövs liksom handskar och stövlar. Så länge man svingar spaden med fart så hinner myggen inte sätta sej i lugn och ro så den är en utmärkt slavdrivare. För mej är det alls inte trevligt då myggen flyger in bakom glasögonen. Då slår man inte efter den utan måste ta bort glasögonen först.

Förutom mygg finns det också rötter och stenar som gör livet surt för en spadadiikari. Rötterna kan vara otroligt sega och krångliga och det blir ofta turer till verkstaden och smärgeln för att vässa spaden. Då är det nödvändigt med stövlar som har ståltåhätta – annars får man lätt sätta nån tå i en plastpåse med is och åka iväg till sjukhuset och hoppas att de kan limma fast den igen. Små stenar är inget problem så länge de inte är stadigt inbäddade i lera men då blir de besvärliga. Jag gräver där den gamla körvägen till vagnslidret gick så visst finns där ett lager med sten.

Då man gräver ett djupt dike (tre skyffeldjup) för täckdikningsrör så måste man ta trianglar turvis från bägge kanterna så bitarna inte fastnar på vägen upp. Och ”tramp föri”  ordentligt. I ett dike fungerar stora ögonmåttet inte alls och man vet inte om  man är på väg uppåt eller nedåt så det behövs ett ämbar med vatten och en täckdikeshyvel (till höger med det långa skaftet)  för att hålla djupet.

kaabeldiik.DSCN2525

Kallt väder (men över fryspunkten) och gärna ett stilla duggregn är vad man önskar sej i det här arbetet. Men vi har upp till +26 grader på eftermiddagarna och då diket kommer utanför skuggan på huset så är det slut med grävandet. Diket är i alla fall nödvändigt för växthuset. Där kommer tre rör och tre kablar (inklusive optisk fiberkabel för styrningen). Ett av rören kommer att användas för vatten från egen brunn så man inte behöver vattna med dyrt kommunalt vatten. Ett rör kommer också med det kommunala vattnet för vi har lång erfarenhet av krångel med vattnet från den egna brunnen som är i skogsbrynet en halv kilometer från pumpen. Ute på slätten finns nämligen bara rostvatten.

I dag blir det litet regn och det är åtminstone mulet så det gäller att ta vara på det fina vädret (för spadadiikari) och gräva så länge solen lyser med sin frånvaro.

26 april, 2013 av

Vi är på gång……

………med plantdrivningen inför säsongen. I väntan på att komma igång med det egentliga vårbruket får man lite försmak om vad som komma skall genom drivningen av grönsaksplantor för senare utplantering på åkern. Det är ju alltid roligt att följa med när de första bladen och groddarna utvecklas. Så här långt är det närmast purjo, lök, selleri, persilja, kryddväxter, broccoli, tidig kål och olika sallatsväxter som blivit sådda. En del såddes för närmare en månad sen och de närmaste dagarna är det också dags för de senare kålslagen och nya omgångar broccoli och sallat.

Det regnar ute men i växthuset är det varmt och skönt och regnet ute gör bara gott åt tinandet av tjälen.

 

Broccoliplantor en vecka efter sådd.........

Broccoliplantor en vecka efter sådd………

 

...........och så här långt har löken hunnit på två och en halv vecka.

………..och så här långt har löken hunnit på två och en halv vecka.

 

 

9 december, 2011 av Nisse

Lång hösts väg till vinter

Ännu bara regnar det och leran smetar. Jag hade planerat verkstadsarbete men nu har spaden varit huvudredskapet en längre tid. Det är inte illa för en hel behövde faktiskt grävas före vintern. Flismellanlagret har nu en ordentlig grund av lecablock (kallradade) och snart är plåtarna nedgrävda kring växthuset. Vid gamla skolan är fiberkablarna nedgrävda ända fram till knuten och indragna till vinden.

Men nu väntar alla arbeten som jag sparat tills det fryser på. Och får vänta ännu en tid. Nästa vecka blir det bara varmare. Och jag har en hel del rör och kablar som skall grävas ned. Den bättre hälften önskar sej säkert kallare väder för nu har stövlarna 10 kg extra lera då jag kommer in. Verandagolvet är täckt av tidningar på grund av leran för man kan inte riktigt dra av dem utomhus i det här vädret.

Plåten kring växthuset testas nästa sommar. Jag vill ha nånting som hindrar rötter och gnagare från att komma in. Det är 1 mm aluminiumplåt som är lätt att bearbeta och inte rostar. Om pH är mellan 4 och 9 så bildas en oxidhinna  som hindrar korrosion. Men aluminium klarar inte kontakt med järn eller koppar.

Det blir mörkt så tidigt nu att det inte är någon idé att följa ljuset. Med pannlampa kan man gräva lika bra på natten som på eftermiddagen. Jag har dessutom köpt tio ”campinglampor” med lysdioder från Biltema. De är bättre än andra lysdiodlampor eftersom de sprider ljuset. Med tre eller fyra uppladdbara batterier så lyser de länge. Två sådana i växthuset ger ganska bra allmänbelysning och vill man se närmare på nånting så har man pannlampan.

Nu blev jag i alla fall tvungen att ge upp för en stund. Vi har en halv storm som redan brutit elektriciteten tre gånger i dag och då det började komma snö och plåtarna höll på att flyga sin väg så kom jag in och sitter och skriver blogg i stället.

(Om nån tycker rubriken verkar bekant så –  jo, det är en omformning av Eugen O’Neills berömda drama ”Lång dags färd mot natt”. Att det är ett bekant citat visar det faktum att då jag skrev in ordet ”lång” på Google som kom hela namnet genast upp …)

22 juli, 2011 av Nisse

Nattarbete och siesta

Man börjar känna allt större förståelse för dem som tar siesta mitt på dagen. Just nu är flyghavreplockande och byggande aktuella arbeten inom jordbruket och bägge är nästan omöjliga mitt på dagen i solgasset. Svetten rinner och man börjar se syner så det är lika bra att gå in och lägga sej i potatiskällaren där det är svalare. Eller i den gamla tegelladugården.

Så jag sköter nu beställningar och planering mitt på dagen i stället för på kvällen. Det passar bättre att sitta i skuggan vid datamaskinen mitt på dagen och sedan jobba på kvällen då det börjar bli svalare. Men i går märkte vi att nätterna börja bli längre. Redan klockan elva på kvällen var det så mörkt att vi knappt såg vad vi gjorde då vi monterade plast på växthuset.

Plastarbetet måste göras på kvällen också därför att det blåser för mycket på dagen. Inga stormar men redan en måttlig blåst gör det svårt att få plasten jämn. Vi fäster den med plastlister som pressas in i en U-profil av galvaniserat järn (se bild i slutet). På det sättet blir det jämn dragning över hela längden och plasten rivs inte sönder så lätt. Och så blir det lufttätt för vi har dubbel plast som vi skall blåsa in luft emellan. Det blir intressant att se hur det fungerar.

Växthusbygget tog nästan hela sommaren och det mesta är ännu kvar. Stommen går relativt snabbt att få upp men alla installationer tar en massa tid. Men det får bli till hösten bara vi får upp plasten och fäst den ordentligt. Jag läste på nätet om en i Sverige som inte hunnit fästa plasten ordentligt innan stormen kom och den trasade sönder hela växthuset.

Ett viktigt verktyg i bygget är datamaskinen med CAD-programmet. Jag får gå in allt emellanåt och rita in och mäta vinklar på ritningen. Det är mycket lättare än att fundera ut dem på bygget och så är det snabbare att pröva konstruktioner på bildskärmen än att bygga upp dem och riva dem ifall de inte fungerar. Jag kan sätta in ritningen på Bondbloggen men inte än för den ändras hela tiden då man märker att det inte alls går att göra så som man planerat. Det är viktigt att man har eget CAD-program för ritningar är till för att ändras.

Det här växthuset är litet annat än det gamla som jag slog upp på ungefär en dag på 80-talet. Det skulle vara provisoriskt men har hållit ihop alldeles för bra och fungerar ännu fastän det blivit för trångt. Visserligen har bräderna ruttnat längst ned men det står kvar i alla fall. Bra var det att ha det för man vet nu hur man INTE skall bygga växthus.

Nedan en bild på de lister vi använt för plasten. Där saknas ännu den låslist av plast som pressas in i skåran i den andra plastlisten.

 

15 juli, 2011 av Nisse

Sommarbrådska

Semesterfirarna har ringt och pratat om träffar men nu finns det inte skuggan av en chans att ta nån sorts ledighet. Visst kunde jag göra det men lång erfarenhet har lärt mej att då står man i januari och spikar i stället och det tänker jag försöka minimera. Det går förstås inte att undvika helt men allt som man kan göra på sommaren är borta från vinterarbetet.

Ungdomarna har semester men som bondbarn så går den mest till att jobba ifall de visar sej här hemma. I går kväll (egentligen i morse) satte vi upp plasten på växthuset som tagit nästan all tid den senaste månaden (förutom jordbrukets nödvändiga sysslor). Det blev mörkt och kallt och det bara rann kondensvatten av plasten men upp måste den för i dag på morgonen började regnet och ungdomarna måste åka bort tidigt på morgonen.

Det är dubbel plast som man blåser luft emellan med tryck för att få bättre isolering. Det var inte så enkelt att få upp den över växthuset för plastbitarna var ganska tunga och så klibbade de ihop i nattfukten – fast fukt är fel uttryck. Den varma sommarluften kondenserade litervis med vatten på plasten då nattkylan kom. Man borde förstås ha satt upp den en torr dag men det fanns det inte tid till.

Vi hade i en veckas tid skruvat och limmat ihop ramarna till växthuset. Än en gång tack till Blogg-Mats som skickade ritningarna åt mej. Ramarna var väldigt lätta med den här konstruktionen. Det är faktiskt första gången jag limmat ihop nånting så man får hoppas att det fungerar. Jag använde polyuretanlim som åtminstone fastnade på fingrarna stenhårt.  Och filmfanerbitarna skruvades ihop med 1320 skruvar medan limmet torkade. Nedan en bild av tillverkningen i ladan:

Jag tillverkade först en mall som skruvades fast i ett par stabila stockar och ramarna tillverkades alla enligt den mallen så de skulle bli någorlunda likadana. Tur att vi satte tidningar mellan ramarna – annars hade de blivit ihoplimmade och växthuset hade blivit väldigt kort …

Att ställa upp ramarna var ganska enkelt. Två man bar dem lätt till platsen och så skruvade vi fast dem med tvingar vid rören och ställde dem i vattenpass med avvägningsinstrumentet (ett väldigt användbart instrument i jordbruket). Sedan var det bara att borra hål och skruva fast ramarna med M10-bultar vid rören. Vår trädgård har fått ett ganska annorlunda utseende – den verkar bland annat mycket mindre.

Men det var inte bara växthusbygget som förorsakade brådska. På lördag slog åskan ned med besked i Hindersby. Vår huvudväxel i datanätet är nu död och runtomkring har ett tiotal elektronikburkar likaså döden dött. Det var ett så ynkligt litet moln att vi inte brydde oss om det men blixten slog plötsligt ned med våldsam kraft.  Och därefter gick telefonen het hos mej om reparationer.

Det värsta var inte växeln – jag har alltid en ny i reserv – utan det faktum att inget fungerade trots att allting var testat flera gånger. Efter en hel dags arbete med att pröva olika till- och frånkopplingar hittade jag slutligen en felaktig burk som inte var helt sönder utan verkade fungera men det hade blivit vimsig och fungerade som störningssändare. Sedan den blivt utbytt fungerade nätet igen.

Men det var inte slut med prövningarna. På tisdag kom det åter åska med skyfall. Det regnade 27 mm hos oss och det var ju bra men det kom nästan alltihop inom några minuter och slog förstås ned vetet där jag hade sått dubbelt. Det var inte bra för vi är mitt i flyghavreplockningen och då vill man inte alls ha liggsäd. Visst kom det en hel del vatten man allt försvann i de stora sprickor vi fått under den långa torkan.

Och som nybliven (1 månad) och stolt farfar så kan man inte låta bli att sätta in bilden på Bos-Sestu framtida värdinna: Lovis (ni vet Ronja Rövardotters mamma). Ser hon inte väldigt förståndig ut :-).