16 juli, 2017 av Nisse

Vidaklyyvantalkå

På lördag hade vi vidaklyyvantalkå (vedklyvningsarbete) på gamla folkskolan. Lillstubackans gamla vedklyvare från 1920-talet (byggd nästan helt i trä) drevs av en gammal Steyr dieseltraktor.

Enligt Simos Verner som kluvit mycket just med den här klyvaren så behövs det nio personer: Två bär virket till vaggan, en sågar, två klyver och fyra radar in veden i lidret.

Här har vi tre husbergar bakom klyvaren. Brorsan (i hjälm under remmen) klyver, jag kapar och Henrik bär till virke tillsammans med Nybondas Håkan längst till höger. Den andra klyvaren är Antas Bengt och Nybondas Björn radar in veden.

Det behövdes mycket ved förr då all matlagning skedde med ved och huset värmdes upp på vintern med ved. Då vi installerade värmepanna 1955 så skulle den också ha ved men till natten hällde min farfar i koks som brann längre. Jag minns ännu bra bullret från plåten som ledde in koksen i pannan. Men koks var dyrt så man eldade med ved på dagarna. Redan som liten bar man in mängder med ved.

Klyvaren har två yxar som drivs av ett stort trähjul fyllt av cement för att orka driva yxarna. Vi hittade en gammal heteka som vi använde som bord för veden. Vanligen hade man annars upp-och-ned vända potatislådor som vedbord.

Vi tog tillfället i akt och sökte fram de gamla kläderna och stövlarna från 1940-talet. Här cirklar maskinisten Göran Wallén (i vit skjorta och hängslar) som ställde upp och skötte om klyvaren och traktorn. Litet moderna skydd använde vi i alla fall. Skogshjälmarna kan vara nog så bra för ibland flyger det vedträn från cirkelns klinga.

Och så fick vi talkåkaffe då virkeshopen var kapad, kluven och inradad i vedlidret. Inga hade lagat fina smörgåsar och det blev en hel del prat vid kaffebordet. Varje byadel hade sin egen klyvare och man ordnade talko på olika ställen och samlade folk för att klyva veden för följande vinter. De moderna vedklyvarna kan ju skötas av en person men det är roligare att samlas och dricka kaffe :-).

 

6 januari, 2016 av Nisse

För mycket av det goda

I morse hade vi -25 grader här och det kommer två dagar som lär bli ännu kallare. Visst önskade jag mej köld så att skogsvägarna skulle frysa men nu är det litet för mycket av det goda. Det hade räckt till med -10 grader i en vecka på barmark. Men man får aldrig önskeväder med sådan precision. I alla fall torde det inte bli bekymmer med skogsvägarna i år eftersom den här kylan kom på nästan bar mark. Vi har bara nån centimeter med snö.

Nu blir det paus i skogsarbetet och jag sitter inomhus och eldar i alla eldstäder. Inte sprängeldar utan håller elden vid liv så gott som hela dagen. Det hjälper bra till att hålla husert varmt. Och jag behöver få vedlidret tomt på skräp. Vi kommer att ändra vedhanteringen i framtiden. Troligen så att vedbacken flyttas till Rööledun för den gamla vedbacken blev sågbacke då jag ställde upp sågverket där. Systemet för ved har ännu inte riktigt tagit form men blir troligen nån sorts pallar som vi kör hem en åt gången fråån Rööledun.

Troligen sågar vi torra stående träd till knåbbar som får torka under ett tak – helst i ett par år. De stående torra träden är redan i sej så torra att man kan elda med dem men inget slår överårs ved. Den vi nu bränner har torkat närmare tio år och man kan nästan sätta tändstickan direkt till klabben. Det jag absolut håller kvar av det gamla systemet är huggkubben och yxan. Man får riktigt varmt då man hämtar in ved och hugger ett par tjocka knåbbar. Ofta är roten till en stor gran litet rötskadad men det kan räcka med att man sågar av en eller ett par 30-40 cm:s knåbbar för att man skall få fram friskt virke. Detta gäller bara den svarta rötan som sällan går långt upp i stammen medan det bruna rötan lätt tar bort en eller flera stockar.

Jag tänker inte alls fara till skogs med traktor även om vägarna nu håller. Traktorerna startar nog om man värmer dem ordentligt men sedan jag startade Belarusen vid -25 grader och hydrauloljan var så stel att den inte gick genom filtret som exploderade så har jag varit försiktig med att köra i hård köld. Metall och slangar blir sköra och allting är styvt och stelt så man lätt kör sönder maskinerna. Och då förlorar man långt fler dagar än om man tar det lugnt. På fredag lär det bli varmare igen så det är inte hård kyla så länge.

Kälden är nyttig på många vis även om den inte behövde vara så här hård. Man hittar lätt springor och dålig isolering även utan värmekamera. Och så tar den livet av en massa skadedjur och tjälen bearbetar åkrarna. Jag har en hel del verkstadsarbete som bör göras. Fast det kan bli litet svalt i verkstaden också med -25 grader. Nu behövs den 100 kW radiator som jag satte upp i verkstaden. Det finns  en fläkt bakom den som blåser varm luft över hela verkstaden. Men bara korta stunder för flispannan är bara 60 kW så den orkar inte mata den stora radiatorn hela tiden. Nu skall en betydande del av energin också in i huset. I verkstaden vill man inte ha alltför varmt utan +5…10 grader räcker bra till. Vissa delar som man måste arbeta med utan handskar kan man lätt värma upp med en varmluftsfläkt.

Bilarna är nu ganska stela och man måste ha värme på dem i nån timme förrän man startar. En kallstart sliter hårt på motorn. Till all tur så installerade jag motorvärmare och laddare i Ducaton i somras. Nu behövs de minsann.

Det kan vara bra att minnas hur det var förr. Före början på 50-talet fanns det bara kakelugnar och det var en hel del vedbärande för att få dem varma på kvällen så det inte var iskallt på morgonen. På 20-talet var det rimfrost innanför väggarna på stugan på morgonen. På 1800-talet så värmde man bara upp ett rum och alla fick sova där. Då sov man gärna i samma säng under samma fäll för att hålla värmen uppe. Dagens utskämda och bortklemade människor tror att man skall kunna fjanta omkring i bara underkläder i hela huset mitt i smällkallaste vintern.

25 april, 2015 av

Vedklyvning.

Dagens projekt var att fixa lite ved och jag tänkte att lika bra kan jag låta ”gambälvolvon” få känna av lite vårluft på samma gång. Den trivdes som synes (och höres) riktigt bra med det. Intressant hur jämnt varvtalet hålls trots varierande belastning tack vare tungt svänghjul.