Etikett: Växtodling

Spannmålsleverans

På fredagskvällen levererade jag fjolårets ekokorn. Kornet lagras på en annan gård eftersom jag saknar lämpliga utrymmen hemma. Det var lite lurigt att få ner lastbil och släp genom kohagen (“det är de här ekogårdarna” mumlade chauffören), men det gick bra. Lite draghjälp av traktor behövdes när regnet gjort en brant uppförsbacke för hal, men på det stora hela kom vi igenom det hela med hedern i behåll.

Spannmålen går till en ekodjurgård nånstans i Loimaa-trakten. Jag vet faktiskt inte exakt vem kunden är eftersom lasset förmedlades via ett företag. Förmedlaren heter Pohjolan Luomu och de både köper upp och förmedlar ekospannmål. Tidigare har jag sålt min ekospannmål till Polar Mills i Vasa, det här var första gången jag anlitade nån annan.

Omstart

På torsdagen tog jag på nytt tag i den av regnen avbrutna harvningen. Dels tallriksharvade jag delar av ett skifte där ogräsen börjat växa sig allt för stora. Värmen i luften gör att ogräsen frodas, men vätan och kölden i marken gör att jag inte kan så. Då har ogräsen fritt fram och måste hållas tillbaka med harvning för att inte bli ett problem längre fram i sommar.

På eftermiddagen S-pinnharvade jag resten av Jonas havresåningar (de vi taktikerade med att lämna osådda i söndags). Egentligen var vi lite för tidigt ute, men det utlovas nya regn till helgen och han vill hinna så innan dess.

S-pinnharven är egentligen lite som en kratta som man bearbetar jorden med för att få en bra såbädd. Istället för “tänder” som krattan har harven S-formade, fjädrande pinnar. De luckrar jorden och sorterar den så att stora korn hamnar i ytskiktet och finare lägre ner. Det förbygger torka och hindrar (i viss mån)  jorden att bilda en hård skorpa om det regnar. Normalt harvar man till samma djup som man tänkt så och vi ligger på 5-6 cm. På torkkänsliga marker skall man aldrig harva lägre än sådjupet, men där torka inte är ett problem kan man gå lite djupare för att bekämpa ogräs. För själva grödan behövs det inte.

Mitt harvekipage har sett bättre dagar, men gör ett bra jobb trots lite rost och matthet i färgen. Det består av en 3,6 m bred harv i fronten och en 4 m bred bakpå. Den där frontharven är i ärlighetens namn inte direkt nödvändig i våra trakter, man får nog en anständig såbädd med en bakmonterad harv. Orsaken att jag ändå kör med frontharv är att jag på så sätt får utfört två harvningar i en överfart, vilket förstås sparar tid. Dessutom kom jag över den hembyggda frontharven billigt, främst för att det är fråga om en slaktad 80-talsharv. Hade den kostat tusenlappar hade tidsinbesparingen inte varit värd priset. Den bakre harven är en 20 år gammal veteran som under årens lopp genomgått en del förändringar (de flesta gjorda av förra ägaren) och är i nuläget en rätt hygglig harv för sin ålder.

Harvningen åtföljs alltid av en skock måsar som samlar insekter och mask efter harven.

Soundtracket till dagens harvning var AC/DC och Magnus Londén. Olika typ av musik passar till olika arbeten och AC/DC är definitivt harvmusik. Grovhugget, svettigt och inte så mycket finess. Angus Young hade varit en rackans bra traktorförare.

Uppföljning

Förra veckan tallriksharvade jag ett skifte för att lura igång ogräsen och på en del av skiftet hade jag också hängt en vält efter harven. Tanken var att välten skulle packa till jorden, vilket skulle ge ogräsrötterna bättre kontakt med markfukten och att ogräsen därför skulle växa snabbare. Nu efter en och en halv vecka passade jag på att kolla effekten.

Den här metoden att “svälta ut” ogräsen är rätt pålitlig, men kräver att man har tid på sig eftersom plantorna absolut måste gro mellan harvningarna för att man skall få nån effekt. Att bara harva skiftet två gånger utan att ogräsen grott är slöseri med tid och pengar.  Ju snabbare groningen sker desto bättre och därför är det lite intressant att se om man kan snabba upp groningen med hjälp av vältningen.  I vår har det inte spelat så stor roll, men en normal eller sen vår kan det vara viktigt att kunna korta ner groningstiden redan med ett par dagar.

Åtminstone den här våren var effekten tydlig. Exempelvis kvickroten borde ha 3-4 blad innan man bearbetar igen för att man skall få maximal effekt. På den vältade delen hade vi redan gått förbi den nivån, kvickroten hade 4-5 blad. På den del som inte var vältad hade de flesta plantor 2-3 blad.  Det innebär att välten putsade bort c. en halv vecka i groningstid. Inte hela världen, men ett litet steg i rätt riktning i alla fall.

Nu regnar vårsådden bort

Det här är inte roligt mera … Det har regnat nästan hela dagen – efter skyfallet på lördag kväll – och prognosen utlovar regn varenda dag i slutet av veckan ! Och snart är det juni ! Det måste bli en ovanligt varm och lång sommar för att vetet skall hinna bli färdigt.

Jag har visserligen vetet i jorden men det drunknar ju om det här fortsätter … Och alla arbeten blir försenade vilket är illa för vi har en så kort sommar. Troligen står man och bygger i snöyra i januari igen nästa vinter.

Gårdagen var en så kallad bortkastad dag. Allting krånglade. En datamaskin som jag måste lägga in i nätet för att styra trafiken fungerade inte och då jag äntligen hittade skruven för övertrycksventilen på paketbilens oljepump så var den placerad på det allra värsta stället mellan motorn och insprutningspumpen. Det var helt omöjligt att få bort den utan att skruva hela motorn i små bitar. Och det kan vara ett så litet fel som att man bara behöver byta fjäder i ventilen men … Ibland blir man nog riktigt SINNAD över det som ingenjörerna hittat på.

Den här dagen blev inte just bättre. Vi hade en trevlig pratstund med bloggargänget och redaktionen  mitt på dagen men sedan började problemen. Nätet krånglade så in i norden och jag körde hit och dit mellan centralerna. Tills jag nu på kvällen hittade felet. Nån hade efter åskan kopplat in sin router (brandmur) fel väg och det störde hela nätet riktigt ordentligt. Tyvärr är det inte första gången det händer. Problemet är att symptomen är så otydliga att man först inte vet vad det är frågan om.

Man känner sej som doktor House med alla besvärliga diagnoser.  Så är det: Då man hittat felet så är det en småsak att fixa det. Fast jag gillade House bättre i rollen av Bertie Wooster i Jeeves-serien. Den är en av våra stora favoriter både i bok- och filmform.

Men huvudsaken är att nätet – som synes – fungerar igen !

3/4 facit i handen

Då vi nu har vårbruket nästan avklarat, så kan vi nog vara både nöjda och skatta oss lyckliga. Vi har varken i Kabböle eller på Heisala blivit utsatta för dom här grymma åskregnena, utan vi fick jämnt och fint regn, drygt 10 milli, över de nysådda åkrarna. Det gjorde minsann gott, eftersom ytan började bli riktigt krut torr.

Det är nog en obeskrivlig känsla, att sitta på våren i traktorn och få bruka jorden. Allt börjar från början och man har allt framför sig. Nu har vi kommit så långt att vi har endast NaturVårdsÅkrarna (NVÅ,viltåkrar) och lite vete kvar att så.
Den där veteåkern är föresten den som jag fastnade med harven på, så man kan lugnt konstatera att den är lite våt! 😛 Men kanske den också ger sig snart. Vi har ju tid att så till den sista juni, dock är det ingen större idé att så vete så sent men den möjligheten finns.

För viltåkrarnas del, går vi efter principen “ingen panik”. Om man sår dem lite senare, har viltet något att äta också då som spannmålet mognar på de andra åkrarna. Så förhoppningsvis minskar vi lite på älgskadorna på det här sättet.

Allt som allt har vi drygt 30 hektar åker i Pernå. Jag skrev Pernå och inte Kabböle p.g.a. den enkla orsaken, att åkrarna är ganska spridda. Från gårdscentret tar det en knapp timme att köra till skiftet längst bort. Då kör vi inte direkt på några riksvägar, utan vägar hörande till kategorin “missa en grop, så får du två på köpet”. 😛 Så man får ta det lugnt och njuta av omgivningen då man kör!

Regnvädersdag

Gårdagen var en riktig regnvädersdag. Åtminstone var tanken att jag skulle göra allt som blivit ogjort inomhus. Men det hann jag inte med för telefonen ringde hela tiden och det blev att åka runt och fixa nätanslutningar som åskan tagit livet av. Nätet börjar bli en nödvändighet här nu liksom telefonen. Det gick bra utan Internet förr – men så gick det bra utan allt möjligt – förrän man blivit van vid det. Nu känns det mycket besvärligt att vara tvungen att hoppa i bilen och åka in till staden för att betala räkningar.

Och så kan man ju inte läsa Bondbloggen :-).

Eftermiddagen gick till Bondbloggen. Vi spelade in litet video för den “gamla” TV:n. Alla har ju inte fibernät – eller ens nätanslutning ännu. Det går ju litet tid till det – inte till skrivandet men till allt annat. Men det kan det vara värt för Bondbloggen har varit ganska lyckad. Och det är riktigt roligt att jobba ihop men en trevlig och entusiastisk redaktion. Jag har hängt på nätet i omkring 30 år – allt sedan vi för första gången tog kontakt till Stockholms datorcentral med ett urlångsamt modem på hela 110 bit/s. Märk väl: Inte megabit eller ens kilobit utan 110 bitar per sekund. Men det upplevdes som helt bra för man hann ju inte skriva snabbare … Apparaten vi skrev på var en Teletype med elektromekaniska reläer som måste kedjas vid väggen för den hoppade över golvet då man skrev ut på den.

Bondbloggen är ett mellanting mellan TV och tidning och väldigt intressant. Den kanske är början på en ny mediaform. Även om inte redaktionen syns så mycket så har den i alla fall stor betydelse för stämningen. Genom att putta under litet här och litet där och fixa det ena och det andra och helt allmänt vara muminmammor åt oss så får den Bondbloggen att fungera. Och då man tycker att det är roligt så blir man också trevligare än man egentligen är (jag talar bara för egen del).

Ute duggar det och jag tycker synd om dem som fick 50 mm regn på en timme på sina åkrar – vi fick bara 20 mm på lördagskvällen. Vissa fick bara några ynka millimetrar men åskskurar är ju väldigt lokala.