För en del av oss grönsaksodlare har odlingssäsongen redan börjat med sådd av frön till plantor för senare utplantering på åkern. Jag brukar också ha löken, purjon, de tidiga sallaterna och kålväxterna sådda vid det här laget. I år har jag inte ännu sått någonting, dels har det verkat som om våren skulle bli sen och dels har inte växthusplasten kunnat bytas då det varit fullt med snö och is där plasten skall fästas, men främst beror förseningen på att jag väntat på vår nya såmaskin. Såmaskin var utlovad till den 20-25 mars men kom först igår, almanackan samt det radikala väderomslaget meddelade att det är hög tid att påbörja plantdrivningen. Trots att plasten på växthuset ännu inte är bytt satte jag på grundvärmen för att börja värma upp golvet och få tjälen att släppa sitt grepp och för att få kontrollerat att inga rör läckte. Började montera såmaskinen på kvällen men avsaknaden av monteringsanvisning gjorde arbetet drygt trots att maskinen är snarlik den jag hade tidigare. Ville så gärna få maskin igång ifall det skulle vara något problem som jag borde reda ut med fabriken innan veckoslutet. Vid 4-tiden på morgonen var jag så långt hunnen att det bara skulle ha varit att stoppa stöpseln i väggen men då stöpseln hade 3 flata stift istället för våra normala schukostöpslar gav jag upp och gick till sängs, något blogginlägg hade jag inte heller lust att skriva så det fick bli ikväll istället. Å nu vill det inte riktigt till med infogande av bild heller så även denna dag blev lång.
Författare: Christer
Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.
Internationell business.
Trots att jag i själ och hjärta är lokalpatriot och försöker både handla och sälja lokalt för att stöda näringslivet i regionen så är jag ibland tvungen att frångå mina principer. Så är fallet nu visavi nyanskaffningarna till produktionsutrymmena och det av den enkla anledningen att jag inte finner inhemska alternativ när det rör sig om specialmaskiner för grönsaksodlingen. Så idag har jag tullklarerat en såmaskin för sådd av grönsaksfrön från Australien , haft besök av en dansk försäljare av rotfruktskördemaskiner och per telefon diskuterat en engelsktillverkad tvätt-och sorteringslinje med deras nordiska representant från Sverige.
Har avslutat dagen med ett vattenjumpapass tillsammans med yrkesbröder och -systrar som en kväll i veckan deltar i Folkhälsans “vattengymnastik för bönder”. Förutom hjälp med upprätthållande av konditionen ger dessa tillfällen också möjlighet till att på bastulaven ventilera aktuella frågor. God kondition krävs i mitt arbete och jag jobbar också mycket ensam så veckans vattenjumpa ser jag fram emot.
Nya tag…..
Trots att detta är min 24:e säsong som självständig jordbrukare på egen torva så är mycket nytt i år. I och för sig så brukar det för det mesta vara något nytt varje år, som sig bör i ett företag som utvecklas, men i år kommer mycket att vara nytt. Denna gång är dock det nya inte en planerad förnyelse av företaget eller utrustningen utan en påtvingad åtgärd för att vi överhuvudtaget skall kunna fortsätta som jordbrukare i samma utsträckning som tidigare. Orsaken till nyanskaffningarna är den förödande brand som drabbade oss i fjol då hela produktionsbyggnaden brann ner till grunden och med den en hel del maskiner, produktlager, förnödenheter m.m. Kände mig inte redo för pensionärshemmet så trots de senaste årens motgångar fanns inget annat att göra än att kavla upp ärmarna och ta nya tag.
Nytt för mig är också detta bloggande så det känns lite spännande så här inledningsvis men jag har ju aldrig varit rädd för nya utmaningar så ser med tillförsikt fram emot en ny säsong och nya erfarenheter. Nya tag där med………