Som gammal forskare är man alls inte imponerad av olika teorier. Oftast visar de bara vilken åsikt forskaren råkar ha – av olika orsaker. Sedan gör man försök som – hör och häpna – bekräftar vad man påstått. Jag kan inte påminna mej fall där forskaren efter försöket konstaterat att hans teori varit felaktig och måste ändras (möjligen ”modifieras” litet :-).
På allmänhetens begäran (Kalle är alltså utnämnd till ”allmänhet” här) skall jag försöka kort beskriva min teori om skogsskötsel. Låt oss kalla den ”kontinuerlig” även om det finns en massa olika namn på ungefär samma sak. Det är egentligen den gamla metod som farsan använde redan för 60 år sedan – han var mycket aktiv inom skogsreviret. Litet nya funderingar står vissa forskare för från SLU – Sveriges Lantbruksuniversitet.
Tanken är helt kort att se till att det finns träd i skogen hela tiden. Det är en metod som mest lämpar sej för självverksamma – och det är jag. Den är mindre lämplig för storskaligt skogsbruk och fungerar inte på alla marker. Det är INTE fråga om att plocka bort de finaste stockträden och lämna kvar skräpet.
I min skog finns det träd av olika ålder och trädslag. Då träden börja bli för stora och skogen för tät så glesar jag ut den genom att ta bort de äldsta och yvigaste men försöker lämna de bästa ungträden kvar. Åtminstone i vår skog kommer det snabbt föryngring där det kommer in ljus. Men man får akta sej för att glesa ut för mycket för då kommer gräset. I Tallmossen hade jag en våldsam förnyelse – den såg ut som en tät grön matta. Naturlig föryngring har fungerat så bra att jag inte behövt plantera.
Då ungskogen är etablerad men inte så stor så hugger jag bort resten av de stora stockträden. Och eftersom jag gör det för hand så kan jag fälla dem ganska snyggt så att de inte förstör ungskogen. Därefter blir det att städa upp litet för visst stryker det med en del ungträd vid fällningen. Men det blir en förstagallring och så behöver jag ju flisved.
Ungskogen få växa tät ganska länge för jag vill inte ha en massa ludna träd som mest bara duger till flis. Men förrän kronorna börjar skjuta uppåt och bli för små så gallrar jag så jag inte får en massa skrangliga käppar. Snöknäckta toppar är ett problem så jag gallrar vanligen försiktigt flera gånger. Mera flisved. Och så hugger jag in skogen i stock till sist, dvs. lämnar de bästa stockträden. Därefter (om hundra år) så börjar jag på nytt.
Så verkligheten. På grund av arbete i Otnäs så blev det inte riktigt avverkat tillräckligt de senaste 35 åren så nu hugger jag bort överstora granar allt vad jag orkar. Annars blir de bara röta som är ett problem här hos oss. Visst körde vi en hel del slutavverkningar med processor under den tiden men mest små bitar där det inte fanns någon ungskog alls under de stora granarna. Det vi har nu är blandad skog där överståndarna skall bort först.
Sedan går det inte att följa planen så väldigt lätt. I Tallmossen har man inget att göra om marken inte fryser ordentligt. Ibland är det ytterst besvärligt att köra upp de första spåren ifall det kommer snö för tidigt. Då måste lilla Ferguson fram så att man får det första spåret. Därefter kör man hela tiden med allt tyngre utrustning och hoppas att det fryser ordentligt.
Gallringarna sköter jag med den lilla traktorprocessorn som klarar upp till 30-35 cm. Större träd går också om man först sågar bort en rotstock. Men inte de stora granar jag fällt i år som är 70 cm i diameter och ger fyra 55 dm stockar. Men det är bäst att gallra ett år då det finns litet snö så i år har det inte blivit gallrat alls. Till all tur gallrade jag intensivt tidigare under de snöfattiga åren så det värsta är avklarat. Jag har alltså inte fällhuvud utan sågar omkull allt för hand – det går ganska snabbt. Men man måste fälla tvärs över körstråket och börja bakifrån så att de sista nära processorn blir utanpå. Björkar är besvärliga om de är krokiga för då fastnar de på betten.
Röjning har jag inte behövt bekymra mej om alls – det sköter brorsan om så att man börjar ha svårt att hitta lämpliga ställen åt honom. Men visst är det bra att ha småskräpet borta då man börjar gallra eller såga ned stora stockträd. Annars är den viktigaste röjningen väl den då man tar bort björkar som börjar störa granarnas tillväxt. I början kan björk vara bra för att skydda små granar och hålla tillbaka gräset. En björk konkurrerar effektivare med gräs än en liten gran. På tomma ytor låter jag allt skräp stå för att hindra gräset.
I verkligheten har jag nu mest överstora granar som måste bort men snart blir det att gallra ett par ytor – men det beror helt på vintern när det blir. Jag har lärt mej att följa vädret – inte planen. Då får man inte så stora problem och mycket mindre arbete. Om man envisas med att arbeta mot naturen så slutar det vanligen bara med att man får ge sej. Eller ställer till onödigt elände.
Var och en borde använda huvudet till att fundera med och inte slaviskt följa det ena eller det andra modet. Min farsa brukade säja att det är bäst att lyssna på skogsteknikerna – och sedan göra tvärtom. Troligen hade han fått nog av teoretiserandet och han var ingen vän av kalhyggesprofessorerna. Han tyckte man skulle göra det som var förnuftigast och strunta i teorierna. Så teoretiker jag är (även om jag sysslat med abstrakt matematisk teori) så håller jag med honom.
