Trevlig 1 advent till Er alla. Inte en flinga snö har det ännu fallit i Snappertuna. Det är klottigt, träckigt och regnigt, inte riktigt lillajuls stämningsväder. Stämningen graderades en aningen efter att vi fick uteljusen fastklämnda i utejulgranen som vi redan satte på plats för ca en månad sedan, ifall vintern skulle komma i förtid. Minnet av att ”plumsa” i djup pudersnö satt alltför färskt i minnet. Lite måssa till adventsstaken samt en liten julgran på ca 1m hämtades från skogen igår. Vädret var grått men annars utmärkt för t.ex. trattkantarellplockning, det fanns mängder med svamp i skogen.
Idag sjungs det Hosianna i de flesta kyrkorna runt i landet, så också i Snappertuna kyrka. Efter kyrkan följer alltid en traditionell julmarknad i byn. Församlingen, skolan och Hembygdens vänner står för den stämningsfulla julmarknaden.
Skolan deltar i julmarknaden med bakverk, lotterier, loppis, ponnyridning, julgranssafari och mycket mer, för att samla in pengar till olika verksamheter under skolåret. Barnen åker på teater, stafettkanevalen. Hem och skola ordnar skidkul, kultur i skolan och massor annat uppskattade saker av elever och lärare.
….har upptagit en stor del av vår tid idag. Kålrötter, liksom morötter och rödbetor, hör ju julen till så nu upplever vi en topp i efterfrågan även om den inte är lika märkbar som tidigare. Att göra egna kålrotslådor från grunden verkar bli alltmer sällsynt, istället tyr sig konsumenterna till förberedda kålrotspureer och industriellt framställda lådor. Och visst förstår jag dem, på så vis sparar man tid och till och med pengar till annat inför julen. Sen är det ju inte alla som kan göra lådor längre heller. Men inte finns det ”fabrikslådor”att köpas som kommer ens i närheten av till exempel min mors lådor vad gäller smaken, det är det bara att konstatera. Så jag hoppas att hon rör ihop några lådor i år också, jag får väl se till så att råvaror finns tillgängliga 🙂
Förövrigt så har jag dock noterat att åtgången på kålrötter stigit övriga tider på året, där har vi väl nog bland annat kockarna i restauranger och på TV att tacka för att de framhållit de förträffliga rotsakerna som numera oftast ugnstekta förgyller middagen.
Kålrötter har vi ännu kvar en del av på åkern men väderrapporten ser lovande ut vad gäller fortsatt skörd så förhoppningsvis kan vi ännu fylla på lagren. Det är dock ett drygt handarbete med kålrötterna och fordrar flitig användning av kniven. Skördemaskinen jag har lånad klarar inte av kålrötterna så dom skördar vi för hand och förputsar på åkern. Innan de förpackas och säljs tvättar och putsar vi dom ytterligare en gång för att kontrollera att dom är friska och fria från spår efter rotmask. Kålrötter är nämligen inte enbart omtyckta av julfirare utan också bland annat kålflugans larver gillar dem under växtsäsongen.
I år missade jag lite med växtskyddet då det var bråttom med så mycket annat just då när kålflugan var aktiv, ett tag såg det ut som om det inte skulle bli några kålrötter överhuvudtaget men även här har den varma långa hösten varit till stor hjälp. Jag är ingen vän av kemiska växtskyddsmedel så jag försöker minimera användningen med att bekämpa ohyran så exakt som möjligt eller vad gäller kålflugan så försöker jag bespruta just då när flugan börjar lägga ägg. Äggen är dock små och svåra att hitta och ibland söker man i fel ända av fältet. Förebyggande åtgärder såsom att så sent (oftast till midsommar) för att undvika den största risken för angrepp av jordloppor och den lilla kålflugans första generation är en metod jag använder mig av. Brukar också så lite rovor här och där då kålflugorna verkar att tycka bättre om rovor än om kålrötter och oftast hittar man de första äggen på rovorna så man vet när angrepp är på gång. Har också försökt använda täckväv men den försämrade kålrötternas kvalitet och ledde till större problem med svampsjukdomar. Så helt utan kemisk bekämpning vill det inte riktigt gå att odla kålrötterna, kritiska tidpunkter är i början av juli då stora kålflugan angriper och oftast i början av augusti då lilla kålflugans andra generation är på gång. I år kom dock lilla kålflugans andra generation dock redan i slutet av juli, kanske på grund av det varma vädret, så jag missade deras bekämpning. De lade dock största delan av äggen på de största plantorna så nu tack vare den varma hösten är det dom små plantorna som hunnit växa till sig och som jag kan skörda. Ett större svinn får jag dock räkna med för visst finns det angrepp på de flesta i större eller mindre omfattning beroende på var på åkern de vuxit. Kålrötter med röd nacke odlas i Sverige och Norge men är inte populära här i Finland, jag har dock en aning om att de inte är lika utsatta för angrepp av kålflugan så jag tänker försöka så lite av dem nästa år för att testa.
På tal om kemisk bekämpning så fick jag idag en kopia av tullaboratoriets analyser av bekämpningsrester i de prover som togs i sommar, de var som väntat helt fria från märkbara spår av bekämpningsmedel. Det hade jag också väntat mig ty sallaten och bönorna som var de produkter som testades i år hade inte heller besprutats med några växtskyddsmedel. Nitrathalten i sallaten var också endast hälften av den maximalt tillåtna mängden så det tyder också på att gödslingen varit rätt doserad.
Kommer ihåg mannen som vid ett marknadstillfälle för många år sedan beklagade sig över att kålrötterna i butiken var så kraftigt besprutade att det gav bismak åt rötterna. Han frågade om mina rötter också blivit besprutade? Ärligt svarade jag ”joo, men så lite som möjligt”. Han hävdade att det nog kändes på smaken om dom besprutats och bad om ett smakprov, efter en stunds tuggande konstaterade han att dessa nog inte fått mycket ”gift” för främmande bismak kunde han inte finna utan dom smakar som kålrötter skall smaka och köpte en säck.
Själv äter jag gärna kålrötter och det gjorde också Erik, fällde en liten tår idag under kålrotsputsningen då jag mindes hans min den gången då jag skjutsade flickornas skolkamrater till skolan efter skolskidningen. Erik var väl en 3-4 år gammal och satt i framsätet och åt kålrotsstavar, på vägen till skolan räckte jag påsen åt de äldre flickorna i baksätet och bjöd dem att ta åt sig, ”tycker int om” sa dom i baksätet varpå Erik vände sig om och såg på dem med en för mig oförglömlig min som om han menade att ” vad är ni för ena som inte tycker om kålrötter”.
Igår kväll var jag istället för en av mina klasskompisar i fähuset. Och då fick jag en liten inblick av hur fort olyckor kan ske om man inte är uppmärksam och tänker ett steg längre än vad man kanske normalt gör. Men allt gick som tur var bra, men man fick sig nog en liten tankeställare om hur kraftiga djur vi har att göra med. Nu ska jag snart börja gå iväg till kossorna igen – rolig fredagsgöra! Och imårgon ska jag också vara där, men tar dagturen då så det blir väl att blanda foder och skrapa åt grisarna då istället. Får se om jag åker hem till Petalax imårgon efter att jag jobbat klart eller om jag lämnar här. Men mamma lockade med lutfiskar och morots/kålrotslåda, så det är stor risk att jag åker hem och äter dom ur huset 😉 Haha! Lilla jul i regn och rusk, var är snön? Hoppas verkligen den kommer snart – och kommer för att stanna denna gång – så vi får en vit jul. Det är ingen riktig jul utan snö, finns det någon som håller med mig? Nåväl, muuuuig lillajul på er alla! 😀
På måndagen var jag på elevkårsmöte till Brändö, där ett fåtal personer från alla YA!s enheter runtom i Österbotten hade samlats. Vi diskuterade lite saker hit och dit och sedan valde vi in två personer som ska sitta med i Svenska Österbottens Förbund för utbildning och kulturs, SÖFUK, direktion. Jag blev vald till suppleant, så förhoppningsvis ska jag väl hinna vara med och se vad dom lite mer betydelsefulla har att säga om skolan. Jag tycker detta skulle vara väldigt intressant. Dock är vi inte röstberättigade men vi får säga vad vi tycker och framföra förslag. Och som jag förstod saken lär dessa herrar och damer vara väldigt glada att få höra våra åsikter. Nästan hela dagen gick åt åt detta, så jag hann bara tillbaka till skolan och skriva ett finska prov och sen var resten av dagen fritid.
På tisdagkvällen var det internatsrådsmöte, också på Brändö. Vi kom fram till att vi ska ordna en resa till Tuuri om det finns intresse. Haha, det känns som jag börjar vara med och påverka lite här alltså! Fullt program hela tiden för min del!
Onsdagen var jag först i skolan på kombi-lektioner och sedan på kvällen blev det att fara till Botniahallen. Där hölls den årliga mässan KnowHow, för studerande och arbetssökande. Även hela torsdagen spenderades där. Jag, Michaela och Josef fick det som ’hedersuppdrag’ att visa upp naturbrukslinjerna. Så vi hade en liten tävling där man skulle para ihop rätt sädesslag, krukväxter och barrträd med rätt namn. Sen lottade vi ut en LED-lampa bland alla deltagare. Det var faktiskt väldigt roligt att få prata med alla som kom förbi och frågade olika saker. Med i hallen hade vi en splitterny Valtra Hitech T 151, tror jag bestämt den hette. Så det har varit en riktigt omväxlande vecka med mycket att göra. Roligt med sånt ibland också! Och nu kommer jag ha lite att göra ända fram till julen, så jag hoppas det lugnar ner sig efter det..!
Hösten är verkstadens tid. Då reparerar man de maskiner som man bara provisoriskt hållit igång med tuggummi och ståltråd under de bråda tiderna och då skall vinterns maskiner sättas i skick. Ute regnar det och är verkligt gråväder. Mitt på dagen är det mörkt som i skymningen. Då passar det bra att pyssla i en torr verkstad.
Just nu har jag installerat kamera på den nya traktorn. Det blev helt enkelt nödvändigt för jag kunde inte se skopans framkant från hytten och traktorn är så tung att jag redan knäckt en planka utan att märka det. Den gamla 65:an med den lilla Jameslastaren studsade ju tillbaka från en brädvägg men det här nya monstret kan riva ett hus utan att det märks särskilt mycket.
Bilden är dålig på grund av kontrasten – i verkligheten ser det betydligt bättre ut. Kameran klarar också av totalt mörker för den har infraröda lysdioder även om bilden då blir svartvit. Det behövs för jag skall hela vintern köra flis och snö med traktorn. Speciellt då man skall köra in flisen i mellanlagret är det viktigt att se precis var skopan finns för det är inte många centimeters marginal. Och riva mellanlagret mitt i vintern vill jag inte.
Det här är en ”backkamera” som jag köpt från Trollhättan. Det finns en hel del likadana kameror till salu men priserna varierar ganska mycket. Här kostade hela systemet 2000 kronor (litet på 200 euro) med en 7 tums skärm. Det finns också billigare (med mindre skärm) men lätt går priset långt över det dubbla så man skall jämföra flera olika säljare. Den här hittade jag på Blocket.se.
Tanken är att flytta systemet till andra fordon – speciellt tröskan och paketbilen – och därför köpte jag en extra kabel. Kamera och skärm kan man flytta relativt lätt men kablarna är besvärligare. Sedan gäller det också att hitta bra plats för kameran. Jag byggde en riktigt SVAG ställning så att ställningen ger efter om (då…) man kör emot nånting.
Inledde idag höstplöjningen på åkern där havren odlades i år (förövrigt samma åker som jag vårplöjde när Lördax ringde upp i maj). Hade hoppats kunna plöja denna åker medan det var lite påfruset då det fanns en hel del lång otröskad halm på de platser som drabbades av liggsäd. Det brukar nämligen gå bättre att plöja om den otröskade halmen är något ihopfrusen så att den inte så lätt trasslar in sig i plogen. Nu hann det tina upp igen innan jag hann dit men det gjorde ingenting för det gick väldigt lätt och bra att få till en snygg plöjning. Det visade sig nämligen att spillsäden från tröskningen grott och vuxit till sig så bra under den långa varma hösten att den band ihop långhalmen så att det mera påminde om plöjning av en ettårig vall än en stubbåker.
Fukten i jorden var också lagom så det var inget problem med att jorden skulle fastna på vändskivorna. Allt detta bidrog till att plogen gick lätt och det är ju tacksamt nu när bränlet är så dyrt. De jordarter jag har brukar annars ha en benägenhet att fastna på vändskivorna om inte jorden är genomfuktad.
Vändskivor av plast lär fungera bättre på dylika jordar men dom var inte så allmänna då när vi köpte plogen. Jag har inte så steniga åkrar men vi var ändå lite osäkra på plastvändskivornas slitstyrka så valet föll på normala stålvändskivor då när det begav sig. Numera har ju också vändskivor av plattstål börjat användas men dem har jag ingen erfarenhet av heller. Undrar hur dom beter sig på vidhäftande jordar?
Kanske kan bloggläsarna dela med sig lite om erfarenheter av olika vändskivematerial?
