Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

Lervälling

Visst har man varit med om leriga höstar. Hindersby är ju känt för sin lera som säkert är lerigare än på annat håll. Då istäcket smälte efter istiden så hamnade sanden och annat material på annat håll och här lades all leran – och så stora stenar. Men nu slår lervällingen nya rekord. Utanför vår port.

Bilden berättar inte hela historien. Det ser någorlunda bra ut men är i själva verket 5-10 cm genomblöt lervälling. Den blev riktigt smaskig då grävarna körde bort det material som de grävt upp från kabeldiket i vägen (lera alltså). Och det regnade ordentligt hela den dagen så blandningen blev värre än nånting vi sett tidigare. Då den bättre hälften kom hem måste jag föra ut gummistövlar åt henne för att hon skulle kunna komma in.

Men vi klagar inte. Det är så bra att få bort elstolparna att en halv meter till av lervällingen inte skulle störa ens. Och snart försvinner A-stolpen på bilden också. Den nya matningskabeln är redan nedgrävd till ladugården där huvudcentralen finns. Men postiljonen kommer inte att vara glad i morgon …

Tur att vi inte hann förnya granhäcken bredvid porten. Då A-stolpen skall tas bort så blir det säkert ganska eländigt och troligen stryker postlådorna med också. Så det blir att göra om både portar och häckar och postlådor. Och det är ju bra.

Det gick fint att köra med tallriksharven efter frostnätterna men då regnet kom på fredagen så var det slut. Då satte jag plåtar på gripen och började rensa diken i stället. Att kröka plåtarna (6 mm) var inte så lätt. Jag har länge tittat på hydrauliska pressar men det har inte blivit av att skaffa en sådan än. Nå, det går ju också med att lägga plåten över två stockar och köra den stora Zetorn över den. Vackert blev det inte men krokigt.

Man tycker ju att leran borde vara som smör efter allt regnande men icke … Ytan är nog nästan flytande men tio cm djupare är det ganska hårt. Det här är ju inte någon grävskopa men man får bort gräs och torvor från diket i alla fall.

Nu hade jag väntat torrare väder för nästa vecka men de eländiga vädergubbarna har börjat hota med 20 mm snöslask till tisdagen. Tröskan borde göras ren men det är inte lätt i det här vädret. Och jag vill absolut inte köra in den i ladan förrän den är ordentligt rengjord. Då drar den till sej en massa gnagare och jag har varit tvungen ett år att byta en massa kablar som var avgnagda bakom hytten. Det här året börjar komma upp på Top Ten-listan över år med eländigt väder. År 1962 var här översvämning i skördetiden så vi inte kom ned till byn med traktor ens men det slutade regna nån gång åtminstone. Det här året börjar det regna på nytt så fort det verkar torka upp något litet.

En olycka kommer sällan

ensam. Först gick bakrutan på stora Zetorn i tusen bitar (rent bokstavligt) och jag hann inte köra många varv med tallriksharven så tappade jag en mutter. Ingen stor sak tycker man men det var en engelsk harv och de eländiga typerna använder gammaldags tums muttrar. Jag har en massa skruvar och muttrar i lager men bara metriska. Så det var bara att hoppa i bilen och köra tvåhundra kilometer till Ring III för att köpa en ny mutter för 1:90. Hela den dagen gick förstås förlorad nu då det mörknar så tidigt.

Då jag skulle skruva fast muttern så såg jag att framringen var flat. Nästa dag blev det att skruva loss framhjulet och åka och byta till ny ring. Litet hann jag köra – mest för att se vad som nu skulle gå sönder. Lustigt nog gick det bra och jag kan i morgon börja dagen med maskiner som borde fungera.

Ibland undrar man när man egentligen hinner få något arbete gjort men varje år har det blivit klart i alla fall – om än haltande och med mycket tid i verkstaden. Maskinerna skulle sällan gå sönder om man bara lät dem stå oanvända förstås.

Sedan gör ju stora maskiner en hel del arbete på kort tid. Tallriksharven efter stora Zetorn kör jag nästan på vägväxeln så det går undan. Efter frosten gick det riktigt bra för det vara torrare och ingen lera fastnade på tallrikarna. Det allra värsta är lera som kittar fast i allting och blandad med halm så blir den som sten. Förra hösten var eländig i den meningen – mycket värre än i år.

Så gick det också snabbt att byta ringen – medan jag väntade. Jag har i tiderna bytt ring för hand med ringjärn och det var ett besvärligt arbete som man ibland fick göra om då innerslangen gick sönder vid monteringen. De nuvarande maskinerna gör ringbytet enkelt. Räkningen på 770 euro var inte så trevlig men jag visste redan då jag köpte traktorn att ett ringbyte var nära. Traktorn hade stått ute året runt och ringarna var fulla med torrsprickor.

Jag var också nöjd med frontlastaren på den stora Zetorn. Den har dubbelverkande cylindrar så det var bara att lyfta upp framaxeln och skruva loss hjulet. Inget bråk med domkrafter och stubbar och blankor.

Så det var en riktigt vanlig dag sist och slutligen.

Vintern slog till plötsligt

Det har varit otroligt lång sommar – första frosten kom 23 oktober ! Men sedan blev det helt plötsligt vinter. Ett par kalla nätter och dagar gjorde att markytan frös ordentligt. Inte ens med stora traktorn lyckades jag jämna ut vägen som har djupa spår efter den regniga hösten. Det lär bli varmare till slutet på veckan så då får jag försöka igen. Till all tur hann kabelgrävarna täcka diket i vägen men lerklimparna som ligger kvar är hårda som sten.

Jag klagar inte för det är fint att stolparna kommer bort från åkern men grävandet hindrade mej att göra ren tröskan och köra in den i ladan för där fanns en stor grushög. Så jag tänkte köra med tallriksharven i stället. Först skulle jag dricka kaffe och tog tag i bakrutan för att stänga den – sedan regnade det glasbitar. Hela rutan blev småbitar på en gång. Så det blev att åka till Ring III efter en polykarbonatskiva – glas vill jag inte mera ha som ruta. Och så plockade vi små glasbitar en hel dag. Traktorn stod utanför verkstaden och det var inte bra att lämna glas eftersom barnbarnen ofta springer och leker där. Tyvärr hann det komma snö utanpå men med värmepistol, borste och dammsugare så fick vi bort det mesta. Fast av erfarenhet vet jag att man hittar glasbitar ännu i år efteråt.

Annars var det trevligt med köld. Lervällingen frös och det blev torrt och trevligt. Jag lyckades köra fast ett gammalt dike med schaktbladet. Hade jag försökt tidigare på hösten så hade det troligen blivit en massa djupa spår efter traktorn men nu såg det riktigt snyggt ut. Där leran varit bar hade det frusit ordentligt men där det fanns växtlighet hade marken nästan inte frusit alls än. Men det hinner ännu bli lervälling …

Full rulle

Det brukar bli lugnare efter tröskandet men i år är det full rulle. Jag har inte hunnit göra ren tröskan än för den ena katastrofen har avlöst den andra. Men den nuvarande brådskan är jag bara glad över. Man kunde inte tro att man skulle bli av med stolparna (se Elstolparna) men just nu dundrar en stor grävskopa förbi fönstret och hela huset skakar. I går grävdes elkabeln ned på vägen utanför huset.

Det var inte så lätt. Vägen går tvärs genom vår gårdsplan med huset på ena sidan och ladugården, verkstaden och torken på andra sidan. Så det går tre buntar med rör och kablar under vägen – bland annat värme och el till huset. Det var litet nervöst då grävskopan kom närmare. Då hade redan grannens telefonkabel grävts av och en vecka utan värme och el i huset verkade inte alls lockande.

Men gubbarna som grävde var lugna och försiktiga. Vi hittade de gula plastremsor jag lagt ned för 30 år sedan men rören och kablarna hade jag till all tur grävt ned riktigt djupt. Inte för att jag kom ihåg hur de låg nu mera. Det var före digitalkamerans tid så det fanns inte fotografier heller. Men jag hade ritat hyfsade kartor även om djupet inte blivit uppskrivet. De tre rör som används för datanätets kabel och fiberkabeln var bara 60 cm under vägen så där måste vi dra elkabeln under rören. Men det gick bra och vi har både värme och elektricitet i huset ännu.

Till all lycka hade vi lagt ned fiberkabeln bredvid kommunens vattenledningar på nästan två meters djup så det är inget problem med elkabelsgrävandet. De lägger den på ca 1 meters djup så där finns god marginal. Att bara dra ned kablar till 50 cm djup är ganska farligt för vad som än grävs går ned till det djupet.

Förutom kabelgrävandet måste jag få upp den ladudörr som blåste ned på sommaren. Den var inte så liten – 3,6×4,2 meter så det var litet besvärligt att få upp den ensam. Men man har vant sej vid att göra allting på egen hand så med litet organisation och den stora lastaren fick jag (med nöd och näppe) upp den stora dörren. Man måste bara ta det försiktigt så man inte blir under ifall nånting ger efter. Det värsta var att få ut den ur ladan på sned och sedan svängd.

Men alla är i livet ännu och de täcker just nu kabeldiket i vägen så jag är ganska nöjd. Det blir kallt och snö och värmerören i huset sitter fast men det skall väl ordna sej så småningom. I går spolade jag en slinga som var full med rost så nu är det varmt i arbetsrummet åtminstone.Och så kan man ju elda i de gamla kakelugnarna ännu. Vedlidret borde städas och skräpet brännas upp. Det är inte fullt med ved eftersom mellantaket måste lyftas upp då den gamla torken rivs.

Ännu inga större fritidsproblem i sikte …

Rök utan eld

Där det finns rök finns det inte eld. Inte åtminstone i pannrummet. Det vart litet panik häromdagen då panntemperaturen gick ned. Vanligen beror det på att jag glömt fylla på flis men inte den här gången. Så jag öppnade pannan och den var nästan helt tilltäppt. Vid närmare eftertanke så hade den inte blivit sotad på hela sommaren. Jag hade nog tänkt göra det men så var det hela tiden bråttom och tröskandet som drog ut på tiden alldeles grymt gjorde att pannan glömdes bort.

Nå, det var en enkel sak att bära bort askan och putsa rökgångarna. Men så märkte jag att den läckte vatten. Ett elmotstånd var inte tätt utan jag måste tömma hela pannan och täta gängorna på motståndet på nytt. Det var heller inget problem eftersom jag satt in en massa stängare så att hela systemet inte behövde tömmas – och luftas. Och så blev ju pannrummet städat ordentligt då jag spolade ett par hundra liter vatten över golvet.

Sedan blev det panik då jag skulle sätta igång den på nytt. Det rann nämligen vatten inifrån pannan. Den är alldeles ny men garantin hade förstås gått ut. Med tanke på att alla produkter nuförtiden är optimerade att hålla garantitiden plus så kort tid som möjligt därefter så fruktade man ju det värsta. Så det blev att öppna pannan på nytt och putsa och söka efter läcka.

Ingen läcka hittades och jag kom fram till att tömmandet måste ha fått en del vatten att rinna in i pannan också. Det sprutade ganska vilt omkring då jag öppnade tömningskranen. Så jag startade upp den på nytt och kollade hela tiden oroligt efter vatten. Nu efter ett dygn så verkar det vara torrt och bra och trycket sjunker inte heller så vattnet hålls troligen där det ska – inne i pannan och systemet. Pust.

Till all tur är det varmt och regnar så ingen skada skedd. Värmesystemet behöver annars också en genomgång före vintern. Men jag luktade rök alldeles förskräckligt och alla kläderna måste i tvättmaskinen. Nu då tröskandet är undan så rasar allt som blivit ogjort under den besvärliga hösten över en och brådskan blir bara värre. Snart bli det vinter och en massa byggande och grävande borde ännu fixas.

Pannrummet och flismatningen måste i alla fall vänta litet för nu är grävmaskinerna hos grannen och jag väntar tills jag fått den nya elkabeln in till huvudcentralen i pannrummet innan jag bygger färdigt där – annars få jag bara riva allting genast. Vi skall ju få bort elstolparna från åkrarna ! Något positivt att se fram emot efter eländet med tröskandet.

Senaste inköpet: två datamaskiner

Nu då tröskandet är undan så kan man börja titta litet på nyförvärvet. Jag slog på stort och satsade hela 70 euro på två datamaskiner – alldeles nya. Det är de nya Hallon Pi (Raspberry Pi) från Cambridge univeritet som jag fick efter ett par veckors väntetid. De är planerade för uländerna och är grisbilliga men fullständiga datamaskiner. De blev så pop att första satsen såldes slut på två timmar ! Nu kommer miljonserier men ändå blir det väntetid.

Försök se om ni hittar den nya maskinen på bilden … Det är alltså den lilla burken ovanpå den stora svarta standardlådan. Men en fullständig datamaskin. Den kör förstås Linux (Debian) liksom mina andra maskiner. Tanken är att använda den för mät- och styrsystemet eftersom den drar så litet ström att man kan driva den länge med en vanlig bilacku – vilket inte går med de stora maskinerna. Som det nu är så klarar sej de gamla maskinerna bara en kort tid med reservelektriciteten.

Och så är den tyst ! Inga fläktar eller hårdskivor som hela tiden för oljud.