Författare: Nisse
Kissekattor
Jag är uppväxt med djur. Som liten lekte jag med grisarna (hönsen var jag rädd för då de flaxade) och hästar hade vi länge. Jag var nästan 30 år då vi sålde kossorna. Nu har vi bara kissekatter kvar och de är verkliga nyttodjur som håller efter gnagarna. Den gamla katten som är 19 år börjar bli långsam och styv och ligger helst på soffan så vi skaffade två småkatter i fjol. Pricken som är en kåbb (hankatt) är verkliga tuffingen men väldigt sällskaplig. Han går alltid och stryker sej mot nosen på Hobbe, vår hund, då han kommer in. Bara ett fel har han och det är att han är tokig i smör. Om man glömmer smöret på bordet så är det borta på nolltid. Det värsta är att han lärt sej skuffa bort den tunga kupan från smörassietten.
Vår kissekatt Murre har nyligen fått ungar som nu börjar krypa ur lådan och härja på köksgolvet. Hobbe är så förtjust i dem att han är svartsjuk på Murre att han inte vill låta henne komma nära dem. Och visst är de förtjusande. Det finns tre i lådan men man ser bara den ljusaste tydligt:
Byggsäsongen har börjat
Vårsådden drog ut på tiden alldeles ovanligt mycket men nu har jag fått den och sprutandet undan så nu byggs det för brinnkära livet. Den som inte har bråttom på sommaren får bygga i januari (vilket nog har hänt sej). Så det är inga fritidsproblem.
Mellantaket i tröskhuset skall byggas om, den gamla flistorken rivas och lagerutrymmen byggas där, elfläktar installeras i nya torken, luckorna till den äldre torken byggas om, laddörren som blåste ned skall förnyas, taket på garaget måste göras om med undertak, flislagret göras färdigt, kallvattenrören bytas ut i hela pannrummet + verkstaden, rör och kablar grävas ned till nya växthuset, fönstren renoveras i hela huset och …
Och så blev jag inspirerad av Mats och började bygga ett hus för bränsletankarna. Fast här blir det förstås heimlaga. Bassängen är murad och skall stå en månad för att blir stark innan jag börjar ställa upp väggarna. Sedan lägger jag en fyra meters plastmatta innanför. Den går bra att vika upp i hörnen bara man värmer den ordentligt med varmluftpistol. Då är den lika lätt att vika som papper. Jag litar inte riktigt på svetsning av plasten.
Ifall det blir lediga stunder så har jag en bunt maskiner som skall fixas och så bygger vi om gamla folkskolans värme och vatten också.
Johanni i traktorn
Det blev johannifirande i traktorn och det är inte första gången. Ett år var det bara kvinnor och barn på den traditionella festen för att gubbarna sprutade för brinnkära livet hela natten. Det hade varit dåligt sprutväder länge och så hotade regn.
I år var åkrarna fulla med traktorer i går kväll (och natt) men jag var tvungen att åka till Ring III för att hämta material och kom hem först tiotiden på kvällen så jag fick spruta i dag.
Men på dagen var vi nere på Hystanlindån eller Leikanlindån – senare benämnd Lekstrand – som är byns allmänning vid Stein-Gustas bro. Att pryda och sätta upp johannistang har blivit ett betydande folknöje på dagen före johannifesten. Många påstår att vi har östra Nylands största johannistang (midsommarstång). Ålänningarna har finare men vår är inte så oäven heller:
Mera om uppsättandet finns på
bland annat två videosnuttar.
Glad Johanni till alla bondbloggare och läsare !
Vår(?)sådd
Då jag körde i den våta leran i slutet på maj så undrade man om det hade varit bättre att vänta litet ännu. Nä, det hade det inte. I går sådde jag de sista ”djölana” (gölarna) och då stod ännu vattnet i tomfåren ! Det är nytt rekord för omöjlig sådd. Aldrig har jag sått den 15 juni förut. Det har varit helt omöjligt tidigare. Kanske det inte var någon idé att så nu mer men jag ville prova om vetet alls hinner mogna till hösten. Det var inte stora bitar så förlusten blir minimal.
Brodden på det tidigare sådda ser inte så oäven ut med tanke på förhållandena men man vet inte slutresultatet innan hösten kommit, vetet är tröskat och sålt och pengarna spenderade. Det är den försiktiga förutsägelsen i motsats till vissa som redan på vintern börjar påstå hur stor skörden skall bli det året …
Sii opa bråddana
Så länge jag kan minnas så har vi på vårarna åkt omkring för att ”sii opa bråddana” (se på brodden). Nån vecka efter sådden börjar man se hur det egentligen blev. Och i år har vi sett på broddarna både i Sverige (Mälardalen) och här hemma. Underligt nog hade vi nästan bättre broddar än i Sverige där de ibland är en hel månad före oss. Men i år var de både små och ojämna i Mälardalen mellan Stockholm och Örebro.
Här blev broddarna inte så dåliga som jag varit rädd för. Vårsådden var ju nästan katastrofal här i Östra Nyland. De värsta ”djölana” (gölarna) är ännu osådda och lär så förbli. Men det kom upp relativt jämnt i alla fall:
Bättre broddar har man minsann sett men med tanke på vårsådden …
Det var de lättare mulljordarna som i år klarade sej bäst och de som var körda med tallriksharv. De plöjda skiftena blev aldrig till nånting och då juni närmade sej så var det bara att så fastän det plaskade då man gick över åkern. Jag fastnade till och med med såmaskinen på sista åkern vilket inte har hänt på väldigt många år. Visserligen kom jag lätt upp med hjälp av den stora Zetorn och den bättre hälften men spåren på åkern var hemska.
Men det är bara vårbrodd än. Med tanke på hur ihopklämd leran är djupare ned så väntar jag mej inte någon bra skörd alls. Det är möjligt att vetet förtvinar då rötterna inte kan tränga ned och inte får luft. Med riktigt perfekt väder – lagom med regn och värme – så kan det ännu bli till nånting men när är vädret perfekt ?
Det är nu andra året jag kör med Väderstad Rapid och den fick i år pröva riktigt besvärlig sådd så det blir intressant att se hur det lyckas i slutändan, dvs. efter skörd.