Tre gånger snabbare.

Spannmålen jag sådde häromveckan grodde på 6 dagar vilket är tre gånger snabbare än groningen på grannens åker som såddes i slutet av april. Det är ändå en klen tröst för en sen sådd för resten av utvecklingen lär inte gå tre gånger snabbare. Så det blir nog en sen skörd om det nu överhuvudtaget hinner bli färdigt, höstvädret utvisar den saken. Nå huvudsaken är väl att stödvillkoren uppfylls.

19.6.2019. 6 dygn efter sådd. Snabb groning så här mitt i sommaren.

Snabbt har också grönsakerna utvecklats, vi är nu igång med skörd av olika sallater, kålrot, kålrabbi, grönkål, vitkål och blomkål. Broccolin är inte heller långt borta.

19.6.2019. Kålrabbi så söt och mjäll att den smälter i munnen.

19.6.2019. Vitkålen frodig och fin.
19.6.2019. Trendig grönkål.

Kålväxter kan annars bli nästa trendgröda vilket naturligtvis gläder mig. Hörde ett radioinslag från Sverige här om dagen där den rättmätigt prisades för sina goda egenskaper. Rena rama hälsokosten! Mattrenderna kommer ju oftast västerifrån numera så jag hoppas att dom har rätt och visst har jag redan märkt av att efterfrågan på vissa kålväxter ökat under de senaste åren.

Även kumminet ser lovande ut och kumminmalens larver har jag rätt väl lyckats ta hand om.

19.6.2019. Kumminet blommar rikligt.

Med många grödor på schemat lyckas man inte med allt men man får glädjas åt dem som utvecklas väl. Vädret har i alla fall så här långt samarbetat rätt hyfsat. Lite midsommarregn, 7,5mm senaste dygn, gjorde gott åt det som växer och gav mig lite tid för ett inlägg.

Vill med dessa rader önska bloggkollegor och Bondbloggsläsarna en trevlig midsommar.

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.