Det var första klass skogsväder i januari. Kölden kom före snön så det blev fin tjäle på mossarna som kan vara ganska besvärliga. Vi fällde och körde ut en hel del stora granar som väntat på ordentligt skogsväder i flera år. Fjolårsvintern var ju bedrövlig (varm).
Men sedan kom det snö. I slutet på januari vräkte det ned snö och blåsten skapade ordentliga drivor. I början på februari kom det ännu mera snö och snöhoparna sköt i höjden. Flera dagar gick till att köra bort snö från gårdsplanen och det blev svårt att komma fram i skogen då snön kom upp till framaxeln på traktorn.
Det värsta var att de varma dagarna i januari hade smält ned snön till is och det blev helt omöjligt att köra snö för alla fyra hjulen bara slirade fastän traktorn var på 6 ton. Ett tag hamnade jag i en vinkel vid husen och måste ha hjälp att komma bort. Jag har inga kedjor eller nabbar på stora Zetorn så den började gå sidlänges mot väggen. Vanliga år har jag inte haft sådana problem men med glansis under lös snö så var det hopplöst.
Runeberg firade vi med att köra snö – bara vi först fick upp en smal gång ut till vägen. Det går inte att köra med den stora traktorn fram till trappan så det blev att plocka fram snöskyffeln. Det hade kommit en driva framför ytterdörren också men jag lyckades skuffa upp den så mycket att jag kom ut.
Det har i alla fall varit bättre att köra snö i år eftersom marken var täckt med hård is. I fjol var det ett elände då skopan gick ned i marken som inte alls var frusen. I skogen har vi inte alls kört bort snö från vägarna utan bara kört upp breda spår. Det är bättre med snö för då blir vägarna jämnare. Men man skall akta sej att köra utanför spåren för då får man problem att komma fram i den djupa snön.
Det har varit lätt att arbeta i skogen förut men nu är det så mycket snö att man måste sparka bort den runt stammen innan man fäller och det tar ju mera tid. Sedan blir det bekymmer då träden faller ned i snön. För att kvista måste man lyfta upp trädet med lastaren. Det var också problem då ett par träd föll över utfallet och toppkvistarna fastnade i snön på andra sidan så det var svårt att dra trädet tillbaka.
Till råga på allt så var plötsligt ena bakhjulet på lilla Zetorn tomt. Troligen hade en kvist brutit loss ventilen. Nu var det bra att ha lastaren fäst vid bakaxeln på traktorn. Man kan lyfta upp ena bakhjulet med stödfoten och så är det bara att skruva loss hela hjulet. Med den andra traktorn körde vi ut hjulet till vägen och satte in det i Ducaton.
Det tog inte lång stund för Däck-Lindfors att sätta i ny innerslang. Till all tur var ytterringen i skick. Den såg ganska skruttig ut då den var ihopklämd utan luft men den var hel.
Visst går det att hugga ännu men det går långsammare än i januari på grund av snön. Få se hur vädret blir nu i februari. Det skall komma mera snö från och med i morgon men det blir också plusgrader så man vet inte om snömängden ökar eller minskar. Men jag misstänker att det perfekta skogsvädret är slut för i år.
Med risk för att bli den sista mohikanen på bondbloggen så är jag här nu igen.
En blogg fordrar flöde för att få, bibehålla och hålla kvar läsare. Hörde en släkting fd bonde fyllde nittio och följer med bondbloggen. Fast man inte orkar skriv eller kommentera så finns det människor ännu som väntar på någon läsning. Det ni alla som plintat ned något ord.
Själv fick jag igång min skrivlust efter att varit ut och gott på skaren i solsken och diken var som bortblåsta. Åkern i sig själv ännu i vintervila och ännu omedveten om den, den här våren kommer att bli dyr som det ej i mannaminne varit förut att tas igång.
När radion bjöd på nästsista ordet som är det sista av bildning som numera kommer i radion.
Flera reportrar har i tiotals år basunerat ut sina singelskap som man med tvångsskatt driver in och skattebetalare får finansiera. Räcker inte bara att göra program då skall även andra reportrar bjudas in och då skall en fantastiska program ännu avhyvlas en gång till. Vart tog den grävande journalistiken vägen.
Fyllde ett åker/skogsdike med blidsnö och nu efter lite frost blev det som en dansgolv att röja och gallra ur skogskanten. Allt för att få in lite mera kvällssol på åkerkanten. Dikesvallen kördes bort för fyra år sedan och nu var det en fröjd att jobba där. Grävmaskinens anskaffning börjar ge tillbaka, det tar tid. Minns ännu talibanernas visdomsord, ni har klockan men vi har tiden. Ta kontroll över egen tid.