Rusningstrafik i Tallmosan

Det börjar blir riktigt trafikproblem i Tallmosaskogen. Det är fullt med maskiner och bilar där. Förra veckan var Kamars Tage  och tog upp dikeslinjen med sin processor och den här veckan har jag kört ut virket. Men det gäller att passa på med körandet. Vägen är smal och man kan inte mötas  så ibland måste någon backa. Där rör sej traktorer, skogsmaskiner, bilar och ibland stora lastbilar med släp.

Det är riktigt träffpunkten  i byn just nu och man träffas och pratar en stund. I går hade jag en skogstraktor framför mej

skogstraktor.DSCN2152

och flera fordon bakom mej

trafik_Tallmosan_DSCN2153

Det går bra att köra ut virket men det tar en hel del tid att få vägen i skick. Jag kör på den gamla dikesvallen som är ojämn och måste fyllas med kvistar i groparna. Att köra bredvid vallen är otänkbart för man fastnar i den djupa och hårda snön genast. Hjulen malar sönder snön till pulver som inte bär och marken under snön är inte heller frusen så traktorn kan gräva ned sej hur djupt som helst om man inte är försiktig. Men får man en gång spåren uppkörda så gör den hårda kölden på nätterna vägen riktigt fin. Vi hade -26 grader i går morse. Men så finns det en hel del stubbar också som måste sågas bort för att man skall komma fram.

stobb_DSCN2149

Det är kallt ännu åtminstone en vecka men alla har bråttom för snart är det fina skogsvädret slut och då vägarna tinar så bär de inte alls på mossen. Så det är skogsarbete sju dagar i veckan som gäller.

 

Livat i skogen

Det har varit bråttom i skogen och orsaken är förstås det fina vädret. Det har inte snöat på länge utan varit kallt och skogsvägarna är rena autostradan. Och då det går bra så skall man ha bråttom för det kan bara bli sämre. Det är också ljust mycket längre nu redan. Men jag har inte börjat så tidigt på morgonen för det har varit riktigt kallt på natten så jag väntar hellre tills maskinerna har blivit litet varmare. Temperaturen kan stiga med 15 grader från sju på morgonen till 10 på förmiddagen. Förstås har jag motorvärmaren på på morgonen men alla oljor är ju kalla efter nattens köld.

Idag körde jag ut årets ”bålaträä” (stort träd) som jag skrev om redan tidigare. Det blev fem stora stockar och vagnen var halvfull bara med ett träd …

bolagren2013.DSCN2119

Lommen (första stocken vid roten) var som sagt 75 cm och gick med nöd och näppe som svarvstock. Men inte ens andra stocken dög till sågstock utan den var för grov så den blev också svarvstock. Inget fel i det för svarvstockarna betalas enligt högsta prisklassen. Enligt tabellen är första stocken närmare en kubikmeter fast mått och andra ännu över en halv kubik. Hela trädet gick då på omkring 2 kubikmeter vilket är ganska ovanligt.

Men ser man på raden med svarvstockar så skiljer ”bålagrenen” inte ur så mycket (andra varvet till höger). De andra granarna var också stora. Det blir grovt virke i år. ”Pinnarna” till vänster är alltså vanliga stockar …

svarvstockar_DSCN2121

Vägarna är alltså fina i år och det beror på den djupa snön som jämnat ut alla gropar. Den här vägen var riktigt eländig i höstas med djupa hjulspår. Jag kunde inte ens köra på den med skördetröskan utan måste köra hem över åkrarna. Då trodde man inte att man skulle kunna köra till skogen på högsta växeln. Nu önskar jag bara att det här fina vädret fortsätter så länge som möjligt. Köld men ingen snö, tack …

Aaltjerrs_veein_DSCN2105

Det hinner bli ganska sent innan man kört det sista lasset. Jag måste bara ta ett foto inan jag körde hem:

afton_DSCN2104

 

 

Optimal gödsling – för vem ?

Då man sitter och deklarerar så hittar man på allt möjligt för att för en stund slippa kvittona. Eftersom jag är gammal matematiker (låter litet som ”astmatiker”) och jag länge retat mej på struntpratet om ”optimal” gödsling så började jag göra en enkel matematisk analys av ”optimal gödsling”.

Först gör man en massa antaganden som troligen inte stämmer men man måste få frågeställningen i matematisk form för att alls kunna gör en analys. Verkligheten är alldeles för invecklad. Så jag antog att lönsamhetskurvan är en upp-och-nedvänd parabol (x i kvadrat). På x-axeln (dn vågräta) finns den mängd pengar man sätter på gödsling och på y-axeln (den lodräta) de pengar man får in från skörden. Vi kan låtsas att 5 betyder 500 euro eller nånting – det exakta värdet har ingen betydelse för principen. Då får man inget alls in om man inte sätter ut nånting på gödsel. Här påpekar Mats direkt att det inte alls stämmer – vilket han har rätt i – men i en matematisk analys bryr man sej inte om småsaker :-). Det kallas att ”abstrahera”.

polynom_graph_20130301_005134

Parabolen är den gula kurvan. Det intressanta är emellertid hur mycket jag får in för varje euro jag lägger ut. Den största bruttoinkomsten får jag vid x=5 dvs. om jag lägger ut 500 euro så får jag in 500 euro. Det är ungefär där den största hektarskörden ligger. Sätter jag mera gödsel så börjar kemikalierna förgifta marken (ni har väl sett hur de bränner där en hop spillts ut ?)  och inkomsterna blir lägre trots större utgifter.

Men lönar det sej att sikta på maximal hektarskörd ? Tja, för gödselfirman lönar det sej nog men knappast för en bonde (om man inte ser det viktigaste i att kunna skryta för grannarna om sina stora hektarskördar – det är ju mänskligt). Om vi gör en matematisk analys så vill vi veta hur mycket mera man får in för varje satsad euro och då måste vi hitta derivatan för kurvan dvs. tangenten i kurvans olika punkter. Nu är det en smal sak att hitta derivatan (ifall  funktionen för kurvan alls går att derivera) och för x2 är den 2x.  Eftersom den gula kurvan är vänd upp och ned och flyttad så får den funktionen -0.2(x-5)2 +5 och derivatan blir -0.4(x -5). Derivatan är den blå linjen.

Derivatan visar direkt hur mycket jag får in för varje euro jag ger ut och vi ser att ur lönsamhetssynpunkt är det helst förkastligt att försöka få maximal hektarskörd. I x=5 är derivatan noll och ger man ut en euro till så får man ingen ökning alls i inkomsten. Även om det kan vara optimalt för Yara så är det absolut inte optimalt för oss.

Om vi går bakåt i kurvan (x blir mindre) så börjar derivatan stiga och i punkten x=2.5 så är derivatan 1 vilket betyder att vi för varje euro vi lägger ut får en euro tillbaka. Det leder inte direkt till någon förlust men inte heller till vinst. Var och en måste fundera ut om man vill satsa upp till den punkten. Jag gör det inte utan håller mej ordentligt under den. Den violetta linjen visar att gödsling med x=1 ger litet under två euro tillbaka då man satsar en euro.

Nu är ju den gula kurvan helt felaktig eftersom den går genom noll (som Mats helt riktigt påpekade enligt min fantasi). Men tanken var bara att visa principen för hur man beräknar ”optimalt”. Och det viktigaste är att först definiera optimalt – för vem ?

I verkligheten finns det alltid näring i jorden så kurvan går aldrig genom nollpunkten. Problemet med verkligheten är att det inte finns någon gul kurva som passar alla alltid. Tvärtom så varierar kurvan från plats till plats och dessutom från tid till tid. Egentligen borde man kunna se in i framtiden för att veta hur ”optimal” gödsling ser ut. Om man vet hurudant sommarens väder blir så kan man litet gissa sej till hur man borde gödsla. Här kommer erfarenheten in. Tyvärr säjer min erfarenhet från 60 års jordbruk (och väder) att man aldrig vet hur det blir. Farsan tyckte att det är bäst att gödsla måttligt och lika mycket varje år för det värsta är om man kommer i otakt med vädret och gödslar mycket de år det blir regnigt. Så dra man ned gödslingen nästa sommar – och så blir det torrt …

Nåja, inte var det här till någon nytta men det var roligt att pyssla litet med matematik som omväxling i kvittoradandet.

 

Hur dum får man vara ?

Reviret ringde och undrade om jag huggit upp för skogsdikningen. Nä, det hade jag inte. Så jag tog motorsågen och åkte till Tallmosan. Det var inte så lätt att ens få början för bredvid diket hade det växt upp så tät småskog att man inte fick omkull nånting. Dessutom hade yrsnön bildat drivor just där. På de gamla lerhoparna gick snön upp till knäna men i groparna upp till midjan.

Så jag började snabbt fundera på att ta en processor. Det borde vara lätt för allting skall bort bredvid diket. Sagt och gjort. Men det jag inte kom att tänka på är att man borde röja först. Så igår var jag tillbaka i snön som under tiden smält och frusit så den inte brast och inte bar. Man tog ett steg och så vilade man upp sej och så tog man ett steg till – eller kravlade sej upp ur gropen. Det var ju det här jag hade tänkt undvika genom att ta en processor …

På kvällen var jag slut och röjningen var det också slut med. Det får vara tills snön smultit. Röja ska man på hösten före snön lägger djupa drivor. Men förra hösten var för jäklig och höstarbetena på åkrarna  drog ut tills snön kom i december.

Jag hörde annars att det varit rena katastrofen med skogskörningarna på mossarna i år. I går läste jag i Landsbygdens Folk att det går så bra att hugga i Österbotten i år. Nå, här är det tvärtom. Nån tjäle finns det inte. En stor grävmaskin med band står och väntar på att de skall köra ned sej med traktorerna och så drar den sej fram med skopan till platsen och försöker få upp dem.

I dag återvänder jag till hemskogens stenbackar och de stora granarna. Där har rötterna ”växt upp” så att man egentligen inte behöver skyffla snö alls. Snövintrar skall man inte röja och gallra utan såga stora träd. I den här åldern borde man ha lärt sej det redan.

Skogslov

Förr kallades det skidlov och senare sportlov. Här har det varit ”skogslov” för barn och barnbarn har varit i skogen och sågat stock (nåja, nästan). Det har varit bråttom hela veckan för nu var det fint skogsväder.

Som vanligt har vi sågat stora granar som egentligen borde ha tagits bort för många år sedan. Då de blir för gamla så blir det bara en massa kvistar och så finns faran att de får röta. Men många vintrar gick förlorade på grund av skogsdikningen – först att hugga upp dikeslinjerna och sedan att städa upp och flytta vägar och broar.

Årets monstergran (tillsvidare) är 75 cm i roten och 24 meter blev stock så höjden var över 30 meter. Det var maximala måttet för godkänd svarvstock (75 cm). Vanlig stock får bara vara 55 cm.

monstergren2013_DSCN2058

Också korta stockar (3,9 meter) är så tunga att lastaren knappt orkar lyfta dem. Ibland måste man lyfta en ända i taget och försiktigt försöka lirka stocken dit den ska.  I jämförelse med den här ser de vanliga stockarna ut som stickor och jag måste hoppa ned från traktorn och mäta att de faktiskt är över 16 cm i den smalare ändan.

Men skogsvägarna blir bra med en tjock matta kvistar utanpå stenarna. Lite problem har vi på åkern där yrsnön lagt drivor men nu kan man för det mesta köra på högsta växeln på skogsvägarna vilket sparar en massa tid. Det blev riktigt fina vägar då vi körde med schaktbladet bakvänt över dem. Man måste vända det så det inte fastnar i stubbar och stenar.

Rötan är ofta ett problem i de här trakterna men den här veckan klarade vi oss med ett fåtal rötskadade granar. Om trädet har röta så blir det bara energived av det och priset går ned till en tredjedel eller mindre. Så det är spännande då man fäller. Om det börjar komma bruna sågspånor så blir man inte glad.

Nu är ”skogslovet” slut och tur var det för jag börjar bli riktigt trött. Kvällarna har ofta gått till att man ligger på soffan och låtsas se på TV (det tar max. fem minuter så faller ögonlocken ihop). Dagarna börjar redan bli långa och med flitig motion så tar skogsluften nog musten ur en.

Nästa vecka blir det deklaration. Då måste man städa arbetsrummet och söka fram de sista kvittona. Men visst vore det trevligare att fara till skogs och såga i stället …