Som jag skrev i ett tidigare inlägg har jag nöjet att lära mej använda en för mej ny plog i höst. Dessutom får jag i år plöja på marker jag inte är så bekant med. Grannen Jonas och jag kommer att intensifiera vårt samarbete och som ett led i det kommer jag att plöja åt honom. Det betyder att jag får stifta bekantskap med nya jordfasta stenar och brunnar som man borde lägga på minnet. Att köra på en stenbumling eller ett brunnslock i full fart kan nämligen ställa till med en hel del skada på plog och traktor och i värsta fall t.o.m. på föraren. Eftersom just minnet inte direkt hör till mina mest utvecklade egenskaper har jag tagit hjälp av en vanlig gps-navigator. När det skräller i plogen och jag förstår att jag kört på en sten märker jag ut platsen på navigatorn och sparar den. På så vis kan jag ju nästa år när jag återkommer till samma skifte påminna mej om var stenarna finns och var man borde vara extra försiktig.
Fast det förutsätter förstås att man kommer ihåg navigatorn…. 🙂
Författare: Mats
Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.
Visa alla inlägg av Mats
GPS:en är bra för sådant men en kvist från en videbuske är bättre. Då det finns så mycket stenar att det bara smattrar i plogen hjälper inget.
Jag kör en gammal Överum som har riktigt bra automatiska stenlås så det är inte så farligt med stenar. Men plogspetsarna far illa så jag blir snart tvungen att byta.
Kvist från videbuske är ju dessutom mer ekologiskt och naturnära. 😉 För oss som odlar en hel del vall i växtföljden är kvisten dock inte helt pålitlig, man klipper ju av den senast vid första vallskörden och sen är märket borta.
Jo, tanken var närmast att stenen skall grävas upp nästa vår vid harvningen. Vilket nu inte alltid blir av …
Nä, GPS är utmärkt för sådana saker. Jag har numera med den i traktorn hela tiden och får ungefär liknande spår som jag sedan behandlar hemma i datamaskinen. Noggrannheten på GPS är bara litet för dålig ännu – som bäst +- tre meter och det är för uselt. Det finns differentiell GPS med korrigeringssignal men de kostar många tusen euro ännu. Så jag väntar på att priserna går ned.
I framtiden kommer säkert täckdiken och allting att dokumenteras med GPS med centimeters noggrannhet. Det går kanske redan nu om man hittar lämplig grävare.