7 april, 2014 av Nisse

Sista lasset från Tallmosan

Titeln skulle fordra ett riktigt dramatiskt innehåll men det har bara duggat litet och varit de normala dramatiska problemen med att köra över stubbar och stenar mellan träden. Det räcker bra för en förmiddag och då man äntligen kommer hem så är man alldeles slut. Fast det beror mest på den eländiga gripen som dinglar fram och tillbaka. Då man skall precisionsplocka virke bland en massa kvistar så tar det på de andliga krafterna. Det är en sak att rada på ett lass från en hop och något helt annat att sortera fram olika sorters virke från en trasslig röra som det blir i slutet då de sista vedpinnarna skall plockas.

Ibland tröttnar man på lastaren och hoppar ned från traktorn och lastar på för hand. Men de större bitarna orkar man förstås inte med så det blir ett enda hoppande ner från och upp i traktorn. Det är för all del bra för lilla kulmagen och har hög gymfaktor. Jag läste nyss att 40 % numera har för mycket fläsk på magen – de skulle snabbt bli av med det i skogsarbete (men inte i en skogsmaskin). Välfärden blir vår död …

Det är första gången som jag hunnit få ut allt virke ur skogen i tid. Det krångliga vädret i mars gjorde att man inte vågade fälla så mycket även om vägarna sist och slutligen hållit bra. Och håller ännu så länge det är  minusgrader på nätterna.. Vi har god tjäle utom där solen gassar mot skogsbrynet.

Jag märkte att Bengt lagt ned trummorna i skogsdikena så nu har vi rena autostradan bredvid det rensade utfallet:

DSCN3490

Inte illa. Här kom man inte alls fram för två år sedan. Nu kommer vi också åt två skogsbitar som förut varit bakom diken och de skall gallras så snabbt som möjligt. Här hade jag i fjol radat ett halvt lass virke i diket för att komma över och det var ändå litet spännande varje gång.

DSCN3488

Visst finns det ännu massor av ved kvar i skogen men vi har alldeles tillräckligt med flisved för nästa vinter och det är inte så lönsamt att köra omkring och plocka ihop energived till salu. Det gick an där det fanns en mängd torra granar på ett ställe men det är krångligt att köra runt hela skogen och plocka ett träd här och ett där. Så nu förklarar jag skogsarbetet avslutat för den här vintern. Det skall ännu köras hem litet virke som vi sågar åt oss själva men det får vänta.

Nu skall verkstaden städas och vårbrukets maskiner sättas i skick. Det är ingen liten sak (städandet alltså). Jag städar varje år men ändå är det fullt med kramaas på verkstadsgolvet. Man undrar vem som råddar så förskräckligt …

Överdrivet varmt har vi inte men det var precis vad jag väntade mej då mars var så varmt. Medeltalet skall bli detsamma så det blir ett kallt april och kanske maj. Vilket inte är så bra. Hellre kallt på vintern och sedan varmt då man fått sådden undan.

Förutom vanligt oljebyte i traktorerna så skall harvtinnarna på den gamla Kongskilde fjäderharven bytas. De är väl över 40 år gamla och helt slutslitna (vända en gång). Men man måste byta alla för det går inte att ha en del som är fem centimeter längre än de andra. Nya harvtinnar (spetsar) finns redan hemma men muttrarna skall tas upp och det kan bli svetsarbete för de är ganska fastrostade. Men om man gör dem rödglödande med gassvetsen så kommer de nog bort. Det är fördelen med enkla maskiner att man inte behöver vara rädd för att bränna sönder slangar och ledningar.

Före påsk tänker jag inte börja med vårbruket men det är bäst att ha allting i skick. Ifall det inte kommer regn så kan åkrarna torka ut fort nu då det inte finns någon snö alls.

 

 

Etiketter: , , ,

15 svar till “Sista lasset från Tallmosan“

  1. oteknisk skriver:

    ”Kramaas” måst nog väl vara östnylänska? Inte ofta man hör det ordet..

  2. Nisse skriver:

    Här är det ganska vanligt. Enligt Finlands svenska folkmål lär ordet finnas i Österbotten också. Jag undrar om det kommer från det gamla ordet ”kram” som ungefär betyder ”lättare handelsvaror” och finns i sammansättningen ”kramvaror” ? Det har också betydelsen ”onödigt bjäfs”. ”He e nu bara kramaas” (det är bara skräp).

  3. Anonym skriver:

    Kramaas används nog också i Ö-botten. På tal om den gungande gripen, spänn fast fästbultarna i lederna (båda två) så hårt du orkar så fungerar de som ”bromsskivor) får du inte tillräckligt tätt, skrovlar du till ett par
    brickor och sätter emellan. Det underlättar avsevärt om griprackaren far ungefär dit man tänker och inte
    gungar på som en tredimensionell klockslant. Har själv löst problemet på detta sätt så jag vet att det funkar.
    Fick idén när gamla gripen sa upp och jag såg ett bromstillbehör, tror det var till Kronos men är inte 100%
    säker på det. Så irriterande att sitta och vänta på ”pendeln” om så bara ett par sekunder, men när man
    lyfter flera hundra gånger om dagen så är det precis som Nisse skriver att det tär på den andliga styrkan
    och humöret. Lägg därtill att man kan få en kommentar när man kommer hem: ”Va feila te som är så de
    jävlig ida”? Pröva får du se! Ett annat plus är att du behöver inte träffa exact på mittyngdpunkten, speciellt
    med massaved, utan knippet hålls någorlunda rakt i alla fall fast du bommar en ½meter.

  4. Nisse skriver:

    Jag såg i ordboken att det finns varianterna ”kramaasj” och ”gramaasj” också men här heter det nog ”kramaas” med betoning på slutet.

    Jo, jag hade tänkt sätta in nånting som bromsar pendlandet som kan vara riktigt irriterande många gånger. Men jag måste skaffa en tjock bult med mutter för nu har jag lösa pinnar som håller upp gripen. Jag såg också en broms nånstans i Sverige men den var dyr. Jag skall testa med brickor bara jag får tag i material. Det vore betydligt billigare. Och så funderade jag ifall det skulle göra det lättare att få gripen att hållas litet på snedden vilket behövs då man vill ta tag i ett träd som fastnat i ett närbeläget träd då man fällt. Ibland orkar man inte knuffa ned det med bommen om det är trångt utan man måste lyfta lommen bakåt först.

  5. Peik skriver:

    Kramaas känner vi nog till också i västnyland, men här hör man det oftast uttalas med she-ljud i slutet i stället för ett rent s.

    Själv brukar jag i stället för gassvets använda sk. mutterspräckare om muttrarna trilskas…brukar oftast funka både snabbt och enkelt.

  6. Nisse skriver:

    Jag har mutterspräckare men det är ofta problem att få den placerad mitt på muttern om det är trångt. Och är muttern halvt sönderrostad så spräcks den inte utan mutterspräckaren dras åt ena sidan. Så där det inte finns nånting värmekänsligt (som harvtinnar) så gör jag muttrarna vitglödande varefter man kan skruva av dem med fingarna – även om det är bäst att använda en tång :-).

  7. Christer skriver:

    Kramaas är nog bekant här i Österbotten om än inte allmänt använt numera, vet ej hur pass allmänt det varit tidigare heller för den delen. Betydelsen är nog som Nisse skriver ”onödigt bjäfs”.

    Vad gäller gripen så är det väl via ventilbordet som svängningarna regleras? 🙂

  8. Nisse skriver:

    He-he, visst är det BAKOM ventilbordet som det blir ryck och svängningar. Då man ser till att rörelserna är lugna så hålls gripen också lugn. Jag har lärt mej att då det börjar bli ryckigt och dingligt så är det dags för kaffe :-). Men i Tallmosan så vill man ha arbetet undan innan man kör hem på kaffe. Jag brukar också ta med ett lass flisved hem. Det går bra med stockar men det tar lång tid att plocka de sista vedbitarna så det har gått över sex timmar innan jag kan åka hem på kaffe – och då blir det ryckigt och knyckigt i ventilbordet.

    Kaffe är bästa botet för att förhindra olyckor. Ibland funderar man om inte mannens förstånd ligger i magen :-).

  9. Christer skriver:

    Bra att du vet dina begränsningar Nisse 🙂 Så länge arbetet flyter och man kör med flera funktioner samtidigt för att jämna ut flödet brukar gripen ”hållas lugn”. Men det är inte alltid så lätt med billiga ventilbord som vanligtvis sitter på lantbrukslastarna. Jag har när jag kört större maskiner konstaterat att det är betydligt lättare att få följsamma rörelser trots 10 meters räckvidd. Och detta trots att man varit ovan så det har nog berott på bra proportionering av flödet i ventilerna tack vare bättre ventilbord.

  10. Nisse skriver:

    Jo, förutom att föraren är dålig så är ventilbordet bland det billigaste skräp man kan hitta. Det fungerar nog men speciellt sur är jag på de elektriska ventilerna. De är verkligen svåra att få att fungera som man vill. De går alltså bara att koppla på och av. Det blir inte bättre av att knapparna är superkänsliga och om man i misstag råkar nudda vid dem så kan till exempel en stock falla ur gripen. Inte bra. Fyra knappar har jag redan kopplat ur och satt nya tryckknappar (stora) i en skild låda bakom ventilbordet. Med handskar på så händer det alldeles för mycket som man inte alls avsett. Jag blir kanske tvungen att byta de kvarvarande kontakterna till stadigare don som man kan hantera säkrare med handskar på. Jag har inte så bra värme i den gamla Zetorn från 1975 att jag kan köra med bara händer då det är -25 grader.

  11. Christer skriver:

    Kanske det inte är så illa att köra med mekaniskt ventilbord från 80-talet då i alla fall, för några ON/OFF hydraulfunktioner vill jag inte ha. Förstår att det kan vara knepigt att smyga in gripen i lite klenare virke om det inte går att justera flödet steglöst.

  12. Nisse skriver:

    Jo, den gamla lastaren utan elektriska funktioner är faktiskt trevligare att arbeta med.Elektrisk ventil för stödfötterna och utskjutet är OK men inte för gripen. Man måste ”pulsa” dvs. trycka ned knappen en mycket kort stund åt gången då man skall precisionsplocka nånting. Det är inte så lätt med handskar på händerna …Och knappen är som sagt alldeles för känslig.

    Nu skall jag inte bara klaga. Jag köpte den nya lilla lastaren mycket billigt så man kan helt enkelt inte förvänta sej att den har proportionalstyrning av ventilerna för det är dyra saker. Och den har fungerat bra för det den var avsedd – alltså att köra ut lass medan den andra lastaren är fast i processorn. Det är den som skall vara bra på att plocka men just nu behöver den en renovering. Ventilbordet börjar vara så glest att jag funderar på att byta ut det. En ny ventilsektion kostar lika mycket som ett halvt nytt ventilbord (även om de nya onekligen är sämre med elektriska ventiler).

  13. Stefan skriver:

    Bästa känsla för vad man håller på med tycker jag nog man har när spaken sitter direkt på ventilen. Åtminstone i den prisklass som skogslastarna hör till. På större maskiner fungerar nog elventiler och förstyrda ventiler bra, men priset är ju något helt annat då.

  14. Nisse skriver:

    Det stämmer. Men då blir ventilbordet väldigt tungt och stort. Dessutom är de enkla elektriska ventiler som de nya lastarna har ganska billiga (inte proportionalstyrda). Med så många funktioner som det finns i nya lastare så är det billigare att flytta en del till ett elektriskt ventilbord bak på lastaren och bara dra in ledningar till spakarna i hytten. Slangarna blir också kortare. Det elstyrda ventilbordet som jag har är kopplat till funktioner som kräver mindre flöde så det är ett hack mindre än huvudbordet och där sparar man också. Inte så dumt egentligen. Det är bara gripens funktion som blir svårstyrd.

    Ett enkelt ventilbord får man för mindre än 1000 euro och med elektriska ventiler är det inte just dyrare. Men med elektriska proportionalventiler (som öppnar olika mycket beroende på hur mycket man drar i spaken) så blir de närmare tre gånger dyrare. Men då behöver man inte dra in hydraulslangar till hytten utan bara elektriska kablar.

    Det nya ventilbord som jag tittat på är helt mekaniskt men jag behöver nio (eller tio) funktioner och sådana finns det inte färdiga billigt utan jag måste sätt in ett par elektriska ventiler också (styrning av vagn och processorsvängning). Så jag funderar på att sätta ett skilt ventilbord bak på lastaren med de elektriska funktionerna liksom på den lilla lastaren. Men med gripen från det mekaniska huvudbordet.