Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

Fritidsnöje

Vad har en bonde för fritidsnöjen ? Först och främst är det väldigt olika – var och en har sina egna intressen. Jakt är som Sonja skrev ganska vanligt men jag har aldrig kommit med i den – kanske därför att jag redan som elvaåring bodde i Lovisa och senare i Otnäs och Helsingfors på veckorna.

Men jag har en last som tycks gå i släkten – jag läser. Och inte bara då och då utan för jämnan. Det är nästan omöjligt att sätta sej ned utan att ha en bok i handen och mången natt har gått till läsande för jag formligen slukar böcker. Min mamma var likadan och som liten gömde hon sej ofta på vinden på Mickels med en bok. Då ansågs läsande vara skadligt för barn och Mickels farmor agade alla ungar (de var tio) som hon kom på med en bok i handen.

Mitt arbetsrum är fullt med bokhyllor liksom det gamla stallet där jag också har arbetsrum. Skåpen är fyllda med böcker i flera rader bakom varandra. De som inte ryms ändå har flyttats till Ribackhuset där mina föräldrar bodde.

Som skolelev stod jag dagarna i ända i bokhandeln i Lovisa och såg på böcker. Då hade man inte råd att köpa så många. Senare sysslade jag med att göra räder till Frälsningsarméns loppmarknad i södra Helsingfors och där kunde man köpa böcker för en mark stycket. Antikvariaten i Stockholm har plundrats ganska grundligt varje gång vi varit där.

Det är inga fina inbundna böcker jag köper (utom då de slumpas bort). Jag bryr mej inte ett dyft om utseendet så många saknar pärmar eller är allmänt trasiga. Innehållet är det som avgör. Jag är allätare i fråga om böcker. Klassiker varvas med teknik, historia, språk – allt möjligt. På sätt och vis är jag en encyklopedist – en som försöker samla ihop all kunskap i världen. Bara två områden håller jag mej borta ifrån: medicin och sport (kanske för att jag har sjukhusskräck och var urusel på gymnastik och sport i skolan).

På senare tid läser jag också en del på dataskärmen över nätet eftersom den informationen är nyast och – mycket viktigt – sökbar. Men visst är pappersböcker och -tidningar mitt hjärta närmast. Fast de är väl snart antikviteter.

Den senaste pippin är byggnadsvård. Jag har skaffat alla Gysingeböckerna och många andra därtill. Till all tur är byggnadsvård pop i Sverige i dag så det finns en massa. Och så skriver jag ut en massa sidor jag hittar på nätet. Förr måste jag kopiera en massa böcker som bara fanns i något bibliotek så jag har hundratals mappar fullsmockade med kopior av böcker. Ganska många hundra kilogram så det skall vara kraftiga hyllor – inga spånskivor.

Läsning är ett utmärkt nöje för en bonde. Man behöver inte åka nånstans och det kostar inte mycket så länge man håller sej till loppmarknader och antikvariat (med söndriga pärmar). Men en författare köper jag för fullt pris och det är Terry Pratchett med hans böcker om Skivvärlden  – som fungerar med magi men lustigt nog liknar vår värld väldigt mycket. Det är otroligt roliga karrikatyrer av våra små mänskliga svagheter.

Och så har jag en samling gamla tidskrifter. Radio & Television ända från 1962 och Maskinjournalen från 70-talet  samt Jord & Skog som redan farsan prenumererade på. Jag har så svårt att kasta bort böcker och tidningar – det är nästan som att kasta bort guld och pärlor.. Så kubikmeter efter kubikmeter fylls av papper – men utrymme har man ju på landet. Det gäller bara att bygga mera hus …

Dränkbar mobiltelefon

Mobiltelefonen är ingen yuppienalle i skogen. Den är livsviktig. Händer det nånting så måste man kunna ringa efter hjälp. Jag har avverkat en hel del mobiler som varit mer eller mindre hållbara. Den senaste Z710i var inte speciellt konstruerad för skogen men klarade sej ganska bra i alla fall. Men då den började stänga av sej fem gånger per dag så blev det att köpa ny.

Så i går fick jag den nya Samsung Xcover 271 som har täthetsklass IP67, dvs. den skall klara en halv timme en meter under vatten. Och det är inte omöjligt att det händer om den tappas i ett dike i skogen. Annars också blir den våt både utifrån och inifrån i fickan på skogsblusen. Skogsarbete betyder hårda bud för mobilen. Förut har det bara funnits en svindyr Sonim – de flesta tillverkare har inte haft några arbetstelefoner alls. Och en fjantig citytelefon är helt värdelös i skogen.

Eftersom telefonen kom i går så har jag inte hunnit testa den än. Bara så mycket att jag fått den att fungera. Viktigast var att få Blåtandsörpropparna igång, dvs. trådlös överföring till hörlurar under hörselskydden. Annars hör man inte då telefonen ringer. Det är knepigt att hitta bra hörlurar som fungerar i skogen. De dyra Blåtandshjälmarna tänker jag inte köpa eftersom jag inte vill ha dem i traktorn på sommaren. Mina öron är så konstruerade att inga öronproppar hålls i dem. En tid slaktade jag vanliga hörlurar och monterade dem i hörselskydden men då sitter sladden fast i hjälmen.

Sladden till hörlurarna är också ett elände. Den fastnar i allt fastän man sätter den under halsduken. Och svänger man på huvudet så ramlar öronpropparna ut. Hoppas någon snart hittar en lösning som fungerar. De nuvarande gör det inte.

Mobilen köpte jag från Tyskland eftersom den var mycket billigare där – frakten inberäknad. Nu har jag ingen bokstav å men det gör detsamma för jag skriver sällan SMS. En massa andra specialtecken finns där nog. Och så kan jag skriva på turkiska ifall det behövs (jag jobbade faktiskt en sommar i Turkiet på Ankaras radio och TV och kunde prata litet turkiska – men det börjar vara glömt).

Jag gillade skarpt den vikbara mobil jag haft förut. Den nya är inte vikbar och man måste slåss med knapplåset hela tiden vilket jag inte behövde göra förut. Små saker blir stora då man råkar ut för dem hela tiden. Den förra hade å andra sidan en eländig kameraknapp som man tryckte på varje gång man skulle öppna den. Så jag hade tusentals foton av mitt pekfinger som vanligen var framför objektivet. Kamera skall det inte alls finnas på en telefon. Inte heller en massa annan smörja.

MP3-spelare får det nog finnas. Jag laddade just in alla mina CD-skivor med 60-talspop (Beatles och Swinging Blue Jeans osv.). Jag har väl ett tusental popbitar så det är bra att minneskortet nu är 8 Giga. Det livar upp sågandet då man hör på Hippy, Hippy Shake och Twist and Shout.

Vete över 260 euro/ton (Paris)

För första gången sedan april  2008 gick slutpriset för vete på börsen i Paris över 260 euro/ton. I Hamburg var priset på B-vete (12 % protein, falltal 230)  258 euro/ton. E-vete (14 % protein,. falltal 275) var i Hamburg hela 290 euro. Nåja, det gläder oss men har ingen större betydelse för här betalas bara 215 euro/ton (Avena).

Viktigare är en bedömning att vetepriset knappast kommer att sjunka till sommaren som det brukar göra då folk säljer fjolårets vete för att göra rum för årets skörd. Torka och översvämningar ger oss en välbehövlig läxa – naturen är inte möjlig att kommendera och styra. Vi kan bara försöka anpassa oss.

Fibernät och mobil data

I dag blev det inget skogsarbete (och det är jag ganska nöjd över för det var VÅTT i skogen). Jag satt i Kouvola på ett optofiberseminarium och slöade i stället. Utom då jag höll föredrag. Det är 100 Mbit/s år 2015 som nu satt igång i södra Finland i form av “Hundra Megas landskap” där södra Karelen, Tavastland och Nyland är med.

Mycket har förändrats sedan vi med Ulf Grindgärds (Kristinestad) började åka land och rike runt och prata fibernät för 11 år sedan. Jag var bland annat i Närpes och pratade då tre kommuner skulle bilda ett gemensamt nät men det blidde bara Närpes i slutändan – Kristinestad drog sej ur men en enda rösts marginal. Även om kommunen senare enhälligt beslöt bygga fibernät (se http://www.krsnet.fi).

Nu talades det om 100 Mbit/s och om Gigabits nät medan man för 11 år sedan tyckte att telefonmodem dög bra (en viss minister) och att 10 Mbit/s var HELT i överkant. Nu var det frågan om att 100 Mbit/s börjar vara nedre gränsen. Men så hade vi det sorgliga Soneras representant som började dilla om 128 kilobit/s.

Om det blir 100 Mbit/s till år 2015 så inte är det Sonera och inte heller Elisa som bygger det nätet. De mindre bolagen som Lovisa telefonandelslag däremot har gått in för att bygga fibernät på allvar och det är ju trevligt. Men inte kan de tävla med oss än :-).

Det som däremot inte förändrats är illusionerna om ett trådlöst nät. Jag måste igen påpeka att Shannons teorem bevisar att man inte kan skicka mera än en viss mängd data över en kanal med givet frekvensband – oberoende av teknik. Så det finns inget hopp i framtiden ens. Och frekvenser är en bristvara som alla slåss om. Varför tor ni att digi-TV genomfördes så snabbt och hårdhänt ? Jo för att frigöra frekvensband.

Mobil data är pop. Och nu skall det komma 4G med 100 Mbit/s … Det som ingen berättar är att med givna frekvensband så får hundra 1 Mbit/s eller en 100 Mbit/s. Inga anslutningar har heller fått så mycket klagomål som just de mobila. Visst har jag mobil data-anslutning. För nödfall. Och från Ålands mobiltelefon. Varför i all världen Åland ? Jo, bara de använder två olika antennät här på fastlandet: dna och Elisa. Så här i våra trakter med dålig fältstyrka så har man två olika nät till förfogande. Viktigt på landsbygden med dålig täckning.

Snö, snö och mera %”%¤(#”#”!/& snö …

Inte bara december gick till snöarbete. Nu verkar januari bli ännu värre. I fjol kom det mycket snö men den var lös och man körde bort den då man hade tid. Nu har de senaste blidvädren satt piskan på ryggen. Om inte snön är borta framför alla dörrar då det fryser så har man allvarliga bekymmer.

I dag körde jag bort snö hela dagen. Vi har gårdsplanen litet besvärlig då det finns byggnader runt omkring och man måste köra snön långa vägar ut på åkrarna. Det går för all del bra med schaktbladet men nära dörrarna måste man jobba för hand. Jag riskerar inte att köra schaktbladet genom dörren.

De stora taken är ett annat problem. De har plåt så snön kommer vanligen ner av sej själv men hur länge skall man vänta att den rasar ? Kör man för tidigt så blir det att börja om på nytt då snön rasar ned. Det är inte ofarligt att vistas under takkanten då det kommer flera hundra kilo snö ner med god fart.

Nu på kvällen fick jag äntligen snön bort. Jo, det kan ni väl gissa – det snöar igen …

Upp och ner

Det har varit omväxlande på väderfronten här de senaste dagarna. Efter tre dagar av snöarbete var det en hel dag vackert väder (-10 grader) men så kom det snö igen. Och då den snön var bortkörd så hann jag vara en hel dag i skogen innan det blev riktigt kallt. Vi hade -28 grader förra natten. Men så slog vädret om och det började snöa.

Jag har nu fått ihop det mesta i skogsutrustningen. I början så glömmer man alltid hem nånting – om inte annat så vipparen. Och det är ganska stökigt att vara tvungen att köra fram traktorn till varje träd för att knuffa omkull det med lastaren (jag sågar nog av det först). Inte för det – i år så kör jag med traktorn nästan fram till varje träd bara för att få spår så man inte behöver arbeta sej fram genom snön som nu har skare som varken bär eller brister. Just då man hävt upp sej på skaren så brister den och man står med ena foten en halv meter lägre. Men visst får man massor av motion så gymfaktorn är hög.

Däremot är kvällsskiftet ganska kort. Gubben är trött på kvällen och ligger mest bara på soffan. De korta dagarna är inte alls för korta. Men om ett par veckor skall väl konditionen vara bättre.