År: 2011

En olycka händer så lätt ensam!

I ett tidigare inlägg skrev jag om olyckor i lantbruket och att dom har en otrevlig tendens att inträffa vid i och urkoppling av redskap. Själv hade jag då inga som helst planer att råka ut för det, men det var just vad jag gjorde på midsommardagen. Kanske det bara var ett järtecken om att man inte bör jobba på helgdagar,men hur som helst var det nära ögat denna gång!

Jag skulle flytta tallriksharven med Zetor, Zetor som inte har snabbkopplingar utan gamla sortens hydraulöglor. Det lutade lite där jag ställde harven och så lyckades jag glömma att dra åt handbromsen. Varför vet jag inte men det besannar uttrycket att inga olyckor händer om man inte hjälper till själv. Alltså hjälpte jag till själv!

Stående bakom bakhjulet sparkade jag alltså ur hydraularmen och omedelbart började trotjänaren rulla bakåt. Samtidigt fick jag foten i kläm mellan dragstången och hydraularmen och det är nu historiens verkliga sensmoral dyker upp. JOBBA ALDRIG UTAN SKYDDSSKOR! Trots att skon i det närmaste veks mellan traktor och maskin så gjorde det inte ens ont. Jag kunde hoppa undan hjulet och någon egentlig fara uppstod aldrig. Det hade det garanterat gjort med Reinotofflor på fötterna. Åtminstone ont!

Nu kunde jag gå smärtfri iväg från platsen. Något omskakad och med förhöjd puls men hel och ren. 1000 tack till en inhemsk skyddsskotillverkare som räddat mina fötter förr, och förmodligen kommer att göra det igen.

Täckdikning – för torrt

Då jag en gång hade täckdikningsplogen på traktorn så körde jag ned rör i en liten bit nyodling. Vid skogsdikningen för några år sedan så rätade jag ut kanten till en åker och den biten täckdikade jag nu. Det var ingen bra idé att köra den tidigare för ett utfall som flyttades var ganska så besvärligt att köra över men i år var det så torrt och stabilt att det gick bra.

Egentligen var det alltför torrt för plogen rev upp stora bitar lera. Det är bäst att köra med den tidigt på våren efter sådden då det är mjukt nere i jorden men torrt på ytan. Då syns knappt spåret efter plogen. Men i år har våren varit speciellt torr så i stället för att skära en lite fåra så rev plogen upp jordstycken. Men det var i alla fall torrt i de gyttjehål man brukade fastna i.

Plogen har en tratt för sand men då behöver man en sandvagn som hela tiden matar sand i tratten. Jag körde nu utan sand vilket inte är så bra eftersom leran så småningom täpper till hålen i täckdiket och då kommer inget vatten in i det. Det beror på jordmånen hur viktig sanden egentligen är. Vattnet måste i alla fall ned genom leran för att nå täckdiket. Vår lera är mest mellanlera som släpper igenom vatten bättre än ren blålera. Ett täckdike drog jag i det gamla utfallet där det finns en hel del ytjord (mull) som borde släppa igenom vatten riktigt bra.

Där det finns svackor måste man i alla fall sätta in en brunn som kommer upp till jordytan så att ytvattnet fås bort i god tid på våren. Täckdikning är en svår konst eftersom den skall få bort överlopps vatten tidigt på våren men sedan borde täckdiken pluggas fast kvickt efter sådden för att hindra försommartorkan.

Och så är täckdikningen klar. Det är bara att köra med bakhjulet utanpå skåran så klämmer det ihop den. Vanligen ser man knappt att det är täckdikat men i år var det som sagt för torrt och det var besvärligt att pressa ihop de stora torra jordstyckena.

 

 

En lättnadens suck

Tänk vad allt kan ändras på bara några dagar! Nu har jag hittat sommarjobb, hips som haps. Ser såå fram emot det och det ska bli så kul att få något att göra om dagarna, de restrerande veckorna som återstår av min ledighet. Nåväl, kanske ni vill veta vad jag ska göra då? 😉 Jag ska stå i kiosken och sälja grillmat, godis och glass åt alla som bara vill ha. Lite oklart är det ännu med vecka 28, då jag verkligen skulle behöva vara där och sälja (pga simskola), då jag egentligen har dejour. Men jag borde få det bytt med någon annan och om inte jobba in timmarna sen någon gång. Har ju trots allt några timmar övertid från förut redan. Så det borde ju fixa sig på ett eller annat sätt, som sagt. Skoj ska det i alla fall bli! Så välkomna på glass till kiosken i Vägviken då ni har vägarna förbi 😉

Tyvärr finns det inte så mycket att skriva om nu då jag inte är i skolan. 🙁 Kan inte göra så mycket åt det för tillfället.

Växthuset tar form

Nu börjar jag äntligen komma upp ovanför jord med växthuset – härtills har jag bara grävt mej neråt. Nu är den första raden med rör för grunden nedsatta. Jag använde frontlastaren på den nya Zetorn att trycka ned rören i leran. Till all tur har vi inte stenar utan bara bottenlöst djup lera här.

Det var ganska enkelt att pressa ned rören. Men det var bäst att lyfta upp lastaren emellanåt annars drog den övra ändan på röret mot traktorn. Frontlastaren går ju inte rakt nedåt utan rör sej litet bakåt tillika i det nedre läget. Men genom täta mätningar  med vattenpass lyckades jag få rören någorlunda rakt upp och ned. Förstås hade man kunnat slå ned dem med slägga men jag föredrar att pressa långsamt.

Rören är vanliga galvaniserade trafikmärkesrör som jag borrat två hål i för att montera ramarna. De vred sej lite då jag pressade ned dem men en kättingsstump och ”jäärnstavur” (järnspett) fick dem i rätt position. Med avvägningsinstrument får man dem lätt på samma höjd. Instrumentet har en kikare med god förstoring och är överlägset alla vattenpass och liknande. På 20 meters avstånd är noggrannheten en millimeter om man ställer in ordentligt.

Utanför rören kommer en kallmur av murblock 9×60 cm som inte muras med cement för då spräcker tjälen den varje vinter utan jag radar dem bara på varandra så de kan röra sej. Möjligen sätter jag ett 8 mm nät utanför muren för att säkert hindra sorkar och andra gnagare att komma in. Vi hade huggormar i det gamla växthuset – de var säkert ute efter sorkarna. Det är ju mindre trevligt även om ormarna är nyttodjur.

Snart är det bara att skruva ihop ramarna av 10 cm bräder och ställa upp dem. Det tänkte jag göra inne i ladan för där är det skugga ! Jag hör till de arktiska folken för jag får värmeslag av att gräva i solen. Kanske man borde flytta till Grönland …

 

 

 

Skrivbordsjobb.

Har i helgen mer eller mindre frivilligt tillbringat en del av tiden bland pappershögarna på skrivbordet. Betalat räkningar om belopp som man inte ens kan tänka på, bäst att bara mata in i bankprogrammet utan desto större reflektioner. Dylika belopp har man nog inte hanterat sen vi skrev summorna i mark och penni. Det var nu till största delen frågan om några större rater som hör till återuppbyggnaden av produktionshallen.
Har också jobbat med redovisningen till försäkringsbolaget, min kontakt där går i pension vid månadsskiftet och vill få så mycket som möjligt uppklarat innan dess. Och naturligtvis behövs också redovisningen för utbetalning av försäkringsersättningen. Någonstans skall ju pengarna tas till räkningarna jag nyss matade in. Brukar inte räkna mig till de nervösas skara men nog får man lite hjärtklappning när man tänker på framtiden och hur allt skall finansieras. Framåt försöker jag i alla fall se även om jag nu i samband med försäkringsredovisningen söker bakåt. Är inte riktigt nöjd med de ersättingsbelopp som jag fått för utrustning och redskap så försöker nu med hjälp av bland annat bilder visa i vilket skick ”grejorna” varit. Om det nu sen hjälper är ju en annan fråga. Slitaget på en, som i mitt fall, liten gård är ju inte att jämföra med gårdar där redskapen brukas på flera hundra hektar årligen. Så följaktligen är skicket, om man nu sköter ”grejorna” väl, många gånger bättre än vad årsmodellen föranleder en att tro.

Såmaskin före.........
.......och efter branden.

När jag nu rotar i gamla bilder stöter jag ju förstås också på minnen från tiden jag delade med Erik och det gör ju inte saken bättre precis. Livet är nog mycket lättare när man är i full gång och jobbar sig svettig än när man utför stillsamt skrivbordsabete.

Kompromiss i växtodlingen

På torsdagen före midsommaren besökte vår växtodlingskonsulent Staffan oss igen för att ta en titt på eventuella växtsjukdomar, speciellt i kornet. Efter en veckas regn och rätt så varmt med hög luftfuktighet, brukar växtsjukdomarna trivas väldigt bra om det bara finns en gnutta tendens till det. I vårt Annabell korn som hade bestockat sig väldigt bra och har rätt så kraftig växt fanns det en aningen början av bladfläcksjuka. Vi beslöt att kornet skall besprutas, men det blev en kompromiss. Besprutningen skulle eventuellt kunna skuffas fram med några dagar men eftersom vi kommer att resa bort en vecka så vågade vi inte lämna besprutningen ogjord. Så det blev en midsommar växlande mellan traktorhytten och sillbordet 🙂

Eftersom 35 ha finns på längre avstånd brukar vi ta med oss vattenvagnen. Vattenvagnen är en hemgjord transportvagn som vi har tidigare använt oss av att ransportera svämgödsel längs landsvägen till spridarvagnen på åkern. Idag används vagnen endast till att transportera vatten till beprutning av grödorna. Det har varit enkelt och bekvämt då det tar under 5 minuter att  fylla sprutan. Bak på vagnen finns en Honda vattenpump.

Nu är kornet sprutat och hoppeligen skyddat för några veckor framöver.

Att kunna resa bort under sommaren har varit så gott som omöjligt de tidigare åren då vi hade djuren. Men nu blir det första gången för barnen att åka bort på sommaren. På måndagen bär det av till Sverige. Det blir en traditionell resa för småbarn. En dag på Kolmården och två dagar i Vimmerbyn, Astrid Lindgrens värld. Franz är helt inställd på att vi skall åka till ”Målkorden”. Ja, ibland kan det där med nya ord vara svårt för en 5-åring, som t.ex. igår ropade han, då vi kopplade sprutan bakom traktorn, – Mamma, pappa titta, titta jag hittade en så stor”slarv”!! ”Slarven visade sig vara en larv.

Samtidigt blir det lite paus för min del här på Bondbloggen. Ingen uppkoppling av någonslags dator alls under några dagar blir riktigt bra 🙂 Återkommer om en vecka.