Etikett: Växtodling

Viiip, viiip …

Jag sår naturvårdsåker och gröngödslingsvall men det är ingen brådska direkt. I alla fall har jag en massa sällskap ute på åkrarna – tofsvipor i stora mängder. Jag tror inte jag har sett så många tidigare. Men så här såg det ut 2 april då den första tofsvipan anlände. Nog undrade man hur den skulle klara det:

Men tydligen gick det bra för nu har vi både stora tofsvipor och en mängd ungar (som ännu inte kan flyga). De trippar omkring som små fröknar på åkern men de är ganska tuffa. Lustigt nog bryr de sej inte just om traktorn men stannar man och stiger ut så blir de oroliga. Föräldrarna försöker dra uppmärksamheten från ungarna med konstflygning och kommer ibland ganska nära. Och så hör man ”Viiip, viiip, viiip” överallt.

Ovan en bild av mina favoritfåglar med ungen till vänster. Fågelfotograf blir jag inte – det krävs massor av tid och fin utrustning för att få bra bilder. Jag hade gärna tagit en video av deras konstflygning men det är verkligen en svår uppgift.

Nu är äntligen de allra våtaste hörnen torra och i dag sådde jag Brånndjäärdån som brukar vara den besvärligaste. Men precis som för Mats i Oflyt så var det en krångeldag. Ribbvälten bakom fjäderharven som jämnar ut litet lossnade från ena lagret men en olycka kommer sällan ensam så då jag steg ur traktorn blev jag med dörren i handen – gångjärnet hade brustit. Ingendera var någon större katastrof men jag hade bråttom för det skulle komma regn på eftermiddagen. Så jag gjorde som vanligt: Skruvade bort det söndriga och fortsatte köra.

Ibland märker man att vissa delar på maskinerna lika gärna kan förbli borta så vi har en hög med delar som varit helt onödiga. Det som man verkligen behöver blir nog reparerat.

… och dääär går han i mål!

2010 års sådd avslutades fredag kväll i och med att Jonas sådde de sista grönfoderåkrarna i grannbyn Sandsund. Dessutom har vi också hunnit välta allt som skulle vältas hemma i Östensö. Grönfoderåkrarna skall också vältas, men det får vänta till nästa vecka. Syftet med vältningen är att packa till jorden för att säkertställa att fröna kommer i kontakt med markfukten. Väderrapporten utlovar 20 mm till helgen, så på kort sikt lär nog utsädet få alldeles tillräckligt med fukt även fast jag väntar med vältningen.  På sådana jordar som lätt blir för täta eller bildar skorpa på ytan är kan vältning rent av vara till skada, så vissa bönder struntar i den helt och hållet. På mina lätta jordar behövs den däremot för det mesta, om inte annat för att pressa ner stenar i marken.

Välten är en bolagsmaskin som jag och Jonas äger tillsammans. Den är en 70-talsmaskin som gått på en svensk herrgård tills vi köpte den för några år sedan. Den är förmodligen den fulaste maskin vi har i maskinparken (förmodligen den mest anskrämliga i hela byn), men arbetsresultatet är underbart.

Vältningen är faktiskt överlag ett av de roligaste arbetsmomenten i vårbruket, förmodligen därför att man vet att sådden då är klar åtminstone på det skiftet. Välten markerar att man nått ett delmål.

På klippet nedan sår Jonas det som senare i sommar skall bli beteshage för korna. Gnisslet och rasslet är inte tillagt i efterskott, Juko-såmaskiner skall låta så där. 😉

I morgon blir det Popkalas för hela slanten. Välkomna till Jakobstad, ni som är på väg hitåt!

Vridprov

För att vara säker på att såmaskinen matar ut rätt mängd utsäde tar man vridprov. Det innebär att man manuellt vevar runt maskinen och sedan kontollväger den utmatade mängden. Det är förvånande hur stor variationen kan vara i utmatad mängd, också då det rör sig om samma växtslag.

Om allt går enligt planerna får vi idag sått det sista som måste bli tröskmoget. Då återstår några hektar grönfoder, men det är det inte lika bråttom med.

He e spitjitt å måst sjtjinas

På allmänhetens begäran (en allmänhet åtminstone) måste jag påpeka att vi inte alls talar nån sorts högsvenska även om vi skriver standardsvenska så att lite fler kan läsa det.

Just nu är det vissa ställen på åkern ännu ”spitjitt” (leran klibbar ihop då man kramar den) och då borde man inte så utan kanske harva och låta åkern ”sjtjinas” (ungefär ”torka upp”).  Det finns inga exakta översättningar till högsvenska men på ett ungefär …

Men visst har det torkat så att sådden kan fortsätta – åtminstone på vissa åkrar. Även om jag har sett vatten på åkrarna ännu. Och på flata åkrar där vattnet torkat upp är brodden helt förstörd. Den har helt enkelt drunknat. De borde sås om men det börjar redan bli sent åtminstone för vetet.

Utsäde

Utsädet har en synnerligen central roll i bondens vår. All bearbetning före sådden syftar till att skapa god betingelser för utsädet och alla åtgärder efter till att ta hand om det på bästa sätt.

Hur mycket utsäde man använder räknas ut från fall till fall. På basen av forskning och erfarenheter vet vi någorlunda bra vad som är den optimala mängden plantor per kvadratmeter, t.ex. för kornets del borde man eftersträva att ha 500 plantor per kvadratmeter. Hur många kg utsäde som krävs för att uppnå det beror på utsädets grobarhet (hur många procent av de sådda fröna som faktiskt gror) och fröstorleken (ju större fröna är desto flera kg måste man så för att komma till 500 plantor/m2). En grov tumregel för t.ex. korn är att man skall så 200 kg/ha, men beroende på fröstorlek och grobarhetsprocent kan utsädesmängen ledigt kasta från 150 till 250 kg/ha om man börjar räkna på saken.

På vissa skiften sår vi förutom huvudgrödan också in vallutsäde. Korn, havre, vete, rybs o.s.v. sås för att skördas i höst, men vallväxter som timotej och klöver som sås samtidig kommer att skördas de kommande 2-3 åren. Viss skiften sår jag alltså i år men skördar därefter tre  eller t.o.m. fyra år i rad. I år tröskar jag t.ex. rybs och i nästa år och året därpå skördas ensilage av samma åker.

Eftersom jag är ekoodlare sår jag också bottengröda på vissa skiften. Bottengröda är växter som sås tillsammans med den egentliga huvudgrödan, men inte i första hand för att få nån skörd. Bottengrödan skall ”täta” luckorna i beståndet och hindra ogräs från att få för mycket utrymme. Använder man t.ex. ettårig klöver som bottengröda kommer den dessutom att fixera en del kväve och på så vis samla näring för kommande års växter. Bottengrödan får dock inte vara så aggressiv att den börjar konkurrera med den egentliga odlingsväxten.

Resultatet av det ovanstående blir att man har rätt många olika sorters utsäde i lager nu på våren. I min lada finns för närvarande korn, rybs, timotej, rödklöver, vitklöver, alsikeklöver, foderraps, rajgräs och persisk klöver. Och med tanke på att jag är ekoodlare kunde det mycket väl ha varit några till. Skriftlig odlingsplan är en nödvändighet för att inte tappa bort sig bland säckarna. 🙂