År: 2011

Fårhälsa

Man blir aldrig fullärd, det bara är så. Punkt. I ett försöka att försöka förstå lite mer om fårhälsovård var jag i torsdags på en föreläsning som projektet Know sheep ordnade. Föreläsningen var i Pargas och när jag ändå skulle från holmen den dagen passade jag samtidigt på att uträtta en hel del andra ärenden, bland annat köpa dragked  😉  På morgonen var det först matning, sen in och byta kläder och vid 9 tiden gick starten hemifrån. Skenade runtomkring i Åbo och Pargas på ärenden hela dagen, när klockan blev 17 höll fårklubben möte och klockan 18 var det då dags för veterinären / föredragshållaren att ta ton.

Cirka 20 par ögon satt som trollbundna, lyssnade, diskuterade och frågade nonstop i tre timmar. Mycket som man kunde, men mycket nytt också. Sjukdomar som inte florerat i de här trakterna, vad jag vet om, var ur min synvinkel mest intressanta att höra om. Som ett exempel kan jag berätta lite om den köttfluga jag aldrig hört talas om förrän nu i somras. Flugan attraheras främst till får som är smutsiga, skitiga, toviga och blöta i ullen främst kring rumpan, men även till andra får utan ”hygienproblem”. Flugan lägger sina ägg, kring rumpan, i ullen, de kläcks inom ett dygn, sen börjar det obehagliga, larverna äter in sej i levande kött, tarmkanaler osv, det tar bara någon dag innan fåret dör. Upptäcker man det i tid finns det räddning, maskmedel, tvättning, putsning och plockning. Nyheter om sådant här fick jag höra i somras. Först från den estniska sidan, men senare även från denhär sidan av finska viken.

Ruggigt och obehagligt. Flugorna (och även andra insekt – otyg) har verkligen mått bra i sommar. Fuktigt och varmt. Önskar mej en grymt kall vinter utan snö och på det en kall och torr sommar, eller en stekhet torr sommar, ur otygs – synvinkel… Hur skall jag kunna, hinna och ha råd att varannan dag köra kring till alla holmar och kontrollera alla fåren??? Det säger ju sej självt att det inte går. Det blir att i möjligaste mån försöka vara på alerten nästa vår och försöka förebygga det här så gott det går. Men hur förebygger man sånt här? Det naturliga är ju att se till att fåren mår bra, hålls friska i magen, inga små eller sjuka djur ut på bete, maskmedel doserna på grej, insektmedel över hela betessäsongen och det där ”normala”. Så jättemycket annat kan man inte göra, det man nu kan göra är att läsa på. Studera, läsa på internet, lyssna på grannar och bekanta, fråga dom som vet och kan, och gå på föreläsningar.

Det här gäller ju inte bara för den här flugan, utan för alla sjukdomar. Att försöka vara före sin tid, samla på sej kunskap så att man när det väl händer någonting kan reagera med en gång.

Nåja, tillbaka till kvällens know sheep föreläsning. När alla frågor var besvarade, klockan blivit en bit över 21 och kaffe var drucket började alla söka sej hemåt, så även jag. Dock kunde jag konstatera när jag satte mej i bilen att det kunde bli tajt att hinna till färjan mellan Pargas och Nagu klockan 21.30. … 21.31 var min klocka i bilen när jag kom ner till färjan och såg att den hunnit ut 3 meter och börjat tuffa iväg. Följande tur gick 45 minuter senare 22.15… Men inget att göra åt, jag hittade mej ett gammalt kexpaket (som verkligen inte innehöll goda kex mer ) pratade lite i telefon och snart var klockan 22.15. Det är ju det, att fast man kommit över färjan, så är man bara halvvägs ändå. Ner till följande strand, lämna bilen där, packa det man handlat i snurran och så köra några minuter till hemstranden. Sen var det bara 527 steg hem till trappan. Äntligen hemma, och kvällsmatning. Men sen, efter 15-16 timmar på språng var det skönt att lägga eld i spisen, ta en kopp te, summera dagen och försöka smälta allt man hört om fårhälsovård.

Kapplöpning…….

……med almanackan är vad som nu gäller då vi, på grund av installationsarbeten i lagret och regnigt väder, ligger nästan 2 veckor efter normal skördetidtabell.
Idag (läs igår) morgon var det klart väder och torrare vind genast från morgonen då det hade blåst nordlig vind hela natten så nu såg det lite mer lovande ut med möjligheten att få lite skördat till lager. Väderprognosen hade lovat ett par kallare nätter till att börja med men uppehåll och lite varmare mot slutet av perioden. Nattfrostvarningen gjorde att jag valde att idag skörda in resten av stjälksellerin till lagret. Den är ovanligt fin i höst och frisk trots att jag inte använt några bekämpningsmedel mot svampsjukdomar. Den importerade stjälksellerin hör annars till de produkter som oftast fastnat i tullaboratoriets granskningar av rester från bekämpningsmedel. De få nätter som det har varit kallt har jag haft den täckt då frostskador försämrar lagerhållbarheten. Blev klar med stjälkselleriskörden till lunchen.
På eftermiddagen fortsatte vi med kålskörden och där har vi också en annan kapplöpning på gång. Här är det frågan om ifall vi hinner skörda innan älgarna äter upp och trampar sönder de rara huvudena. Hittils har de hunnit förstöra endast ett hundratal huvuden då de föredragit resterna i broccolilandet men när den är uppäten står nog kålen i tur. Förhoppningsvis blir vi klar med kålskörden innan dess. Har jagat bort dem ur åkern med jämna mellanrum och går nu omkring med hes röst efter att ha ropat åt dem att de ska dra till skogs och låta kålen vara ifred. Jaktlaget lär ska påbörja älgjakten till helgen så förhoppningsvis får de korn på mina kålälgar.
Gjorde ett försök att också skörda lite morötter mot kvällssidan men dom är fortfarande som klistrade i marken så det blev inget annat än ett försök. Och till råga på allt så började det regna igen ikväll.

Älgarna provsmakat kålen.
Kråkskrämman misshandlad av älg.
Broccolin är också älgarnas favorit.

Höstlov!

Måndagens lektioner var mjölkproduktion och lantbruksmaskiner. Klockan åtta på morgonen började vi blanda foder åt korna. Det är viktigt att fodret är anpassat åt korna, så därför görs det två olika mixer av foder: sinkomix och komix. Komixen äts av korna som mjölkas och kalvarna, och sinkomixen äts – som namnet säger – åt kor i sin och ungdjur. Sinkor är såna som ej mjölkas utan vilar upp lite innan nästa kalvning. Sinkomixen innehåller mindre energi och ensilage, det vill säga att fodret består mestadels av halm.

På eftermiddagen målade vi en container. Vi målade grundfärgen förra måndagen. Denna vecka skar vi ut en schablon och spraymålade dit metall. Riktigt fint blev det väl. 🙂

Igår hade vi lite grundservice av kärror; allt ska smörjas och kollas så det är i skick. Det blev att fixa lite kablar som gått av och annat smått och gott. Efter maten for jag och Michaela och plogade till fladan. Så om någon råkade köra på motorvägen och såg en John Deere där vid sidan av var det vi 😉 Vi körde av och an resten av dagen och kom relativt långt på stycket. Vi hade bra väder igår och det var riktigt roligt att få sitta och plöja i solskenet och njuta av hösten. 🙂

Och nu har jag höstlov, tills vidare i alla fall. Resten av denna vecka och hela inkommande. Blir att göra lite småjobb här hemma under tiden och förhoppningsvis fara till Vörå i helgen.

Wunderbaum?

Nej, som en enda stor ”bondebaum” doftade min bil i helgen när jag kom hem. Jag var till Geta med bilen med mej och där stuvade jag den full med allt möjligt gotta. Potatis-gubbar, fänkål, kinakål, äppel och purjolök. Löken glömde jag…

Alla dessa dofter gjorde att jag nästan blev yr i huvudet när jag satte mej i bilen för att köra hem. Nästan som när man öppnar en wunderbaum till bilen, och så funkar ju naturligtvis inte den där plastpåsöppningen, den brakar sönder så man får hänga upp sin doftgran utan plast, då blir doften så stark att man får en ”nästan-yrsel”.

Det här med bondebaum var en mildare och trevligare doft att ha i bilen.

Om man är om sej och kring sej, får man i sej och på sej, sades det förr. Och nog är det lite så att det stämmer ännu.

På landet delar man med sej. Har man för mycket av någonting så byter man med grannen.

-Jag ha plockat massor av svamp, vill ni ha? Kanske vi kan byta så jag kunde få några av era potatisgubbar istället för att ni kastar bort dem att ruttna?

-Eftersom Mats fänkål växte sej lite för stor innan han hann skörda den, kan jag få lite av den så kan ni få fisk av oss istället?

-Det är så dålig efterfrågan på purjolök så jag hamnar att plöja ner den om jag inte kan sälja den innan den fryser, någon som vill ha?

-Vill ni ha äppel? Vi har äppel som inte håller första klass så vi kommer att tömma några ton till skogen åt rådjuren om ingen vill ha.

Att inte vara så förstaklass petig, lite anstränga sej, köra runt, höra sej för, söka och fråga om man får byta eller köpa, gräva upp det själv ur landet, på det viset skaffar man sej en bil som doftar bondebaum. Det finns nog en annan sorts ”bondebaum” också, den lite mer ”stickiga” sorten, som om den kommer, oftast följer med skorna in i bilen… men den sorten lyckades jag undvika 🙂

Bondebaum

Att vända tilta

Plöjning har jag nästan lämnat bort men jag förstår dem som gillar att plöja. I år har jag ovanligt mycket (16 ha) som skall plöjas eftersom jag haft två år gröngödslingsvall och den kör man inte bara med tallriksharven. Det är länge sedan jag plöjt så mycket.

Men det är något visst med att vända tiltorna och se hur åkern blir svart. Det är som att vända ett nytt blad i sitt liv. Det gamla plöjs ned och alla misstag och problem försvinner och en ny åker väntar på våren och sådden – och en ny skörd. Man vet aldrig hurudant nästa år blir. Det är lika spännande som då man slutade skolan och man undrade hur livet skulle se ut i framtiden.

Att vända tiltorna är så definitivt. Nu är växtperioden verkligen slut och det finns inget man kan göra annat än vänta på nästa vår. Visst är det snabbare och mer lönsamt att bara köra med tallriksharven men inte ser det lika bra ut som en plöjd åker. Jag kommer säkert att huvudsakligen köra med tallriksharven i framtiden men roligt är det att igen plöja åkrarna.

Som alla ser så har jag en gammaldags tegplog. Eftersom jag tänker köra huvudsakligen med tallriksharv så ids jag inte köpa en växelplog för de få hektar som jag kommer att plöja. Men med en tegplog gäller det att mäta upp åkrarna ordentligt så att man får så få ryggar/tomfåror som möjligt. Det går bra med en famnkäpp (den syns utanpå plogen) och med hjälp av en GPS om man vill vara modern.

På åkern nedan (7 hektar) så har jag bara en enda rygg och två tomfåror (eller varannan gång två ryggar och en tomfåra).  För att inte behöva köra så långt på vändtegen så kör jag först en tredjedel mot mitten fram till en tredjedel från kanterna (grön linje – måste mätas ut exakt !). Sedan kör jag de återstående tredjedelarna utåt och lägger tomfåren längs de svarta linjerna som måste märkas ut ordentligt eftersom man lägger ryggar där följande gång man plöjer.

Så varannan gång blir det ryggar utmed de svarta linjerna och tomfår i mitten. Märk väl att de gröna linjerna måste märkas ut exakt också så man slutar plöja inåt där – annars blir lätt tomfåret fel ställe. Det blir inte mycket sämre än med växelplog och så sparar man en massa pengar. Vår gamla Överum plöjer förresten riktigt bra och blir knappast utsliten de närmaste femtio åren.