Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

Fy för platta tak

Här i norr skall ett tak ha en ordentlig lutning. Och det har alla våra tak – utom ett. Då jag byggde flislagret så minskade jag lutningen på taket för att få tillräcklig höjd under. Och det har jag minsann fått sota för. I motsats till arkitekter och planerare som bara sitter vid skrivbordet och ställer till elände för andra så måste jag skotta snö från det eländiga taket.

I dag var jag tvungen att klättra upp på taket och minska på tyngden. Det var över en meter snö och det var tung snö som varit blid ett par gånger men fort farande var lika tung – men hårdare. Det fanns ungefär 100 kg per kvadratmeter och då taket är 70 kvadratmeter så har jag skyfflat ned ca. 7 ton idag. Det var inte bara snö som fallit direkt på det taket utan ovanför finns det riktigt stora taket på torken som är omkring 140 kvadratmeter och därifrån har snön rasat ned på flislagrets tak – men inte vidare.

Så nu e bisin sluut (gubben är trött). Det blev inget aftonarbete idag utan jag låg på soffan och stönade utom då jag kravlade mej upp för att dricka nånting. Jag tänkte köra nya spår i blidan på skogsvägarna men det orkade jag inte med idag.

Så bygg INTE hus med plattare tak än ”tridideilsrööst”. Det får man om bredden på huset delas med tre och en sådan stolpe ställer man i gaveln under kroppåsen. Moderna människor vet förstås inte vad det är men ordet finns i Svenska akademins ordbok (kolla på nätet med sökorden SAOB och röste). Till och med tredjedels röste finns med. Det ger en lutning på ca. 34 grader.

Tyvärr tillverkas numera nästan alla hallar och hus med mindre lutning så det är inte alls underligt att de rasar ihop under snön. Människan tycks bara bli mera korkad hela tiden. Jag köpte också ramen till den nya torken men krävde att lutningen skulle vara 34 grader. Och så gick jag min olycka och byggde flislagret med mindre lutning. Men i motsats till planerarna får jag varje vinter betala dyrt för det misstaget.

Annars har flislagret fungerat fint. Jag fyller på mellanlagret med frontlastaren och förvarar skopan i flislagret så den hålls torr och ren. Betonggolvet ger ett stabilt underlag för frontlastaren. Vanligen kör jag sex skopor varje vecka.

Det finns för mycket träd i skogen …

Vi hugger och hugger och alltid finns det 20 stammar kvar som borde bort. Jag plockade fram ett gammalt foto från 2010 för att jämföra:

Och så ett foto från i år (2013):

Det är litet glesare men inte precis något kalhygge. Tallarna kanske jag lämnar kvar som fröträd eftersom där finns granröta. Å andra sidan har vi massor med älgar i skogen som gillar tallplantor …

Men sedan finns det en massa hektar kvar att såga ned – för att inte tala om gallringarna. Men det har inte varit gallringsväder på fyra år nu. Helst gallrar man inte i en meters snö. Men det positiva är ju att det inte ser ut att bli fritidsproblem i den närmaste framtiden. Varför skulle man betala för en processor (som nog gör jobbet snabbt) medan man ligger på soffan och blir fet och dör av överflöd. Jag läste i dagens tidning att man skall vara halvsvulten för att leva länge. Nåja, det får väl vara någon måtta med allt.

Fint vinterväder

Ibland kan man inte klaga (hur man än skulle vilja). Nu är vädret i det närmaste perfekt för skogsarbete. Ingen snö på länge och -15 grader (bara -8 på dagen). Vintervägarna är hårda och bra och jag har börjat köra ut stockar. I dag kunde man riktigt njuta av vädret och skogsarbetet. Inga södernresor kan vara bättre än det här.

Det blev litet avbrott då svängmekanismen på lastaren slutade fungera. Det var i princip kvickt ordnat men då traktor och lastare var varma inne i verkstaden så fixade jag en hel del annat som blivit uppskjutet alldeles för länge. Bakrutan var viktig för det har varit usel sikt vid lastning och det kan vara direkt farligt. Polykarbonatskivan visade sej vara utmärkt. Den är klar som glas men ändå böjlig vilket var bra för hydraularmarna skulle ha spräckt glas genast då jag startade traktorn. Nu ser jag fötterna på lastaren och dessutom lamporna till elventilerna. På bilden syns polykarbonatskivan inte alls – och det är så det skall vara (nåja, då den blir smutsig så syns den nog).

En sak som retat mej länge var knapparna till elventilerna (de gula små och runda). De är svåra att använda med handskar eftersom det händer allt möjligt då man i misstag snuddar vid dem. Värst var knapparna till stödbenen bakom spakarna så jag lödde loss ledningarna och byggde en skild låda (med stora gröna och röda knappar). Materialet var billigt på Biltema. Tryckknapparna är tyvärr av dålig kvalitet så det kan hända att jag måste byta dem – men de får vara tills de går sönder. En fördel med de nya knapparna att man nu kan sänka och lyfta bägge stödbenen med en hand.

Och så var det nödvändigt att montera lampor framåt. I skogen är de vanliga strålkastarna för lågt så jag köpte lysdiodlampor (LED) och monterade i takkanten ovanför vindrutan. Priset var tufft – tio gånger högre än gammaldags arbetslampor – men hållbarheten borde vara tio gånger längre också. Numera börjar arbetslampor med lysdioder vara helt användbara – jag är riktigt nöjd med de här. Och ändå är de bara 15 och 10 W vilket betyder avsevärd inbesparing på strömsidan.

Men för att få lamporna inkopplade måste jag bygga en ny central i hytten. Den behövdes också till den nya fläkten och för uttag till lastarens elventiler samt till radiostyrningen av vinschen. Det är ingen vacker konstruktion – men stark och torde fylla sin funktion. Där finns två dragströmbrytare för lysdiodlamporna och fläkten, tre säkringar och två uttag.

Och så satte jag ett gummi runt svängpelaren för att hindra vatten att rinna in i oljebadet för svängkuggarna. Jag fick svar från Farma att det numera finns en plåt som skall hindra vatten att rinna in – men jag tror mera på gummi (tack till Matts för idén). Gummiremsan är fastspänd med en stor (200 mm) slangklämmare.

Nåja, ”int ein daa uutan förlustär” (inte en dag utan förluster) som förra bisin sa. I dag började en hydraulslang läcka vid gripen så det blev litet avbrott i stockkörandet. I stället tog jag stora Zetorn och körde spår. Det hade nämligen snöat litet och redan ett par cm lös nysnö isolerar en hel del. Så man måste packa till den. Och så började jag fälla granar igen.

På kvällen blev det fliskörning. Det går åt ungefär en liten skopa per dag – kanske en halv kubik. Sådant kan man sköta på kvällen fastän det är mörkt. I kväll var det i alla fall ett strålande månsken – nästan bättre än de mulna dagarna i december. Man blev riktigt lyrisk och tänkte som Jeremias i Tröstlösa: ”En borde inte sova då natta faller på …” (skrivet av Levi Rickson 1915 på närkesmål). Tur att man inte bor i en stad.

Kallt men livat

I morse var det -30 grader (på vissa håll i Hindersby -34) så jag försökte inte ens fara till skogs. Både slangar och metall är sköra i en sådan kyla och man bara kör sönder nånting. Zetorn och lastaren är ännu inne i verkstaden och det är lika så bra. I princip kan jag skruva ihop den och börja köra men då den en gång är uppvärmd så började jag fixa en del som blivit ogjort.

Nedre bakrutan måste jag skruva bort för att få in hydraulbordet men det är kallt så jag köpte en plastskiva för att täcka hålet. Det är en hel vetenskap att välja rätt plast. Den borde vara genomskinlig, UV-tålig, skraptålig, reflexfri och böjlig. Jag kollade upp Etolas alla plaster och tittade på nätet på egenskaperna hos olika sorterna tills jag kom fram till att jag skaffar en polykarbonatskiva för övre delen och 0,5 mm PVC-folie för nedre delen (där hydraularmarna tar emot).

Sedan skaffade jag lysdiodarbetsljus (LED) från IKH vid Ring III och byggde ny central för hytten med säkringar och strömbrytare. Fördelen med lysdioder är att de dra mycket litet ström. Jag köpte 10 W minilampor att sätta ovanför vindrutan framåt och de drar bara 0,75 A ström. I skogen behöver man en mängd lampor åt olika håll och då börjar strömmen redan vara betydande med gammaldags glödlampor. Om de visar sej vara bra så tänkte jag installera en under bommen också som lyser direkt mot gripen. Men då måste jag bygga riktigt starka skydd av 8-10 mm bandjärn för ibland dänger man i misstag bommen mot ett träd. Då håller inte ens tjock plåt.

Samtidigt installerade jag ordentliga uttag för lastarens elektriska ventiler och för radiostyrningen till vinschen. Tidigare hade jag bara en mycket osäker provisorisk förlängningssladd.

Alla kvällar har de senaste dagarna gått till Hindersby teater som ger ”Fritt fram på 60-talet”. Jag förevigar nämligen teatern för framtiden på video. Halva byn har lagt hela hösten på att repetera och bygga upp scenen för pjäsen som är skriven av vår egen teaterchef Isa från Mosabackan (en byadel i Hindersby). Hon har förresten varit riktig teaterchef i Sverige förrän hon blev pensionerad. Och så har vi Robert Jordas som är utbildad skådespelare och som har regisserat pjäsen. Så mycket av byns resurser har satts på pjäsen att den absolut måste sättas i minne (digitalt nuförtiden). Då vi började med byapjäserna så köpte jag en fin HD-videokamera bara för teatern.

Det har varit fullt hus och flera föreställningar är redan utsålda. Och det är fint för vi behöver pengarna från föreställningarna för att reparera taket på den stora lokalen (byggd 1930).

60-talet var en brytningstid som syntes inom musiken (Beatles och Liverpool sound kom), inom jordbruket som mekaniserades och i arbetsfördelningen. I pjäsen förs det fram i gubbarnas matlagningskurs och Damklubbens resa till Stockholm med Bore III.

Nå, kursen slutade nu inte riktigt som det var tänkt men Rom byggdes inte heller på en dag :-). 60-talet var ju ”mitt” årtionde eftersom det hände under min känsligaste ungdomstid. Mopedknuttarna som körde genom byn utan ljuddämpare kändes bekant och pratet på Posten som vid sidan av handelslaget och banken var byns träffpunkt var också äkta sextiotal.

Pjäsen avslutas med Brandkårsfesten som tillsammans med Johannifesten var sommarens höjdpunkter. Halva byn stod på scenen och det märktes i slutet då det började bli trångt där när alla slulle sjunga slutklämmen. Det är hårda bud i Hindersby nu i flera veckor framåt tills föreställningarna är förbi och folk kan pusta ut.

Morr och grrr

Skogsarbetet har börjat på allvar och det går ganska bra nu då det frusit på litet. Men inte blir man glad då två tredjedelar av de stora granarna är ruttna. I dag kapade jag de som vi fällde på lördagen och på vissa måste jag kapa tre sulfatpropsar först. Det är 9 meter bort av den tjockaste delen och kvar blir bara en eller två små stockar. Så det här är nånting man alls inte vill se:

Då jag skruvade sönder lastaren så verkade kuggarna i vridmekanismen vara i skick men oljebadet var fullt av vatten ! Och vatten är inte något bra smörjmedel. Det är helt otroligt. Vilken idiot till konstruktör bygger en skogslastare som inte tål regn ? Eller var den konstruerad att användas enbart inomhus ?

Det var en riktigt lömsk sak och det var tur att jag skruvade sönder den. Det finns en propp där man kan kontrollera oljenivån och det hade jag gjort men vatten är tyngre än olja så det fanns bara en liten mängd olja utanpå vattnet – fast det såg man inte genom kontrollhålet. Man kunde ju inte ens föreställa sej att vatten kunde rinna in i oljebadet. Inte vet jag hur man skall kunna täta uppifrån heller. Troligen får jag bara byta olja väldigt ofta i oljebadet så att det inte hinner komma in så mycket vatten. Det är ju en billig lastare men annars verkar den inte vara så dålig. Som gammal ingenjör blir man i alla fall upprörd över en sådan konstruktionsmiss.

Nåja, nu gäller det att såga omkull träd för brinnkära livet. Snart kommer våren och dåligt före och så blir det vårsådd. Många väntar på vår, sol och värme men jag hoppas att det är kallt länge än så man hinner få ut en massa virke ur skogen.

Kårtår

Så har det äntligen blivit skogsväder. Vi körde spår i flera dagar och nu har kölden gjort dem hårda. Trädena (mest stora granar) skall fällas, kvistas och kapas. Men vilka mängder kottar det finns på granarna i år !

Det är ju mums för oss som sysslar med naturlig föryngring. Förstås beror det också på sommaren men jag har sett områden som ser ut som en grön matta med massor av små granplantor. Nu finns det förutsättningar för sådana mattor nästa sommar.

Annars var det en dålig dag i dag. Två tredjedelar av granarna var ruttna och hade den bruna rötan som går långt upp i stammen så det bara blir en stock av ett stort träd där det för ett friskt blir fyra 5,5 meters stockar. Sur blir man då man måste kapa tjocka fina träd till sulfat eller energivirke. Men bort måste de. Det är ingen idé att ha ruttna granar att stå kvar. Jag tror vi lämnar tallar som fröträd för att bli av med granrötan.

Och i går gick den nya lastaren sönder så den står i verkstaden för att repareras. Tur att man har en varm verkstad. Med en 100 kW radiator med fläkt så får man snabbt upp värmen i verkstaden även om man kör in en kall maskin. Det är minsann inte roligt att reparera maskiner utomhus i smällkalla vintern. Vi har nu -21 grader och kallare ser det ut att bli. Tydligen hör vi till östra Finland den här gången.

Och så dagens språkfråga: Vad är ”kårtår” ? Vinnaren får evig berömmelse och titeln Äkta Östnylänning. Jag kan tipsa att det har med skog att göra.