Småskaligt jordbruk

Det finns en del verksamhet med anknytning till jordbruk som jag förundrar mej över. En sådan aktivitet som jag upptäckte häromåret är modellbyggen med jordbruksleksaker.

Det finns uppenbarligen en omfattande internationell rörelse kring att samla på leksakstraktorer och -maskiner. Man samlar, säljer och byter prylar så det står härliga kring. När man fått sig en tillräckligt stor samling kan man börja bygga hela gårdar och landskap med grejerna. I viss mån är det barn som sysslar med det här, men även stadgade karlar i mogen ålder bygger åkrar, gårdsplaner och vägar där de placerar ut sina traktorer och tröskor.

Några exempel kan på byggen kan man hitta här eller här. Det finns speciella knep för att få modellerna att slitna och leriga ut, det ordnas mässor och utställningar , det finns nätbutiker som säljer både maskiner och tillbehör (om man inte orkar bygga sina hus själv) och det finns t.o.m. tidningar för modellbyggare. De som är riktigt hard-core bygger om sina maskiner för att få just de märken eller modeller de vill ha och det finns företag som specialbygger modeller helt enligt kundens önskemål. Det är en hel värld som åtminstone jag inte tidigare hade nån aning om.

Fast egentligen kanske det här inte är så konstigt sist och slutligen. Många vuxna håller ju på med modelljärnvägar och där är ofta tjusningen lika mycket att bygga modeller som själva körandet med tågen. På sätt och vis är ju de här lantbruksmodellbyggena en lite annan variant av samma verksamhet.

Och det här om något måste man ju beteckna som riktiga modelljordbruk. 🙂

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.