Gymmet aktuellt igen

Som svar på frågan ”Vad gör en bonde på dagarna ?” kan jag just nu svara att han är på gymmet. Det betyder snöarbete. För att man skall kunna hämta tidningen till morgonkaffet så måste man skotta sej fram till postlådan. För att få ut bilen måste man skotta sej fram till dörren. För att kunna kolla in flispannan så måste man skotta sej fram till uthuset. Och så vidare.

Det var en lång höst men nu börjar det finnas tillräckligt med snö för den här vintern. Man hinner knappt skotta färdigt förrän man får börja om igen. Det kommer ganska litet per dag så man ids inte alltid elda upp stora traktorn utan sopar hellre bort snön för hand – tills snöhögarna blir för stora. Då måste de köras bort med traktorn.  Och vi har husen så placerade att jag måste köra bort snön ganska långt för att få rum för den.

Besvärligt är det också då marken under snön inte är frusen. Den stora frontlastarskopan går snabbt ned i marken och det är alls inte bra. Lyfter man så går den åter utanpå snön. Det har inte varit tillräckligt kallt för att marken skulle frysa och så isolerar den lösa snön mycket bra. Jag kör spår till skogen var och varannan dag men ännu bara så stiger det vatten i hjulspåren vissa ställen.

I skogen börjar det finnas tillräckligt med snö för den här vintern. En måttlig mängd snö är bra för den jämnar ut vägen men nu börjar det räcka. Och med den ständiga snöandet så är det alltid snö uppe i träden som faller ned över en då man sågar.

Men tänk hur mycket snö det hade varit nu om allt sedan november hade kommit i form av snö …

 

Nyheter från junior avdelningen

Vi hör till dem som vill ha kalvningar jämnt utöver året, istället för att ha en boom på våren och en på hösten. Det betyder ju då att vi har smått lite hela tiden. Nyaste tillägget i den brokiga skaran kom då Edam kalvade;

Nu har vi dock ett litet problem eftersom kalven helst sku få ett ”ostnamn” efter sin mor, men i år ska namnet börja på bokstaven J…. Så förslag på J-ostar mottages 😉

Yvonne, Agata och Ädisa har också kalvat, Ädisa bröt dock vår nyårskalv-tradition genom att försena sig några timmar från midnatt 😉

På bilden vilar Ivonne, Igata och Jädisa efter att ha blivit avhornade. Avhorningen sker under nedsövning och med hjälp av smärtlindring.Efter att de piggnat till igen, är de inte det minsta lilla reserverade emot oss vilket kunde vara fallet om vi hade avhornat dem utan bedövning.

En nyhet inom utfodringen ( i alla fall för oss) är kalvmyslin. De tre musketörerna på föregående bild, stred om maten då de fick påfyllning i mysliskålen. 🙂

Sen har vi ju då vår egen lilla ”kalv”. Allt som oftast är han hos fammo och faffa då vi är i ladugården, men ibland har vi honom också med oss. Då får han antingen vara i sin egen lilla kätte eller på tupplur i vagnen 🙂

Mitt i allt är den där…

Hemsidan! Vår älskade lilla hemsida!

Skärgårdens fårklubb har äntligen fått ut hemsidan på nätet! Jag är så glad, och nöjd! Att börja med en vision, en dröm om hur det kanske skulle kunna bli, och så blev den så mycket bättre.

Jag beskriver ofta saker och ting på mitt eget lilla vis, här är igen en sån beskrivning… Hemsidebygget kan man likna med att koka fisksoppa 😉 Först har man en bas, en kräftbuljong, inget köpt jox utan man har skalat och kokat, rensat och fixat. Sen lägger alla i någonting, lite potatis, morot, kålrot, palsternacka, purjolök, fänkål, selleri, kräftstjärtar och benfri fisk naturligtvis. Sen frågar man experten, vad kan man lägga i till för att få resultatet att stiga lite ytterligare, då hälls det i några burkar grädde, toppas med lite lite saffran och persilja så det blir det en ”salig soppa”, en riktig röra med ordning i! Ibland kan även de godaste råddåna vara de godaste 😉

Tack alla som varit med och rört i denhär grytan 🙂

På något vis kändes det att nu, kan man pusta ut ett litet slag, nu är den där, den skall visserligen byggas ut lite, underhållas och kompletteras ännu, men den är där i alla fall. Men, egentligen är det nu det börjar… I denna internetvärld vi lever i så finns man nästan inte som klubb, förening, företag, osv osv… om man inte har en hemsida på nätet. Men nu finns vi alltså i allra högsta grad. Pusta ut, sidan finns, men i nästa andetag, vad skall vi hitta på härnäst? 🙂

Så enkelt som möjligt

Som jag tidigare berättat har jag ensilagebalarna på vinden i fårhuset. Därifrån går det smidigt att ge mat, problemet jag stötte på med en gång var, att om balen är lite våtare och tyngre är det snudd på omöjligt att få den rullad så man får åt sej av den. Golvet är halt, balen är tung och hon som skall försöka rulla den är ca tre äpplen hög. När jag satte upp flera balar radirad, gick det någorlunda när man klättrade upp på balen, la ryggen mot följande bal och pressade med benen, fick man den bara lite utrullad gick det medsamma lättare sen. Men, det är inget man orkar hålla på med i längden.

Summa summarum, jag behövde… nånting…  Men, vad? Det finns alla världens fina dyra mojänger ute på marknaden, balrivare, balskärare och allt vad det heter. Ena klyver, andra skär, tredje sågar och fjärde hackar mos osv… Men jag ville inte ha en stor tymplig maskingrej, som kan gå sönder stup i kvarten, grejjen skall gå att ta bort när den inte används, ifall jag inte vill ha balarna uppe ska de gå enkelt att flytta mojängen, och inga rälsar å jox i taket, nej så enkelt som möjligt ska det va, och gärna så jag kan få balen rullad så jag får ensilaget nära att släppa ner till båda borden. Summan av kardemumman jag ville ha en balrullare. Och var hittar man en sån då? Antagligen är jag väl den enda som vill rulla på mina balar fram och tillbaka, så då hjälper det nog inte hur ”välsorterad” en butik än är… Men, om de inte finns, går det väl att laga…

Jag redde ut för pappa om min ide. ”Ungefär såhär lång, gärna med ett handtag, å krassar i andra ändan, lite som den där röjvass krassen du lagade iförromsomras, fast med längre handtag och mindre, fast längre skaft.”

Och simsalabim, någon dag senare var den på vinden i fårhuset, min balrullare 🙂 Leveranstiden var lagom, prislappen saknades och det var exakt en sån som jag ”beställde” 😉

balrullaren

Ensilagebalar på vinden

Man swingar till och dramar in piggarna i bollen, så långt på baksidan som man får den, känner efter att den sitter bra, känner lite om de går att dra, annars så stiger man med ena foten halvvägs upp på balen och hänger sej bakåt, då brukar den mest tunga balen nog börja rulla. Blir de kris nångång får jag väl sätta block i tåg, men de tror jag inte ska behövas 🙂

Det är bara att konstatera att det inte alltid behöver vara så invecklade grejjer för att det skall fungera bra.

 

 

 

Smart, eller så inte

Ibland betvivlar man nog på smartheten hos dom där fyrbenta i ladugården. Aakel kalvade nämligen igår. Det är hennes andra kalvning. Kvigor, alltså första kalvare, har en tendens att hålla tillbaka mjölken då man sätter på maskinen p.g.a. att allt är nytt för dem. Äldre kor kan göra det, men det är nog mera sällsynt och då är det frågan om att de vill spara mjölken åt sin kalv.

Så tycker då också Aakel. Det rymms bara inte in i mitt lilla huvud varför man istället för att ge ner en del av mjölken till maskinen, går omkring över ett dygn med ett fullt juver och tycker att kalven ska dricka upp all mjölk?! (och att gå omkring med spännt juver är ingen skön tillvaro kan jag berätta för er 😉 )
Jag har inte sett en sådär envis ko tidigare, hon gav lite mjölk igår vid första mjölkningen men efter det har det varit helt omöjligt att få något att komma. I morse läckte hon t.o.m. mjölk då jag började tvätta henne, men då maskinen kom på tog mjölkflödet slut.

Nå, veterinären kommer idag så hon får ge lite Oxytocin åt Aakel så att hon släpper ner mjölken. Kan vi ju i alla fall hoppas!