Författare: Charlotta

Nu har hamstern inom mej vaknat. Den brukar göra det den här tiden på året, och varje år funderar jag vart jag skall göra av allting. Vatten och värme har gjort att det näst intill exploderat där ute av alla de sorters bär och svampar. Problemet med det är att det som vanligt inte ryms ner ens en liten procent av vad man skulle vilja ha ner i frysboxarna. Dom är nästan alla fulla. Eftersom vi som bor här året runt inte är så många så räcker antalet frysboxar till en per person. På holmen snurrar nämligen 7 frysboxar, inga några små skåp, utan riktiga stora boxar, och dom är alla näst intill fulla med allt möjligt i matväg. Då kan man ju undra, och har även jag undrat, vad ska man med så mycket mat till, det är ju inte precis 1940 och matutbudet begränsat i butikerna…Till mitt försvar kan jag ju säga …   ja, egentligen ingenting. Det är lite mera som med tjorven som badade med kläderna på, “det bara blidde så…”

Men det är väl ett “holmbeteende” antar jag. I tätort kan man springa och handla dagens middag alla dagar. Det gör man inte om man bor vid sidan av. Man handlar en gång i veckan, typ, och är det så att man inte handlar så blir man inte utan mat för det. Skulle vi äta enbart av det som finns i frysboxarna skulle vi ha mat för flera månader. Dock är mycket av det som finns i våra frysar bär och grönsaker, och det kan ju bli lite enformigt i längden. Jag brukar också köpa en 30 kilos förpackning med kött av en köttdjursbonde lite nu och då, och dom bitarna och malda köttet fyller upp rätt bra i en box som för övrigt är halvfull. Eftersom pappa även vid sidan av allt annat också är fiskare, brukar våra frysar till vintern fyllas med fisk så vi reder oss nästan hela vintern.

Men hur skall det då gå med årets bär då boxen redan är full och det finns kvar från ifjol? Ja, låta bli kan man ju inte. Skogen är full av blåbär i år, och bara tanken på att koka blåbärssoppa en snöstormsdag i februari gör att man glatt knölar ner en liten burk med bär till. Vinbären som mognar för fullt går det att koka saft på, så dom är det inga problem med, men höstens lingon vette tipporna vart jag skall göra av. På dagens promenad i skogen kunde jag konstatera att om inte de blir väldans torrt så kommer det att finnas även lingon. Så nu blir det antagligen att försöka äta ur frysen så lingonen ryms dit, andra alternativet är att köpa en box till… men det bara inte kan vara nödvändigt, någon måtta får det vara på bärhamstrandet… eller?

För mej självklara saker kan antagligen för en annan vara helt uppsomkull och baksomfram, alltså ovanliga, och det jag syftar på håller väl på att förändras, men för den lite äldre generationen kan det vara nästintill otänkbart.

Kvinnan far ut och jobbar och mannen stannar hemma, passar barn och lagar mat.

Jag skuttade gladeligen ut till Jonte när gräset här hemma skulle slås och Mats som då var här fick vara hemma och se efter Mathias och laga mat. Eftersom jag känner till mina åkrars alla vinklar, vrår, diken, elstolpar och så vidare, så var det ganska naturligt att jag fick dra iväg med slåtterkrossen och han fick laga mat. Men, det slog mej hur det enligt gamla mått var bakvänt, men nu är det nya tider och nya seder. Absolut inte mej emot, gillar att grejja på ute, och i synnerhet såna här dagar är roliga att grejja på när man sen kommer hem och inte möter rester från igår och ett diskberg, utan redan ute på trappan mötte jag en helt ljuvlig doft av fiskbullar och inne stod Mats så glad och stekte fiskbullar, svampsås och kokade nypotatis.

Jag måste passa på och ta ett litet bildbevis på en modern man som glatt tillreder svampsås på vedspisen i mitt kök.

Ibland blir det inte som man tänkt sej, det blev inget torrhö i år.

Varje år brukar jag vilja ha in lite torrhö i småbalar upp på hövinden i mitt fårhus. Anledningarna är flera, det är behändigt käk att utfodra, det fungerar bra som magmedicin åt fåren om de har problem med magen och så är det bra i förebyggande syfte om man har fått in en halvslaskig ensilagebal, och många flera orsaker. Men i år blev det inget torrhö, jag har lite kvar, och första ensilaget blev torrt och bra, så ingen katastrof även om torrhöet uteblir i år.

Anledningarna till att det inte blev torrhö var att jag befarade att det skulle komma att bli mycket gräs på höåkrarna här hemma och när jag slog det kunde jag bara konstatera att jo, rätt hyggligt, och det är ju bra. Men att få det ordentligt torrt med den väderlek som utlovats skulle, i fallet att ta det som torrhö, kunna bli knepigt, mögligt och brunt hö har jag haft, och det vet jag, att det vill jag inte ha igen. Så vädrets makter, som man inte kan lita på, var en orsak. En annan orsak var att vi förut om åren ofta varit bara Pappa och jag som kört in höet, då har mängden inte varit så stor, men, i år var det annat.. Visst finns det folk i knutarna att fråga, men att noisa med folk att stå på hövinden och rada hundratals höbalar i +30 grader en stekhet dag är ingen höjdare.

Allt pekade mot att rulla ihop gräset till ensilage, har man plast runt vet man nästan vad man har. Hellre lite förväxt gräs i ensilagebalar än tunga fuktiga småbalar som möglar och dammar. Gladeligen sa det pang i bordet och balmaskin och plastare hämtades från Anisor. Balmaskinen är en Claas 46, med efterföljande Elho inliner. Det betyder att när den skall backas ombord på pråmen blir det lite trickit, med traktor, balmaskin och plastare i ett ekipage blir det 10 hjul som skall prickas rätt ombord på ramperna upp på pråmen, och dessutom med två leder… Det är i sådana situationer jag är lycklig som kan ropa på pappa och veta att jag får hjälp.

Väl hemma i vackert ( läs, grymt hett ) väder balades det sedan ihop 52 ensilagebalar på ca 3ha. De senaste åren har vi för smidighetens skull kört ihop småbalarna med fyrhjuling och en hemlagad vagn. Det brukar gå fort och bra. Man kan ta ca 50-70 balar med sej åt gången, men i år fick även fyrhjulingen ledigt, vilket också var helt bra med tanke på bensinåtgången. Omvandlar man mängden 52 ensilagebalar till antalet små höbalar skulle det ha blivit ca 52 resor till och från åkern med fyrhjulingen.

Så att sätta gräset i plast sparar på mina väder-nerver, det sparar på både min och pappas rygg, jag slipper bli sönderbränd av solen alla de dagar och timmar jag annars skulle ha suttit och svängt på höet och så sparar det många liter svett som annars skulle ha gått åt.