Författare: Charlotta

Hejsan! Jag heter Charlotta, men kallas kort och gott för Lotta. Jag är 34 år, fårbonde och mamma till Mathias, 9år. Jag driver en liten gård som heter Västeräng på holmen Ytterholm i Nagu. Jag har ungefär 30-35 lammande tackor. Med tackor, ungdjur och lamm blir dom runt 100 djur sommartid. I dagens förhållanden är det ganska lite, men det brukar fylla mina dagar alldeles tillräckligt eftersom jag sköter dem, deras bete och 12ha åker mest ensam. Jag odlar enbart foder till fåren på åkrarna. Har jag tid över, fyller jag snabbt de timmarna med bär- och svampplockning om hösten, bottenmålning av båtar om våren, skogsarbete om vintern och fiske om sommaren. Holmen jag bor på, Ytterholm, är en holme helt utan förbindelser. Det finns en liten gångbro av trä, så man kan ta sej till och från holmen med matkassen och sådant man orkar bära, men alla övriga transporter av allt vad som behövs i ett jordbruk, sker på vintern över is, eller med pappas pråm. Sommartid betar fåren på holmar runtom i skärgården. För tillfället har jag betesmark på 8-9 olika holmar. Får är jättebra landskapsvårdare. De ser till att den underbara skärgård vi har hålls i bra skick.

Fotbad

När man kan gå över åkern utan att få grälor när man kommer in, då är det dags att börja vårbruket 😉

Som vanligt har jag ingen större brådska utan jag tar det hela med ro. Lite konstgödsel är spridet på hemholmen, men till Anisor och sprida har jag inte ännu varit, räknar med att hinna innan det skall slås och hinner jag inte det är det ingen katastrof. Jag har kvar ensilagebalar så det räcker till en halv vinter till, så bara det växer någonting i sommar är det ok, men panikbehov har jag inte.

Någonting som däremot vill ta lite tid såhär på våren är alla stängsel. Det ramlar träd över dem, stolpar ruttnar av och så händer det sej att fåren knycklar ner stängslet om hösten när gräset alltid är grönare och godare på andra sidan. Och så vattengårdarna som is och storm härjar med. Endel är i trä, endel i nät. Båda sätten har sina för och nackdelar. Nät vattengårdarna är smidiga och behändiga att dra, men rostar sönder på bara något år. Trä håller bättre, spikarna rostar med tiden, men det tokigaste med dem är att de faller allt som oftast omkull över vintern och är tyngre att jobba med.

Någon vinterbadare blir jag aldrig, hujedamej vad det var kallt att ta av sej skorna och dra ut nät till en vattengård. Nätet behöver inte långt ut,fåren går ogärna i vatten, men där det är långgrunnt kan det fort bli farbart runt gården när vattnet går ut om den inte är tillräckligt lång.

Här drar jag ut nätet som inte riktigt syns på bilden. Stolpen som står ute i vattnet är inte fast i bottnet. Det är berg under, långt ut i vattnet och endast 10-15cm gyttja ovanpå. Stolpen är istället fastgjuten i en fyrkantig, rätt så bred betongklump. Det är nu fjärde året den står där och det har fungerat riktigt bra. Tanken var att jag skulle kunna dra upp den på land till vintern, men ännu har inte det blivit av. Stolpen står stadigt kvar ändå. Kan ju också bero på läget, en mycket skyddad vik där det nästan aldrig blåser på.

Spika spika spika spika….

FORT ILAND!!!

Det riktigt brände i benen när jag kom upp ur vattnet, men dit fick jag det. 🙂

Solsken :)

Äntligen börjar det lite våras och det börjar väl vara på tiden 🙂

I fårhuset händer inga större sensationer. Fåren väntar liksom jag på att gräset skall ta fart på utsidan. Men lite sol i ögonen har jag i alla fall ordnat åt dem. Idag öppnade jag stora dörrarna 🙂

Alla ville stå i solljuset och lammen kikade försiktigt över skivkanten. Världen blev mitt i alla snudd på ENORM!

Tackorna tog det hela med ro. Dom vet vad som komma skall och kikade bara ett slag över kanten för att sedan konstatera att roligare än så blir det tydligen inte idag…

Så här såg det ut genom mitt köksfönster ikväll. 🙂

Aftonrodnad vacker natt 🙂 trevlig Valborgsmässoafton!

I baren

Det är fullt ös, dansgolvet fylls av ungdomar, men vildast går det till i baren… Det sägs ju att dansgolvet är till för dom som inte har råd att stå i baren 😉 Men det gäller inte här, alla har råd, barägaren bjuder, kanske därför det är smockfullt vid den här baren. Lammbaren 😉

Ämbaret har fem nappar, men det räcker inte långt när de får ilet på att nu skall det ätas för då är alla där. Dom faller lätt för grupptrycket 😉 Barens mjölk serveras kall, då äter dom inte för mycket på en gång utan äter lite i taget, lite hela tiden. Det är bra, för annars skulle inte de som är små hinna få ätet någonting över huvudtaget. Det är bara de som är trillingar eller fyrlingar som får tillgång till bar.

Nu är lammen så stora att de inte bara äter mjölk mer, utan stöder sej ganska bra på riktigt foder. Det märks tydligt i ensilage åtgången. 🙂

Start, någon?

Det tidiga vårbruket uteblev. I alla fall i den här landsänden. Vad som är normalt är svårt att svara på, men nog brukar löksättningen vara igång vid typ 15 april, som det är nu ser en möjlig start ut att bli om typ en eller två veckor… Nypotatisen har visserligen varit i jorden flera veckor, men i övrigt är det nog ingen, vad jag vet, som kört igång.

Eller är jag helt ute och seglar, hur är det, någon som kört igång???

Ibland skulle man vilja säga, va va de jag sa, men eftersom jag mest gick hemma och mumlade för mej själv om att det kommer att bli en seg och utdragen vår, tänker jag låta bli 😉 Men, jo, nu tänker jag komma dragandes med dom där planeterna igen. Dom står i förhållande till varandra som att det ser ut att bli en våt och kylig fortsättning på våren. Nåja, vi får se hur det går, sommarvärmen kommer nog den också, men jag tror det räcker ända till juli innan vi ser den. Det brukar bli värme i juli, hur planeterna än står, och om inte jorden ramlar omkull, så en sån spådom kan man nästan skriva namnet under på 😉

En gris bland fåren

Recept:

Ett får (av den lite rundare modellen…)

En fårsax

Klipp fåret och simsalabim så har du ett djur som snarare liknar en gris än ett får.

Fårsaxen klipper inpå skinnet och lämnar endast några mm kvar. Då det rosa skinnet kommer tydligt fram ser fåren ut som små grisar, förutom i öronändan. Här ovan är det rundebullan Anne som fått sommarfrisyren fixad. Eftersom jag inte kollar upp hur många lamm som tackorna väntar får man ge extra foder lite sådär ditåt. De som väntar 4 lamm kanske skulle behöva lite mer havre, medan de som får ett lamm skulle behöva få mindre. Inget att göra åt i det skedet, utan vänta och se 0ch sen försöka dela upp tackorna smartare när de lammat. Oftast är det ingen katastrof fast tackorna som får tre – fyra lamm är på mindre sidan, dom håller sej snarare piggare och mer “normala” i hullet, det är dom som får bara ett lamm, men som måkat i sej havre som om de väntade fyra som blir som bollar. Inget att föredra då lammningen kan bli mer komplicerad om lammen är drygt stora och konditionen och flåset är lågt. Tids nog jämnar allt ut sej när de får komma ut och skena. Anne, här ovan, fick bara ett lamm, hon är snäll som få, av den större modellen och inte blyg av sej… Hon brukar fara fram som en ångvält om det finns godsaker i närheten, vilket helt tydligt har resulterat i en kroppsform som snarare liknar en övergödd gris än en spänstig tacka.

Ingen varg, men här kunde man tro att det var en panter som gömt sej i fårakläder.

Det här är Agneta. Hon har svarta ben och huvud medan resten av damen är ljusgrå. Som nyklippt kan man se att det inte är vartannat strå som är svart/vitt, utan varannan toss. Lite småroligt på sitt sätt. Men när ullen växt ut en bit försvinner bollarna och det blir jämngrått igen. 🙂

Pappersbonde

Ja, inte var det det här jag drömde om som ung när jag sökte mej till Naturbruksskolan…

Jag hade hört talas om “EU-bord”… Nu har jag en hel sal 😉

Eftersom jag inte ännu fått ordning i huset så jag skulle kunna ha någonting som kunde liknas en kontorshörna så får salen tjänstgöra som kontor mellan varven. Kaoset är ändå organiserat och enklast att hålla ordning på alla planer, analyser, signum, siffror, kartor och så vidare är att breda ut allt så man enkelt ser det man söker på en gång, och sedan när man är färdig mappar man allting i ordning. Kanske låter rörigt för en annan bonde, de flesta har alla siffror i datorerna men till saken hör att jag inte gillar att sitta och bläddra och söka och så har jag diverse betesplaner och skötseldagböcker för betena att hålla ordning på och fylla i osv. Nya områden, gamla avtal som skall uppdateras, lantraser som skall anmälas skilt och… ja, en salig soppa.

Men nu börjar det vara klart, och tur är det, tiden rinner iväg och “deadline” är snart här. De vanliga stödansökningarna har skickats elektroniskt i år och nu skall jag “bara” skriva ut en blankett och kopiera några kartor som skall planeras och så skall det postas diverse kuvert… men sen är jag färdig för årets pappersrumba och kan börja koncentrera mej på utomhussysslorna igen 🙂

Elektroniskt förresten, det är tidens melodi… Lite sen i starten är jag alltid, väntar gärna och ser hur det börjar gå för andra med nya påhitt. Ännu ifjol fyllde jag i min stödansökan för hand och körde till kansliet och lämnade in. I år tänkte jag att nog skall väl även jag vara kapabel att få iväg det elektroniskt och jo, verkar så 🙂 Lite funderingar hade jag, tex på några roskisar som stod utplacerade i programmet, men efter ett snabbt och effektivt samtal till “helpdesk” där en mycket trevlig tjej svarade på någonting jag tyckte liknade begriplig österbottniska, var mina frågor besvarade i en hast och jag kunde fortsätta klicka mej vidare genom alla krumbukter, och så swishade det iväg. Enkelt, effektivt och helt begripligt även för en holmlolla som jag 😉