Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

Barkborrar !

Om det var den heta sommaren vet jag inte men det är hårda angrepp av barkborrar på granarna. Barken faller av stora träd som ännu har gröna kvistar. Och de duger inte till annat än flis – en stor ekonomisk förlust. Det är inget roligt arbete men bort måste de.

Priset på ved har stigit eftersom veden håller på att ta slut. Den som inte beställt tillräckligt ved i god tid har nu problem och måste använda dyr elektricitet för att värma huset. Men de här döda granarna har ännu lång väg innan de blir ved. Och så måste veden torka så det blir först nästa vinter.

Vi är så vana att allting finns att få hela tiden men litet extra köld och snö visar på sårbarheten. Det är bäst att ha två års ved i lidret så har man alltid torrved. I fjol blev det dåligt med flisen eftersom jag bytte system och tork men det nya flislagret borde ha rum för två års förbrukning (då menar jag inte mellanlagret som jag byggt på i vinter).

Men vädret tycks just nu vara litet mildare. Det blir kallare några dagar – vilket är bra för skogsarbetet – men så hotar de med blidväder nästa vecka igen. I skogen har snön farit ihop så det är lättare att röra sej och skogsvägarna är ganska bra efter att jag i flera dagar har kört runt på dem och packat ihop snön. Blidvädret var bra på det sättet. Men under snön var det ofrusen mark och på vissa ställen direkt vatten.

Till sist en bild från det arbete som kommer att vara viktigast de närmaste månaderna:

Landsbygdens riddare

Det är maskinerna som gör arbetet nuförtiden inom jordbruket. Men maskiner går sönder – alltför ofta tycks det. Speciellt då man använder dem. Men då kommer landsbygdens riddare på sin vita häst till hjälp. Fast vanligen är “hästen” en skåpbil full med verktyg och reservdelar. Jag tänker då på alla reparatörer som ibland jobbar dag och natt med att få våra maskiner igång på nytt.

I går var det en riddare med bärgningsbil som kom till hjälp då den bättre hälften kom hemkörande med bilen och alla varningslampor plötsligt började lysa. Hon försökte förgäves ringa mej men jag satt i traktorn och körde snö så jag hörde inte ringsignalen. Och öronpropparna med trådlöst Blåtand hade jag förstås inte med mej.

Men till all tur jobbade Östnylands riddare ännu i sin verkstad ganska sent på kvällen och kom med bärgningsbilen för att hämta Volvon. I Närpes har ni Moto-Check men här har vi Lappträsk servicepunkt som ägs av – det kan ni väl gissa – en hindersbygg och (nästan) granne. På landsbygden är pålitliga och hjälpsamma reparatörer guld värda för vi klarar oss inte utan våra maskiner och biler. De jobbar hårt och har sällan några vanliga arbetstider och ganska så litet lediga dagar. Och de håller bokstavligen landsbygden rullande.

Jag har bott tiotals år i Helsingfors och där är det minsann inte lönt att gå till en verkstad efter klockan tre på fredagen. Annars också tittar de på en som om man var nånting katten släpat in. Hyggligheten på landsbygden är rena lyxen i jämförelse med det. Det hjälper säkert också att farmors far och farfars far var bröder och egentligen alla förfäder levt och arbetat ihop i en sisådär tusen år.

Ja och så blev gumman ännu hemkörd och jag märkte ingenting förrän jag vid niotiden kom in efter snökörandet.

Det vädret, det vädret …

Bonden är aldrig nöjd med vädret – är det inte för kallt så är det för varmt. Eller regnar för mycket eller för litet. Och verkar det annars bra så blåser det för mycket …

Inte så underligt egentligen för vi är så beroende av vädret – men vädret bryr sej inte. Här stönade man över den fina pudersnön och i går blev det varmt och vattnet började droppa från takena. Och då blev det rena paniken att få bort den blida snön innan den fryser för då får man vänta på johanni innan den försvinner. Speciellt framför dörrar gäller det nu att sopa rent så man inte behöver stå och hacka is där då det blir kallare igen. Kom ihåg att det först är början på januari.

Jag hade kört upp de viktigaste vägarna men då började det snöa igen så idag är det bara att elda upp 165:an och köra snö med schaktbladet igen. Till all tur har jag nu nya bakringar och lappade ihop kättingarna i förrgår. I alla fall är det trevligare att köra snö i det här vädret än att vara i skogen. Där skulle man kvickt bli genomblöt och skogskläder skulle ligga på tork i långa rader. Men det är åtminstone bra att snön nu rasat ned från träden.

Om det bara kunde bli kallt utan att det kommer mera snö så skulle skogsarbetet gå an. Men tiodygnsprognosen hotar med snö på onsdag och man får bara hoppas att den har fel. Annars så blir det -10 grader i slutet på veckan och det låter ju fint. Men vädret blir vad det blir oberoende av hur vi suckar och stönar och gormar …

Tillbaka till verkstaden

Visst åkte jag till skogen idag men fick komma hem med svansen mellan benen. Båda motorsågarna strejkade. På Jonsereden gick topptrissan sönder på svärdet och den gamla Stihlen gick inte alls att starta för startanordningen hade frusit fast på grund av pudersnön som letar sej in överallt.

Det var inte så lätt att komma fram med traktorn heller och att lyfta upp träden som blivit under snön var nästan övermäktigt. Kvistarna var för tunga och man kunde inte såga av dem för man såg dem inte under snön. Och till råga på allt så frös fläkten på Belarusen fast igen. Det blir nog att börja plocka fram uppfinnarmössan och sätta in nya fläktar för den här konstruktionen är helt felaktig. Inte får en fläkt frysa fast bara för att det kommer litet yrsnö.

Jag har ett lager med sönderbrända dyra fläktar som frusit fast tidigare och måttet börjar vara rågat. Troligen slaktar jag en gammal datamaskin (jag har ett dussin i ladan) och återanvänder fläktarna därifrån. De är gjorda för 12 Volt och drar mycket litet ström. Jag satte redan in två (nya) datamaskinsfläktar i Zetorns tak. Och så är de billiga som reservdelar, tysta så man inte ens hör dem och vissa ger ganska mycket luft.

Inte skall man tro att det går att börja skogsarbetet så där utan vidare – en hel del skall repareras (eller byggas om) och så skall sågarna putsas med tryckluft så man får bort allt skräpet. Men i morgon …

Skogsarbete

I december började jag med skogsarbetet men så blev det en massa snöarbete och det ena och det andra. Men i går såg jag över Belarusen och nu skall det “pradajjas til” (sättas igång på allvar). Det blir troligen lika roligt som i fjol med den myckna snön. Då man fäller så försvinner trädet i den mjuka pudersnön och man måste fiska upp det med lastaren förrän man kommer åt att kvista det. Det går inte fort framåt på det viset.

Traktorn var annars i skick men fläkten hade frusit fast och utan fläkt ser man ingenting på grund av imman på rutorna. Den fina pudersnön söker sej in i fläkten och hindrar den från att snurra. Men en behandling över natten med värmefläkt fick igång den igen. Jag blir nog tvungen att täcka över luftintaget i framtiden men det kan komma in snö också då man kör i skogen för träden är nu fulla av snö. En ordentlig blåst (men inte storm) skulle vara ganska bra för att få ner snön. Annars kommer den nog ner då man fäller men då får man allting i nacken.

Vädret är just nu riktigt fint med litet minusgrader och uppehåll men tyvärr så lovar prognoserna varmt och mera snö. Absolut inget man vill ha. Minus tio grader är ganska lämpligt för är det varmare blir man svettig i skogsarbetet. Och snö har vi minsann tillräckligt av redan.

Jag fortsätter huggandet där jag slutade i fjol. Blåsten hjälpte till litet i höstas och fällde två stora granar men vi hade inga större stormfällningar här. Snön har inte heller knäckt så många träd men mera snö och blida kan ställa till mycket elände för det finns rejält med snö uppe i träden.

Dagarna är ännu korta men konditionen är också usel så det kan vara bra att börja så där småningom. Efter en dag i skogen brukar man slockna ganska snabbt då man kommer hem och in i värmen. Men jag trivs ute i skogen trots all snö.

Maskinflyttarrumba

Efter att ha övat bakhjulen bort – bakhjulen på med MF165 så tänkte jag ställa in skogsvagnen i verkstaden för den måste repareras. I fjol lyckades jag köra mot ett träd så ena styrcylinderns fäste slets loss från ramen. Styrning på skogsvagnen är väldigt bra – om man inte glömmer den i ena ytterläget och det finns stora stabila träd kvar i skogen.

Men för att få in skogsvagnen måste jag först flytta en massa skräp som samlats i verkstaden (det skulle vara bättre att inte syssla så mycket där så skulle det hållas mera städigt). Och då jag nu en gång började flytta på saker och ting så blev det undan för undan nödvändigt att flytta en hel massa. Den ena flytten kräver att nånting annat först skall flyttas som kräver att något tredje först skall flyttas som kräver … Och så vidare.

I en perfekt värld har varje sak en egen plats och man kan komma åt den utan att flytta en massa andra saker. I verkligheten ökar antalet maskiner och saker hela tiden och allt radas in där det finns en ledig plats. Förstås borde man städa bort en massa onödiga saker men tiden, den tiden.

Nå, till sist hade jag vagnen in och tanken var att köra in Belarusen för service och småreparationer. Men där var också utrymmet fullt med saker som borde repareras först. Bland annat kättingarna till MF165. De går snabbt att ta bort men det tar tid att sätta på dem igen – speciellt som sex tvärlänkar hade brustit i det hårda snökörandet. De gamla kättingarna borde inte alls sättas på mera men jag har inte tid att åka och köpa nya just nu.

Med flispåfyllning och mat och kaffe så var den här dagen slut. Sådär indirekt är vädret – speciellt snön – orsaken till det mesta eländet. Hela gårdagen gick till att skotta snö från taket. Den började nämligen smälta nerifrån och rinna in i huset eftersom det blev en isvall vid takkanten liksom i fjol. Aj-aj, nu då jag läser det inlägget så gissa om det blev insatt någon värmekabel på sommaren … Den här bloggen är ganska eländig eftersom allting blir kvar – som till exempel alla löften man slänger ur sej. Det är inte bara barn och ungdomar som borde tänka sej för vad de skriver på nätet.