oktober 2018 – Bondbloggen

Frusen står vår åker.

Kölden knäppte till och åkern frös ihop. I morse hade vi -11,2°C på husväggen och en ostlig vind medförde att kylan kröp in bra överallt. Jag hade kanske inte riktigt räknat med att det skulle bli så pass kallt, väntade kanske en -8 eller -9 grader. Men så har vi ju övergått till vintertid så annat var kanske inte att vänta?

Nu idag blev det en påtvingad paus i skördandet men ännu igår söndag skördade vi in den sista brysselkålen och en del av grönkålen för att lite gardera oss för leveranserna. Vi hade natten innan haft några minusgrader vilket jag brukar vilja ha för att smaken ska bli den rätta på brysselkålen. En kock på en av de bättre restaurangerna i Helsingfors berättade för mig att den bästa brysselkålen fick han av finländska odlare som låtit den känna av lite frost. Han menade att vi borde satsa på brysselkål här där förutsättningarna för bra kvalitet var så goda. Och visst finns det en liten inhemsk produktion trots att det är svårt att prismässigt konkurrera med storodlarna nere på kontinenten. Brysselkålen kräver lång växttid så vi får nog inte på långt när lika stor skörd här uppe i norr. Men om nu kvaliteten är god så borde det ju gå att få ett högre pris, vilket nu i praktiken inte är så lätt.

Vår brysselkålsareal har därför minskat år för år så nu håller vi oss med bara så mycket att vi kan sälja dem via de egna kanalerna.

29.10.2018. Skördade in sista Brysselkålen.

I år prövar vi även en rödaktig variant, den verkar att ge lite sämre skörd men har inte angripits av ohyra i lika stor grad som den gröna.

Idag var som sagt marken för frusen för skörd av morötter och jag tyckte att den till och med tagit ihop lite för mycket för plöjning också. Så jag satsade på att köra bort lite jordvallar som nu finns lite varstans efter rensningen av vattendragen. Det ska ju åter bli varmare så plöjningen får anstå ännu en tid. Det var ju tacksamt att köra jord nu då däcken hölls rena så att jorden inte drogs upp på landsvägen.

Dagarna blir korta så här års och nu efter omställningen till vintertid blir det tidigt mörkt om kvällarna. Men då det finns mycket jobb så får man försöka jobba lite i lampskenet också.

Underhållet av ån och bäckarna har förlöpt bra i de fina förhållandena och vi håller nu på med den sista avdelningen så snart står vi bättre rustade för nya regnsomrar. Som huvudsyssloman känns det bra att ha försökt undvika situationer som den i augusti 2016.

Nu torde ån svälja vattnet bättre än tidigare.

Övergång till vintertid

Klockan ställdes om i går men jag avser närmast att vi övergår till vintertid ifråga om arbetena. Tröskan är rengjord och undanställd och vi har varit på höst”semester” till Sverige – sommarsemester är det dåligt om på ett jordbruk. Men förrän vi åkte iväg så var det ren invasion av gäss och svanar på våra åkrar. Vi plöjer ju inte då vi kör med direktsådd så alla fåglar i hela världen (verkar det åtminstone) tar sej en paus på dem under flyttningen. Jag har i alla fall en känsla av att årets fågelmoln är det största vi varit med om.

Bilden ovan är ännu inte den allra största mängden fåglar – ibland är himlen alldeles svart. De flyger runt en stund innan de landar på åkrarna. Medan vi var borta lär det ha varit omkring 10 000 gäss på besök. På tisdag för en vecka sedan var det alldeles fullt på Tjeeldlaandi invid ladan där vi bygger golv. De kom på omkring tio meters avstånd och jag fick en bild då jag smög mej nära genom ladan.

Men så upptäckte de mej och flög iväg. Det var mäktigt att höra vingslagen från tusentals gäss …

Man borde se på bilderna i full storlek (klicka på bilden). Vi behöver inte naturfilmer för vi har egen föreställning alldeles invid gårdsplanen. För att inte tala om PÅ gårdsplanen:

Vi fick besök av en ung räv som kom fram till trappan fastän matlagets huvudkvinna stod i dörröppningen. Den tog tag i katternas matskål och backade litet på gräsmattan förrän den började äta – den var alldeles tydligt hungrig. Då maten i skålen var slut så backade den nån meter medan hon fyllde på den och kom sedan fram igen för att äta mer. Jag hörde att den varit synlig flera gånger nära hus – troligen samma räv som inte alls är skygg för människor.

Vi var som sagt i Sverige förra veckan och hämtade en bokhylla från vår hovleverantör i en gammal jättestor ladugård vid Stjärnhov. Sedan förde navigatorn oss in på de mest underliga skogsvägar. Det var en upplevelse att se Sörmlands natur utanför motorvägarna. Mäktiga ekskogar omväxlade med sjöar och åsar. Där skall man köra i stället för på asfaltvägarna.

Sedan gick det inte så bra. Hemresan fick jag boka om fyra gånger och till sist blev den obarmhärtigt dyr då jag måste ta en lastbilsplats. Orsaken var att jag bara hade sommarringar och då de hotade med snö i Åbo på lördagen som ombokade jag till onsdagen – fast då fanns det inga förmånliga platser kvar mer.

Vi kom hem till ett iskallt hus – jag hade vridit ner värmen litet för mycket. Väl hemma tänkte jag börja såga stockar till ladans golv under tröskan. Och så skar Zetorns motor ihop … Sedan fick jag ischias i ena bakbenet och brorsan hade sjukt knä. Vi har haltat omkring och kört hem stockar med frontlastaren på stora Zetorn. Det var förstås nyttigt att märka hur bra en skogslastare ändå är …

Och idag blev jag plötsligt utan bromsar på Ducaton. Jag lyckades köra hem på riktigt låg växel och nu står den i verkstaden. I morgon skall jag vara hos tandläkaren klocka 09:00. En optimist kunde tro att det inte kan bli mycket värre men erfarenheten har visat att det alltid kan bli värre så man får se hur morgondagen ser ut …

Aldrig varit så enkelt att misslyckas

Under mina nästan 30 år som egendrivande bonde har man hunnit uppleva en del jäkelskap. Havererade redskap, tröskan full med jord eller ihopkladdad halm, sådd mellan regnskurar, regn som fått den nysådda jorden att bli hård och ogenomtränglig för allt växtligt liv, fastkörda maskiner och liggsäd som tagit dagar att ta sig igenom, gärna ackompanjerat av ett stilla regn, säd som varit så blöt att den inte runnit av vagnen, och ändlösa nätter i torken med spannmål som inte samarbetar. Ellen när plogen har gått som en båt ovanpå frusen mark. Bara för att ta några exempel. Sen har det ibland varit värre också…..

Dock inte i år. I år har det överhuvudtaget inte varit några problem alls. Sådden gick som på räls i vackert väder och fin jord, inte en regndag som störde utan det bara rullade på. Skörden var ännu lättare, ingenting packade på skärbordet som det brukar på Claas, inget packade nån annastans heller. Korta torktider med nästan lagerfärdig säd och inget regn som störde skörden. Både kronet och rapsen var så lättröskade att det liksom bara var att sitta av hela föreställningen. Allt har liksom gått precis som på Strömsö, när man vridit om en nyckel har det önskade resultatet varit uppnått precis enligt plan.

Sen var det ju förstås nog en liten motgång också – skörden uteblev ju nästan helt och hållet

Det ”fina” vädret for nog iväg med allt vad resultat hette denna nådens sommar 2018. Slutsaldot på 2,4 ton korn och 650 kg raps per hektar berättar väl allt man vill – eller kanske inte vill – veta.

Att utsikten från tröskan ser ut såhär är liksom bara löjligt. Det är många generationer raps i denna bild, allt från färdiga, nygrodda, blommande och jag vet inte allt. Lite har jag nog dramatiserat bilden, den är från absolut sämsta hörnet av åkern, men ändå. Raps som är sådd 9.maj skall nog inte se ut såhär 29 september.

Ej heller skall det som kommer ur tröskan se ut såhär. Lite samma sak, det är ur sämsta änden, men ändå, rätt absurt.

Att det sedan var korta torktider och att priserna är bättre nu är inte till så stor tröst då det inte just finns något att avyttra. Det finns liksom ingen konkurrens, nog har det varit dåliga år förr också, men inget som ens liknar detta. Ibland satt man på tröskan och undrade vad man egentligen håller på med, hela skärbordet gick tomt för att det helt enkelt inte fanns någon annan växtlighet än 10 centimeter långa illgröna kornstrån som man nu för allt i världen inte ville ta vara på.

Trevligt var det ju förståss att torka, man startade torken, gick bort en stund och när man kom tillbaks hade den stannat. Inte för att något krånglade utan helt enkelt för att det var klart.

Samma sak var det med tröskrengöringen. Det som brukar ta en vecka i anspråk gick på fyra timmar i år. Öppna luckorna, blåsa rent med lövblåsare, dammsuga tanken och blåsa rent skärbordet. Där var det. Olja in och köra in. Klart

Nu håller jag på och plöjer och även det går lite av sig själv. Fast man börjar nog märka resultatet av flera oplöjda år, marken är stenhård.

Hur som helst, vi kan börja knyta ihop 2018 och konstatera att det var ett enkelt år. Så enkelt att det inte blev till något.

Skörda i särken.

Ett ordspråk bland gamla tidens bönder är att man ska så i pälsen så får man skörda i särken. I år har man ändå fått gå sommarklädd både under sådden och skörden då våren uteblev och vintern på några dagar tidigt i maj övergick från vinter till sommar.

Det ser också ut som om hösten uteblir, åtminstone håller sommaren ut ovanligt länge även om förra veckan var lite kallare än normalt med frost under flertalet nätter. Nu kom värmen åter med besked med 14 grader som lägst senaste natt och kring 18 grader idag på dagen, det kändes riktigt varmt trots ganska hård vind. Nästan så att man ångrar att man bytt till långärmat och långkalsonger, de är dock skäl att hålla kläderna på om man vill undslippa förkylning. Flickorna i huset kunde dock inte hålla sig idag så vi får se om dom är nästa i tur att drabbas av flunsan, två av mina anställda var i oskick senaste vecka så det är nåt på gång.

14.10.2018. Kaffepaus under skördearbetet i det rekordvarma oktobervädret.

Om rådande skördeväder är en följd av den omtalade klimatförändringen så kanske inte det är så tokigt med lite förhöjning av CO² -halten trots allt men om det samtidigt innebär så heta perioder som i somras så kanske inte ändå. Speciellt då om det kombineras med svår torka, de lärda har ju spått varmare och fuktigare väder som följd av klimatförändringen men det där med fuktigare stämde i alla fall inte in denna säsong. I och för sig så är det förstås tacksamt med uppehåll nu under skörden. Vi kom ju lite sent igång med lagerskörden men de stunder vi har skördat till lager har det löpt bra så fortsätter det så här så har vi nog den något mindre skörd som kommer i år under tak inom ett par veckor.

14.10.2018. Fina skördeförhållanden så här långt. Nästan så att vi fick in de sista palsternackorna idag.

Ett tag såg det ut som om det inte skulle bli några palsternackor att skörda i år men en fin avslutning av växtsäsongen fick dom att växa till sig till sist.

Palsternacksskörden är svag i år men ändå bättre än vad vi vågat hoppas på. Fröna grodde ojämnt då torkan och värmen överraskade i våras så storleken varierar mycket eftersom en del grodde först i samband med regnet under midsommarhelgen.

I väntan på vintern (2018)

I går avslutades odlingsåret här på Bos-Sestu. Jag körde sista glyfosatet i värme och solsken. Nu är (hoppeligen) varje kvadratmeter sprutad mot kvickrot och baldersbrå. För att genast påpeka att det är absolut nödvändigt så är det bara att titta på bilden i Att spruta eller inte spruta (2017) hur det ser ut ifall man inte sprutar glyfosat. Det är alltså ren katastrof – en djungel av kvickrot och baldersbrå som kväver odlingsväxten fullständigt. Att förbjuda glyfosat utan att det finns ersättning är lika med slut på odlandet !

Jovisst går det att plöja och harva för att hålla ogräset nere men jag har nu kört ett antal år med direktsådd och det är slut med plöjandet för min del. Priserna på vete skall stiga till det dubbla för att det skall löna sej att sätta tid och pengar på plöjandet. Direktsådden kan i vissa fall ge sämre skörd men inte var det i år någon betydande skillnad mellan den plöjda vallen (gröngödslingsvall som plöjdes upp i fjol) och de direktsådda åkrarna. Men förutsättningen är att man sprutar allt med glyfosat varje år. Eller något annat som hindrar kvickrot och baldersbrå att ta över helt.

I förra Land (5 oktober 2018) fanns det en intressant artikel om ”kemikaliebantning” som en ung familj i Sverige sysslar med. Frun i huset är kemist och började fundera på alla kemikalier som de utsätts för då hon blev gravid. Och vad man kunde göra åt det. Det visade sej vara relativt enkelt att välja bort produkter (mest plast) som innehåller skadliga ämne som mjukgörare (ftalater) och hårdgörare (bisfenoler) samt byta ut teflonstekpannan till gjutjärn. Halterna skadliga ämnen sjönk mycket snabbt – över en natt faktiskt.

Det intressanta med kemisten Thereses inställning är att allt inte blir förbjudet utan hon koncentrerar sej på de viktigaste sakerna som snabbt ger utslag. De kör bil (då de bor på landet) men är noggranna med maten och barnens saker. ”Livet måste vara enkelt” säjer Therese. Där ser man skillnaden mellan en utbildad kemist som vet vad det är frågan om och okunniga flummare som silar mygg och sväljer kameler.

Då vi läste artikeln så kom vi fram till att vi ”kemikaliebantat” redan i många tiotals år. Vi är inte kemister men den bättre halvan är biolog och har länge varit noga med att speciellt barnen skall få riktig mat utan tillsatser. Vissa ämnen är väl undersökta men hur blandningar av dagens tillsatsämnen inverkar vet man nästan ingenting om. Så vi har undvikit alla tillsatsämnen så mycket som möjligt. Och med egen potatis och egna grönsaker är det ganska lätt.

Det är inte riktigt klokt att jamsa om glyfosat (som huvudsakligen bönderna råkar ut för) och samtidigt vräka i sej massor med billiga kemikalier från den inköpta maten i plastförpackningar. Jag har länge varit misstänksam mot plast och industriell mat men det var intressant att läsa vad en utbildad kemist anser. Man kan söka på nätet med ”kemikalieklok” eller ”kemikaliebanta” för att få veta mera.

Nu är det rena sommarvädret men troligen blir det vinter i år också

Efter regn följer solsken

…. eller efter en dålig sommar följer en fin höst kunde man kanske också säga. För så verkar det bli i höst.

Sen plantering.

På grund av det torra och varma vädret samt uttorkade vattendrag för bevattning i juli blev en hel del av isbergssallatsplanteringen framskjuten till början av augusti då vi fått några efterlängtade (åsk-) regn (som i och för sig gjorde illa åt en del el och elektronik här i nejden). Plantorna var gamla och förväxta men jag satte ut dem ändå närmast för att fylla ut den anmälda arealen och inte behöva göra några ändringsanmälningar.

Ett par bevattningar gjordes för att få dem att rota sig men sen har dom blivit ytterst styvmoderligt behandlade. Efter skolstarten har vädret för grönsakerna varit hyfsat så en del av grönsakerna har repat sig riktigt bra dessutom har september varit varm och vi besparades från frost ända tills natten mellan 27:e och 28:e september. Ovanligt sent med första nattfrosten först då även om det var nära noll redan den 22:a augusti.

Otroligt nog trots minimal skötsel så tog sig plantorna riktigt bra och i slutet av september kunde vi påbörja skörden av de sista planteringarna som sen visade sig bli den bästa sallaten för året. Märkligt då det som blivit omskött enligt alla konster och knep inte blivit till något i år medan detta mot alla odds lyckats. Kanske nån ”högre makt” ansåg att lite uppmuntran var på sin plats?

14.9.2018. Sallatsåkern ser ut att ta sig och förhoppning om skörd trots sen plantering börjar anas.

Kallare väder.

Vi har nu haft en vecka med kallare väder än normalt och för att skydda den fina sallatsomgången under de kalla nätterna har det krävts lite uppoffringar i form av täckning med väv i flera lager. Men en fin gröda är det alltid värt att skydda då efterfrågan finns.

Provar länka till en livevideo på facebook från täckningen inför första nattfrosten den 27.9.

https://www.facebook.com/christer.finne.3/videos/10156678785348670/

4.10.2018. Soliga dagar men något kalla nätter, men skörden fortsätter

Just ikväll ser det ut att bli den kallaste natten hittills. -3,2°C på väggen nu kl. 01:20. Har satt på 5 lager väv och hoppas att de klarar sig ännu en natt eftersom det ser ut att bli varmare väder neråt veckan.

Rödbetorna fick vi under tak idag så vi har börjat beta av fälten inför vintern men ligger lite på en vecka efter i tidtabellen närmast på grund av att vi hållits sysselsatta med skörden av säsonggrönsakerna.