Månad: februari 2011

Tankhuset klart!

Yess, idag levererades tankhuset och sattes på plats i samma vända.

Jag hade bokat kran och fick en mobilkran som definitivt räckte till för jobbet. Det hade gått med betydligt mindre utrustning också men den här råkade vara ledig. Killarna från Optima dök upp en stund före kranen och hann förbereda lite innan det blev action på allvar. Bassängen hamnade på plats i ett huij och tanken därefter. Påbyggnaden var lite lurigare eftersom den skulle bultas fast i bassängen och därför måste fås i exakt rätt läge. Med lite finjusteringar lyckades även det och nu sitter de två delarna ihop.

Eftersom jag inte själv har nån som helst delaktighet i det här, varken i byggande eller planering, är det väl inte skryt om jag säger att killarna gjort ett strålande jobb. Tusen tack!

Sandbädd

På tisdagen meddelade Optima att min skyddsbassäng börjar bli klar för leverans. Betongbaljan väger sina modiga tre ton, så det kommer att behövas en kran för att få den på plats men det gick som tur att ordna. När kranen ändå är här får den samtidigt lyfta in farmartanken i bassängen.

Det är viktigt att skyddsbassängen kommer att stå rakt, dels för att det ser snyggare ut och dels för att tanken borde stå så rakt som möjligt. För att vara säker på att det lyckas är det bäst att ordna en sandbädd. Jag skrapade bort snön med schaktblad, högg bort en del buskar och ett träd som stod olämpligt till och hämtade ett par kubik fint grus hos en lokal bergskross.

Jag jämnade ut bädden med spade och ögonmått och innan bassängen ställs på plats skall det ännu jämnas upp med vattenpass och bräda. På skoj slängde jag ändå vattenpasset på bädden för att kolla hur bra mitt ögonmått  stämde och resultatet var väl helt ok. 😉

För övrigt var marken förvånansvärt nog knappt frusen alls i ytan. Tjälen måste vara närmast obefintlig i år.

Bloggande bönder sökes

Vill du vara med och beskriva livet på landet? Vi söker nu bloggare för Bondbloggens andra omgång. Du kan vara ekobonde, halvtidsbonde, fårfarmare, grönsaksodlare, skogsbrukare – vi ser inga begränsningar! Vi vill visa på den diversitet, spridning och under vilka olika förutsättningar jordbruk i dagens Finland bedrivs.

Pionjärbloggarna Mats, Kalle, Sonja och Nisse har under första året beskrivit sin vardag (och kommer även i fortsättningen att skriva på bloggen i varierad omfattning) – nu vill vi du skall berätta om din. Vi förutsätter ett gott språk, men var inte för självkritisk! Bönder kan!

Senast den 1 mars vill vi ha din anmälan.

Anmäl ditt intresse här

Flis ur skogen, aska tillbaka.

Det har varit en massa prat om att flisa grenar och kvistar och kanske stubbar. Men är det bara fördelar med det ? I ATL ( Affärstidning för Lantbruket)  finns en artikel där man menar att det utarmar skogen och att åtminstone askan borde återföras. Problemet är bara att det är olönsamt för skogsägaren.

Det är inte små mängder energi som tas ur skogen. I Sverige är redan bioenergin större än kärnkraft och vattenkraft.  Priset för energived är lika högt som för massaved men kvalitetskraven är lika med noll och man kan ta ut allt ned till en toppdiameter på 2 cm. Det är klart att skogsägaren då hellre säljer till energived än till massaved. Skogsindustrin för därför en grym propaganda för att i stället flisa kvistar och annat hyggesavfall.

Här finns det också företag som ”gratis” rensar upp skogslaggarna. Men de tar bort och säljer flisen vilket inte direkt är en god affär för skogsägaren. Skogens värde som energikälla har inte riktigt krupit in i medvetandet ännu. Även om den här vintern visade att ved är en dyrbar sak då det är kallt.

Jag är skeptisk till att ta ut allting från skogen och så börja gödsla den i stället. Gödselpriserna är på väg uppåt med god fart så det blir närmast en förlustaffär. Så tills energivedens pris stiger radikalt så blir nog mina kvistar kvar i skogen eller så bränner jag dem själv. De stora granar jag fällt i år har så grova kvistar att man gärna kunde flisa dem. Klenare virke än dessa har jag tagit ut från gallringarna. Men med egen flisbränning blir askan (och de mineraler den innehåller) kvar här.

Tack o hej!

Tiden går snabbt då man har roligt och allt gott har sitt slut. Då jag nu idag börjar min mammaledighet, kommer jag också att sluta skriva här på Bondbloggen. Något inlägg nu och då lovar jag att jag lägger in även i framtiden, men då jag nu lämnar det dagliga arbetet tycker jag att det är passligt att sluta med att aktivt skriva här.

Året som gått har varit roligt och överskridit alla mina förhoppningar och det tack vare Er läsare. Ni har följt med oss, frågat, funderat och kommenterat. Fortsätt med det även i framtiden!

Nu har vi nya utmaningar som väntar, därmed tackar jag för min egen och våra fyrbenta flickors del för det gångna året. Ha det så bra! 🙂