Författare: Christer

Dagens inlägg kanske någon tycker att hör till kategorin “ständigt gnällande bönder” men jag skriver det ändå för jag blev så ledsen.
Inspekterade snösmältningen på fjolårets sallatsfält och kunde konstatera att det gått som jag befarade med den på åkern övervintrande bevattningsanläggningen. En snabb kontroll gav vid handen att åtminstone 3 spridare var totalförstörda efter att ha hamnat under snöskotrar.
Jag brukar normalt förvara bevattningsanläggningen inomhus men senaste höst överraskades jag av den tidiga vintern och spridarna frös fast på åkern. Då jag av erfarenhet vet att åkern tas i besittning av skoterförarna så fort tillräckligt med snö fallit försökte jag be dem köra runt fältet då bevattningsanläggningens plastdelar är så sköra i kyla. En del hörsammade min vädjan men tyvärr inte alla, av spåren att döma kunde man nästan tro att de med flit försökt meja ner spridarna, men så elak är väl ändå ingen?
Idag var fältet för blött för en grundligare granskning så förödelsens omfattning klarnar först senare men förutom nya delar så tar det också tid att få dem beställda och monterade.
Ifjol förorsakade skotertrafiken inga materiella skador men tjälen gick djupt i skoterspåren och ledde till att de tidiga grönsaker som jag planterade där inte blev färdiga samtidigt ned grönsakerna på resten av fältet. Blev därför tvungen att skörda dem några dagar senare och en extra tur med skördevagnen och timanställd personal kostade mig uppskattningsvis en 100€ extra. Ändå är det inte de ekonomiska följderna som gör mig ledsen utan den respektlöshet som förarna visar med att mot gällande lag inte fråga om lov att korsa åkern. Jag förstår mycket väl att det är ett nöje för skoterförarna att susa iväg över de snöklädda vidderna och det nöjet förunnar jag dem nog om det sker på mina villkor på mina fält. Och det är ingen tröst att jag inte är ensam, vet jordgubbsodlare som fått täckväv förstörd och andra övervintrande grödor far också illa av skotertrafiken.
Vill rikta ett tack till dem som hörsammade min vädjan men faktum är att inte en enda har frågat om lov att korsa åkern och det tycker jag är respektlöst.

För en del av oss grönsaksodlare har odlingssäsongen redan börjat med sådd av frön till plantor för senare utplantering på åkern. Jag brukar också ha löken, purjon, de tidiga sallaterna och kålväxterna sådda vid det här laget. I år har jag inte ännu sått någonting, dels har det verkat som om våren skulle bli sen och dels har inte växthusplasten kunnat bytas då det varit fullt med snö och is där plasten skall fästas, men främst beror förseningen på att jag väntat på vår nya såmaskin. Såmaskin var utlovad till den 20-25 mars men kom först igår, almanackan samt det radikala väderomslaget meddelade att det är hög tid att påbörja plantdrivningen. Trots att plasten på växthuset ännu inte är bytt satte jag på grundvärmen för att börja värma upp golvet och få tjälen att släppa sitt grepp och för att få kontrollerat att inga rör läckte. Började montera såmaskinen på kvällen men avsaknaden av monteringsanvisning gjorde arbetet drygt trots att maskinen är snarlik den jag hade tidigare. Ville så gärna få maskin igång ifall det skulle vara något problem som jag borde reda ut med fabriken innan veckoslutet. Vid 4-tiden på morgonen var jag så långt hunnen att det bara skulle ha varit att stoppa stöpseln i väggen men då stöpseln hade 3 flata stift istället för våra normala schukostöpslar gav jag upp och gick till sängs, något blogginlägg hade jag inte heller lust att skriva så det fick bli ikväll istället. Å nu vill det inte riktigt till med infogande av bild heller så även denna dag blev lång.