Författare: Nisse

Det har varit en dålig vinter med mycket snö och extrem köld men nu börjar snön fästa sej och vädret är varmare – litet för varmt. Det gäller att såga för brinnkära livet nu för att hinna med vinterns hygge.

Jag har de senaste dagarna fått dubbelt mera stockar sågade än tidigare och det behövs. Snart börjar de stora granarna vara avklarade. Nu kommer de stora asparna i turen och de kan vara ganska besvärliga. Ett par fick jag fällda med lämplig vind i dag men vinden skall svänga i morgon – åt fel håll.

Jag fick igen inse att man inte kan fälla mot vinden – inte ens snett mot den. En stor gran blåste rakt in i småskogen och i den röran sågade jag av måttbandet för man såg inte riktigt nånting där. Träden måste knuffas omkull med lastarn då de lutar åt fel håll. Det går ännu men om det blåser åt fel håll så måste man hitta på nånting annat att göra. Just nu skulle jag behöva sydligt vind men det skall bli nordlig.

Om det blir riktigt omöjligt så börjar jag köra ut stockarna. Det skulle inte skada att få ut dem medan vägarna är ordentligt frusna. Solen börjar redan tära litet på vägarna men så länge det är kallt på nätterna så går det an.

Jag har inte räknat hur många träd jag fällt men något hundratal stockar finns där säkert. Det är inga små stockar. En stor del är svarvstockar på 58 dm och minst 28 cm toppdiameter. Av många träd fick jag två svarvstockar och av årets bamsegran (29 meter lång och 70 cm diameter vid roten) blev det tre. Där blir det redan kubikmetrar.

På årets hygge finns det också tallar men de är inte så tjocka som granarna. Jag var rädd för att granarna skulle vara rötskadade men med en del undantag var de förvånansvärt friska. Vi har ju problem med röta här i söder. Det finns en hel del riktigt stora aspar som absolut måste bort nu för de förstör bara mera ungskog för varje år som man väntar med fällandet. Kvistarna är grova som mindre träd. Björk är det ganska dåligt om i år.

Det är nu aktiellt att ändra skogsbrukslagen och göra det lättare att sköta skogen på olika sätt. Det har ju varit helt vansinnigt så att man kan fråntas rätten att sköta sin skog – om man inte kalhugger. Det har vi aldrig gjort och kommer inte att göra. Och nu har forskningen kommit fram till att det alls inte är nödvändigt heller.

Jag följer med diskussionen i Sverige och där har en del professorer vid SLU börjat undersöka andra möjliga skogsbruksmetoder. En (emeritus)professor har till och med börjat utbilda skogstekniker i ”kontinuerligt skogsbruk” som inte är något annat än det vi tidigare haft men som kalhyggesfantasterna dömde ut på 60-talet. Bland dem en från Lappträsk – tyvärr.

Som vanligt bland experter så smutskastas det kraftigt. Nån har hört av nån som hört att den och den är en klantskalle. Men det värsta är att man ser helt dogmatiskt på frågorna. Det SKALL vara si eller så för det har man lärt sej. Utan att fundera över varför.

Intressant är att till och med Skogsbruket (vår dominerande skogsbrukstidskrift) börjat vackla i kalhyggesfrågan. En svensk professor ansåg vid ett tillfäller nyligen att kalhyggen nog är bäst men att det är möjligt att också använda andra metoder speciellt om man är självverksam. Det är minsann på tiden att inställningen nyanseras litet.

Så där bönder emellan pratas det ofta om att ”man tar nu bara en processor” och skogen är snabbt slät. Visst, men sedan kommer det en hel del efterarbete, markberedning, plantering och plantskötsel så inte gräset kväver plantorna. Mycket arbete och/eller dyrt. Så jag försöker se till helheten och låter det växa träd kontinuerligt i vår skog. Då är tillväxten hög hela tiden. Med plantor blir tillväxten nära noll under den tid de är små.

Det som har ändrat mycket i lönsamhetskalkylerna är energivirkets prishöjning. Nyligen kom en undersökning från SLU där man konstaterade att det är lönsammast att inte gallra alls ! Då blir tillväxten i kubik maximal och eftersom man får ett högt pris för energivirke (mycket högre än i Finland) så finns det ingen orsak att sikta in sej enbart på produktion av timmerstockar.

Massaindustrin börjar förstås vara halvt hysterisk i Sverige eftersom det är lönsammare för en skogsägare att sälja som energivirke än som massaved – samma pris men inga kvalitetskrav och toppdiametern kan vara ned till 2 cm. Här går också energipriserna uppåt och om oljans pris går i taket så är det lönsamt med en helt igenvuxen ogallrad skog – med massor av kubik oberoende av kvalitet.

Jag förstår nog mångas oro över att det traditionella virkesutbudet skall försvagas och jag har inget emot att man använder processorer – och då kalhugger man för det blir nog ingen småskog kvar efter en processor. Men jag tänker fortsätta med mitt eget småskaliga skogsbruk där jag försiktigt fäller de gamla granarna så att småskogen blir kvar. Då har jag vunnit 15-20 år i omloppet i jämförelse med att jag skulle plantera små plantor – och sparar massor av arbete och pengar.

Men framför allt så har man glömt den viktigaste faktorn i lönsamhetskalkylerna: gymfaktorn. Om jag skulle ligga på soffan och låta maskinerna avverka så skulle jag bli tvungen att hasa mej till gymmet för att inte bli en fullständig soffpotatis. Jag vinner säkert många euro per kubik på att såga själv och pulsa i snön och därför inte behöva betala för gymmet. Och så skall vi inte alls tala om de samhälleliga vinsterna då man hålls i skick och inte får fritidsproblem. Jag håller ned hälsokostnaderna och de sociala kostnaderna. Med en massa grymma fritidsproblem så kanske man skulle ansluta sej till Hells Angels och det skulle kräva att samhället avlönar mer poliser och det är dyrt.

Så gymfaktorn är betydande och borde tas med i lönsamhetskalkylerna :-).