12 augusti, 2018 av Kalle

Svinhugg går igen

Hej igen Bondbloggen. Motvilligt lyfter jag mig i kragen för en liten uppdatering och för att hälsa på gamla bekanta – dvs Ni som ännu orkar läsa bloggen.

Nu låter jag negativ och det är precis det som har varit orsaken till min långa frånvaro härifrån. En rejält tappad sug vad gäller det jordiska, och således också frånvaro av ämnen att skriva om. Att skriva och berätta om att det varit regnfattigt har känts lite onödigt, det vet nog alla att det varit och är, och eftersom det mest har gått ut på det denna sommar så har liksom egentligen ingenting blivit gjort.

Låt oss ta det från början. I fjol hade vi ju ett ”dåligt” år, det var kallt och regnigt hela sommaren och trots att jag egentligen inte minns fjolårssommaren med speciellt stor agg så var den ju ändå ”dålig”

Något som dock inte alls var dåligt var min odlarframgång förra året. Det gick i mål med hyfsad mängd, rätt bra kvalitet och helt ok torktimmar. Något gjorde jag alltså rätt förra året, och även om jag faktiskt inte vet vad så har jag varit ganska nöjd över det.

I år blev det tvärtom och med råge.

Enda likheten är att jag inte riktigt vet vad jag gjorde för fel i år. Visst, det har varit ett dåligt år för alla, det är jag mycket medveten om, men det känns ändå som om jag skulle ha misslyckats med precis allt jag företagit mig i år.

Sådden gick ju bra, över all förväntan trodde man då och när den problemfria planteringen var över var det bara att luta sig tillbaks och vänta på regnet. Som ju aldrig kom. Visst kom någon slags brodd upp, men ojämnt, ojämnt nåt så enastående. På vissa områden kom överhuvudtaget ingenting upp före regnet som ju då sist och slutligen kom på midsommarafton. Då kom också den växtlighet igång som inte startat tidigare. Tyvärr.

Såhär vacker var kornbrodden veckan före midsommar. Efter regnet grodde resten och hur det ser ut idag – det kan Ni tänka ut själv.

Ungefär såhär såg alla mina kornskiften ut i mitten på juni. Hipp Hurra….

I år består min odlingsplan av ca 30% vall, 30% korn och 30% vårraps – resten solrosträda. Av vallen har jag inte sett mycket i år, den som anlades i fjol har vuxit bra, men årets vall går nog med käppar på knäna. I skrivande stund vet jag inte riktigt vad jag skall göra med eländet, hoppas att den tar sig i nästa år eller bryta den i höst.

Tabbe nummer två kom med besprutningen. Dels verkar inte den svaga kornväxten riktigt ha orkat med bekämpningsmedlen i år (det syns i nollrutorna) och dels så lyckades det komma tillräckligt många regndroppar två timmar efter att jag kört Galera mot lergräs i rapsen för att den dyra besprutningen misslyckades. Visserligen bara på halva arealen men dock.

Tabbe nummer tre gjorde jag med fjolårsvallen. Fin växtlighet som jag försökte bjuda ut gratis till några ko bönder men som inte riktigt gick åt sig. Alltså krossade jag ner 7 hektar hövall i slutet på juli bara för att några dagar senare bli varse att det fanns en bottenlös efterfrågan på hö i vårt västra grannland. Ett misstag som kanske kostade mig 4000 euro i värsta fall och som dessutom hade kunnat hjälpa nån stackars bonde på andra sidan viken, vilket bara det skulle ha varit mödan värt eftersom det verkar vara ännu sämre där än hos oss i år.

Motgång nummer fyra kom när rapsen skulle börja blomma. Det gjorde den inte nästan alls. Jag har i många år varit restriktiv med bekämpningsmedel mot ohyra eftersom det dels tar död på insekter som vi vill ha kvar, dels inbillar jag mig att naturen själv bla i fråga om nyckelpigor brukar städa själv. Så icke i år. Min rapsväxt är dålig – mycket dålig. Riktigt så eländig som jag trodde för två veckor sen är det ändå inte, nån slags skidor med frön i finns nog, men aldrig att det kommer att orka över 1000 kg / ha, absolut inte. Plantorna växer och lever nog, men dom bildar helt enkelt inga frukter.

Nu sitter jag och ställer in mig på motgång nummer fem. Jag har nämligen redan räknat ut runt vilket hörn den lurar. Nu tröskas det för fullt runt om hos grannar och kolleger, men jag har ju min sent grodda ojämna kornväxt att titta på. Tanken på att mogna allt grönt korn i torken förnöjer inte ett dugg och hur länge skall man vänta. Enligt alla kända hemprognoser kommer regnet att vara synnerligen ihållande den dagen det kommer så att vara den enda som har sitt korn tröskat då kommer inte att vara nån höjdare.

Som sagt, vad som gick så oerhört fel i år har jag ingen aning om, men om jag skall tro nånting så anar jag väl att det har med sådjupet att göra, kan inte riktigt förstå vad annat det skulle vara. Eller så precis som rubriken antyder – fjol gick det bra så då jämnar Murphy ut det i år.

Så nu är det förklarat. Eftersom inte bondehumöret hållit för någon större verksamhet under denna sommar har det heller inte funnits något att skriva om.

Annars då? Vädret har ju varit vackert. Näpp, det har det inte om Ni frågar mig. En kvalmig torr hetta som inte inbjudit till något annat är att köra runt i en luftkonditionerad bil gör åtminstone inte mig glad. Personligen tyckte jag faktiskt det var ”vackrare väder” förra sommaren, men det får man ju inte säga, då svär man i kyrkan. Nu har man bara fått höra att man skall ”njuta” men jag har då inte funnit någon som helst njutning i att bara försöka överleva hettan. Dessutom har ju värmen också varit påtagligt i mitt lönevärv – där har vi också plågats av värmen vad gäller främst skogsbränder, även om den stora katastrofen uteblev för Österbottens del.

Så sommaren 2018 kommer jag att minns som annorlunda och varm, men inte på något sätt fin.

Jo förresten, solrosträdan då. Jo – DEN är superfin. Och gissa om jag är nöjd över den uteblivna traktoraffären som jag skrev om i våras. Det var just dom pengarna som torkade bort i sommar.

 

11 svar till “Svinhugg går igen“

  1. Anders skriver:

    Jag har ungefär samma känsla. Grannarnas ser finare ut och jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det beror på. Sådjup (kunde ha varit mera), tidigare sådd. (Hjulaxeln på min maskin gick av just när jag börjat så). Större utsädesmängd kanske, men tveksamt. De som var ut tidigt och sådde är nog ”vinnare” i år. Själv hann jag inte riktigt med.

  2. Micke skriver:

    Tidigt och djupt sått har lyckats bäst här. Även sent sådda åkrar är någorlunda, men det som blev sått mittemellan gick inte så bra. Håller med Kalle i att väntans tider kan ha sina risker ifall det regnar några veckor. Tycker mina kunder ( har inget eget att tröska, bara frakt trökning och torkning) har nästan väl bra
    med is i magen. I fall det börjar utlovas regn vill ju förståss alla ha tröskat på en gång och då blir det trångt om trösk- och torkkapacitet. Kornet är nog moget, men det finns en ”andra andning” som kom igång när vätan kom innan midsommar som skämmer det hela. Men att vänta på de ca 5% senare strån när resten står och bockar kan vara riskabelt. Dessutom är dessa eftergrodda inte matade nästan alls och vinglar med i torken ett par timmar tills de blåser ut genom förrensaren. Bara till förtret. Åtminstone torde
    ju risken vara liten att vi får ett likadant ”raparally” som i fjol när det såg ut som om Pansarbrigaden från Parola haft övning med djupa spår och blött över allt.

  3. Johnny skriver:

    Jag tror att många har harvat för lite / dåligt i år. Många har också sått för grunt. Men djup sådd och dåligt harvning är sämre lösning än grund sådd och ordentlig harvning. Harvning bör man alltid gör enligt behov. Om det krävs 3 harvningar på en åker och en på en annan så gör man så. Överlag så fungerar sladdharvning bra på lerjordar. Om man inte sladdharvar så ställer det mycket högre krav på att inte harva för djup första / de första gångerna. Jag märkte tydligt med en viltåker jag sådde sent där en del av åkern bestod av lera. Blev dessutom 1,5 dag mellan sista harvning och sådd, det var kruttorrt. Trodde aldrig det skulle gro men pappa hade harvat bra och då finns det finjord som gör att det gror. Utsäde gror inte så lätt i där lerkontar är stora.

  4. Christer skriver:

    Kalle! Du minns kanske ”lockmetoden” jag presenterade för dig för nåt år sen? I år skulle den passat perfekt tror jag.
    Johnny tangerar mina erfarenheter från årets vårbruk, det där med finjord. Jag har lite bilder från vårens eskapader och har planerat ett inlägg men det har inte blivit av. Eftersom det inte går att lägga in bilder i kommentarerna så kommer jag nog att färdigställa inlägget vid tillfälle. Återkommer.

  5. Mats skriver:

    Dina bilder tyder på för sen sådd. Lermarkerna var extrem känsliga med såtidpunkten iår, det kunde skilja mycket på en dag hit och en dag dit. Och harvningen skulle göras absolut inget djupare än sådden, fröna ska ligga på fuktig orörd botten.

  6. Micke skriver:

    Så var det äntligen dags för första korntröskningen! 42:a säsongen som tröskförare, och 19:e för maskin fick sin början idag. Rena drömskiftet! Inte ett ogräs, totalt ren botten, lite liggsäd här och var och knäppfärdigt korn. Torrt var det. Mätte ingen ingångsfukt men det var vasst i handen och det brukar betyda under 17% vilket också torktiden, 4+ timmar inklusive kylning visar på. Utfallet var heller
    inte att klaga på. Lite över 4 ton/ha (prövad mängd) och hlv 68,0 är inte illa en torksommar som denna. Einari korn som var sått 15.05.

    Sa åt markägaren att det känns nästan overkligt med sådana idealförhållanden när man varit van de senaste åren med ”rapa” jämnt med hjulaxlarna nästan, och gröda som dragen ur sjön. Nästan så att vattnet droppat från haspeln och små grodorna hoppande på sållen. När man kikade in i sållhuset i kväll var det blankt som om det blivit sandblästrat!

  7. Johnny skriver:

    Jag vill ändå påstå att det går att så senare och lyckas mycket bra på lerjord. Bara den är sladdharvad. Jag har erfarnhet av det flera gånger. Jorden får vara torr t.om till 7-10 cm djup bara det finns finjord. Att en lerjord skulle torka ut helt på t.ex. en vecka från 0-6 cm så övertygas inte jag av, det gör det inte. En lerjord binder en hel del fukt i och mellan partiklarna. Det är inte som att kolla på en mojord, även om den ofta är fuktigare än vad vi upplever.
    Om Kalle Harvar tidigare nästa år så kanske det lyckas bättre om han har tur. Om han sladdharvar tidigt och låter åkern ligga en tid och ”jämna ut fukten” och sen Harvar ordentligt (helst åt bägge riktningar) och sår inte för grunt så då behöver man inte ha tur. Det där med fuktig såbotten så fungerar säkert bra men lika bra går det med finjord runt hela fröet. Om lerjorden torkar ut snabbt så är ju inte såbotten fuktig så länge heller? Det är inte den fuktiga såbotten som får det att gro, utan i så fall kombination av den och finjorden. Ni kan testa lägga utsäde på ett betonggolv och hälla på lite vatten.

  8. Micke skriver:

    Johnny har mycket sak i harvningens ”to be or not to be”. Sladdharvning, vilken mycket väl kan företas med en vanlig s-pinnharv med sladdplankorna nere och pinnarna så de tar ca 1 cm, bryter kapillariteten, dvs vatten sugs inte upp till ytan utan fukten bevaras tills man hinner göra den egentliga såbädden. Är av den åsikten att då finns det mera av dem som harvar för mycket än de som harvar för litet. Harvar man så att allt är som potatismjöl så bryts inte kapillariteten efter sådden ens utan då dunstar viktig fukt. Idealisk harvning (vilket kan minsann vara svår) är att få bottenskiktets första centimetrar fina och ytan att bestå av ca 1- max 3cm stora partiklar, kokor. Vanligen sköter såningsmaskinen om att skikta ner det fina och upp det grova som borde få vila ett halvt dygn åtminstone innan en ordentlig vältning så att ”kokorna” hinner stabilisera sig och trycks hela ner av välten (avdunstningsskydd). Vältkombimaskin tycker jag inte om pga att den krossar avdunstningsskyddet i förtid. Alltihop går ju ut på att skapa en kapillaritet som
    utnyttjas av utsädet samtidigt som man ska försöka få den bruten ovanför utsädet. Till harm för ogräs
    tex.
    Skördearbetet går bra med torktider som kryper rejält under 4 timmar och hlv 66,1-68,0kg/hl. Även tröskningen går undan. Harmar bara att för 19 år sedan när jag handlade Claas 48:an så slog ju ”snålskuten” till. Skulle ha gått upp till 58:an med sexan. Skulle ha sparat in sig i lägre bränsleförbrukning genom åren. Senaste passen låg Perkins fyran på 18-20 l/h utan halmhack men då var ju förståss körhastigheten 7-9 km/h. En bekant som har 68:an med Cat 6:a och 2 fot bredare bord, 14 fot mot mitt 12 fot så ligger på 13-14 liter/h. Har tröskat 130-160ha i 19 år och några timmar från 2000 på
    mätaren så enkel matematik med låt säga 5 liter/ timme = ca 10.000€ i skillnad! Som sagt, man kan spara
    sig fattig också! Ett +i kanten ska Perkinsen iaf ha. Den börjar bli inkörd nu och har slutat ta olja, vilket är vanligt med en gamla stammens Perkins. Även MF 390 tog olja till ca 2500h men nu med 5400h i glaset vill den inte ha påfyllning mellan bytena.

  9. per skriver:

    Det blev bara halv kornskörd i år pga torkan. Halmen gick åt som smör på heta stenar.

    Johnny lägger verkligen mycket möda på harvningen.

    I natt kom det första riktiga åskregnen hos oss, 1 månad senare än normalt. i samband med det gav blinkningarna från finlands största vindkraftpark ifrån sig ett spölikt starkt sken som lyste upp väggen i huset på ca 13km s avstånd. Det var av tillfällig natur så fördelarna överväger nog för min del för att få ren inhemsk el utan miljöpåverkan.

    Angående Christers stop så blev det att ta hem en årsdos från hamnmarketen i Puttgarden, kornbrist kommer troligen att ge prishöjningar i butiken och det gäller att hålla i slantarna.

    Butikspriser i Amsterdam och Finland. Mjölk 95/65 cent. Jorgubbar 2/7 € 12Ägg 2,5€/1€ vinflaska 4/9 €

  10. Johnny skriver:

    Precis Micke! Vi har ingen sladdharv utan sladdharvar ibland på sättet du säger. Ofta så sladdharvar vi inte men försöker då att inte våldföra oss på lerjord utan ökar djupet i etapper.
    Därför vill jag poengtera allt detta så inte för många väljer att harva för tidigt nästa år. De flesta har väl sätt ”ämbare” gjort av träribbor. Den lägsta gör att det börjar finns ut vatten. Dvs begränsande faktor. I år var såbäddsberedning i många fall, i flera fall mycket värre än själva torkan.
    I Närpes är tröskning långt på väg. En del har också tröskat vete. Oljeväxter verkar också vara ovanligt långt på väg. Du tröskar mycket enligt storleken på tröskan, micke!

  11. Micke skriver:

    Jo, Johnny, det har blivit en del hektar genom åren. ca 130-160 hektar per år och 19 år med knappt 2000 timmar så har inte hektaren tagit lång tid. Har man optimala inställningar så är motorn begränsande faktor på tröska som tröska. Viktigt är också att få in allt på skärbordet så därför har jag axlyftare på vart tredje finger. Alltid när det är möjligt kör vi med flygande tömning vilket sparar ca 35% i tid. Med flygande tömning och rätt ställd maskin brukar det vara möjligt att tröska lite på 2 hektar/tim på rejäla skiften. Till saken hör att jag har väldigt utpritt distrikt med 50 km från ända till ända och vanligen ser Claasen tre kyrktorn under en säsong. Blir en hel del kilometrar längs vägar och gator också. Transportkörorna ingår även de i timmarna. Fjolåret var ett undantag arealmässigt för en hel del av mina fraktkunder är djurbönder och många valde att linda in spannmålsväxten pga vätan. Vid 1700 timmar hade jag en större kontrollcheck på maskineriet, bl.a mätte vi slitaget på tröskcylinder och slagsko. 0,1 mm
    mindre än nyvärdet är mer än godkänt. Över huvudtaget är jag jättenöjd med hållbarheten och kapaciteten.
    En remstyrning har svetsats, generatorn bytt, 1 kilrem, bromsarna renoverade pga att den som sitter mellan ratten och ryggstödet inte bytt bromsvätska så cylindrarna rostade och vätte ner beläggen vilka betingade 250€/belägg x 4 + två bromscylindrar (man skänker givetvis K-reservdelar en inte alltför ljus tanke för deras vansinniga reservdelspriseer) 1700€ med arbete! Vissa detaljer kan man tycka att är onödigt överarbetade enligt tysk perfektionism. Som t.ex tvåkrets hydrauliskt bromssystem och balanserade bromstrummor i en maskin som toppar 23 km/h. Alla remskivor är av gjutjärn vilket gör att när man väl har snurr på verket gör den roterande massan att inga klimpar existerar. Variatorerna är automatspända så att vid stigande belastning ökar remspänning= sllirar aldrig. Lika gör gjutjärnsskivorna att man kan och ska spänna remmarna tills det kommer ton när man knäpper på dem med tummen. Då håller remmarna också när de inte slirar. Min förra tröska var gjord av bockade plåtar och vinglade kilremmar på plåtremskivor ”made in Pori” och vi gjorde inget annat än skruvade. Första sex dagarna när den var ny hade vi ut montören 7 ggr! Alltid minst en gång per säsong rök en bult i variatorn och mycket annat ”råklas”. Fanns samtidigt en ca 30 år gammal Claas i grannbyn som gick som en klocka och vi som hade ny maskin bara skruvade. Valet var enkelt vid byte av maskin. Även på dagens modeller skiljer det minst 2 ton i vikt som
    Claasen är tyngre än ”made in Pori” Dvs 2 ton bättre hållbarhet! För ett par år sedan fanns på agronets forum en länk till Youtube om en spanjor som kört 26000 timmar med en Claas Dominator 88:a! Då funderade han på att renovera den! Lite längre säsong än här med start i april och avslut i december och tre ollika skärbord beroende på grödor. Till nackdelarna hör att Claasen är förhållandevis svår att rengöra och att det ibland gärna fastnar kornborst i halmskakarna, men det hör väl tröskor till. Har noterat att det finns åtmistone 2 saker här i världen som är beständiga. Trösklien,eller bettet har sett lika ut i över 100 år liksom diagonalmönstret i bakdäcken på traktorer har funnits sedan gummidäcket introducerades. Helgen går i väntans tider på att kornet ska mogna, men i morgon sprakar det till igen!

Lämna ett svar

OBS! Om du skriver en kommentar som innehåller länkar kommer den att granskas innan den publiceras.

Läs vår kommentarpolicy