Etikett: Växtodling

Näringsbalanser

Ute blåser nåt infernaliskt, gråsparvarna i gårdsbjörkarna håller krampaktigt fast i kvistarna och ser åksjuka ut. Vädret inbjuder således till lite kontorsarbete. Efter de obligatoriska räkningarna betalats ger jag mej i kast med nåt som jag faktiskt i min lantbruksnördighet upplever som lite intressant, nämligen årets näringsbalanser.

Näringsbalanser är nåt man sysslat med i långa tider bl.a. inom lantbruksforskningen, men för nåt år sedan dök det upp som en frivillig extraåtgärd i stödsystemet och jag kryssade i den rutan. Näringsbalans innebär att man helt enkelt skifte för skifte räknar ut hur mycket näring man tillfört åkern via gödsel och hur mycket man tagit bort via skörden. Syftet är att kunna se hur effektivt man utnyttjar näringsämnena. Om man t.ex. kör ut 80 kg kväve men bara får 60 kg i skörden har man ju tappat bort 20 kg nånstans på vägen. I bästa fall finns de kilona kvar i jorden för kommande år, i värsta fall har de läckt ut i vattendrag och gått förlorade. Förutom miljöaspekten är det slöseri att inte utnyttja näringsämnena optimalt, speciellt om man köpt dem för dyra pengar i form av konstgödsel eller liknande.

För ekoodlare blir siffrorna vanligen rätt smickrande per automatik, helt enkelt eftersom vi tillför så pass lite näring. Vad som då är intressantare är att man faktiskt får en bild av hur stor roll klövern och växtföljden faktiskt spelar. Årets rekordskifte är Sandnäset där jag skördade 260 kg kväve/ha utan att tillföra ett enda gram, m.a.o. kom hela den mängden via klöverns kvävefixering. 260 kg kväve är faktiskt mer än de flesta konventionella odlare tillför med konstgödseln.

För spannmålen och rybsen är siffrorna inte lika snofsiga, men också där ser man effekterna av växtföljden. T.ex. på Skärviksliden körde jag ut 8 kg kväve i form av stallgödsel och skördade 67 kg i korn och halm. Följaktligen ”gav” åkern, eftereffekten av fjolårets vall och naturen mej 59 kg kväve. Generellt är balansen negativ på alla åkrar och alla grödor, jag skördar mer kväve än jag tillför. Mellanskillnaden står klövern för, nån annan kvävekälla som skulle ge de här mängderna finns inte.

Som sagt, det här är lantbruksnördighet i tredje potens, men åtminstone bättre än att jobba ute i busvädret. 🙂

Skörden definitivt på slutrakan

På onsdagen blev frestelsen av det fina torkvädret för stor och jag balade rybshalmen nu istället för att vänta till våren. Lite fegt, men det känns ändå bra att ha strö så man riktigt garanterat klarar sig till nästa höst. I och med det är årets skördesäsong definitivt och slutgiltligen avklarad för min del, det finns helt enkelt inte nåt mer att hämta ute på markerna.

Fastän jag och även de andra på Bondbloggen är klara med skörden innebär det inte att alla är det. Jag pratade tidigare i veckan med en kollega som ännu satt på tröskan, byns morotsodlare är i full färd med skörden, likaså sockerbetsodlarna i nejden. Beträffande just sockerbetorna ligger vi på absoluta nordgränsen för odling, det är inte helt ovanligt att den första snön hinner komma innan de sista betorna är uppe ur jorden. Norr om Pedersöre finns det inga sockerbetor överhuvudtaget. Så följaktligen kan Bondbloggen härmed skryta med nånting rätt så unikt; en bild av världens absolut nordligaste sockerbetsstuka (sockerbetshög). Alltid är man värst på nåt. 🙂

Förhandsprover

Med skörden bärgad och under tak är följande moment att försöka få den såld. Det kan ibland vara nästan lika spännande som att odla den. 🙂 Häromdagen tog jag ut förhandsprov av både rybsen och kornet.

De allra flesta köpare vill ha ett förhandsprov innan man gör affär. Provet tas från det parti man har tänkt sälja och skickas in för analys. Exakt vad som analyseras beror lite på vad det handlar om för gröda. På brödsäd mäter man t.ex. falltal, ett mått på bakningsegenskaperna som Kalle skrivit om tidigare. På korn och havre är det dels hektolitervikten som är intressant, dels storleken på kärnorna (man häller spannmålen över ett såll med en viss storlek på hålen och mäter hur stor del som faller igenom hålen). På rybs mäter man klorofyllhalten, vilket man inte gör på spannmålen. Dessutom får partiet inte innehålla för mycket ogräs eller frön från andra odlingsväxter. Om man t.ex. säljer korn skall det vara korn och inte en massa havre i lasset.

På basen av förhandsprovet bestämmer köparen om man tar emot partiet och ibland ger man också en uppskattning av priset. Förhandsprovet är inte bindande, utan är bara tänkt för att gallra bort de riktigt undermåliga partierna. I samband med att lasset levereras tas sedan ett nytt prov och det är på basen av det som priset slutgiltigt slås fast.

För att slippa otrevliga överraskningar vid leveransen borde man försöka ta ut förhandsprovet så representativt som möjligt. När man fyller en silo med spannmål tenderar kärnorna att skikta sig lite. De tyngre kärnorna hamnar i mitten av silon medan de lättaste rinner ut mot väggarna. Följaktligen tar man ut delprov från flera ställen i silon som man sen blandar ihop för att få ett så representativt resultat som möjligt. Vissa foderfirmor och rådgivare brukar ha provtagningsborrar att låna ut och de hjälper en del. Jag hade lånat en närmare två meter lång borr för att komma ner en bit i silona, så om förhandsprovet blir missvisande hängde det åtminstone inte på provtagningsutrustningen. 🙂

Tredje skörden

Tack även för min del för en trevlig resa till Närpes och Kristinestad. 🙂
Djurmängden i ladugården hade under resan ökat med en kokalv då Yrna af Kabböle hade kalvat.

Idag börjde Antte ta den tredje ensilage skörden. Han gör lika som med andra skörden, dvs. slår och balar+plastar på en och samma gång. Han hade först tänkt att gräset skulle slås och låta torka över natten, men det visade sig att åkrana och gräset är rätt så torra trots de senaste dagarnas regn. I ärlighetens namn så är det ju nog också så, att gräset nog inte torkar nämnvärt mycket den här tiden på året.
Med några hektarers erfarenhet, ser det ut att bli en riktigt hyfsad tredje skörd. Detta betyder att vi nog kan börja pusta ut angående det hur fodret hinner till över vintern. 🙂

Slutspurten

Rybströskningen fick en flygande start på torsdagen. Det hade regnat på onsdag och rybsen var alldeles för våt för att tröska. I stället ägnade jag dagen åt att köra hem lite halmbalar. Det blåste dock rejält redan från morgonen och mot eftermiddagen började både jag och tröskaren Jonas på varsitt håll fundera om det inte skulle kunna gå att tröska lite i alla fall. Blåst torkar nämligen upp växtligheten betydligt bättre än enbart solsken. Vi gick en runda och kunde konstatera att det var på gränsen. Det var fortfarande blött nere vid marken men stora delar av beståndet var så pass torrt att man i nödfall kunde börja tröska. Efter att ha kollat väderprognoserna och sett att det utlovades regn mer eller mindre hela den kommande veckan var det lätt att bestämma sig. Jonas hämtade tröskan och körde igång och jag fixade fram en vagn.

Slutresultatet blev att vi fick tre hyfsade trösktimmar vilket innebar att vi skördat ungefär halva rybsarealen innan det började regna. Rybsen är definitivt inte för torr, men det duger som en paniktröskning. På fredag morgon åkte den in i torken och vi kollade vädret framöver. För fredagen lovade en vädertjänst regn hela dagen, en annan uppehåll och 12 m/s. Kan jag få det sistnämnda, tack?

Och visst kunde jag det. Trots prognosmakarnas dystra utsikter höll sig regnet borta hela dagen. Visserligen kom vi inte upp till de utlovade 12 sekundmetrarna, men det blåste rätt bra i alla fall. Jonas och Conny fortsatte tröskningen under regntunga skyar på fredag eftermiddag och lite efter kl 18 var årets trösksäsong över för min del.

Rybsen var ordentligt fuktig, mellan 16 och 20%, så vi ser fram emot ett rejält antal timmar i torken innan den är nere under 10%. Mängdmässigt är det väl lite i samma stil som kornet, acceptabelt men en liten besvikelse med tanke på hur sommaren sett ut. Jag har kalkylerat med 1 t/ha och ser preliminärt ut att ha fått nåt i stil med 1,3. Det är samma medelskörd som jag hade i fjol och med tanke på att växtsäsongen varit betydligt bättre hade jag hoppats på lite mer i år. Men man skall inte klaga, det här är helt ok.

Rybsen tröskmogen

Ibland är det tur att nån håller reda på en. Häromdagen ringde en kollega och undrade om jag inte börjat tröska rybsen ännu. Han har ingen rybs själv i år, men var ändå lite intresserad av hur det går. Jag svarade att min rybs inte är tröskmogen ännu. Jag kollade den för ungefär en vecka sedan och då var den ännu inte klar på långa vägar men visst kan jag kolla igen. Det var en rackans tur att jag gjorde det.

För att se om rybsen är tröskmogen är det bra om man har lite hjälpmedel, två vanliga skedar duger fint. Man pillar ut fröna ur ett par rybsskidor och krossar dem mellan skedarna. Om innehållet är grönt är det för tidigt att tröska, men om det är gult kan man sätta igång. Till min förvåning var rybsen tröskmogen överallt där jag testade! Den har gjort en fruktansvärd slutspurt i den gångna veckans varma väder. ”Han gör ju en comeback som Lasarus!”, för att citera Kaj Kunnas i ett eldigt ögonblick. 🙂 Visserligen vet jag att rybsen är starkt temperaturberoende, jag har hört garvade rybsveteraner berätta att de sått rybs på två fält med två veckors mellanrum och ändå tröskat dem samtidigt, men det här är ändå överraskande. En kollega i en annan by sådde nästan tre veckor för mej och nu skiljer det under en vecka i tröskmognad.

Tyvärr sätter regnet för närvarande bromskloss på tröskningen, men jag tröstar mej med att rybsen inte borde vara så värst känslig för drösning. En positiv sak med att odla en gröda som mognar så här pass sent är att det inte är nån värst lång kö till tröskning och torkning nu längre, när all spannmål i nejden börjar vara skördad. Så fort det kommer en uppehållsdag kör vi igång.